Den som väntar på nåt gott...

Det har varit två intensiva dygn det senaste och jag har massor att säga om dem, fast inte nu. Ni får ge er till tåls tills morgondagen helt enkelt och hoppas på att jag besitter mer energi då.

Snart är det över för den här gången.

Att tentaplugga en hel vecka leder inte direkt till några fantastiska upplevelser som jag kan dela med mig av här känner jag. Förhoppningsvis blir livet lite roligare efter kl 15 imorgon.

Min hjärna känns som mos efter den senaste veckan och eftersom det helt på eget bevåg har bestämt sig för att vägra ta emot och bearbeta mer information antar jag att jag är klar med mitt tentaplugg och får helt enkelt hoppas på det bästa imorgon. Håll tummarna eller be en bön för mig, jag kan komma att behöva det.

"90 minuter, nästan en hel timme".

Tid är en konstig aspekt på tillvaron. Jag pratade nyss med en kompis i telefon. Hon är en av de där jag kan prata med väldigt länge i telefonen och gör så väldigt ofta. Eller vi har konstaterat att våra tider aldrig passar numera så det som förut var flera timmar i veckan har krympt betydligt. Hur som helst, hon ringde mig och vi pratade i vad som kändes ungefär som en kvart kanske. När vi avslutade samtalet konstaterade vi att nu blev det ju inte så länge den här gången heller men vi får satsa på nästa vecka istället och hoppas vi har mer tid över då. När jag väl lagt på luren visade det sig att vi pratat i drygt 45 minuter.

Lite som hotell.

Mamma väckte mig i morse och hade gjort ordning frukost. Bara att kravla sig upp till frukostbordet och äta. Mycket bättre än så kan det inte bli på morgonen.

Heja, heja!

Titta vilka jag såg på vägen till Stockholm idag. Synd bara att de inte fick med sig mer än en poäng hem.

Diskrimineringsteorier hit och löneekvationer dit.

Befinner mig i mammas lägenhet i Stockholm. Hon kom hem pratade i telefon en halvtimme, sa hej småpratade lite om mitt plugg och sen sa hon mat. Följt av ska jag gå och köpa pizza. Ska nog bo här lite oftare tror jag.

Idag har jag haft en sådan där dag då jag gjort allt man inte borde göra på en tentavecka. Särskilt inte på en vecka där jag faktiskt måste plugga om jag ska klara den här tentan. Jag har fixat med massa konstiga saker hemma, åkt till Stockholm för att besöka provskor med en kompis som sedan också blev en fika. Dock blev det inga skor den här gången. Sedan har jag faktiskt tagit mig till mammas lägenhet och tänkte börja plugga men min dator strejkade så snällt så där försvann en halvtimme till. Nu fungerar datorn igen och hittills har jag kanske totalt ägnat en timme åt plugg på hela dagen. Skäms på mig! Nu är det åter till plugget innan mamma kommer med pizzan och det blir paus igen..

Kort men koncist.

Jag fick ett mejl från min chef förut. Det stod helt sonika att alla klarade provet och så tackade hon för en trevlig utbildning. Fast vi kanske ska lägga till att det var ett av fem mejl jag fick av henne idag och de andra var betydligt längre med både intressant och mindre intressant information.

Det som börjar med tentaplugg och förvirrande tankar slutar med fotboll och nervositet.

Mitt i allt tentaplugg sitter jag här med en fundering. Fast det är klart så mycket tentaplugg har det ju inte blivit idag. Jag har spenderat den mesta tiden idag med att må dåligt och tycka synd om mig själv. Nu är jag däremot igång med pluggandet igen. Förutom den här lilla pausen men jag måste skriva av mig lite för min fundering tar upp alldeles för stor del av min hjärna.

Som tidsfördriv när jag låg och tyckte synd om mig själv förut kikade jag lite på jobbannonser och fann tre stycken på samma företag som jag skulle kunna söka. En tror jag i och för sig att jag inte riktigt skulle få men de andra två har jag både erfarenheten och kompetensen att få. Det sista är jag nog till och med lite överkvalificerad till eller rättare sagt min högskoleutbildning skulle vara helt onödig. Saken är bara att det är ungefär samma typ av jobb som jag redan haft fast i ett helt annat läge. Aningen förvirrad beskrivning jag vet men innan jag har bestämt mig om jag ska söka eller om det bara är som att gå tillbaka till ruta ett tänker jag inte säga mer. Jo en sak till, nej jobbet är inte på McDonald's.

