TV-inspelning.

Befinner mig i SVT-huset i väntan på insläppet till Så ska det låta.

Tidsoptimisten slår till igen...

Jag tror det är något allvarligt fel på mig. Jag borde verkligen åka nu men har ännu inte packat eller gjort mig i ordning och ändå är jag inte stressad. Förstår inte vad det är för fel, kanske är jag lite för van att vara ute i sista minuten. Det här är i alla fall absolut inte bra!

Ett hårt censurerat inlägg

Någon gång ganska snart efter Sanna Bråding åkte fast med droger ramlade jag in på hennes blogg. Hon skrev om att hon å ena sidan ville skriva öppet och ärligt och å andra sidan mest bara springa och gömma sig. (Jag tänker inte länka till hennes blogg för jag har ingen aning om vad det är för adress och orkar inte leta fram den så är ni intresserade av att läsa får ni googla eller nåt). Lite så känner jag mig just nu. Inte för att jag har någonting med droger att göra eller har åkt dit för någonting heller för den delen. Vad det handlar är egentligen lite oklart även för mig men jag tror det är någon släng av "jag är tillbaka i mitt gamla liv" och att inget verkar förändrat samtidigt som allt är annorlunda. Det är allmänt förvirrande helt enkelt.

Men beteendevetare då?

Idag finns det en artikel på aftonbladet om vilka yrken som det kommer råda brist på i framtiden. Tandläkare, läkare, lärare, och till och med fartygsbefäl och VVS-montörer kan jag köpa men kommer det verkligen råda brist på It-specialister? Det kanske bara är jag som umgås med diverse datanördar men det känns som var och varannan människa är utbildad inom It.

Inte ens en sellerimacka.

Häromdagen satt jag länge och väl och tittade på inlägget jag hade skrivit utan att komma på en vettig rubrik. Idag har jag en rubrik men inget inlägg.

Saken är att det här hänt ganska mycket i mitt liv den här helgen så jag vet inte riktigt vad jag vill berätta om och inte. Om vi tar det vardagliga först, jag var på praktik här i Västerås igår och fick se stället det är tänkt att jag ska jobba på sen. Det verkar jättebra! Idag ska jag städa efter gårdagens förfest och förbereda en seminarieuppgift. Åhh vad roligt det lät.

Jag har blåmärken lite här och var på min kropp just nu. Igår var det nämligen en människa som fick för sig att trycka på alla mina nervpunkter. (AJ!) Av någon oklar anledning så lät jag honom. Fast fotmassagen var nice så nu finns det faktiskt två människor som har lyckats ta i mina fötter utan att jag vill slå ihjäl dem. Även om människan inte tryckte särskilt hårt (enligt honom i alla fall) så är jag alltså bli idag. Jag kanske skulle ha varnat honom att jag får blåmärken bara någon tittar på mig. Har en kompis som brukar skämta om att jag med största sannolikhet skulle kunna skada mig på en dunkudde.

Sen fick jag också höra att jag var tvungen att träna i två år till annars var det kört för mig. Vad jag skulle träna eller vad som var kört och varför fick jag dock aldrig något svar på. Jag tror det hade nåt med mina bröstmuskler att göra (eller möjligtvis nåt med alla ömma punkter jag numera vet att jag har på kroppen).

Ehh

Vem är egentligen denna människa som letat sig till mig?

Fröken duktig eller det finns för ont om zombienazister som P-A skulle valt att kalla det.

Min klocka ringde 7 i morse, trots att det är lördag. Så vad gör jag när klockan ringer. Förutom att jag först funderar över vad det är för ljud som låter och sen för någon form av diskussion med mig själv i huvudet om huruvida jag ska trycka på stäng av eller snooze. Gissa vilket som vann. Förutom detta började jag faktiskt fundera på att jag behövde tvätta och bestämde mig således för att kolla om det fanns någon ledig tid så här kl 7 en lördag. Inga studenter är väl vakna då. Oj vad fel jag hade. När jag kom ner till tvättstugan visade sig helt enkelt att varenda tid är bokad idag. Lika så är båda 7-tiderna bokade imorgon också!

Borta bra men hemma bäst?

Efter 4 dygn i Stockholm är jag tillbaka i Västerås och det känns ganska bra måste jag säga. Imorgon väntar en ny dag på praktiken. Lite spänd är jag för den är i Västerås och jag ska med andra ord få se min blivande arbetsplats. Det ska tydligen vara fint sägs det. Hoppas verkligen det för jag ska trots allt spendera varenda lördagförmiddag där i 1,5 år framöver. Den tanken känns däremot otroligt skrämmande. 1,5 år till i den här staden är lång tid känns det som. Kanske inte just för att det är den här staden utan för att jag inte har en aning om vad jag ska göra om ett halvår när skolan är slut. Det betyder ändå att jag måste stanna kvar här vare sig jag vill eller inte. Fast jag har ju ändå tackat ja helt frivilligt och på det stora hela känns det bra.

Prestentationen är A och O.

