Min kära arbetsplats

Inte för att bilden kanske säger så där jättemycket men i alla fall. Bättre än inget gissar jag.

God jul!

Är på snabbvisit i Sverige så nu vågar jag mobilblogga igen. (Vet inte vad det kostar från Norge, men säkert galet dyrt som allt annat :p) Bilden föreställer min lunch på jobbet på självaste julafton. En obestämbar gryta med ris. Tur jag kom hem till pappa och fick lite riktig julmat. :)

Hungrig?

Vi har ganska roligt åt alla språkmissar som uppstår när man blandar svenskar, norrmän och danskar. Måste säga att det här paketet vi hittade i mataffären sammanfattar det hela ganska bra.

Luchbrejk

Nu har jag landat i Trysil och det mesta har gått bra. Jag saknar dock internet men vi ska försöka ordna det så snabbt som möjligt. Just nu sitter jag på ett turistcenter där det kostar 20kr i timmen...

Allt här är galet dyrt, om ni inte visste det innan. Ett mobilt internet kostar 1000kr i månaden om man inte ska binda upp sig på ett år och träningskort kostar nästan 900kr i månaden, vi får dock rabatt så vi betalar "bara" 500kr.

Har egentligen massor att berätta men nu ska jag återgå till jobbet så det får bli en annan gång .

En kortis.

God morgon!

Efter ett par välbehövliga timmars sömn ska jag nu åka mot Trysil. Börjar känna lite tendenser till nervositet men är fortfarande förvånandsvärt lungn. Har försökt kika lite på vädret och det verkar som jag klara mig undan snö och annat elände när jag ska köra (förutom det som redan ligger då).

En sista natt i Sverige.

Det här har varit en lång lång dag men nu är den äntligen över. Idag har jag spenderat större delen av dagen med mina allra bästa favoritsysslor rensa, packa och städa. Tror faktiskt det är få saker som är så tråkiga som det. Ett tag kändes det som om det aldrig skulle ta slut heller, men rätt var det var så var det bara färdigt och det var dags att packa in allt i bilen.

Eftersom jag ska börja jobba kl 10 imorgon och ingen kunde köra mig till Trysil slutade det med att jag fick ta min egen lilla bil upp. Därav har jag gigantiskt med packning med mig också för varje gång jag funderade på om jag skulle ta med en sak eller inte tänkte jag att "ähh, jag har ju bilen så jag kan ju lika gärna ta med det", det ledde till mycket packning.

Under bilresan hit till Malung (där jag inte helt oväntat kanske tänkte spendera natten) satt jag och tittade på bakljusena på bilarna framför mig och insåg att de såg ut lite som monster med lysande röda ögon. Sen övergick jag till att fundera på hur tråkigt jag egentligen hade och hur mycket förmycket sociologi jag har läst eftersom jag funderade över om de faktiskt såg ut som monster och det var därifrån filmer och liknande fått sina idéer till monster med självlysande röda ögon. Eller om det egentligen var tvärt om, att de såg ut som monster bara för många monster har haft självlysande röda ögon. Dock stannade mina funderingar inte där utan utvecklades till att fundera över hur många monster som egentligen har självlysande röda ögon och varför jag inbillar mig att många har det och så började jag återigen fundera över om bilen var lik ett monster eller om monsterna var lika bilen. Det hela slutade med att jag bestämde mig för att jag helt klart har läst förmycket sociologi för mitt eget bästa :P

Kan också berätta att efter att ha kört 20 mil i nordvästlig riktning från Västerås hamnade jag vid en skylt som skyltade Mariestad. I och för sig var det väldigt långt dit men det kändes ändå helt galet fel för det ligger ju i Skaraborg och ungefär 20 mil sydväst om Västerås. Ja, ja, alla vägar bär ju ändå till Rom sägs det så det är säkert helt logiskt. Jag hoppas däremot att morgondagens väg tar mig till Trysil och utan allt för mycket snö på vägen dit. Jag hoppas också att jag inom kort får ordning på nån form av Internet där så jag kan fortsätta med mitt bloggande.