Och för er som inte fattat det riktigt än. Jag startade den här bloggen eftersom jag har nästan alla mina vänner på distans och ville att de skulle kunna hänga med i mitt liv. Fast ibland blir den mer än så för mig, den funkar jättebra som terapi. Lite det jag brukar ha mina vänner till i och för sig. Att prata om tankar och problem hit och dit så det är kanske inte så konstigt att det återspeglas här. Hur som helst, jag har kommit till den fantastiska insikten att jag skriver lite här och så funderar jag mindre sen och kan ägna mig åt sånt som jag egentligen borde... plugga exempelvis. Fast frågan är hur mycket plugg det kommer bli nu när jag försöker följa med i fotbollen via aftonbladets blogg. För er som undrar varför jag inte lyssnar på radion så är svaret enkelt. Då kan jag verkligen inte koncentrera mig på plugget och sen skulle jag nog förgås av nervositet. Och nu blev det 1-0 för Halmstad så jag kanske borde stänga av helt och ägna mig åt plugget istället. Förövrigt tar det helt galet lång tid att skriva det här inlägget eftersom jag bara mååååste växla över till bloggen varje gång den låter att det skrivits något. Aningen bitter varje gång det är kommentarer från läsarna bara istället för nåt som händer i matchen. Nu ska jag sluta vara bitter och koncentrera mig på matche... ehh jag menar plugget och jag ber om ursäkt för alla eventuella konstiga formuleringar och undliga resonemang i det här inlägget för jag tänker inte lägga en sekund på att läsa igenom det just nu så ni får ta det som det är. I och för sig har ni tagit er ända hit så lär det inte vara allt för hemskt.

En dålig dag.

Klockan ringde tidigt i morse för i ett svagt ögonblick (och det faktum att det alltid är fullt i min tvättstuga numera) så bokade jag tvättid mellan 7 -10 eller om det är till 11 är inte helt säker. Med andra ord, jag kom aldrig dit. Till saken hör också att jag hade råkat dubbelboka mig klockan 8 på morgonen på en "ledig2 dag (läs: inte gå till skolan, men sitta hemma och plugga som en galning dag). Jag skulle få en gyminstruktion som jag bokade för flera veckor sedan, men det var typ enda tiden jag kunde. Jag kom aldrig dit heller.

Istället vaknade jag upp och kände mig helt slut i kroppen och hade ont lite här och där. Halsen, knät, magen och ryggen för att va exakt. Nu har de flesta krämporna försvunnit som tur är, men jag tror å andra sidan de har samlats i örat för mitt ena öra började göra ordentligt ont för bara en liten stund sen. Eventuellt funderar jag lite på om mattheten som jag fortfarande känner kan vara ett tecken på feber. Fast eftersom jag inte har tid att va sjuk och kanske framför allt att min febertermometer ligger någonstans på vinden så lär jag aldrig få veta.

Där ute finns en värld av långa nätter.

Tentavecka. Behöver jag egentligen säga nåt mer? Okej då lite mer än så ska jag skriva.

Dagen har mestadels bestått av plugg och jag har vridit och vänt på den svenska lönebildningen för att försöka besvara gamla tentafrågor. Så om någon har något tips på exempelvis hur lönen utvecklas över tid vid generell och vid företagsspecifik internutbildning så vore jag tacksam. Eller vad sägs om en förklaring till hur decentraliseringen av lönebildningen kan ha bidragit till sjuksköterskornas höga löneutveckling under perioden 1996 - 2002.

Kanske har jag inte riktigt haft den diciplin jag hade förr i tiden på tentaveckorna. Då pluggade jag i princip från morgon till kväll. Idag är jag inte så redig längre. Fast i det här fallet borde jag kanske för jag känner att jag har otroligt dålig koll. Samtidigt har det ju löst sig alla gånger innan så varför skulle det inte göra det den här gången. Inga psykologiska analyser av det där tack!

Det enda roliga jag faktiskt har gjort idag är att se på ett par Supernatural avsnitt. En mycket bra sysselsättning på tentaveckor har jag hört. Fast nu har jag i alla fall kommit ikapp TV:n igen så nu vet jag inte vad jag ska bedriva tiden med när jag behöver en anledning till att slippa plugga.

Men Thailand då?

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det när en av mina vänner ger mig den här uppmaningen.

Gå till datacorner köp en rutger2 (router för den utomstående) o en extern hårddisk o en ny dator o en tv, ljudsystem en ny kamera är kul också en hitech-skrivare.

Rom byggdes inte på en dag.

Nu har jag gjort fyra seriösa försök att skriva detta blogginlägg men det slutar alltid med att jag raderar allt jag skrivit. Så nu får ni nöja er med detta helt meningslösa dravel istället för jag vet inte hur jag ska formulera det jag vill skriva utan att det låter fel. Om ni inte har gett upp och slutat läsa än tänker jag passa på att gratulera min kompis som gifter sig idag. All lycka och välgång i framtiden eller vad är det för lamt man brukar. Standardiserade gratulationsfraser låter alltid så klyschiga och torra. Lite som att man faktiskt inte menar dem utan bara säger dem för att man borde och utan att egentligen tänka på vad man säger. Nu säger jag inte att alla gånger som de används menar personen egentligen något helt annat och kanske inte heller att vi borde sluta använda dem, de fyller ju faktiskt en social funktion och de underlättar kommunikationen avsevärt. Tänk om man varje gång var tvungen att komma på något originellt att säga när man ville gratulera någon. Innan jag snurrar in mig allt för mycket i detta spontana analyserande av gratulationsfraser vill jag bara säga att jag hoppas på riktigt att de får ett lyckat äktenskap och får de liv de hoppas på. (För att använda några klyschor till...)