Idag har jag varit och shoppat i Sturegallerian. Att jag sen av alla fina affärer som fanns där enbart handlade tråkiga saker som hudkräm och liknande på Apoteket behöver jag väl inte nämna. Eller?

Nu ska jag springa vidare till Gallerian och hoppas på att klänningen jag förälskade mig i där förra veckan fortfarande finns kvar.

800!

Jag startade den här bloggen när jag skulle åka iväg så ni som känner mig skulle kunna läsa vad som händer i mitt liv. (Jag vet ju med mig att jag är urusel på att hålla kontakten med folk, särskilt när jag är borta). I Trysil gick det ju dock sådär för mig att blogga eftersom det här med Internettillgång inte var helt lätt. Här hemma och på Gotland har det gått lite bättre om jag får säga det själv. Hur som helst jag är ganska fascinerad över att det finns så många människor som är intresserade av att läsa om lilla mig och mitt liv. Igår kväll hade min blogg haft exakt 800 unika besökare. Inte så mycket jämfört med många andra kanske men jag har heller inga ambitioner att bli känd på grund av min blogg eller nå ut till den stora massan. För er som undrar vad jag menar med unika besökare betyder det att varje ip-adress bara räknas en gång per dag. Så går ni in och läser min blogg två gånger idag så räknas ni fortfarande bara som en besökare. Läser ni den däremot imorgon igen så räknas ni en gång till. Kan inte säga mer än tack, ni är så söta! (och känner ni för det så kommentera gärna för jag tycker det är jätteroligt med kommentarer, vad de än säger). Kanske också ska lägga till att inga kommentarer läggs upp på bloggen utan att jag först läst dem, så vill ni säga nåt som ni inte vill ska publiceras så skriv det så låter jag bli.

Ursäkta var är jag?

Det skulle kunnat va min bil men det är det inte. Ska hämta mamma på Bromma förutsatt att jag hittar dit vill säga. Har bara en vag aning om hur jag ska köra .

Den som ändå vore en kaka.

Hur långt är du villig att gå för en kaka? Då menar jag inte hur många meter du har till affären eller fiket utan hur mycket du är villig att kämpa för att få den. Mammas kylskåp är kanske inte särskilt magiskt men hennes frys är det definitivt. Eller tja, den är i alla fall fylld med hembakade kakor. Problemet är bara att de ligger i burkar som till synes kan verka omöjliga att öppna. Den första burken tog mig ungefär en minut att få upp. Den andra burken gav jag faktiskt upp efter ett par minuter då det på allvar började kännas ganska fånigt. Det tråkiga är att det var mina favoritkakor. Jag och en kompis åt upp en hel plåt brända såna en gång när vi var små. Mamma sa att vi fick ta så många vi ville från den brända plåten och vi tog alla.

Som tur var så hittade jag en annan burk med kakor som visade sig innehålla samma sort och som gick att öppna på bara någon sekund. Så jag får mina älskade kakor i alla fall.

Behöver jag ens nämna att jag var ett kakmonster när jag var liten? När andra barn frossade i godis så frossade jag i kakor. Fast jag är nog fortfarande ett kakmonster. Om man säger så här så har jag aldrig! kakor hemma för jag äter upp dem lite för fort för mitt eget bästa. Därför är det bättre att inte köpa några har jag kommit fram till. Det känns som en otroligt vuxen och klok insikt som jag kom på långt innan jag var vare sig vuxen eller klok.

Hej då 1800-talet.

Idag har tydligen den sista människan som är född på 1800-talet i Sverige gått bort. Dock var hon tydligen inte äldst i Sverige. Utan Sveriges äldsta person bor tydligen i Västerås (jag ska spana) men är född i Turkiet. Kan inte låta bli att tycka att det låter lite tragiskt faktiskt, alltså att vi knappt har några kvar som är födda på 1800-talet kvar längre. Visst jag vet att de är gamla och tiden har sin gång, men tänk när vi som är födda i slutet på 1900-talet blir gamla. Vi kommer låta precis lika gamla i de ungas öron. "Tänk de är födda på 1900-talet". "De är födda de förra millenniumet" Jaja antar att vi inte ska gå händelserna i förväg och istället nu njuta av att vi faktiskt är unga ännu och har större delen av livet framför oss. Nog med filosoferande så här på morgonkvisten. Nu borde jag nog göra mig i ordning för skolan eftersom det inte blev någon praktik idag.

Bara för att...

Goodnight sweetheart well it´s time to go.

Jag har varit med om så mycket och tänkt på många saker idag som jag borde (läs ville) blogga om. Det finns bara ett litet problem (det börjar kännas som om jag nästan alltid skriver om ett litet problem numera) min hjärna känns ungefär som gröt och de vettiga tankar som jag just nu kan producera lyser med sin frånvaro. Pratade med en vän i telefon nyss som till och med sa åt mig att gå och sova för jag verkade så trött att hon nästan blev orolig för mig. Tror faktiskt jag ska ta och lyda henne och återkomma mer imorgon. Förhoppningsvis lite piggare och klarare då.

Sov sött!

Här sitter jag i ett regnigt Stockholm.

