Slaveboys is the shit!

De två senaste dagarna har vi haft fantastiskt mycket folk som ska äta frukost på hotellet och farhågorna var många på förhand. Tack vare de lettiska? teknikkillarna har det gått som en dans. Trots att det är helt galet långt ifrån deras normala arbetsuppgifter har de varit med oss i restaurangen och burit in disk från våra diskstationer till diskrummet. Jag har nog aldrig sett två männsikor springa så fort och jobba så effektivt. De är helt klart värda sin vikt i guld. Vi har också haft in en "ny" kock på frukosten (han brukar jobba lunch annars) och han har gjort det svårt för de andra kockarna att komma tillbaka för vi har blivit bortskämda med att allt går precis så fort som vi önskar och att det faktiskt är riktigt fint upplagt på faten. Tyvärr vill han ju inte jobba frukost :( annars hade jag och Johanna varit i himmelriket ett tag framöver helt klart. (Kanske är tur för honom att han inte ska jobba med oss).

Lovade ju att återkomma om min resa till Sverige. Det var otroligt skönt att komma till bekanta områden. (Även om det här idag visade sig ha blivit mer hemma för mig än vad jag själv trodde). Ändå var det konstigt att komma hem, allt var precis som vanligt fast ändå inte. Av någon konstig anledning var det som kändes mest underligt det faktum att det var snö där. Jag vet att det låter jättemystiskt eftersom vi har över en meter natursnö här men eftersom jag är som jag är har jag naturligtvis analyserat sönder det hela och kommit fram till en helt (för mig) logisk förklaring. Det var faktiskt ingen snö där när jag lämnade det senast. Lite konstigt kändes det också eftersom jag inte hade någonstans att bo. När jag begav mig mot Västerås var mitt boende inte riktigt löst men eftersom jag hade två ganska lovande alternativ så bestämde jag mig för att åka ändå. Eftersom jag åkte raka vägen på en filmkväll när jag kom till stan visade det sig först när jag kom där ifrån vid 23-tiden att båda mina alternativ hade gått i stöpet. Så där stod jag lite fint på skolans parkering och funderade på vart jag skulle ta vägen. Sen fick jag den brillianta idén att gå förbi min lägenhet och se om det var någon vaken där. Personen i fråga lät lite förvånad när jag ringde och sa att jag såg att det lös i fönstrarna. Trevligt nog blev jag genast inbjuden och det slutade med att jag spenderade natten på min egen soffa. En liten underlig (men väldigt trevlig) situation. Hur som helst nästa natt bestämde jag mig för att sova hos mamma eftersom jag ville passa på att hälsa på henne och bror med. Sen efter många timmar framför datorn och en fika med semlor (finns inga sådanan här, så jag gråter floder just nu) bar det äntligen iväg tillbaka till Trysil igen (bara 4 timmar senare än planerat, men tidspassning har ju alltid varit min starka sida.. eller hur var det nu). Under tiden i Västerås han jag även med en fika och middag hos Millan och en hel del tv-spelande och en film till. Var kanske inte riktigt så produktiv som jag hade tänkt men jag hade i alla fall trevligt hela tiden.

Sen jag kom tillbaka hit har jag mest jobbat och varit lite småsjuk med nån grads feber och ont i halsen. Dock verkar jag må bättre ikväll så jag hoppas att det ger med sig till imorgon då jag ska på konsert. Madcon spelar på vårt hotell och igår bestämdes det att vi skulle få gå in gratis :) En mycket trevlig överraskning då jag tidigare hade funderat väldigt mycket på om det verkligen var värt att betala 240kr för ett norskt hiphop band jag aldrig har hört. (Tydligen Norges största hiphop band). Hur som helst gratis är gott heter det ju så nu ska vi traska dit och se vad det är för nåt. Tydligen ska jag ha hört någon av deras låtar sägs det men eftersom det där med namn på musikgrupper alltid varit min starka sida så är jag som vanligt helt clueless. Jag har till och med den fördelen att jag är ledig dan efter, vilket är smått fantastiskt i min värld då jag alltid lyckas jobba dagen efter det händer någonting. Troligtvis kommer jag behöva hela den dagen till att sova och ladda för helgens Göteborgsbesök. :) Det ska bli riktigt nice, synd bara att jag jobbar hela helgen men men. Sova kan man göra i himlen som det var nån som sa en gång i tiden.

Hur fan bloggar man i falsett?

Igår gjorde vi (jag och Anna) den smarta investeringen att köpa 12 timmars Internet tid för 100kr. Det finns bara ett litet problem. Det trådlösa nätverket sträcker sig bara till strax innanför Annas ytterdörr så nu sitter/ligger vi på golvet i hallen med datorn för att få internettet att fungera. Bild kommer vid ett senare tillfälle när jag orkar lägga in dem i datorn.

Jag hade nästan blivit av (med betoning på nästan) med min internetabstinens men insåg ganska snabbt att det genast kom tillbaka igen när jag besökte den lite mer civiliserade världen. Det kommer nog bli många timmar av hängande i Annas (och Teas) hall framöver. Jag kommer vara sådär lagom social varje gång jag kommer hit. Det kommer troligtvis låta "hej, får jag komma och hälsa på er i eftermiddag" och sen när jag kommer dit "jag sätter mig här i hallen lite, är det okej". Får hoppas att de inte slänger ut mig allt för snabbt helt enkelt. Nu ska jag dock slänga ut mig själv och ta mig hem till mig och sova. Ska trots allt upp kl 04:30 imorgon igen så några timmar sömn skulle inte skada. Återkommer med mer info om mitt halvspontana och ganska oplanerade Sverigebesök en dag när jag är lite piggare (om de släpper in mig i lägenheten vill säga). ;P

Sverigebesök

För att använda Internet måste man tydligen ta sig till Västerås verkar det som... Inte för att jag åkte hela vägen hit endast av den anledningen men det vore synd att inte utnyttja det när jag väl kom hit kan jag tycka. Hur som helst i Norge är det mesta helt galet nu. Det är sportlov och vi är invaderade av danskar och barn som springer runt över allt hela tiden. Annars är allt bara bra. Har tagit bort stygnen ur min handled och väntar med spänning på att se hur stort ärr det blir när det läkt ordentligt. Vädret varierar lite fram och tillbaka med allt från att det vräker ner snö till sol och nästan 30 minusgrader när jag går till jobbet på morgonen. Dock är det nog inte så farligt som det låter för jag och Anna var ute och åkte kvällsåkning härom dagen och konstaterade efteråt att det inte alls var så kallt ute som vi trodde att det skulle va. När vi minuterna senare gick förbi en digital termometer och insåg att det var 16 grader kallt.
Just nu har jag lite bråttom iväg till tandläkaren som var den egentliga anledningen till att jag bytte land och återkommer förhoppningsvis med lite mer spännande läsning framöver.