Fika paus.

Snart ska det skrivas prov men först lite kaffe och sockerchock. Tur kursen är slut snart. Och nej jag har inte tagit av alla sorter!

Franks blivande kompis.

Dag 1 på utbildningen är avklarad. Jag känner mig helt mör i huvudet och precis proppmätt i magen. Förstår inte hur jag ska orka äta 3 rätters middag om 20 min. Mycket äta blir det.

Två dagar med massor med gott fika framför mig.

Nu bär det av till Uppsala på minisimsutbildning i två dagar. Med tanke på hur det var sist jag var där på kurs kommer jag nog kunna rulla hem imorgon.

Vaför, vaför, vaför blev det natten?

Nu hänger jag inte riktigt med i svängarna. Tänkte för bara en liten stund sen att jag borde gå och hämta bilen som står i en annan del av stan. Det var någon som tvingade i mig öl sist jag var där så bilen fick snällt stå kvar. Nu behöver jag den imorgon bitti och tänkte för någon timme sen (då det fortfarande var ljust) att jag skulle gå innan det blev mörkt. En mycket bra tanke tills jag precis tittade ut genom fönstret och insåg att det är mörkt och jag inte har hämtat bilen än.

Tänka är tydligen överskattat.

Ibland funderar jag lite på hur de anställda på Gotlands kommun tänker eller om de ens tänker. Visst alla människor kan göra fel och kanske är det inte kommunens fel när det blir tokigt alla gånger men i vissa fall undrar man varför ingen reagerar på vägen. Vem tänkte inte hela vägen?

Läs den här artikeln. De har byggt en fotbollsplan med en matta som ska föreställa gräs med en mur runt omkring så att den ska vara skyddad. Eller kanske att det runt omkring ska skyddas från bollarna. Den ligger precis bredvid en skolgård och så långt är allt lugnt. Problemet är bara att muren som är runt om är på ena sidan klädd med en grön mjuk matta för att ingen ska skada sig på den. På andra sidan är den inspirerad av ringmuren och således ruggad sten. Gissa vilken sida de vänt in mot planen. Gissade ni på den mjuka gröna så gissade ni fel! Det kan ju tyckas att någon under bygget borde ha tänkt tanken att något kanske var bakvänt men tydligen inte. Bilder finns i länken för den som vill se.

Artikeln har också gjort en intervju med ansvarig på kultur och fritidsförvaltningen som jag tänker återge här. Kanske inte det smartaste han kunde säga direkt eller är det bara jag som tycker så?

Hur kommer det sig att den gröna sidan är utåt och stenen inåt?
- Jag vet faktiskt inte hur det kommer sig att det blev som det blev. Jag hade ju hellre sett att det var tvärtom.

Det bör väl vid upphandlingen ha varit meningen att det skulle vara tvärtom?
- Ja personligen kan jag ju tycka så, ja. Men jag vet inte varför det blev så här.

Har ni fått några synpunkter på det?
- Inte mer än att man får väl lite undringar. Och sen tänker man väl, vad händer om nån unge står på huvudet in i väggen där.

Vems ansvar är det då?
- Det är ju vi på Kultur- och fritid som ansvarar för anläggningen. Så det är väl vi.

Tänker ni göra något åt det?
- Nej.

Varför inte?
- Det är förenat med en kostnad. Det är därför.

Så de som idrottar på A7 får finna sig i det bara?
- Ja.

Det roliga i det här fallet är att det inte är första gången Gotlands kommun gör någonting som inte verkar helt genomtänkt. Vi (oftast jag och bror) hittar en hel del roligheter när vi är där på sommaren. Ett exempel är skylten som satt från ett (enbart ett) håll i en rondell där det stod "lämna plats för bilar i cirkulationsplats". Jag vet att man ska det, men kan tycka att regeln om att man ska det och väjningsskyltar kan räcka som i alla andra rondeller på Gotland. Det här var för två år sedan och i somras var vi trots allt lite besvikna över att den inte satt kvar. Till vår glädje insåg vi att de bara hade flyttat den till en annan rondell. På tal om rondeller har de också byggt en ny rondell i inre hamnen som inte ligger mitt i korsningen så om man kommer från ett håll är det väldigt oklart om det är en rondell eller inte. Det finns gott om plats att svänga vänster utan att runda den. Har en släkting som har jobbat med sådana saker och även han var mycket fundersam över denna rondell.

Lika så verkar de inte ha koll på det här med korsningar. I en t-korsning har de från ena hållet målat körriktningspilar som visar höger, vänster och rakt fram! Tyvärr tog jag aldrig någon bild på detta och det ångrar jag än idag. Pilarna som visade rakt fram är bortskrapade men det syns fortfarande att de har varit där.