Jag har precis varit och lämnat av mamma på Bromma flygplats. Hon skulle flyga till Gotland med jobbet. Jag kan inte låta bli att känna ett litet sting av avund.

Mammas kylskåp är tydligen inte magiskt.

Jag befinner mig hemma hos mamma i Stockholm och ska bo här till och med fredag. Nu väntar jag på att hon ska bli färdig på jobbet och komma hem. Snart hoppas jag för jag börjar bli hungrig. Vilket ledde till att jag för säkert 5:e gången sen jag kom hit (för 2,5 h sedan) öppnade hennes kylskåp och spanade efter någonting ätbart. Eftersom jag inte hittade någonting de fyra första gångerna kanske det inte är svårt att lista ut att jag inte hittade någonting den här gången heller. Jag har också rotat igenom frysen och diverse skåp med samma resultat. Det finns helt enkelt inget att småäta på hemma hos min mamma. Kan också tillägga att hon alltid brukar ha frukt hemma (tror inte jag har varit här en enda gång utan att det finns det) men inte idag av någon anledning. Gissningsvis tog hon med den sista till jobbet. Nu ska jag återgå till fotbollen eller möjligtvis gå en runda till i skåpen men jag misstänker att det inte finns någonting som jag är sugen på den här gången heller.

Skolstart.

Idag börjar jag skolan igen. I ärlighetens namn är jag inte riktigt säker på vad jag tycker om det och hur det känns. Jag antar att jag helt enkelt får gå dit och känna efter. Fast det kunde ju ha börjat bättre än en dag då jag vaknar med huvudvärk och illamående. Illamåendet gick i och för sig över när jag åt frukost så jag antar att det mest var hunger. Huvudvärken verkar dock inte ge med sig så jag gissar att jag får ta till de vita pillerna så löser sig nog det med tillslut.

Suck.

Okej jag måste bara avreagera mig lite. Jag blir så fruktansvärt irriterad på folk som gnäller över saker och ting som de inte har någon aning om. Och särskilt när de gnäller för att saker inte är på ett visst sätt när det faktiskt är precis så som de gnäller över att de inte var. Okej jag förstår om ni inte hänger med på mitt virriga inlägg men just nu är det inte det väsentliga för mig. Behövde som sagt bara avreagera mig lite.

Jag kunde bara inte låta bli.

Bilden är förövrigt snodd från aftonbladet.

Tekniken och jag verkar inte vara kompisar längre.

Jag har en liten fundering över hur vissa saker är möjliga. Och kan någon förklara för mig vore jag faktiskt ganska tacksam. Här sitter jag helt stilla i soffan med min laptop i knät och läser ett pdf-dokument. (Min hemska bok som nu äntligen är slut! eller nästan har en sida sammanfattning på svenska kvar bara.) Rätt var det är utan att jag ens rör datorn öppnar sig cd-rom enheten. Okej att min dator är gammal och nog borde ha brakat ihop för länge sen (snälla säg inte det till den bara för då går jag under) och att den kan få för sig att göra det ena konstiga efter det andra men hur kan den öppna ett fack när den står helt still och ingen rör den?

Irrelevant babbel.

Märks det att jag läser världens drygaste bok idag? Okej, jag har helt klart läst värre kurslitteratur än den här egentligen men du var det länge sedan jag läste någon kurslitteratur över huvudtaget. Och en bok (av en svensk författare utgiven av arbetslisvinstitutet) om utvecklingen av industriella relationer och human relation management genom tiderna och främst i Storbritannien och USA som är på engelska känns ganska tung just nu. Fast det var egentligen inte alls det jag hade tänkt och skriva om utan tanken som slog mig när jag så duktigt satt och läste.

Igår när jag satt och pratade med min nya chef sa hon att hon trodde att jag skulle bli väldigt duktig väldigt snabbt på mitt nya jobb. Vilket kändes jätteglädjande. Ända till det helt enkelt slog mig nu att shit vilket press jag har på mig att bli bra eftersom hon förväntar sig det. Nej, jag vet hon kommer inte hänga mig (vilket aldrig hade hänt ändå eftersom jag är kvinna och kvinnor aldrig har hängts i Sverige utan bränts på bål eller liknande för att man kan se in under kjolen på dem om de hängs. Ja det är sant...) om jag inte blir så bra som hon tror men jag vill ju bli precis så bra som hon tror att jag kan bli. Kanske till och med bättre om det är möjligt. Vilket betyder att pressen som helt plötsligt ramlade över mig när jag satt här och pluggade inte kommer från någon annan än mig själv. (Nej nej, vaddå pluggat beteendevetenskap och analysera sönder sig själv, det har jag aldrig hört talas om, sånt skulle jag aldrig göra). Nu ska jag sluta svamla, återgå till min "fantastiska" bok och lägga prestationsångesten på hyllan ett tag.

I väntan på superhjälten.

I förrgår fick jag frågan om det faktiskt var så att Västerås de senaste åren utvecklats till gangsterstad. Okej ordvalet från personen ifråga var inte gangsterstad men för att göra en lång diskussion kort väljer jag att använda det här. Nu sitter jag och scrollar igenom dagens nätupplaga av vlt och jag hittar nio rubriker som faktiskt har med brott av olika slag att göra...