Undrar lite över när det ska slå mig att jag faktiskt lämnat Västerås för Trysil för just nu känner jag mig alldeles för lugn. Visst det var tråkigt att säga hej då till alla och kanske ännu mer tråkigt med dem jag inte han säga det till. Ändå tror jag att det har varit så fullt upp hela tiden så jag ännu inte fattat att jag ska vara borta en längre tid. Jag är inte ens nervös inför morgondagen ännu, men det kommer säkert imorgon. Kanske är det faktiskt bara bra så jag lyckas sova några timmar i natt, blev ju inte allt för många i nättras.

Allting går bara man vill har jag hört.

Klockan är snart halv två på natten och min lägenhet ser fortfarande ut som ett kaos, även om det är ett mindre kaos nu än tidigare. Jag har varken packat, städat eller skrivit klart min del av grupparbetet ännu. Min klockan ringer 06.30 imorgon för att jag ska upp och tvätta det sista, typ lakanen jag sover i osv. Jag har heller ingen riktig koll på hur jag ska ta mig till Trysil än. Jag har gjort ett försök till att sova genom att lägga mig i sängen men känner mest att jag borde göra nåt vettigt. (Försöker just nu övertala mig själv att det vettigaste jag kan göra faktiskt är att sova några timmar men tydligen håller min hjärna inte riktigt med.)

Jag har däremot haft en väldigt trevlig kväll även om jag betvivlar att jag var en särskilt bra värd när jag mest sprang runt och röjde i garderober, tvingade mina gäster att bära tunga kartonger till vinden och annat spännande. Själv hade jag faktiskt väldigt trevligt och det är inte annat än att det känns lite vemodigt att jag kanske inte ska få hysteriska skrattanfall ala full fjortis tillsammans med dessa människor på ett tag. (Kanske ska lägga till att vi faktiskt bara drack cola och ingenting annat.) Däremot upptäckte vi att det blir väldigt roligt om man sätter ett g framför ord, eller vad sägs om glampa, Glotta, gnörd. Eventuellt var det kanske vår trötthet som spelade oss ett spratt men ikväll var det väldigt roligt i alla fall.

Nä, nu ska jag stänga av datorn och på allvar försöka få några timmars sömn. Känns som om jag har en tuff dag framför mig och den kommer troligtvis sluta med att jag får sätta mig i bilen och köra antingen ner till pappa eller en bit mot Trysil.

Sov sött allihopa!

Dagens citat.

- Jag tror jag har spillt en liten liten fläck med soja.
- Men du har ju inte ätit nån soja.
- Men basilika då.

- Anna (& Lotta)

Hemma hos mig.

Någon som har lust att byta lägenhet med mig just nu?

Nej jag är inte fjortis!

I går kväll var jag och såg på Idolinspelningen. Bakom oss satt några tjejer i 16 -17 års åldern kanske något äldre. En av dem gapade och skrek mer eller mindre hela tiden, de andra var inte så dåliga de heller. Sen när det var dags för paus och alla skulle gå ur studion gick tjejerna och ojjade sig över alla fjortisar som skrek efter Johan Palm samtidigt som de konstaterade att de skrek ju endel men de skrek ju faktiskt inte sådär fjortisaktigt i falsett. Då var det tydligen okej att skrika som en galning. Sen kom de på att en av dem skrek rätt ljust, fast de var ju ändå inte fjortisar. Sedan fortsatte de och diskutera på bästa fjortismanér om hur snygg Robin var och hur bra Kevin är och hur patetiskt det är att skrika över Johan. Min enda tanke när jag gick där var "snacka om fjortisar", men jag gissar att det finns grader inom fjortisvärlden också... eller så skulle lite självinsikt kanske inte skada.

Bara för att!

Min födelesedagspresent! Fick flaskan med förklaringen "bara för att".

Titta vad jag hittade.

Hittade ett väldigt kort klipp på Smaklösas spelning i Stockholm den 19:e november. Så för er som inte alls förstod vad min bild därifrån föreställde så här såg det ut i verkligheten. För er som helst vill se de "vackra" bilderna rekomenderar jag den nedre varianten där hela låten och alla bilderna finns med. Dock inte live men helt klart underhållande ändå.