Gammal och glömsk?

Jag har en kompis som varje gång hon kommer hit ojar om att alla krogar bara är öppna till klockan 2. Till saken hör att de inte är öppna längre där hon bor. Eftersom jag tydligen inte kan sova i kväll heller, trots bara 5 timmars sömn i nättras (ja det är ett ord!) kikade jag på lite bilder på facebook. En av bilderna var tagna på ett gäng fulla människor kl 06 en lördagsmorgon inne på McDonald's. Spontant tänkte jag, vem är full på McD klockan 6 på morgonen. Tydligen har jag glömt att när jag bodde i Göteborg hängde vi också på Burger King (har man med min kompis är McD uteslutet om det finns ett BK i närheten) klockan 6 på morgonen för att vi var hungriga. Hade vi otur och det var vår eller sommar kunde till och med solen ha gått upp när vi väl kom ut därifrån och skulle hem och sova. Har ett svagt minne av ett "godmorgon tjejer" från en busschaufför när vi var på väg hem från krogen. Ändå var min första tanke när jag såg bilden "vem är full på McD en helgmorgon". Helt plötsligt blev det väldigt klart för mig varför min kompis alltid tycker att den här stan stänger tidigt när hon hälsar på mig. Hon var ju min trogne vapendragare även när jag bodde i Göteborg och krogarna faktiskt inte stängde klockan två. Själv har jag tydligen glömt hur det var...

"95% av alla våra tåg går enligt tidtabell"

Tåg är inte riktigt min grej idag. Fast tro det eller ej, jag var typ i tid i morse. Detta trots att tåget slutligen var 20 min sent och de på radion talade om eventuella förseningar på röda linjen (den som går till universitetet) uppemot 10 minuter. Tack vare lite tur med tunnelbanan som kom precis när jag kom ner på perrongen (försenad eller inte har jag ingen aning om men där var den i alla fall precis när jag behövde den) men framförallt på grund av min misslyckade sambo som trotsade ett kallt golv för att leta reda på vilken sal jag skulle vara i. Jag tackar och bockar!

Föreläsningar 10-15 förflöt riktigt fint och efteråt väntade fika med en före detta klasskamrat. Mycket trevligt men också orsaken till att jag tog 18.07 tåget hem och åkte på en ordentlig försening hem också. Vi gick på nästan ingen fart alls mellan Enköping och Västerås. Sträckan som normalt tar en kvart tog över dubbla tiden. 25 minuter sena (totalt 45 minuter försenad på grund av tåg denna fantastiska pendlardag) ankom vi till Västerås på grund av att polisen letar efter en person som kan ha råkat ut för sjukdom har försvunnit i norra delen av Västerås.

Ojoj.

Jag sitter på ett tåg till Stockholm som är ca 15 min försenat. Detta trots att det stod inne på perrongen långt innan avgångstid. Jag har totalt glömt bort att titta var föreläsningen ska vara så jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen om jag nu skulle hinna till universitet i tid. Det här bådar inte gott.

För att man inte kan se den för många gånger.

Spana in räddningen på Malmös frispark. Årets räddning i allsvenskan? (För er som inte orkar kolla på hela klippet så kommer den i andra halvan).

Det kan bara bli bättre... eller?

Den här dagen har inte börjat något vidare. Jag sov väldigt mycket längre än jag hade tänkt mig. Tydligen vaknar jag inte tidigt av mig själv längre utan sover till och med förbi skolbarnens första rast. (De spelar fotboll utanför mitt fönster). Jag hade knappt någon frukost hemma men har ändå lyckats äta mig hyfsat mätt på det jag faktiskt hade.

Trots den långa sovmorgonen jag gav mig har min hjärna fortfarande inte fattat att det är morgon och dags att vakna. Den känns ungefär som en klump gröt och väger massor. Vet inte riktigt vad jag ska göra, behöver plugga massor men motivationen eller hjärnkapaciteten finns inte där just nu. Inte går det nåt bra på TV heller som jag kan skylla på att jag bara "måste" se. Till råga på allt har jag åkt på en morgonförkylning. Varje morgon vaknar jag och nyser och snörvlar massor, sen när jag varit vaken nån timme så slutar det. Kanske är dumt att klaga för jag kunde ju varit förkyld hela dagen men det är ändå drygt.

Not my cup of tea.

Nu har jag suttit och stirrat på ett tomt blogginlägg ganska länge i ett försök att beskriva gårdagskvällen. Jag vet inte ens vart jag ska börja men sammanfattningsvis var det sjukt roligt och galet mystiskt. Träffade människor jag inte sett på länge, kanske inte så konstigt med tanke på att jag varit borta större delen av det senaste året men i alla fall. Det var i alla fall trevligare än creepy killen som på nåt sätt fick oss i polisförhör på Stora gatan genom att han hejade på en kille i röd jacka. Tydligen hade någon kille i röd jacka (gissningsvis killen som polisen stannade) kastat en cykel på en bil. Mycket moget utspel kan jag känna. Så nu har polisen våra personnummer i ett skadegörelsefall som vi inte vet någonting om. Tidigare på kvällen hade vi en diskussion om hur det kan va så svårt att hitta vettiga killar i den här stan, det är ju ändå Sveriges femte största. Jag tror att vi fick svaret där. Killarna i den här stan kastar cyklar på bilar.