• Knivrättegången behöver inte tas om.
• Två kvinnor misstänkts för knarkbrott
• Biltjuv jagades från Sätra brunn till Västerås
• Ford Transist i vansinnesfärd
• Rånare med machete flydde till skogs
• 18-åring på rymmen (från ungdomshem)
• Bar ut fyra datorer - utan att betala
• Sol stals från staty
• Slogs blodig utanför krog
  

Kan det inte bli nästa vecka snart!

Idag och på söndag är de två dagar den här veckan då jag inte har någonting planerat. Annars vet jag att jag kommer att ha fullt upp varenda dag. Så idag är helt enkelt planen att göra allt det där jag inte kommer hinna med i resten av veckan. Vilket på ett sätt känns som en jättesmart idé men som i slutändan endast kommer leda till att hela den här dagen också kommer att vara fullspäckad med saker jag borde göra.

Inte många rätt här inte.

Kom hem för en liten stund sedan. Eftersom jag var lite hungrig men ville spara min sista macka till frukosten i morgon bestämde jag mig för att bara ta en kopp te. Så långt var jag ändå med på banan, det var sen det gick ut för. Dumt nog startade jag datorn och fastnade framför msn bland annat. Detta i sin tur ledde till att jag helt glömde bort tekulan i koppen och mitt te blev lika svart som kaffe. Bäst att hälla i lite mjölk tänkte jag. Problemet var bara det att mjölken envisades med att se ut som den hade surnat (fast den går ut först imorgon). Som tur var smakade det inte surt trots allt, men jag drack ändå bara några klunkar stående vid diskbänken innan jag hällde ut resten och bestämde mig för att sova istället. Inte nog med allt detta utan av alla olika sorters löste jag har så fick jag tag i påskte. (Som i och för sig är väldigt gott men kanske inte riktigt rätt säsong för det nu).

Oscarsteatern.

Dags för Stephen Lynch. Måste säga att platserna högst upp längst bak var betydligt bättre än jag trodde. Det här ska bli kul.

Midnattssvammel.

Jag hade nog egentligen tänkt skriva att långt inlägg och beskriva min dag men jag är så trött att jag verkligen inte orkar. Kick-off:en har än så länge varit rolig och ganska givande. Jag har i alla fall lite mer koll på vad det är jag gett mig in i nu än vad jag hade igår. Förhoppningsvis klarnar det ännu mer imorgon när jag ska i vattnet. Exakt vad vi ska göra i vattnet vet jag ännu inte riktigt. Tror vi ska gå igenom lite nya övningar men det säger inte mig så mycket så jag lämnar det osagt. Ikväll var vi ute och åt på en italiensk restaurang. Riktigt gott! Fast inget slår Bolaget än så länge. Funderade på att beställa chokladmousse till efterätt här också men var rädd för att bli besviken. Sist jag åt sådant till dessert var just på Bolaget och hävdade bestämt efteråt att jag hade kunnat gifta mig med människan som gjort den. Det säger inte lite när det kommer från en tjej som hävdat sen högstadiet någon gång att hon aldrig ska gifta sig. Fast glassen med färska frukter som jag åt idag gick inte heller av för hackor. Fast jag tänker ändå lobba lite mer för Bolaget i Visby. Kommer ni dit någon gång så gå dit och ät! Visst det kostar lite men det är faktiskt värt varenda krona (och lite där till oftast). Jag reserverar mig för diverse stavfel, syftningsfel och andra oklarheter i det här inlägget (och skyller allt på tryckfelsnisse eller någon annan person eller sak för den delen som är praktisk att skylla på) Fast egentligen handlar det nog om att det känns som om någon har tryckt på off-knappen till min hjärna. Förhoppningsvis startar den om efter lite sömn.

Närmsta grannen.

Den här "lilla" krabaten satt/kröp på väggen precis bredvid min lägenhetsdörr.

Tidsfördriv.

Jag är framme i Uppsala med 45 minuter till godo. Eftersom jag inte alls gillar att vara tidig hittade jag ett affärcenter att driva omkring i.

Vem kan slå Filip och Fredrik?

Inspelnien var riktigt rolig och jag har fått se en av våra största (och ödmjukaste?) idrottsstjärnor på nära håll.

Från inget till allt.

Den här veckan har mitt schema varit aningen tomt och det har känts som om jag har haft all tid i världen att göra saker. Nu börjar det fyllas på, nästan lite för fort och med lite för mycket saker. Det är roligt men samtidigt lite skrämmande.

Idag ska jag till Stockholm på tv-inspelningen av Vem kan slå Filip och Fredrik. Imorgon och på söndag ska jag på kick off med mitt nya extrajobb i Uppsala. På söndagkväll ska jag tillbaka till Sthlm för konsert med Stephen Lynch. På måndag ska jag inte göra någonting (än så länge), tisdag börjar jag skolan i Stockholm och så har jag föreläsning inte bara tisdagen utan även onsdag, torsdag och fredag den veckan. På torsdag ska jag även till Uppsala och påbörja praktiken inför mitt nya jobb, lika så på lördagen fast då är praktiken i Västerås. Någonstans mitt i det här behöver jag nog kanske plugga lite också gissningsvis. Snacka om att vara tillbaka i verkligheten igen.

