Idag igen...

Jag hade lovat mig själv att sova tidigt idag. Redan kl 21 skulle jag lägga mig var tanken. Sen trodde jag kanske inte helt på det själv men tänkte att om jag satsar på det så sover jag säkert innan kl 22 i alla fall och det är ju bra. Det gick uppenbarligen sådär. Inte hjälpte det att mamma ringde strax innan kl 22 heller så att jag pratade med henne en ganska bra stund. Tur det är jul snart så jag kan sova några dagar. 

En utmaning som heter duga.

Jag pratade i telefon förut med fröken Börjesson. Efter diverse allmänt skitsnack om träning, kost, hälsa och olika kroppstyper halkade vi in på en väldigt konstig tanke. Mer om den sen... (vi pratade också om hur irriterande det är när föreläsare börjar säga nåt om en sak och sen avbryter sig och säger att han eller hon ska berätta mer om det sen. Oftast säger de endast samma sak en gång till och kommer inte alls med så mycket nytt och spännande som man tror). 

Jag berättade i alla fall att jag fick en uppenbarelse för ett tag sedan angående min kropp och främst min vikt. Jag vet att jag anses vara smal och jag säger inte emot det. Ändå spenderar jag typ tiden med att ligga på soffan och äta chips utan att gå upp märkbart i vikt. De gånger jag går upp i vikt så slutar jag typ äta chips ett tag och så rinner kilona av igen lika snabbt som de kom. Jag behöver oftast inte ens anstränga mig särskilt mycket. Jag insåg helt enkelt hur lyckligt lottad jag antagligen är när det kommer till det. I kombination med att vi pratade om det här nämnde jag också att jag i flera år lite funderat på hur jag skulle kunna se ut om jag faktiskt tränade ordentligt och åt rätt. Alla som känner mig vet att jag har riktigt usla matvanor för det mesta. Antingen äter jag mängder med onyttigheter i form av chips, halv- och helfabrikat eller så glömmer jag helt bort att äta eller lever typ på mackor en hel dag. 

Frågan som kvarstår är då, undrar hur lätt jag har för att bygga muskler. Med tanke på min träningsnivå när jag var yngre och hur stark jag faktiskt var då så tror jag att jag har någorlunda vettiga förutsättningar även där. Här någonstans började diskussionen övergå från en allmän diskussion till prat om ett experiment. Om jag gick från chipsätande soffpotatis idag och tränade intensivt med rätt kost i ett år, hur stor skillnad skulle det göra? "I dare you!" sa Fröken Börjesson och lovade att hjälpa mig med ett träningsprogram om jag bestämmer mig för att anta utmaningen. Just nu känner jag mig ganska sugen faktiskt men jag ska sova på saken och se hur det känns imorgon och kanske till och med i övermorgon. Ska jag ge mig in i det här måste jag ju trots allt göra det helhjärtat för annars är det ju ingen mening med det. Kanske är det just den knuff jag behöver för att ta tag i mina dåliga matvanor och min uteblivna träning. Och eftersom jag borde ha sovit för flera timmar sedan så säger jag god natt här och ställer klockan på 04.30. 

Lägesrapport.

Idag har jag haft mitt första gruppmöte på egen hand! Lite förvirrad, lite nervös på rösten, lite oorgansierad, lite svamlande,  men på det stora hela tror jag att jag klarade det ganska bra. Seminariet handlade om hur man skriver ett gångbart CV och personligt brev... helt klart mitt specialområde!... eller nu ljög jag kanske lite, var det svåraste och absolut värsta jag visste med att söka jobb. Första gången jag träffade mina kollegor fick jag tipset "fake it till you make it så klarar du dig finfint". Jag har helt klart förstått innebörden av det efter en vecka och en dag. Hittills har jag löst datorproblem, (jag är tydligen en av de mest datakunniga på kontoret, tragiskt va), löst skrivarproblem (dock inte alla, jag kan fortfarande inte skriva ut från min dator), haft möten både individuella och gruppmöten, skickat in planeringar till AF, gjort kartläggningar och ringt deltagare... inget av det där kan jag egentligen, men tror inte att nån faktiskt har märkt det.  

Sockerpappa sökes.

Jag har förälskat mig i ett par örhänge... Ingen som höjde på ögonbrynen över det antar jag. Örhängen och jag är väl ungefär lika sammanlänkat som jag och klackar. Även om det varit väldigt lite både örhängen och klackar de senaste åren. Det blir det snart ändring på igen ska ni se. Det finns bara ett litet problem med örhängena jag förälskade mig i den här gången. De är dyra... till och med jättedyra... 25000kr för att vara exakt. 

Kan snart stapla vuxenpoängen på hög.

Ikväll är jag trött. Nåt så fruktansvärt trött till och med (som min mamma antagligen skulle uttryckt det). Har fullt sjå med att hålla ögonen öppna. Sängen nästa helt enkelt. Jag hade en tanke om att jag i det här inlägget skulle beskriva hur otroligt trött jag är så ni skulle förstå, men jag är alldeles för trött för det helt enkelt. Minns inte ens när jag var så här trött senast. Fast kroppen glömmer ju det rätt snabbt trots allt. Hur som, nu ska jag skrapa ihop mina sista krafter och kravla mig in till sängen innan jag somnar på soffan.