Vackra kvinnors månad?

Jag fick ett mejl. Ett sådant där mejl som man ska mejla vidare till allt och alla. Just det här mejlet har jag fått flera gånger och kan säkert ha mejlat vidare även om jag oftast brukar låta bli. Löften om evig lycka och drömprinsen eller hot om olycka biter inte riktigt på mig. Dock är det lite sött så jag gör en egen variant och publicerar det här istället för att mejla runt det till folk. Och till fröken som skickade det, jag ser dig som en vän och det vet du även om du inte fick nåt svar. Sen har jag bara en fråga till, när är vackra kvinnors månad? Det lät som en väldigt trevlig månad tycker jag.


Till er underbara tjejer!

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.

Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon...'

Om du har öppnat detta mejl, är du tvungen att skicka det vidare till de flickor du känner.. (och till de män som tar oss för givet)
Om du inte skickar det tillbaka till mig, tar jag för givet att du inte ser mig som din vän.
Skicka det vidare och inom 5 minuter kommer ditt Livs Kärlek att ringa dig eller skicka ett meddelande.

Ha en underbar dag!

VI EEEEEEEEEEEE SÅ VACKRA!!!!!

Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej. (Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten tidigare.

Skicka detta till alla vackra kvinnor som Du är tacksam för att Du har som vänner.

Sänd detta till fem eller fler fenomenala kvinnor idag för att fira Vackra Kvinnors Månad.
Och om du gör det kommer något gott att hända - Du kommer nämligen att ha ökat en annan kvinnas självkänsla.

Någon saknar mig i alla fall.

Idag (mitt under världens tråkigaste föreläsning) fick jag ett sms "Varför var du inte på msn igår! Fyyy!" Jag har faktiskt ett liv jag med (även om det inte alltid verkar så).

Är gräset grönare på andra sidan?

Hur illa är det egentligen om jag mitt under gårdagens föreläsning slås av tanken att jag kanske borde hoppa av kursen jag läser nu? Inte för att den egentligen är dålig på något sätt utan mest för att jag är omotiverad, inte behöver poängen och jag tar studiemedel i mängder. Jag har heller inte tid att plugga på kursen jag läser, skriva färdigt min uppsats eller fullständigt koncentrera mig på praktiken jag gör, för jag försöker alltid göra allt samtidigt och jag behöver göra allt samtidigt om jag ska hinna med allt. Sen ska vi inte tala om hur mycket jag ignorerar faktumet att jag behöver söka jobb eftersom jag inte har en aning om vad som händer efter den här terminens slut. Det enda som är helt klart är att jag typ för första gången sen jag sökte in på högskolan i oktober 2004 inte har sökt någon kurs till nästa termin. Det är lite läskigt men väldigt skönt. Jag är som sagt totalt omotiverad till att plugga nu vilket inte direkt gör hela den här soppan bättre.

Favorit i repris.

I lördags var det fotboll, öl, pizza och tjejsnack som gällde. Idag är det fotboll, godis och vin (även ett McD besök har vi hunnit med). Saken är bara den att vi är väldigt mätta och just nu inte särskilt godissugna, vilket vi lite lätt förträngde när vi handlade tror jag.

The good old days.

Fastnade i en hög av gamla bilder och kan inte säga annat än att kul har det varit i alla fall. De flesta bilder är från förra hösten och några från förra våren. Ni lär kunna gissa vilka...

Jag, Anna och Patrik på Kåren hans sista kväll i stan.

Kan inte alls förstå varför folk tycker att vi är så lika...

Vindrickning på Patriks gräsmatta.

Vi bakar blåbärspaj som förstörde Patriks ugn. Det var dock inte vårt fel utan formens.

Fler studentbostäder borde helt klart ha tillgång till egen gräsmatta.

På den här tiden var vi duktiga och bakade. Kanske var det lite ett krav för att få tjuva Patriks gräsmatta.

Världens snyggaste siames.

I dödskalleglasen skall det drickas rosa drinkar annars är det fusk.

Vindrickning hos siamesen.

Jag tänker aldrig släppa utan kidnappa dig och ta med dig till Norge. (Det gjorde jag iofs sen, men det visste jag inte på min flyttfest när bilden togs).

De försökte övertala mig att stanna kvar genom att vara sjukt roliga den här kvällen.

Fast sen så blev de lite osams över vem som skulle sakna mig mest.

Sen kom Anna på en idé hon fått nån gång tidigare och allt löste sig igen.

Nej älskling inte nu, jag har huvudvärk.