The 3 balloons tour.

En impuls blev till allvar och nu är biljetterna uthämtade. På söndag smäller det.

Man blir som man umgås?

Jag vet inte riktigt vad som har hänt men förr i tiden tyckte jag att jag var en ganska normal människa med normala samtalsämnen. Sedan hände någonting och jag tror att det är en process som faktiskt har pågått under många år. Frågan är nu bara är det jag som är orsaken till att mina vänner är underliga eller är de de som påverkar mig?

Dagens msndiskussion lät nämligen så här:

Lotta säger:
Jag älskar förövrigt att hon frågade om mina matpreferenser och inte om jag var allergisk
P-A | säge:
skriv pizza!
Lotta säger:
haha
P-A | säger:
hambugarpizza
Lotta säger:
usch vad äckligt det lät
P-A | säger:
i korvbröd
Lotta säger:
ännu värre
P-A | säger:
det lät värre
hamburgerpizza i korvbröd o fisksås
Lotta säger:
gillar inte fisksås
P-A | säger:
...men hamburgerpizza i korvbröd är helt ok?
Lotta säger:
tveksamt men de har i alla fall goda ingredienser till att börja med

Nu är det slut med fester på fredagar.

Inte för att jag i ärlighetens namn har festat särskilt många fredagar det senaste året, men ni alla fall. Då har det ändå varit i princip frivilligt att låta bli. Nu har jag fått ett jobb där arbetstiden är lördagar och naturligtvis också på förmiddagarna. Och någonting säger mig att det här är den typen av jobb som det inte är okej att komma bakfull till.

Kopplingsfel.

Ibland funderar jag över hur min hjärna fungerar. Jag sitter och ser på ett program om övervikt och människor som måste gå ner i vikt för att inte dö. Vad händer med mig då? Jo, jag blir hungrig och framförallt blir jag sugen på glassen och chokladsåsen som jag hittade i min kyl och frys förut.

Rapport från ett sofflock.

Eftersom jag har haft ont i huvudet hela dagen har jag inte fått mycket gjort idag heller. Mest har jag legat på soffan och njutit av att jag faktiskt kan ligga på soffan och tycka synd om mig själv. Att jag inte behöver ut och rota i medicinlådan på jobbet, svälja ner två alvedon med en ramlösa och sedan klistra på ett leende och gå ut bland gästerna och låtsas att jag är på topp.

Zzzzz.

Jag hade en plan. Och nej, den handlade inte om zombies den här gången utan om att sova länge. Eftersom jag inte har planerat någonting för idag (mer än att fixa ordning i lägenheten men det räknas inte) hade jag tänkt att jag skulle passa på att sova ut och verkligen sova riktigt länge. Det gick jättebra... ända fram till kl 08.

Dags för plan B?

Att publicera sin plan för att förhindra en zombieattack kanske inte är en helt smart idé, i alla fall inte om de läser bloggar.

Lotta säger:
nu är bilden med
Lotta säger:
fast jag har inte publicerat riktigt ännu
P-A | säger:
woho..eller nåt..
Nu kommer folk tycka jag är knäpp
P-A | säger:
o zombisarna kommer se vart de ska gå
Lotta säger:
men de kommer veta att det inte är någon idé att attackera varken Games eller min lägenhet för de är säkrade
P-A | säger:
men de kanske attackerar de ställena snabbt innan de hinner säkras
Lotta säger:
är de verkligen så smarta?
Lotta säger:
vi får helt enkelt hoppas på att de inte hittar min blogg.
P-A | säger:
mmm

Jag har en zombiesäker lägenhet :D

Ibland har jag inte helt normala diskussioner med mina vänner på msn. Fast jag måste erkänna att det känns bra att de bryr sig så mycket om mig att de till och med planerar för hur jag ska överleva om oväntade saker inträffar. Det hela började med att jag hittade en artikel i nätupplagan av vlt om att forskare har kommit fram till att om vi skulle råka ut för en zombieattack skulle vi inte kunna försvara oss.