Stoppa pressarna!

Den bara påminde mig väldigt mycket om någon.

Som ett ljus i mörkret.

Tänkte jag skulle passa på att blogga lite när jag faktiskt är på gott humör och tycker att det ska bli roligt att åka, till skillnad från de senaste dagarnas ångest.

Jag har till och med lyckats med att röja ur mina garderober på allvar och har ägnat timmar (kändes det som i alla fall) åt att stryka allt jag tvättat den senaste tiden. Misstänker att han som ska bo här inte vill ha min tvätt kvar i tvättkorgen.

Jag har också packat undan alla mina jackor som inte är vinteraktiga, blev två kvar och den ena är kvar på nåder för det är mest en höstjacka. Jag har också packat undan de flesta av mina sommarkläder. I väskan som jag la sommarkläderna i hittade jag en gigantisk hög med kvitton som jag nu har rensat också. Jag daterade det äldsta till november 2006. Helt plötsligt gick det upp för mig varför jag alltid tackar nej till kvitton numera :P

Kan inte låta bli att gnälla lite så här kommer det. Var på föreläsning i Stockholm idag och visst kursen är på A-nivå (eller grundnivå 100 som det heter numera har jag för mig) men jag kan inte annat än tycka att det kanske är lite bortkastad tid att sitta lyssna på när de pratar om Maslows behovstrappa och Hertzbergs 2 faktorteori om inre och yttre motivationsfaktorer. För er som inte läser beteendevetenskap kan jag förklara att det är nog fjärde eller femte kursen (om inte mer) som jag läser om dessa teorier. Plus att jag läste om Maslow redan på gymnasiet så där blir det ett par gånger till säkert.

Min insikt om mitt sista biobesök på länge visade sig vara felaktig, det blev ett till. Var och såg Twilight idag. En mycket bra film måste jag säga. Snyggt filmad, söt story (väldigt romantisk för att vara en vampyrfilm) och lagom udda och underlig för min smak. Kan varmt rekomendera att ni ser den. Att jag hade trevligt sällskap på bion gjorde naturligtvis sitt också.

Omväxling förnöjer... eller?

Det här har varit en allmänt omtumlande dag. Egentligen har det inte hänt nåt särkskillt alls mer än att jag har tvättat, lämnat in papprena för uthyrningen av min lägenhet, totalt misslyckats med att koncentrera mig när jag skulle plugga och halvt frusit ihjäl så fort jag gått utanför dörren.

Däremot tror jag att min hjärna har gått in för att spela mig ett bråka med mig idag. Istället för att fokusera på allt som ska bli roligt har tankarna mest svävat kring allt jag behöver ge upp för att åka, allt jag vill hinna med som jag inte har tid med och allt som jag måste göra som jag inte har lust med. Det är inte direkt motivationshöjande om jag säger så. Just nu känner jag mest för att dra täcket över huvudet och glömma bort alla måsten och allt huvudbry för en stund, men det får bli nån annan gång istället. Undrar var all den där motivationen jag kände när jag vaknade i morse tog vägen egentligen, den hade varit väldigt praktisk nu. Tänk om den kunde stanna hela dagen nångon enstaka gång, vad mycket som skulle bli gjort då.

I lite bakvänd ordning.

Ni vet sådana där dagar då det känns som om allt går fel. Oftast tror jag att alltihop mest bara är inbillning och att man lägger märket till saker som man i vanliga fall aldrig ens reflekterar över att man gör. Hur som helst, jag tänkte berätta om min lördag så kan ni ju själva få avgöra om jag inbillar mig att det var dagen då allt gick fel eller inte.

Dagen började med att jag stängde av klockan istället för att snooze vilket jag var fullt medveten om faktiskt. Så jag bestämde mig för att ställa om klockan eftersom jag fortfarande var galet trött. Så långt var allt väl. Bara det att jag råkade somna om innan jag ställt färdigt klockan och vaknade inte förrän 10.30 igen.

Planerna för dagen såg ursprungligen ut enligt följande. Gå upp tidigt, ett snabbt besök på stan för att införskaffa en födelsedagspresent till pappa, sen en stunds pluggande innan jag skulle köra ner till Vara.

När jag väl vaknade till liv insåg jag genast att det har snöat ute och jag har sommardäck på bilen. Det blev ett livligt diskuterande med mina föräldrar om vädret var körbart eller inte. Tillslut beslutades det att vädret var körbart.

Under tiden sprang jag lite lätt bitter runt på stan och letade efter något att köpa till pappa eftersom varken jag eller bror kom på något. Som ni säkert redan förstår hade jag varken tid eller lust att leta present i evigheter men present blev det slutligen i alla fall.

Jag hade också en förhoppning att hinna träffa en person under dagen och berätta att jag flyttar snart eftersom jag inte lyckats få ur mig det än. Eftersom dagen var så fantastisk lyckades jag naturligtvis inte få tag på personen i fråga.

Till råga på allt så hade jag min bil stående hos en kompis en halvtimmes promenad här ifrån. Kanske ska lägga till att det var ungefär -6 C ute och när jag kom fram till bilen så var mitt batteri helt dött. Bara att traska hem igen helt enkelt eftersom min kompis jobbade. Sen började jakten på starthjälp. Fick tag på en kompis (utan bil och körkort, men som befann sig i en bil just då som tur var) så de två tjejerna hämtade upp mig hemma så jag skulle slippa gå hela vägen tillbaka igen. Väl vid bilen inser vi att mina startkablar inte befinner sig där de borde, dvs. i min bil! (Jag har kommit på vem som använde dem senast och jag tänker inte jaga efter dem om jag säger så...) Då den andra tjejen inte heller hade några startkablar började nu jakten på ett par sådana istället. Slutligen fick vi tag på ett par (och hur det gick till är en helt egen galen historia som inte får plats här). Efter mycket om och men fick vi alltså startat min bil och vi lyckades ha galet roligt under tiden, tur vi är tjejer så vi kan göra fler saker samtidigt. Eftersom våra smarta insikter om hur vi kunde lösa diverse uppkommande problem som exempelvis ett totalt mörker mest roade oss själva tror jag så ska jag skona er från dessa, särskilt som det här inlägget redan är helt galet långt.

Hur som helst vi fick igång min bil och jag åkte hem (den låååånga vägen, för att ladda batteriet lite i alla fall) för att ta mig upp på vinden, hämta ner mina vinterdäck och packa in dem och all annan packning i bilen. Lättad insåg jag att bilen faktiskt startade en gång till och jag hoppades innerligt att min tur hade kommit tillbaka. Efter att bilen till och med startade efter ett besök på macken vågade jag testa vingarna och gav mig av längs E18. Efter ungefär en och en halv mil insåg jag att pappas presenter ligger kvar på mitt hallgolv. Efter dagens ungefär 735 suck följer ytterligare ett par när jag inser att jag måste köra en halvmil till innan jag kan vända. Så istället för att lämna Västerås vid 17-tiden som den ursprungliga planen var lämnade jag stan bakom mig vid 20.30 istället. Resan gick dock utan problem och jag anlände till pappa strax innan kl. 23. Kan lugnt påstå att jag somnade gott den kvällen och ganska lycklig över att jag var framme oskadd. Kändes ett tag som om någon försökte tala om för mig att jag inte borde åka. Vem vet, kanske var det Bosse som ville ha haft sängen för sig själv...

Min sängkavaljer Bosse!

Inte en gång på 40 år har det varit möss i det här huset. I natt fick därför ett väldigt oväntat besök av Bosse. En gång vaknade jag av att han rotade i en pappkasse, en gång av att han kröp i håret på mig och slutligen av att han kröp bredvid mig i sängen. Efter att återigen skrämt iväg honom drog jag täcket över huvudet och fick sova ifred fram till morgonen. Då varken Bosse eller Bosses kompis längre finns ibland oss hoppas jag på en betydligt lugnare nattsömn i natt.

Det tar sig.

Saker och ting börjar faktiskt ordna till sig nu och den den listan jag tjatat om känns inte helt oändlig längre. Framförallt har den slutat växa. :)

Mest lättad är jag just nu över att jag fått min lägenhet uthyrd. Nu ska jag bara komma ihåg att lämna in alla papper till bostadsbolaget också och sen är det helt klart. Dock måste jag rensa ut en hel del saker så den stackars människan får plats med sina. Nåt säger mig att han inte vill ha garderoben full med mina kläder. Det får bli ett projekt för nästa vecka.

Jag planerar också att hinna med ett besök i Vara söndag till måndag så om ni av någon anledning också har vägarna förbi där då kan ni ju höra av er.

Min födelsedagsöverraskning.

Till det här lurade mor och bror mig. Jag är grymt glad! Nån som kan gissa vad jag ser på?

Du är placerad i kö.

Hur många människor ringer egentligen till Telia runt 17 tiden en tisdag mitt i november. Efter att jag först blivit lite förvirrad över att jag inte behövde knappa mig fram utan skulle istället tala om vad jag ville till den automatiska rösten. När hon ställt alla sina följdfrågor till det jag ursprungligen sa kopplade hon mig snällt vidare och jag möts av en annan röst som säger "du är placerad i turordning, beräknad väntetid är 10 minuter. Du har plats 64 i turordning" Detta väckte en massa frågor i mitt huvud. Placeras alla i en kö eller kan 64 personer verkligen ha frågor om abonnemang för fast telefoni samtidigt denna kväll? Är det då samma kö till allt så varför skulle jag svara på en massa frågor först? Hur som helst fram kom jag slutligen och från och med 1 december kommer alla som ringer till mig istället komma till en meddelande box. Min mobil kommer jag dock ha kvar (till en början i alla fall, sen får jag se hur jag gör).

Just nu sitter jag och lurar på hur jag ska göra med min post. Jag ska vara borta i 22 veckor och att eftersända posten till Norge i 20 veckor kostar 975 kr veckovis och 1775 om jag vill ha den dagligen. Det låter inte som ett bra alternativ kan jag tycka. Ett annat sätt skulle kunna vara att eftersända min post till mamma eller liknande vilket skulle kosta mig 600 kr, vilket innebär att det är billigast att skriva mig hos mamma eftersom då kostar eftersändningen typ halva priset. Problemet uppstår ju dock när jag kommer hem igen. Inte kan jag heller utnyttja det faktum att jag faktiskt studerar fortfarande eftersom det endast är rabatt på tillfällig eftersändning mellan perioden 15 maj till och med 30 september. Suck!

Ett försök till att vara duktig.

Under gårdagen uträttades inte mycket vettigt inför min flytt. Var i skolan ända till kl 15 och sen vankades det vin och världsproblemlösning på kvällen. Vissa lärdomar inhämtades också, bland annat att Pluto är en dvärgplanet även kallad en plutoid och att en plutoid inte är en satellit till en plutoid (ifall någon nu trodde att det var så).

Just nu sitter jag i skolan och försöker fixa det sista på min uppsats. Tanken är att den ska vara klar för opponering när jag åker så jag slipper sitta i Norge och fixa med den. Känns lite som det finns roligare saker att ägna sig åt där, skidåkning till exempel. Dock vill inte riktigt inspirationen och kanske framförallt motivationen infinna sig just nu. (Därför bloggar jag lite istället.)

Jag har också (mer eller mindre) äntligen införskaffat mig en kamera så förhoppningsvis kommer det lite bilder här så småningom också.

Yes I can

Det visade sig ganska fort igår att jag var inte ensam på hotellet. Det bodde även ett tjejhockeylag där, väldigt trevliga tjejer enligt föreståndarna.

Min glädje jag kände i morse att över att det regnade och inte snöade gick ganska fort över. Redan efter någon mil övergick det till snöblandat regn innan det slutligen övergick till ren snö. Som tur är var det inte särskilt mycket trafik så det gick bra ändå. Lustigt nog slutade det snöa nästan precis när jag paserade gränsen till Norge och därefter var det bara plogade vägar ända fram till Trysil. Hem har det faktiskt varit helt nederbördsfritt och mestadels bra väglag tack och lov. Inga vilda (eller tama) djur såg jag idag heller. Igår däremot bromsade jag lite för en katt som sprang över vägen en bit framför mig och det var nog tur för innan jag hade kommit upp i hasighet igen sprang ett rådjurskid rakt över vägen. Varken katten eller bambi var någonsin nära bilen så det var absolut ingen fara men jag hade varit betydligt närmare rådjuret om inte katten sprungit först.

Utbildningen jag var på idag hette Yes I can och handlade om företagets syn på service och hur vi ska arbeta med det. Vi har helt galet mycket befogenheter att kompensera våra gäster vilket låter jättebra, men det ställer samtidigt krav på oss att vi måste lösa prblemen och inte kan skicka vidare det till högre chefer. Undrar om det fanns någon tanke med att de spelade Abba i alla pauser vi hade eller om det bara var en slump.

En sak som slog mig när jag satt där och lyssnade idag var hur seriöst det här arbetet är. Det kändes faktiskt lite läskigt. Egentligen vet jag inte varför, jag har ju både heltidsarbetat förut (till och med varit arbetsledare) och jag har jobbat massor med turister så egentligen är det ingenting nytt. Samtidigt känns det här så mycket seriösare än mina tidigare jobb. Har nog kommit fram till att det kan ha att göra med att hotellpersonal alltid är så korrekta i sitt uppförande. I alla fall inbillar jag mig det, får väl se hur det engentlige är bakom kulisserna.

De människor jag träffade idag verkar väldigt trevliga och jag har träffat en av tjejerna jag ska bo ihop med. Hon var danska så jag kommer inte förstå ett ord av vad hon säger men hon verkade trevlig i alla fall. Vi pratade faktiskt lite med varandra och det gick ganska bra. Å andra sidan kanske det är tur att vi ska bo ihop för vår direktör på hotellet är också dansk och tydligen är ca 40% av gästerna i Trysil danskar, så jag kan nog behöva en privatlärare. De andra två tjejerna jag ska bo med är svenska men de träffar jag först samma dag som vi börjar jobba.

Jag har också insett att jag har ett litet problem att lösa. Jag börjar jobba måndagen den 1 december kl 10.00 och jag kommer inte in i min lägenhet förän på eftermiddagen samam dag. Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig dit eftersom det inte går att va där så tidigt om man åker kommunalt och jag hade inte tänkt att ta med min bil. Ja ja, det tåls att tänka på. Kommer ni på någon bra lösning kan ni ju hojta till.

Bara för att...

Anna jag gjorde ett nytt försök den här gången. Kanske inte så bra men inget träd i vägen i alla fall.

En lördagkväll i Malung.

Resan tilll Malung har gått hur smidigt som helst. Förutom en väldigt seg gubbe (Anna vad skulle jag kalla dem, Britta, Ursula, Greta eller var det Agda kanske?) Hur som helst under ett par mil där det var omöjligt att köra om utan att riskera att dö låg jag efter en bil som på 90 sträckan hela tiden låg i 70. Visst det var lite kurvigt men hade inte varit några problem att hålla 90. Efter någon eller några mil kom det en sjuttiosträcka, då tänkte jag att jaja nu kör vi ju i rätt hastighet i alla fall, men ack vad jag bedrog mig. Helt plötsligt saktar människan ner till 60. Sjuttiosträckan efterföljdes av ett litet samhälle (oklart vilket) och därmed hastighetssdbegränsing på 50km då sjönk hastigheten till 30. Som tur är svängde han av i det där samhället och resterande resa gick i mer normal hastighet.

Just nu har jag tagit mig ut till ett genmensamt tv-rum på hotellet för det trådlösa närverk de har verkar inte va på topp idag. Det fungerar endast i mitt rum om man står vid dörren och håller datorn i brösthöjd, varken högre eller lägre. Fast här ute varierar det starkt mellan att vara väldigt starkt till att inte ens komma upp på listan över tillgängliga nätverk.

Annars verkar det inte hända så mycket här faktiskt. Funderar lite på om jag kanske är den enda på det här hotellet nu. Verkar väldigt dött. Fast det är klart de flesta som bor på hotellet kanske inte gör det för att sitta hemma och trycka en lördagkväll. Rummen är dock ganska spartanska och inte allt för inspirerande men de funkar helt klart. Ska nog kila in dit nu och äta lite kvällsmat och se om det går nåt vettigt på tv. Kanske ska jag fortsätta på dansbandstemat som bliresan bjöd på när kanalerna på radion inte ville fungera längre. Fick fram några gamla band som låg i mammas bli (har lånat den för min har dels inga vinterdäck än och dels är den ungefär lika säker som en plåtburk), dessa band innehöll diverse dansband alla nittiotal och möjligtvis från början på det nya milleniumet. Jag har bland annat lyssnat på Barbados Belindaskiva som jag tror de inte är helt stolta över idag kanske med låtar som "pojkarna vid polen" och "Marianne" (eller vad de nu kan tänkas heta).

Någon föreslog att jag kunde gå ut och se vad Malung bjuder på för nattliv men nåt säger mig att jag nog faktiskt ger upp den idén och stannar på hotellet. Ska ju trots allt vara i Trysil kl 11 imorgon och det tar typ 1,5 - 2 h att köra.

Borta bra men hemma bäst?

Blev lite lätt nostalgisk när jag hittade den här lådan i min tvättstuga. Värden är tydligen inte så stor som man tror...

Dags för roadtrip igen.

Frukosten är intagen (snart dags för lunch, jag vet men tänkte ta det på vägen), väskan är packad (nästan i alla fall) och hotellet är bokat. Jag har till och med sett delarav första åket på damernas slalomtävling och känner mig riktigt sugen på fjällen faktiskt. Nu ska jag bara vänta på att tvätten blir klar i tvättstugan sen ska jag bege mig iväg mot Trysil och morgondagens utbildning.

15 minuters nynnande och flera hundra kronor fattigare.

Idag har jag ungefär hunnit med hälften av det jag hade tänkt. Det vill säga jag har inte ringt några av de viktiga samtal jag hade planerat innan de blev helg. Jag har heller inte skrivit ihop några av de mejl jag borde ha skickat. Däremot har jag varit lite duktig ändå. Förutom att jag faktiskt tagit mig tid att plugga en del har jag också visat min lägenhet och jobbat hårt på att övertala människan att han faktiskt vill hyra den (trots att bror min tänker kidnappa sin tv härifrån). Jag har också hunnit med ett besök hos tandläkaren och upptäckt att man tydligen numera får 300kr från Försäkringskassan för att gå dit. Trodde jag aldrig skulle säga det här men jag gillar just nu Försäkringskassan väldigt mycket. Mitt tandläkarbesök tog en kvart och jag fick under tiden äran att lyssna på hur min tandläkare nynnade väldigt vackert. Hon gjorde det ganska bra måste jag säga för jag lyckades faktiskt genast lista ut vilken låt hon nynnade på, Warwick Avenue med Duffy, ett mycket bra val kan jag känna.




Ikväll har jag också hunnit med ett biobesök. Precis innan filmen skulle börja insåg jag lite lätt skräckslaget att det här är nog sista gången på länge som jag har möjlighet att gå på bio. Fast tänker jag lite längre så kan jag ju inte påstå att jag är på bio speciellt ofta så jag överlever nog ändå känns det som. Får bara hoppas att det inte släpps nån sån där "måste bara se film" inann jag kommer hem igen.

Nu borde jag nog sova några timmar för imorgon bär det av mot Trysil igen. Ska på utbildning där på söndag från kl 11 och jag är inte helt sugen på att åka härifrån kl 05 på morgonen. Har därför bestämt mig för att åka till Malung imorgon och bo där över natten. Mycket billigare än att bo i Trysil plus att jag inte behöver köra så långt i ett svep då. Jag måste bara komma ihåg att ringa och boka ett rum där imorgon. Ett av alla de där viktiga samtalen jag skulle ringt idag men jag kände inte för att prata med en bedövad tunga och när bedövningen väl släppte hade jag inte tid längre. Nä, sova var det.