Fly me to the moon and let me fly among the stars.

I morse så där vid kl 06 ungefär fick jag ett sms från en kompis. Han satt på Arlanda och väntade på ett flyg till Israel.  Själv satt jag på tåget på väg till jobbet. Ibland är livet inte rättvist!

Bra där SJ!

Jag sitter och slösurfar lite i väntan på att jag ska börja jobba. Bland annat halkar jag in på vlt:s hemsida. Där hittar jag den här artiklen om att SJ:s största satsningar i hela landet är på tågtrafiken i Mälardalen. Visst kanske blir det bättre nästa år då det tydligen ska komma ytterligare tåg och ett nytt biljettsystem, det återstår att se. Jag känner ändå att om det är här den största satsningen sker på att få tågtrafiken att fungera smärtfritt vill jag inte veta hur den fungerar i resten av landet. Eller är det så kanske att resten av landet faktiskt fungerar och det är bara här det strular med inställda tåg, överfulla tåg, tåg med tekninska problem, tåg som sällan håller tiden... ska jag fortsätta?

När jag ändå passar på att gnälla på SJ kan jag också berätta att jag har börjat pendla med tåget till Avesta. Inte till Avesta Krylbo stationen eftersom den faktiskt ligger i Krylbo utan till stationen i Avesta Centrum. Med anledning av detta var jag igår inne på SJ:s resebutik i Västerås och frågade vad ett pendelkort hit skulle kosta. Det skulle kosta drygt 1400kr i månaden och då gäller det bara på SJ:s egna tåg. För den som är nyfiken och inte orkar gå in och kolla hur många avgångar SJ har med enbart sina egna tåg till Avesta centrum så kan jag tala om att det är 0! Jag hade helt enkelt kommit till Krylbo för 1400 kr i månaden och då får jag antingen gå de 3 km som skiljer orterna åt eller så får jag köpa ett busskort utöver mitt månadskort. Det här var dock ingenting som de i butiken upplyste mig om innan jag frågade om bussarna ingick. I de allra flesta fall om man ska till Avesta centrum kan man till och med bara åka tåg till Fagersta och sedan är det buss där ifrån.

Efterlysning!

Jag har kommit på att jag glömt blogga om det viktigaste.... Min bil är stulen!! Ser ni en röd Suzuki Alto 3d stående någonstans så hojta till för jag saknar min otroligt mycket! Strunt samma om det är min eller inte, de finns inte så många så de är värt att kolla upp var enda en. Har av förklarliga skäl inte lust att lägga upp mitt regnr här. 

Fake it till you make it

Idag har jag gjort min första riktiga dag på jobbet! Jag har träffat mina deltagare för första gången och bokat in individuella möten med dem. Det känns lite läskigt faktiskt. I övrigt har jag mest spenderat dagen med att känna mig vilsen och försöka sätta mig in i allt. Imorgon ska jag ställa i ordning mitt kontor, det vill säga jag ska packa upp datorn som just nu står i en kartong och få den att fungera. 

De andra var väldigt imponerade över att jag redan fått en kalender och inloggningsuppgifter till alla sidor jag behöver. Vi kom däremot fram till att jag inte fått två av de allra viktigaste sakerna, min mobiltelefon och visitkort så att mina deltagare (och andra för den delen) kan få tag på mig. Det kommer när det kommer antar jag och jag har ju faktiskt en mejl de kan skriva till. Japp precis, jag har en alldeles egen jobbmejl. Känner att det är många vuxenpoäng på G framöver. 

Easy!

För en gång skull har jag massor att berätta... men jag har inte riktigt ork och tid... easy är i alla fall det ord som snurra i huvudet. Det är inte jag som är easy utan en kille. Saken är bara den att jag vill nog främst markera att blir man kallad easy oavsett om man är kille eller tjej så är det inte positivt.

Potatismos, rotmos, plåttermos.

Dagens tema är mos, även om det faktiskt bara finns två mos i rubriken. Läste ni något annat så läs igen. Min hjärna känns i alla fall som om den är full med mos. Ni vet sådant där lite för löst pulvermos som mest bara rinner ut till en sörja när man lägger upp det på tallriken. Dåligt kryddat och ganska smaklöst brukar de vara också. Eller så är det så stabbigt att man inte orkar ta sig igenom det. Två introduktionsdagar fyllda med teoretisk information på mitt nya jobb är anledningen till min nuvarande hjärnkapacitet. Det har varit roligt och mycket givande och jag är jättespänd inför måndag då jag ska börja jobba på riktigt. Skräckblandad förtjusning är väl det ord som just nu beskriver mitt känsloläge bäst. Det och mos såklart. 

Ikväll väntar planering av morgondagens simlektioner, lite städning och sen mat och Idol-final med Carro och Carro. Först ska jag nog däcka en stund på soffan (jag lär somna så fort jag stänger ögonen, trots galet mycket kaffe.) Sen ska jag fundera på hur jag ska få resterande tid att räcka till. Sov inte tänker du nu och ja det vore nog smart, men att planera morgondagen nu känns som en smått oövervinnerlig uppgift faktiskt så lite vila och hjärnrensning är ett måste. 

Drömmar och planer.

Hade en tanke om att jag skulle blogga om mina galan drömmar jag hade i nättras. Sen insåg jag att antagligen ingen tycker att det är roligt att läsa om mina skumma drömmar. Däremot kan jag säga att jag drömde för första gången om en viss person utan att det gick ut på att jag skulle bli mördad. Inte för att det här var en mycket mindre läskig dröm men det känns i alla fall bra att mina drömmar går åt rätt håll. Det är en väldigt skillnad på att bli mördad och försöka undvika en person som letar efter en. Tydligen blev det ett inlägg om mina drömmar i alla fall, ska försöka kompensera med nåt roligare. 

Och där tog det helt stopp i min tankeverksamhet... 

Kan berätta att jag ser fram emot resten av vecka i alla fall. Imorgon ska jag julpyssla med fröken Siames är tanken, på fredag ska jag äta och se på Idol med Carrosarna och på lördag ska jag på lussevaka med bastu och bubbelpool om inget oförutsett händer. Har jag tur får jag också på vinterdäcken på bilen i helgen. Fortsättning följer helt enkelt. 

To be or not to be.

Idag är min sista dag som arbetslös. Imorgon börjar introduktionen till mitt nya jobb och på måndag drar det igång på allvar. Undrar vad jag ska hitta på idag då...

Ett försenat tack!

Jag vill bara tacka alla mina underbara vänner för att ni finns och att ni gjorde min födelsedagsfest fantastisk. Även ni som inte var där är fantastiska tycker jag, bara så ni vet. Jag har inte fel om att ni är fantastiska eller i alla fall är ni trevliga har jag fått höra efter festen, så ta åt er av det! Lite sentimental ikväll kanske men jag är tacksam att ni finns och hade inte klarat mig utan er. Ni är bäst!

Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.

Det känns lite bättre idag och jag sitter till och med och grejar lite på min uppsats. Vi får väl se hur länge det håller i sig... Fast grejar kanske var en överdrift om jag ska va helt ärlig. Jag har öppna dokumentet och börjat läsa igenom den. Kom säkert hela två sidor innan jag tröttnade. Fast det är klart bättre än igår när jag bara öppnade dokumentet utan att titta på det mer sen... I den här takten lär jag ju säkert kunna plocka ut min examen år 2060 eller nåt.

Jaha ja...

Någon som har en lägenhet till mig från mitten av mars? Den jag har nu gick nämligen från att jag kunde eventuellt få bo här i tre år, till att jag skulle få bo här till slutet av juni och nu kommer nästa besked... runt 21 mars... Minst ett år blev helt enkelt ett halvår... 

En sån där dag.

Härmed besparar jag er ett långt, gnälligt och ganska meningslöst inlägg. 

Det här är sången från en tjej till mig...

Kaffe och fika i Ludvika.

Jag överlevde dagen! Den började dock lite kallt, först med en promenad ner till stationen. Anledningen, jo jag var lite sen så jag hann inte med bussen och jag kunde gå senare om jag skulle gå än om jag åkte buss. Konstigt men sant. Sen på grund av lite missförstånd (nej det var inte jag som missförstått något) fick jag stå ute och vänta extra länge på min skjuts till Ludvika. Väl där träffade jag en tjej jag pluggat med, eller som i alla fall gått samma utbildning som jag ungefär samtidigt. Jag har träffat mina kollegor i Avesta och jag kan säkerligen lära mig mycket av dem. Till lunch fick vi jultallrik på en restaurang med utsikt över en sjö. Låter det vara osagt vilket eftersom mina geografikunskaper gällande sjöar i Sverige är aningen begränsad. 

Sov du lilla videung, än så är det vinter.

Imorgon ska jag stiga ur sängen omänskligt tidigt. Redan kl 05.00. Därför hade jag tänkt lägga mig vid 22-tiden i dag. Ni ser hur bra det gick antar jag. Fem i tio ringde min pappa och under tiden jag pratade med honom ringde mamma så jag fick prata med henne en stund efteråt. Sen skulle jag ju bara blåsa håret, avsluta mina konversationer på msn, borsta tänderna och hänga upp tvätten ur tvättmaskinen också.

Mina gamla vänner nervositet och ångest kom på besök.

Imorgon ska jag på regionsmöte med mitt nya jobb. Nu börjar nervositeten och framför allt klädångesten komma krypande. Vad ska jag ha på mig?!? Jag vill inte se överklädd ut, men heller inte underklädd. Ska jag ha blus och kavaj, blus och tröja, topp och kavaj, bara blus... Det här med arbetsuniform är inte så tokigt ändå även om de nästan alltid är fruktansvärt fula och med konstig passform. Eller är det någon som haft snygga arbetskläder som suttit smickrande?