Jag tror jag är allergisk mot min uppsats. Tidigare var jag jättepigg och satt och läste lite kurslitteratur. Så kom jag på att det kanske var bättre att pyssla med uppsatsen nu när jag faktiskt var pigg och hade en effektiv tankeverksamhet. Så fort jag hade öppnat dokumentet (vilket tog kanske en halv minut) så blev jag trött och fick huvudvärk.

Att plugga eller att plugga, det är frågan.

I don't know what to do... Jag behöver plugga, den saken är det inget tvivel om. Däremot vet jag inte vad jag behöver plugga först. En del av mig säger fixa färdigt uppsatsen först så är den klar och du kan släppa den. Den andra delen av mig säger du ska skriva tenta snart och har mer eller mindre låtit bli att plugga nåt på den här kursen du läser nu på grund av opponeringen av uppsatsen, du borde plugga ikapp eller i alla fall plugga lite så du klarar tentan. Vad göra?

Fråga kan man ju alltid.

Det ringde precis en person på min mobil och frågade om min bil var till salu. Det är andra gången det händer i och för sig men den här gången var lite speciellt. Min bil står kvar på Gotland (en lång historia om varför men så är det i alla fall). Nu ringde en dam som hade en kompis som bodde där bilen står och som hade sett att ingen använder den och ringde därför och frågade om den var till salu. När jag sa nej, sa hon bara okej och la på.

En väldigt väldigt kort resumé

Jag åker om du åker. Så sa jag till en av mina vänner när det blev tal om att åka på kryssning. Det slutade med att jag åkte och hon bangade. (Ja, hon hade en väldigt bra ursäkt så hon är förlåten). Sjöslaget blev sjukt roligt i alla all även om nog ingenting egentligen blev som det var planerat. Jag har inte särskilt mycket bilder men några finns i min telefon och om jag orkar engagera mig i hur man får över dem till datorn under dagen så kanske ni får de dem här. Fast mest ska jag nog lägga energi på att plugga skulle jag tro. Får se hur det går med den saken.

Ett smart beslut.

Ibland är jag väldigt nöjd över mina beslut när det sådär i efterhand visar sig att beslutet var bra mycket bättre än vad jag först trodde. Ett sådant beslut var att inte gå ut igår. Inte så mycket för att jag inte ska vara bakis eller trött idag. Bakis är jag i och för sig inte men desto tröttare så det hade inte spelat någon roll. Ändå vaknade jag tragiskt nog av mig själv lååååångt innan klockan ringde. Just nu gör det inte så mycket för jag är väldigt nöjd över att mitt liv inte komplicerades otroligt sådär bara över en natt utan lugnt och stilla kan fortsätta precis som vanligt även i fortsättningen.

Ett ljus i mörkret.

Vi glömmer fotbollen för en stund och fokuserar på det som är positivt. Det har varit en grymt trevlig kväll som snart måste göras om... Fotboll, öl och pizza på onsdag någon?

Fotboll, pizza och öl.

Okej ibland är jag inte särskilt tjejig, jag vet. Fast det var väl inget som förvånade er egentligen.

Skulle kunna skriva en rubrik i stil med "Det är dags för fredagsmys, om det så är det sista jag gör" men väljer att låta bli.

Det är fredagskväll och vad gör jag... ute och festar och slår runt? Ja det hade man kanske kunnat tro men nej, inte idag. Jag har tränat och ligger nu i soffan och känner mig sjukt nöjd över det, ser på Idol och äter äpple. Eventuellt borde jag förbereda mig inför morgondagen (ska hålla två hela lektioner på praktiken) men det får bli ett senare projekt. Funderar på att kanske dricka en kopp te också. Låter det inte lite som om det är dags att börja ha en "jag börjar bli vuxen" kris eller en förtidig 30-års kris om ni hellre vill kalla det så. Jag tänker dock vägra för jag vet vad som väntar på söndag och det känns inte vuxet alls.

Bada någon?

Fast badmössan är nog inte så vattentät och sen befinner jag mig ganska långt från en bassäng. Jag är som ni säkert redan listat ut hos frisören. Tydligen ska jag få ilskna slingor åt kopparhållet. Mer än så vet jag inte.

Precis som förr.

Sitter på tåget till E-tuna. Allt känns så himla bekant, varenda kurva känns igen. Till och med stället vi stannar för mötande tåg är bekant. Ändå känns allt konstigt och avlägset. Det minner om en annan tid, den som pendlande studen till E-tuna. Då spenderade jag timmar på det här tåget skrattandes, pluggandes, pratandes, sovandes, läsaneds Metro, sjungandes (ja, det har hänt), ståendes, trängandes, jagandes sittplats eller bara sittandes still och tyst. Ibland känses restiden oändlig och ibland kändes det som tåget knappt han börja åka innan jag var framme.

Bättre sent än aldrig.

Idag ska min uppsats äntligen ventileras. Inte en dag för sent kan jag tycka. Opponering i E-tuna hela dagen med andra ord.