God natt och dröm söta drömmar!

Litstan bara växer och växer.

Jag har på allvar börjat inse hur galet mycket jag har att fixa innan det är flyttdags och att allt tar tid. Samtidigt känns det som om saker börjar ordna sig. Idag har jag skickat iväg mitt anställningsbevis så nu är det helt klart att jag verkligen ska jobba i Trysil. Jag har också under idag och igår lyckats fjäska till mig tid hos tandläkaren, kollat upp att jag får hyra ut lägenheten i andrahand, pratat mig ur ett obligatoriskt seminarium den 5: december samt kommit fram till att jag borde säga upp eftersom jag inte kommer plugga i december. Det skulle göra att jag blir helt galet pank fram till min första lön eftersom jag inte kommer att få några pengar vid månadsskiftet. Det tänker jag oroa mig mer för imorgon dock. Listan på saker jag borde hinna med bara växer och växer känns det som så allt jag börjar kunna bocka av lite saker är skönt.

Måste erkänna att det känns lite konstigt att jag under tiden jag skrivit detta inlägg har suttit och kollat på SOS Gute. För det första känns det som det var en hel evighet sedan det var sommar tycker jag, ändå får programmet mig att längta tillbaka och önska att det vore sommar igen. Om vi då lägger till att jag sitter här och funderar på allt jag behöver göra innan jag flyttar till fjällen så blir det hela ganska förvirrat för min lilla hjärna. Å andra sidan känns allt ganska förvirrat just nu så det är kanske lite dagens tema.

Djup ångest och gränslös glädje.

För bara någon vecka sedan gick jag runt med den där känslan av att det aldrig händer någonting spännande i mitt liv. Jag hade galet mycket i skolan och veckorna kändes oändligt långa. Den senaste veckan har dock allt detta ändrats drastiskt.

För att ta det hela från början, i sommras när jag var helt inne på att inte bli vara kvar i stan efter allt som hänt under vintern och våren satt jag i vår lilla etta i Visby (där vi bodde tre personer) och sökte jobb lite här och var. Eftersom jag fortfarande pluggar så kan ni ju tänka er ungefär hur bra det gick. Så gissa om jag blev paff när jag för ungefär en vecka sedan blev kallad till intervju för ett av dessa jobb. (De kan eventuellt slå någon form av rekord i seg rekryteringsprocess.) Intervjun var i måndags och i går ringde de och erbjöd mig jobbet. (Det gick sådär med hemtentan jag skrev färdigt igår tror jag, koncentrationen ville inte riktigt infinna sig av nån konstig anledning.)

Det finns dock två saker med det här jobbet som ger mig lite ångest när jag tänker på det. Det första är att jag börjar redan 1:a december, vilket inte är ett prblem i sig. Det blir dock ett problem i kombination med nästa punkt som är att jobbet är i Norge, Trysil närmare bestämt. Jag ska alltså flytta till Norge om mindre än tre veckor! Tanken på det ger mig väldigt blandade känslor. Självklart tycker jag att det ska bli galet roligt och jag ser verkligen fram emot det. Samtidigt finns det personer i den här stan som jag faktiskt inte vill åka ifrån just nu av olika anledningar, vilket gör mig otroligt vemodig. Den där viljan att ta mig ifrån stan och paniken jag hade över det har avtagit under hösten och jag trivs faktiskt riktigt bra här just nu. Jag vet att det bara är fem månader jag ska vara borta men jag har en kännsla av att mycket av det jag lämnar kvar här kommer vara annorlunda när jag kommer tillbaka. Kan inte riktigt förklara varför, mest bara en känsla. Det är faktiskt lite därför jag har startat denna blogg så ni kan följa mig på mina äventyr även om jag inte riktigt kan följa era på samma sätt.

Så till alla er som har funderat på om jag ska bli kvar här eller flytta ännu en gång (ja, jag vet att ni har funderat) det blir alltså en flytt till, om än tillfällig. Så huruvida jag någonsin ska hitta ett ställe som håller mig kvar kan ni få fortsätta att fundera över.

Kram på er alla, jag kommer att sakna er!