Lotta säger:
http://vlt.se/nyheter/1.537735
P-A | säger:
det är lugnt, jag har lagt upp zombieplaner för din lägenhet
Lotta säger:
det är bra då ska jag aldrig flytta
P-A | säger:
du kan spika igen din dörr från båda hållen, sen ta balkongen in
Lotta säger:
men men
kan inte zombisarna också ta balkongen in då?
P-A | säger:
nää, de kan inte hoppa
Lotta säger:
men klättra kanske?
P-A | säger:
sen kan du stänga ditt fönster
då kommer de inte in även om de skulle lära sig hoppa..
P-A | säger:
efter du spikat fast dörren bör du dock fylla trappen med något, exempelvis garderobsdörrar från flera lägenheter med
och ställa upp hissen på andra eller tredje våningen
Lotta säger:
då borde jag rent logiskt börja kidnappa de andras garderobsdörrar redan nu så jag slipper kasta in dem genom fönstret
P-A | säger:
men de ska ju läggas längst ner i trapphuset, där är det ju lugnt
P-A | säger:
sen när de på nedre våningen, som redan blivit zombies såklart, ser dig o börjar jaga dig springer du ut på gemensamma balkongen o klättrar in i lägenheten o stänger fönstret
voils!"
Lotta säger:
jag läste fylla hallen med något
låter bra, så när jag är hotade av zombies så kommer jag ringa dig och fråga hur jag ska göra ifall jag inte kommer ihåg
Lotta säger:
så du får inte ha blivit zombie då
P-A | säger:
har ingen bra plan för huset här
hoppas jag hinner ta mig till game
då ska jag göra så, helt perfekt
då har jag tillgång till chantals kök
Lotta säger:
låter ju inte helt fel
P-A | säger:
och kan lätt komma åt en trappa ned till gatan.
Lotta säger:
jag kanske också ska ta mig dit då
P-A | säger:
plus att det finns fönster som jag kan öppna o titta ut genom!
jag har en 100% säker zombieplan på game. det känns tryggt
P-A | säger:
tycker du jag är konstig som har tänkt ut det?
Lotta säger:
inte det minsta, det verkar helt normalt

Utan att avslöja för mycket kan jag säga att zombieplanen för Game ser ut så här på papper.

Take me down to the paradice city.

Jag är inte van vid det här. Jag bor själv, har ingen att prata med och har inget jobb att gå till. För två veckor sedan bodde vi tre personer i en etta mindre än min studentlägenhet och jag jobbade nästan jämt. När jag inte jobbade låg jag på stranden, sov (ibland samtidigt), åkte på utflykt, träffade släkten eller umgicks med någon ur familjen. Med andra ord jag var aldrig vare sig hemma eller sysslolös. I och för sig, sysslolös skulle jag inte behöva vara nu heller för lägenheten ser ut som ett slagfält med kläder, skor, saker och packning både högt och lågt men jag har ingen energi just nu att ta vara på det. Istället sitter jag i soffan, kollar på friidrotten och känner mig uttråkad.

Skandalernas sommar.

Det har varit en ovanlig sommar på många sätt och vis (och en helt vanlig sommar på andra sätt). Att Gotland och det som händer där alltid har intresserat mig är kanske ingen nyhet. När jag var liten och vi bodde i Västergötland prenumererade vi dels på lokaltidningen där och dels på lokaltidningen från Gotland. Den här sommaren har det dock inte varit särskilt ansträngande att följa de stora sakerna som händer på ön. De har ju flera gånger klättrat upp som första nyheter i riksmedia och skandalerna har verkligen avlöst varandra.

Först var det miljöskandalen där Ryftes (ett stort grönsaksodlingsföretag på Gotland) hade rengjort sina besprutningstankar i ett grustag istället för på åkern som de skulle göra. Som jag tidigare berättat om nån gång blev det ett himla rabalder och vi bytte leverantör av potatis och grönsaker samma dag som det blev känt. Om det är någon som är intresserad av vad företaget gör idag för att sanera marken och så vidare kan ni gå in och läsa det här.

Fast Ryftes hade lite tur och miljöskandalen glömdes ganska snabbt bort när Gotlandsbåtarna krockade en dryg vecka senare. Då toppade Gotland återigen riksnyheterna och kritiken haglade mot Destination Gotland. Generellt undrade mest folk hur det kunde hända och vem som har lagt en så korkad turlista (fast det undrade man redan innan i och för sig). Jag har heller aldrig varit med om att folk står upp och tittar ut genom fönstret när båtarna möts i hamninloppet i Nynäshamn. Det hände nu när jag åkte hem från Gotland i söndags. I och för sig låg det ett gigantiskt kryssningsfartyg där som jag tror att de delvis kollade på men folk satte sig inte ner igen när man knappt såg det längre utan stod kvar och kollade på när de båda färjorna passerade varandra eftersom de fortfarande möts på samma ställe som vid krocken.

Destination Gotland hade också en otrolig tur för att uppbådet nog inte blev större än vad det faktiskt blev. De kan ju tacka Marianne Samuelsson för det. Gotlands landshövding har varit i blåsväder på Gotland ett flertal gånger under de fem år hon har suttit där. Dock aldrig så farligt så att det hamnar i riksnyheterna. Vad jag har förstått på de gotlänningar jag har träffat så är det ingen som direkt sörjer att hon är borta. Hon däremot hade nog behövt all hjälp hon kunde få om hon skulle klarat sig men några fler skandaler blev det ju inte. Istället flydde hon till Alingsås (jo jag vet att hon skulle fira sitt barnbarns som fyllde två och var det nu viktigare än att rädda karriären så får det stå för henne men i mina ögon flydde hon dit) och vägrade uttala sig för lokala medier. Fast det kanske var lika bra för det hon sa i riksmedierna var kanske inte det smartaste hon har sagt å andra sidan var det nog ingen på Gotland som var särskilt förvånad. Hade hon däremot sagt att hon ångrade det hon sa istället för att hon ångrade att hon blev inspelad hade hon kanske suttit kvar idag. Att hon blev avsatt är ju som bekant ganska unikt och har inte hänt i Sverige sedan 1847 då på grund av att personen i fråga blivit dömd för misshandel. Ja, ja borta är hon och diskussionerna om de olika skandalerna har varit många, långa och misstroende vid matbordet på jobbet. Lika så i samtal med inte bara gotlänningar utan även våra turister har engagerat sig i frågorna och diskuterat och tyckt. Skandalerna har således berört många fler än vad man skulle kunna tro.

Lunch.

Den första riktiga maten jag lagar hemma är lax. Ja, ja den är i alla fall inte kall och inkokt.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen.

Egentligen borde jag nog sova, men det är ju så mycket man egentligen borde. Däremot är det ett större problem att jag ska åka till Uppsala imorgon och vara där klockan 10. Det i sig är kanske inte ett problem men min bil står just nu parkerad på Skjutbanegatan (en dryg halvtimmes promenad härifrån). Det känns just nu som ett problem. Tanken var att jag skulle hämta den under dagen men det hade tydligen inte lagrats i min minnesbank. Så nu får jag helt enkelt gå upp en halvtimme tidigare bara för att hämta bilen. Inte har jag heller en aning om vad jag ska ha på mig men det får bli ett senare problem. Ett för morgondagen helt enkelt. Nu kom jag och tänka på en tröja som jag såg på en resenär i matsalen där jag jobbade fram till i förrgår. På den stod det nåt i stil med "glöm dina problem idag, det kommer nya imorgon".

Hemma igen.

För den som inte redan har förstått det har jag kommit hem igen. Det är både skönt och konstigt. Allt är så välbekant men ändå är jag inte van att vara här. Sedan nyår har jag spenderat en och en halv månad ungefär i den här stan. Så det är inte bara det att jag varit borta under sommaren utan jag har u faktiskt spenderat mer tid på annan ort totalt det senaste året.

Inte bara det att det känns konstigt att vara hemma jag har inte gjort någonting idag för första dagen på länge. Eller jo jag har tvättat (och jag hade glömt hur tråkigt det är att gå i tvättstugan) men det känns ändå inte som jag har gjort något vettigt med den här dagen. Hade tänkt göra så mycket idag men jag orkar helt enkelt inte. Allt jag verkar mäkta med just nu är helt enkelt att ligga på soffan och leka med datorn (har ju Internet igen) och kolla på tv (just nu friidrott). Så mycket jag har sett på tv idag har jag nog inte sett totalt på hela sommaren. Det har kunnat gå veckor utan att jag har slagit på tvn. (Det känns så i alla fall, det där med den frånvarande tidsuppfattningen har jag väl redogjort för ett antal gånger här nu). Nu ska jag nog återgå till mitt tv-tittande och damernas 100m.

Hur gick det här till?

Studienörden har krupit fram i mig igen. (Detta trots att jag inte alls är sugen på att börja plugga igen). Jag har redan beställt böckerna jag behöver i min första kurs och det är flera dagar tills den börjar på riktigt. Det har nog aldrig hänt förut.

Kontrast.

I två månader har jag ätit frukostbuffé. Nu är jag hemma och har inte hunnit till affären ännu så det här är vad jag hittade i skåpen.

Tillbaka hos Siamesen!

Sen jag kom tillbaka till Västerås idag/kväll har jag spenderat ca 5 minuter i min lägenhet. Resten av tiden har jag varit hemma hos min siames. Har verkligen saknat våra vin och problemlösarkvällar.

20 000 måltider är serverade.

Gårdagens obligatoriska "vi har jobbat klart" pizza som äts vid vattnet. Lite tomt kändes det utan bror dock.

God morgon!

Sista dagen på jobbet för den här gången.

Stopp, stopp, stanna.

Om jag inte minns helt fel från körkortsteorin så gäller den översta skylten i huvudsak. Kan det tänkas att någon placerade dem i fel ordning här kanske? Om ni undrar varför jag bloggar om det här är det för att det inte har hänt så mycket idag. Jobbat 13 timmar och var på stranden en snabbis. Sen var det inte mycket mer kvar av den här dagen.

Sommar?

Jag vet inte om det riktigt syns men jag känner mig som en dränkt katt. Allt jag har gjort är typ att springa från taxin och in.

Minnen från en svunnen tid.

Är ute och äter med jobbet. (Företaget bjuder). På tallriken får vi in bärkapris som vi serverade på frukostbuffén i Trysil.

Nya flugan?

Skura diskmaskinen är inte bara skitigt utan även trendsättande, eller vad säger ni om min fina lugg? Fast den ser nästan bättre ut på bilden än i verkligheten.

Som ny igen.

Nu är "momos och barnbarnens" bil glänsande både på insidan och utsidan.

Glass i stora lass.

Vet inte riktigt hur nyttigt det är med glass till lunch men gott av det i alla fall.

Svensk sommar?

Nu tror jag att jag har förberett mig för allt. Har packat ned både bikini och tröja så får vi se vilket som blir mest användbart. Vädret känns som det kan gå av vilket håll som helst just nu. Fast först lite ärenden på stan.

Money, money, money...

Av 12 dagar i augusti har jag jobbat 11. Alla är dock inte heldagar men jag har trots allt avslutat min 9:e dag på rad och har tre stycken kvar innan det bär hemåt på söndag.

Lokala rapporter?

Kan någon förklara för mig hur det är tänkt när de visar Sthlmvädret som lokalväder på Gotland eller när de rapporterar om hur det ser ut i trafiken i huvudstaden på morgonen?

Hjälp från oväntat håll.

Min undran över var bilden är ifrån som jag frågade om tidigare fick sin lösning idag när de i min bok befann sig på Fårö. Bilden är tagen från parkeringen vid Fårö kyrka.

På jakt.

Vädret tillät inte stranden idag så nu handlas det 25-års presenter till Siamesen.

Hjälp önskas!

Jag hittade den här bilden i telefonen och har ingen aning om vart den är tagen. Några förslag?

Avkoppling.

Jag är egentligen inget stort fan av stenstränder men det regnade på Snäck och på Tofta har jag ingen täckning på mobilen (behöver det idag). Därför hamnade jag på Fridhem och inte kan jag säga annat än att det är vackert.

Packat och klart.

Nu blev det helt plötsligt ganska verkligt. Om en vecka åker jag hem. En vecka! Just nu känns det faktiskt bara tungt.

En vecka kvar nu.

Nejdå, att den lediga förmiddagen spenderades på stranden resulterade inte alls i soleld... Det är bara som det ser ut. En köttbullemiddag senare är det dags för mig att åka hem och packa. Mamma åker hem i morgon och jag ska skicka min packning med henne kom vi på igår. Tydligen får inte min lilla bil plats på båten när jag vill åka så den blir kvar här ett tag.

Middag hos mig någon?

Jag hade en pojkvänn förr i tiden som nästan varje gång jag erbjöd mig att laga mat sa nåt i stil med "ska vi inte ta en pizza istället" och nu fick jag de här matlagningsfilmerna av mamma som hon hittade i en kartong med grejer från mormor. Borde jag ta det som en pik?

Batteriladdning.

Jag spenderar pausen med att ligga i gräset och titta på molnen.

Åter på Storlandet tog vi en fikapaus i Bunge innan vi åkte vidare till Åminne och stranden där. Nu väntar en sen lunch och sen är det tillbaka till stan och jobbet igen.

Fårö kyrka.

Fårö kyrka är en av de få 1700-tals kyrkor som finns på Gotland. Har ligger Ingrid och Ingmar Bergman begravda.

På Fårö.

Idag hedrar mamma och jag Fårö med ett besök.

Den glänser!

Jag har vaxat min bil. Vaxningen i sig är en lång historia som inte riktigt får plats här. Däremot kan jag berätta att den blev jättefin. Den går till och med att spegla sig i taket nu.

I biltvätten.

Nu ska den lilla röda bli ren och fin. Den börjar i tvätten och sen ska den vaxas.

Synonymer.

Okej, jag vet att jag skrev i förra inlägget att jag inte skulle blogga nåt mer utan plugga men jag måste ju passa på medan jag faktiskt har Internet kvar. Satt så duktigt och skrev på min uppsats och behövde en synonym på lider. Enligt words synonymordlista är alternativen, uthus, bod, uthusbyggnad, skjul, backar, sluttningar. Inte i närheten av mitt samma syfte som mitt lider.

Tar ett litet steg tillbaka i utvecklingen.

Idag blir jag av med mitt Internet. Eller rättare sagt brors Internet. Han åker nämligen hem idag. Det känns att hösten närmar sig med stormsteg och jag börjar få lite lätt panik. Jag vill inte riktigt vara med längre. Lika mycket som jag är trött på det här just nu och längtar bort (och hem med för den delen) så vill jag verkligen inte att det ska ta slut. Jag vill inte åka här ifrån, vill inte att sommaren ska ta slut med allt vad det innebär. Jag är helt enkelt fylld med ambivalenta känslor.

I morse var det kallt och blåsigt ute. Kändes faktiskt riktigt höstligt Nu har molnen blåst iväg och solen lyser och genast känns det som sommar igen. Hade jag haft tid hade jag åkt till stranden men det får bli en annan dag. Idag lyser flitens lampa i garaget hos 11-8. Sitter och fixar med min uppsats så jag får gå upp på opponeringen.

Ikväll bjuds det upp till dans (förutsatt att jag kommit nån vart med min uppsats förstås). Det är dans i Brissund (då menar jag verkligen riktig dans med bugg, foxtrot och sånna saker). Tydligen ska halva jobbet dit och vi får väl se om jag hakar på. Funderar faktiskt på att erbjuda mig att köra i så fall. Vi får som sagt se hur det går. Kanske kommer det nån form av mobilblogg om jag lyckas komma iväg. Å andra sidan lär det inte bli så mycket mer än just mobilblogg här de kommande två veckorna eftersom bror som sagt åker hem och tar med sig sitt Internet.