Fail!

Alltså jag har pluggat i ganska många år nu på högskolan och jag kan med handen på hjärtat säga att jag har aldrig fuskat på en salstenta (eller på någonting annat heller för den delen). Däremot har vi många gånger skojat om hur man skulle kunna fuska utan att bil upptäckt. Ett av de roligaste (och kanske mest ologiska) alternativen vi hade var att om man har med sig typ en chokladkaka eller vad som helst egentligen med innehållsförteckning på skulle man kunna byta ut texten där mot nyttig information man kan behöva på tentan. Som sagt kanske inte så praktiskt genomförbart men vi var i alla fall aningen mer kreativa än den här personen som hade med sig 128 fusklappar in på tentan. Nu pratar vi inte om sådana där små lappar man stoppar i fickan och tar upp och kollar på när man går på toa utan vi pratar om 128 A4-papper. Jag säger det igen: 128 A4-papper! Hur tänkte människan?

Sådan är jag tydigen.

Jag gjorde ett personlighetstest eller persontypstest som de kallade det.

Första kategorin sa att jag var en extrovert person.

Du upplevs ofta av andra personer som en pratsam människa som sprider energi och väcker entusiasm hos andra. Du fokuserar gärna på människor och saker omkring dig. Du funderar ofta inte så länge på en fråga eftersom du vanligtvis har ett snabbt svar redo. Sitter du i möte, hamnar du ofta i livliga diskussioner med en större grupp människor. När du får e-post svarar du helst kortfattat eftersom du hellre kommunicerar ansikte mot ansikte med andra människor. Du har ett behov av att diskutera dig fram till en lösning under ett möte istället för att fundera över det ensam. Du tänker bäst när du pratar. Du får ofta försöka dämpa dig så att de mer introverta i gruppen får komma till tals.

• Social
• Pratar mycket
• När de pratar är det inte alltid helt genomtänkt
• Pratar för att kunna fundera
• Har ofta ett mycket aktivt kroppsspråk

Förstår verkligen inte vad de fått det där ifrån. Jag pratar väl aldrig mycket och tänker alltid igenom allt jag säger först. Framförallt har jag väl inte ett aktivt kroppsspråk, jag menar det är väl ingen som någonsin sett mig vifta med händerna när jag pratar. Sådant skulle jag aldrig göra... eller hmm...

Sanningens ögonblick.

Här är det äntligen, beviset jag har väntat på. Igår när jag satt på bussen hem från Uppsala lyssnade jag på hockeyn på radion. Då berättade kommentatorerna att dörren till utvisningsbåset inte gick upp när en djurgårdsspelare skulle sätta sig där. Kommentatorerna gjorde en grej av det och det hela lät jätteroligt. Sedan dess har jag försökt få se bilder på hur det såg ut. Eftersom det inte nämndes vare sig på sporten eller i den väldigt seriösa nättidningen även kallad Aftonbladet (ungefär så långt mina ansträngningar har gått) började jag nästan tro att det inte hade hänt alls. Att jag kanske somnat och drömt eller i alla fall inbillat mig att det hade hänt. Så idag fick jag således beviset, dock utan bild, men jag är ganska nöjd ändå just nu.

Jasså, det säger du...

Min föreläsare är smått fantastisk. Och det var inte menat på ett positivt sätt. Eller ja, hon är kanske inte dålig på det hon föreläser om egentligen men ibland säger hon saker som får mig att häpna. Ibland tror jag att hon ser oss som inkompitenta idioter, fast hon vill säkert bara vara snäll och hjälpa till. Personen i fråga har yttrat orden "nu när ni är studenter på högskolan så är det skillnad mot att vara elever och vi ser er som vuxna människor." Bara där kan man ju börja fundera på vad som är poängen men i alla fall. Jag låter den saken bero just nu. Däremot berättade hon idag att gästföreläsarens (vi hade en sån idag) power point presentation fanns på kurshemsidan. Den fanns också där i två versioner eftersom de inte visste vilken version av pp vi har på våra burkar. Så om man öppnar filen och trycker där det står print eller vad det nu kan stå i er version. Ni kanske har den på svenska, men på min står det print någonting och sen kan ni välja hur ni vill skriva ut. Om ni vill ha flera rutor på samma papper eller om ni vill ha en slide per papper. Själv har jag valt 6 rutor på varje papper. Det är ju bra eftersom det sparar papper och inte blir så mycket då. Jag tar inte ansvar för att det är ordagrant exakt återberättat men innehållet i det hon sa är det samma. Vuxna människor?

Hon har även pratat om att välutbildade människor oftast har bättre hälsa och för att demonstrera att det kanske inte har med utbildningen i sig att göra tog hon ett exempel. Det gick ut på att man kanske får andra intressen av att studera på högre nivå och därför inte har intresse av att exempelvis supa och slåss... med kniv.

Vi talade också om teknisk utveckling på arbetsmarknaden. Då förklarade hon så fint för oss att det är viktigt att tänka efter vad teknisk utveckling egentligen innebär. Det är nämligen mer än bara ordbehandling och PC:ar på arbetsplatserna. Det kanske bara är jag, men jag har aldrig tänkt på den tekniska utvecklingen som PC:ar och ordbehandling som det huvudsakliga resultatet. Fast vad vet jag...

Till råga på allt har hon en väldigt färgglad klädstil. Idag hade hon en grön (typ limegrön) tröja med en uppknäppt skjorta över. Även den grön med ljusgrönare ränder på längden. Gången innan det hade hon en tvärrandig blå t-shirt, en långrandig blå skjorta och blårandiga sockar. Behöver jag säga mer?

Why??

Jag har tänkt på massor med roliga saker att blogga om idag. Alla tankar har dock avslutats med, jag tar det sen. Antar att sen är nu och då kommer jag inte ihåg något alls av det jag tänkte på förut.

Däremot funderar jag på varför alltid jag som den språknörd jag är får opponera på uppsatser skrivna av dyslektiker, människor med svenska som andra språk och så vidare. Det gör mig tokig och jag får panik över usel svenska. Särskilt när jag inte ens förstår vad de vill säga. Jag är fullständigt medveten om att mitt skriftspråk inte heller är korrekt alla gånger men någon måtta får det väl vara. Syftningsfel i mängder och borttappade ord gör texter aningen svårtillgängliga. Som tur är har jag inte särskilt många opponeringar kvar innan jag pluggat färdigt. Bara att stå ut gissar jag men seriöst varför måste alla sådana uppsatser gå till språknördar som jag.

Inte min starka sida idag.

Frukosten gick ju som den gick idag och nu äter jag lunch antar jag. Klockan är trots allt snart 16 och ja, ni ser ju själva vad min lunch består av. Back to the water.

Frukost.

Har man glömt att köpa frukost får man ta vad som finns på Ica en söndagsmorgon.

Sun Maid.

Idag ska jag stå i vattnet från 12 - 18. Praktik i Uppsala står på schemat helt enkelt.

"We propose...a better way" Said the note they left behind.

Jag har skickat in min uppsats till examinatorn och opponenterna nu. Det känns otroligt skönt att det snart är klart (jag har ju faktiskt hållit på med den bra mycket längre än vad som var tänkt). Samtidigt är det otroligt läskigt. När den är godkänd och klar kan jag ta ut min examen. Jag behöver således inte plugga längre. Hur trött jag än är på att plugga så känns det ändå läskigt. Student har ju varit en del av min identitet i många år nu. Nu antar jag att det är dags att släppa taget om studentlivet (jag ska ju i och för sig plugga hela den här terminen är det tänkt men ändå) och påbörja vad som kommer bli resten av mitt liv. Hittills i livet har allt varit uppdelat i korta faser. Gymnasieåren är övergående, tiden på McDonald's var heller aldrig tänkt att bli bestående för min del (jag skulle ju trots allt bara jobba där tills jag fick ett annat jobb) och sen har det varit högskolan och det är ju också bara en "kort" tidsperiod. Så vad händer nu? Visst jag tror inte att jag någonsin kommer att ha ett jobb så länge att jag får en guldklocka för lång och trogen tjänst när jag går i pension. Jag tillhör ju ändå de ombytliga 80-talisterna. Ändå är det skrämmande. Nu ska jag börja jobba och även om jag byter jobb ska jag ändå jobba fram till i alla fall 65 är det ju tänkt. Nu handlar det inte om några korta övergående faser längre utan nu är det verkligen dags att bli vuxen. Eller i alla fall skaffa ett jobb och en riktigt bostad, att bli seriös helt enkelt. Den tanken skrämmer mig lite just nu om jag ska vara helt ärlig.

Praktik.

Idag har jag varit på praktik igen. Det gick bra även om jag inte hade det minsta lust att gå upp när klockan ringde i morse. Väl uppe och iväg med bussen så gick det som en dans. Tiden bara flyger iväg och det känns verkligen jätteroligt. Nästa vecka ska jag börja hålla mina första egna lektioner för de allra minsta. Känns läskigt, spännande och roligt på samma gång.

Som tur är har jag inte riktigt tid att oroa mig för det i vecka. Det kan vara så att det inte blir särskilt mycket bloggande i veckan för den är ganska fullspäckad med saker. Eller så är det just därför jag kommer skriva massor. Det lär visa sig. Nu ska jag ta en powernap och sen fixa färdigt lite detaljer på uppsatsen och mejla den till opponenterna.

Hmm?

Om jag säger att det här var nåt av det minst underliga som hände ikväll så tror jag det sammanfattar allt ganska bra. Sjukt roligt har det varit i alla fall.

Festens manliga sällskap.

Eftersom P-A valde hockeyn framför tentafest med mitt och Annas sällskap fick vi istället besök av Anders, Göran och Ove.