Under lördagskvällen/natten satt jag och pratade med en bekant. (en före detta dejt för att va exakt) Vi pratade egentligen om ganska mycket men det som satt spår i min hjärna är lite att man hela tiden gör sig till och anstänger sig en massa (sociologen i mig lever än). Lika så muttrade han nåt om att tjejer vill bli jagade och att han inte orkar det. Detta samtal har fått mig att fundera och diskutera frågan vidare med andra jag har pratat med och jag kommit fram till två saker. Dels att jag inte är ensam och att resonera och agera som jag gör och dels att jag är ganska tragisk när det kommer till kärlek.
Jag blev tillsammans med min första pojkvän för ca 10 år sedan än idag, 4 pojkvänner och diverse dejter senare, har jag fortfarande aldrig ansträngt mig för en killes skull. Eller jo, jag kan va jättegullig och romantisk och visst har jag ställt upp och gjort saker som jag vet skulle göra min kille glad och ansträngt mig på det sättet. Jag har dock aldrig lyft ett finger tror jag för att försöka träffa någon eller visa intresse för någon. Flirta kan jag, det är inte det som är grejen här heller utan det jag menar är för att visa intresse för killen i fråga på ett seriösare plan.
Jag vet att många av er som känner mig inte tror det men jag kan vara otroligt blyg och osäker, särskilt när det kommer till killar och kärlek. Jag har också suttit i oändligt långa samtal med killar som muttrar över efterhängsn tjejer som inte fattar. Kanske är det just på grund av detta som jag har blivit så usel på att visa vad jag känner och vill. Det handlar egentligen inte om att jag vill bli jagad heller utan mer att jag brukar resonera att visar han inget direkt intresse så skiter jag också i det. Saken är den att jag är ganska blind på att se dessa intressevisningar och jag vet med mig att jag förlorat bra killar på grund av att jag inte visat vad jag känner.
Ska vi då också lägga till att jag en gång i tiden hade ryckte om mig att bara dejta "puckon" (myntat av min chef som inte visste nåt om mitt kärleksliv egentligen, men slog huvudet på spiken enligt alla mina vänner med sitt uttalande) så blir ju det hela ännu mer tragiskt. Jag har insett att det nog är dags att själv ta ansvar för mitt kärleksliv och inte låta det vara beroende av vem som visar intresse för mig och inte. Problemet är kanske att jag brukar va den sista som inser att jag är intresserad av någon (självförnekelse är bra grejer har jag hört). Så frågan är nu: hur visar jag för någon att jag är intresserad och hur vet jag vad jag vill?
Jag blev tillsammans med min första pojkvän för ca 10 år sedan än idag, 4 pojkvänner och diverse dejter senare, har jag fortfarande aldrig ansträngt mig för en killes skull. Eller jo, jag kan va jättegullig och romantisk och visst har jag ställt upp och gjort saker som jag vet skulle göra min kille glad och ansträngt mig på det sättet. Jag har dock aldrig lyft ett finger tror jag för att försöka träffa någon eller visa intresse för någon. Flirta kan jag, det är inte det som är grejen här heller utan det jag menar är för att visa intresse för killen i fråga på ett seriösare plan.
Jag vet att många av er som känner mig inte tror det men jag kan vara otroligt blyg och osäker, särskilt när det kommer till killar och kärlek. Jag har också suttit i oändligt långa samtal med killar som muttrar över efterhängsn tjejer som inte fattar. Kanske är det just på grund av detta som jag har blivit så usel på att visa vad jag känner och vill. Det handlar egentligen inte om att jag vill bli jagad heller utan mer att jag brukar resonera att visar han inget direkt intresse så skiter jag också i det. Saken är den att jag är ganska blind på att se dessa intressevisningar och jag vet med mig att jag förlorat bra killar på grund av att jag inte visat vad jag känner.
Ska vi då också lägga till att jag en gång i tiden hade ryckte om mig att bara dejta "puckon" (myntat av min chef som inte visste nåt om mitt kärleksliv egentligen, men slog huvudet på spiken enligt alla mina vänner med sitt uttalande) så blir ju det hela ännu mer tragiskt. Jag har insett att det nog är dags att själv ta ansvar för mitt kärleksliv och inte låta det vara beroende av vem som visar intresse för mig och inte. Problemet är kanske att jag brukar va den sista som inser att jag är intresserad av någon (självförnekelse är bra grejer har jag hört). Så frågan är nu: hur visar jag för någon att jag är intresserad och hur vet jag vad jag vill?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar