Idag igen...

Jag hade lovat mig själv att sova tidigt idag. Redan kl 21 skulle jag lägga mig var tanken. Sen trodde jag kanske inte helt på det själv men tänkte att om jag satsar på det så sover jag säkert innan kl 22 i alla fall och det är ju bra. Det gick uppenbarligen sådär. Inte hjälpte det att mamma ringde strax innan kl 22 heller så att jag pratade med henne en ganska bra stund. Tur det är jul snart så jag kan sova några dagar. 

En utmaning som heter duga.

Jag pratade i telefon förut med fröken Börjesson. Efter diverse allmänt skitsnack om träning, kost, hälsa och olika kroppstyper halkade vi in på en väldigt konstig tanke. Mer om den sen... (vi pratade också om hur irriterande det är när föreläsare börjar säga nåt om en sak och sen avbryter sig och säger att han eller hon ska berätta mer om det sen. Oftast säger de endast samma sak en gång till och kommer inte alls med så mycket nytt och spännande som man tror). 

Jag berättade i alla fall att jag fick en uppenbarelse för ett tag sedan angående min kropp och främst min vikt. Jag vet att jag anses vara smal och jag säger inte emot det. Ändå spenderar jag typ tiden med att ligga på soffan och äta chips utan att gå upp märkbart i vikt. De gånger jag går upp i vikt så slutar jag typ äta chips ett tag och så rinner kilona av igen lika snabbt som de kom. Jag behöver oftast inte ens anstränga mig särskilt mycket. Jag insåg helt enkelt hur lyckligt lottad jag antagligen är när det kommer till det. I kombination med att vi pratade om det här nämnde jag också att jag i flera år lite funderat på hur jag skulle kunna se ut om jag faktiskt tränade ordentligt och åt rätt. Alla som känner mig vet att jag har riktigt usla matvanor för det mesta. Antingen äter jag mängder med onyttigheter i form av chips, halv- och helfabrikat eller så glömmer jag helt bort att äta eller lever typ på mackor en hel dag. 

Frågan som kvarstår är då, undrar hur lätt jag har för att bygga muskler. Med tanke på min träningsnivå när jag var yngre och hur stark jag faktiskt var då så tror jag att jag har någorlunda vettiga förutsättningar även där. Här någonstans började diskussionen övergå från en allmän diskussion till prat om ett experiment. Om jag gick från chipsätande soffpotatis idag och tränade intensivt med rätt kost i ett år, hur stor skillnad skulle det göra? "I dare you!" sa Fröken Börjesson och lovade att hjälpa mig med ett träningsprogram om jag bestämmer mig för att anta utmaningen. Just nu känner jag mig ganska sugen faktiskt men jag ska sova på saken och se hur det känns imorgon och kanske till och med i övermorgon. Ska jag ge mig in i det här måste jag ju trots allt göra det helhjärtat för annars är det ju ingen mening med det. Kanske är det just den knuff jag behöver för att ta tag i mina dåliga matvanor och min uteblivna träning. Och eftersom jag borde ha sovit för flera timmar sedan så säger jag god natt här och ställer klockan på 04.30. 

Lägesrapport.

Idag har jag haft mitt första gruppmöte på egen hand! Lite förvirrad, lite nervös på rösten, lite oorgansierad, lite svamlande,  men på det stora hela tror jag att jag klarade det ganska bra. Seminariet handlade om hur man skriver ett gångbart CV och personligt brev... helt klart mitt specialområde!... eller nu ljög jag kanske lite, var det svåraste och absolut värsta jag visste med att söka jobb. Första gången jag träffade mina kollegor fick jag tipset "fake it till you make it så klarar du dig finfint". Jag har helt klart förstått innebörden av det efter en vecka och en dag. Hittills har jag löst datorproblem, (jag är tydligen en av de mest datakunniga på kontoret, tragiskt va), löst skrivarproblem (dock inte alla, jag kan fortfarande inte skriva ut från min dator), haft möten både individuella och gruppmöten, skickat in planeringar till AF, gjort kartläggningar och ringt deltagare... inget av det där kan jag egentligen, men tror inte att nån faktiskt har märkt det.  

Sockerpappa sökes.

