En utmaning som heter duga.

Jag pratade i telefon förut med fröken Börjesson. Efter diverse allmänt skitsnack om träning, kost, hälsa och olika kroppstyper halkade vi in på en väldigt konstig tanke. Mer om den sen... (vi pratade också om hur irriterande det är när föreläsare börjar säga nåt om en sak och sen avbryter sig och säger att han eller hon ska berätta mer om det sen. Oftast säger de endast samma sak en gång till och kommer inte alls med så mycket nytt och spännande som man tror). 

Jag berättade i alla fall att jag fick en uppenbarelse för ett tag sedan angående min kropp och främst min vikt. Jag vet att jag anses vara smal och jag säger inte emot det. Ändå spenderar jag typ tiden med att ligga på soffan och äta chips utan att gå upp märkbart i vikt. De gånger jag går upp i vikt så slutar jag typ äta chips ett tag och så rinner kilona av igen lika snabbt som de kom. Jag behöver oftast inte ens anstränga mig särskilt mycket. Jag insåg helt enkelt hur lyckligt lottad jag antagligen är när det kommer till det. I kombination med att vi pratade om det här nämnde jag också att jag i flera år lite funderat på hur jag skulle kunna se ut om jag faktiskt tränade ordentligt och åt rätt. Alla som känner mig vet att jag har riktigt usla matvanor för det mesta. Antingen äter jag mängder med onyttigheter i form av chips, halv- och helfabrikat eller så glömmer jag helt bort att äta eller lever typ på mackor en hel dag. 

Frågan som kvarstår är då, undrar hur lätt jag har för att bygga muskler. Med tanke på min träningsnivå när jag var yngre och hur stark jag faktiskt var då så tror jag att jag har någorlunda vettiga förutsättningar även där. Här någonstans började diskussionen övergå från en allmän diskussion till prat om ett experiment. Om jag gick från chipsätande soffpotatis idag och tränade intensivt med rätt kost i ett år, hur stor skillnad skulle det göra? "I dare you!" sa Fröken Börjesson och lovade att hjälpa mig med ett träningsprogram om jag bestämmer mig för att anta utmaningen. Just nu känner jag mig ganska sugen faktiskt men jag ska sova på saken och se hur det känns imorgon och kanske till och med i övermorgon. Ska jag ge mig in i det här måste jag ju trots allt göra det helhjärtat för annars är det ju ingen mening med det. Kanske är det just den knuff jag behöver för att ta tag i mina dåliga matvanor och min uteblivna träning. Och eftersom jag borde ha sovit för flera timmar sedan så säger jag god natt här och ställer klockan på 04.30.