Jag har förälskat mig i ett par örhänge... Ingen som höjde på ögonbrynen över det antar jag. Örhängen och jag är väl ungefär lika sammanlänkat som jag och klackar. Även om det varit väldigt lite både örhängen och klackar de senaste åren. Det blir det snart ändring på igen ska ni se. Det finns bara ett litet problem med örhängena jag förälskade mig i den här gången. De är dyra... till och med jättedyra... 25000kr för att vara exakt. 

Kan snart stapla vuxenpoängen på hög.

Ikväll är jag trött. Nåt så fruktansvärt trött till och med (som min mamma antagligen skulle uttryckt det). Har fullt sjå med att hålla ögonen öppna. Sängen nästa helt enkelt. Jag hade en tanke om att jag i det här inlägget skulle beskriva hur otroligt trött jag är så ni skulle förstå, men jag är alldeles för trött för det helt enkelt. Minns inte ens när jag var så här trött senast. Fast kroppen glömmer ju det rätt snabbt trots allt. Hur som, nu ska jag skrapa ihop mina sista krafter och kravla mig in till sängen innan jag somnar på soffan.

Fly me to the moon and let me fly among the stars.

I morse så där vid kl 06 ungefär fick jag ett sms från en kompis. Han satt på Arlanda och väntade på ett flyg till Israel.  Själv satt jag på tåget på väg till jobbet. Ibland är livet inte rättvist!

Bra där SJ!

Jag sitter och slösurfar lite i väntan på att jag ska börja jobba. Bland annat halkar jag in på vlt:s hemsida. Där hittar jag den här artiklen om att SJ:s största satsningar i hela landet är på tågtrafiken i Mälardalen. Visst kanske blir det bättre nästa år då det tydligen ska komma ytterligare tåg och ett nytt biljettsystem, det återstår att se. Jag känner ändå att om det är här den största satsningen sker på att få tågtrafiken att fungera smärtfritt vill jag inte veta hur den fungerar i resten av landet. Eller är det så kanske att resten av landet faktiskt fungerar och det är bara här det strular med inställda tåg, överfulla tåg, tåg med tekninska problem, tåg som sällan håller tiden... ska jag fortsätta?

När jag ändå passar på att gnälla på SJ kan jag också berätta att jag har börjat pendla med tåget till Avesta. Inte till Avesta Krylbo stationen eftersom den faktiskt ligger i Krylbo utan till stationen i Avesta Centrum. Med anledning av detta var jag igår inne på SJ:s resebutik i Västerås och frågade vad ett pendelkort hit skulle kosta. Det skulle kosta drygt 1400kr i månaden och då gäller det bara på SJ:s egna tåg. För den som är nyfiken och inte orkar gå in och kolla hur många avgångar SJ har med enbart sina egna tåg till Avesta centrum så kan jag tala om att det är 0! Jag hade helt enkelt kommit till Krylbo för 1400 kr i månaden och då får jag antingen gå de 3 km som skiljer orterna åt eller så får jag köpa ett busskort utöver mitt månadskort. Det här var dock ingenting som de i butiken upplyste mig om innan jag frågade om bussarna ingick. I de allra flesta fall om man ska till Avesta centrum kan man till och med bara åka tåg till Fagersta och sedan är det buss där ifrån.

Efterlysning!

Jag har kommit på att jag glömt blogga om det viktigaste.... Min bil är stulen!! Ser ni en röd Suzuki Alto 3d stående någonstans så hojta till för jag saknar min otroligt mycket! Strunt samma om det är min eller inte, de finns inte så många så de är värt att kolla upp var enda en. Har av förklarliga skäl inte lust att lägga upp mitt regnr här. 

Fake it till you make it

Idag har jag gjort min första riktiga dag på jobbet! Jag har träffat mina deltagare för första gången och bokat in individuella möten med dem. Det känns lite läskigt faktiskt. I övrigt har jag mest spenderat dagen med att känna mig vilsen och försöka sätta mig in i allt. Imorgon ska jag ställa i ordning mitt kontor, det vill säga jag ska packa upp datorn som just nu står i en kartong och få den att fungera. 

De andra var väldigt imponerade över att jag redan fått en kalender och inloggningsuppgifter till alla sidor jag behöver. Vi kom däremot fram till att jag inte fått två av de allra viktigaste sakerna, min mobiltelefon och visitkort så att mina deltagare (och andra för den delen) kan få tag på mig. Det kommer när det kommer antar jag och jag har ju faktiskt en mejl de kan skriva till. Japp precis, jag har en alldeles egen jobbmejl. Känner att det är många vuxenpoäng på G framöver. 

Easy!

För en gång skull har jag massor att berätta... men jag har inte riktigt ork och tid... easy är i alla fall det ord som snurra i huvudet. Det är inte jag som är easy utan en kille. Saken är bara den att jag vill nog främst markera att blir man kallad easy oavsett om man är kille eller tjej så är det inte positivt.

Potatismos, rotmos, plåttermos.

Dagens tema är mos, även om det faktiskt bara finns två mos i rubriken. Läste ni något annat så läs igen. Min hjärna känns i alla fall som om den är full med mos. Ni vet sådant där lite för löst pulvermos som mest bara rinner ut till en sörja när man lägger upp det på tallriken. Dåligt kryddat och ganska smaklöst brukar de vara också. Eller så är det så stabbigt att man inte orkar ta sig igenom det. Två introduktionsdagar fyllda med teoretisk information på mitt nya jobb är anledningen till min nuvarande hjärnkapacitet. Det har varit roligt och mycket givande och jag är jättespänd inför måndag då jag ska börja jobba på riktigt. Skräckblandad förtjusning är väl det ord som just nu beskriver mitt känsloläge bäst. Det och mos såklart. 

Ikväll väntar planering av morgondagens simlektioner, lite städning och sen mat och Idol-final med Carro och Carro. Först ska jag nog däcka en stund på soffan (jag lär somna så fort jag stänger ögonen, trots galet mycket kaffe.) Sen ska jag fundera på hur jag ska få resterande tid att räcka till. Sov inte tänker du nu och ja det vore nog smart, men att planera morgondagen nu känns som en smått oövervinnerlig uppgift faktiskt så lite vila och hjärnrensning är ett måste. 

Drömmar och planer.

Hade en tanke om att jag skulle blogga om mina galan drömmar jag hade i nättras. Sen insåg jag att antagligen ingen tycker att det är roligt att läsa om mina skumma drömmar. Däremot kan jag säga att jag drömde för första gången om en viss person utan att det gick ut på att jag skulle bli mördad. Inte för att det här var en mycket mindre läskig dröm men det känns i alla fall bra att mina drömmar går åt rätt håll. Det är en väldigt skillnad på att bli mördad och försöka undvika en person som letar efter en. Tydligen blev det ett inlägg om mina drömmar i alla fall, ska försöka kompensera med nåt roligare. 

Och där tog det helt stopp i min tankeverksamhet... 

Kan berätta att jag ser fram emot resten av vecka i alla fall. Imorgon ska jag julpyssla med fröken Siames är tanken, på fredag ska jag äta och se på Idol med Carrosarna och på lördag ska jag på lussevaka med bastu och bubbelpool om inget oförutsett händer. Har jag tur får jag också på vinterdäcken på bilen i helgen. Fortsättning följer helt enkelt. 

To be or not to be.

Idag är min sista dag som arbetslös. Imorgon börjar introduktionen till mitt nya jobb och på måndag drar det igång på allvar. Undrar vad jag ska hitta på idag då...

Ett försenat tack!

Jag vill bara tacka alla mina underbara vänner för att ni finns och att ni gjorde min födelsedagsfest fantastisk. Även ni som inte var där är fantastiska tycker jag, bara så ni vet. Jag har inte fel om att ni är fantastiska eller i alla fall är ni trevliga har jag fått höra efter festen, så ta åt er av det! Lite sentimental ikväll kanske men jag är tacksam att ni finns och hade inte klarat mig utan er. Ni är bäst!

Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.

Det känns lite bättre idag och jag sitter till och med och grejar lite på min uppsats. Vi får väl se hur länge det håller i sig... Fast grejar kanske var en överdrift om jag ska va helt ärlig. Jag har öppna dokumentet och börjat läsa igenom den. Kom säkert hela två sidor innan jag tröttnade. Fast det är klart bättre än igår när jag bara öppnade dokumentet utan att titta på det mer sen... I den här takten lär jag ju säkert kunna plocka ut min examen år 2060 eller nåt.

Jaha ja...

Någon som har en lägenhet till mig från mitten av mars? Den jag har nu gick nämligen från att jag kunde eventuellt få bo här i tre år, till att jag skulle få bo här till slutet av juni och nu kommer nästa besked... runt 21 mars... Minst ett år blev helt enkelt ett halvår... 

En sån där dag.

Härmed besparar jag er ett långt, gnälligt och ganska meningslöst inlägg. 

Det här är sången från en tjej till mig...

Kaffe och fika i Ludvika.

Jag överlevde dagen! Den började dock lite kallt, först med en promenad ner till stationen. Anledningen, jo jag var lite sen så jag hann inte med bussen och jag kunde gå senare om jag skulle gå än om jag åkte buss. Konstigt men sant. Sen på grund av lite missförstånd (nej det var inte jag som missförstått något) fick jag stå ute och vänta extra länge på min skjuts till Ludvika. Väl där träffade jag en tjej jag pluggat med, eller som i alla fall gått samma utbildning som jag ungefär samtidigt. Jag har träffat mina kollegor i Avesta och jag kan säkerligen lära mig mycket av dem. Till lunch fick vi jultallrik på en restaurang med utsikt över en sjö. Låter det vara osagt vilket eftersom mina geografikunskaper gällande sjöar i Sverige är aningen begränsad. 

Sov du lilla videung, än så är det vinter.

Imorgon ska jag stiga ur sängen omänskligt tidigt. Redan kl 05.00. Därför hade jag tänkt lägga mig vid 22-tiden i dag. Ni ser hur bra det gick antar jag. Fem i tio ringde min pappa och under tiden jag pratade med honom ringde mamma så jag fick prata med henne en stund efteråt. Sen skulle jag ju bara blåsa håret, avsluta mina konversationer på msn, borsta tänderna och hänga upp tvätten ur tvättmaskinen också.

Mina gamla vänner nervositet och ångest kom på besök.

Imorgon ska jag på regionsmöte med mitt nya jobb. Nu börjar nervositeten och framför allt klädångesten komma krypande. Vad ska jag ha på mig?!? Jag vill inte se överklädd ut, men heller inte underklädd. Ska jag ha blus och kavaj, blus och tröja, topp och kavaj, bara blus... Det här med arbetsuniform är inte så tokigt ändå även om de nästan alltid är fruktansvärt fula och med konstig passform. Eller är det någon som haft snygga arbetskläder som suttit smickrande?

Säg den kärlek som varar för evigt.

På TV-inspelningen idag fick jag höra en låt som rörde mig till tårar. Så kom jag hem och letade reda på låten på spotify och den var inte alls lika bra i orginalversion tyvärr. Dock var det texten som berörde mig så otroligt så nu har jag googlat och försökt hitta den. Det skulle visa sig vara lönlöst, vilka texter finns inte på nätet liksom?!? Okej att det inte är världens mest kända låt men Sara Löfgren är väl ändå en hyfsad känd artist vars låtar borde finnas, eller är det bara jag som tycker det? Därför gör jag nu slag i saken så ni får ta del av denna fantastiska text. (Med reservation för diverse fel)

I mina ord finner du en tolkning som jag inte ser.

Ja det ska vändas och vridas tills jag själv inte längre vet. 

Undran som gror och tankar som tär och jag tror inte kärlek skall vara så här. 

Känslan i mig har förändrats till nånting kallt.

Och jag förstår hur det sårar när jag inte passar din mall.

Oho när du går så stannar jag här för jag tror inte kärlek skall kännas så här.

Stannar du upp när jag ger dig ett oönskat svar. 

Allting du vill ha är egenskaper som jag inte har. 

Oho din vackra dröm den faller isär för kärleken ska inte kännas så här.

Tanken var ju god.

Igår bestämde jag mig för att jag inte skulle vända på dygnet den här veckan när jag är ledig. Det blir så jobbigt att vända tillbaka det sen då. Det sprack redan första dagen. Sov till halv elva då telefonen ringde. Hade i och för sig varit uppe vid kl 5 och sagt hej då till fröken Börjesson som skulle med tåget tillbaka till Göteborg. Nu är klockan halv ett och jag har uppenbarligen inte somnat än. Som sagt, det sprack redan första dagen. Kanske skulle satsat på den tidiga bussen ändå imorgon så jag blev tvungen att gå upp tidigt, fast nä lite sovmorgon kan jag nog unna mig. 

Alltså det här med mat...

... är jag uppenbarligen inte så bra på. Hade tänkt äta kvällsmat för flera timmar sen jag "skulle bara". Nu är klockan 23.40 och har fröken ätit kvällsmat? Svar nej. Behöver nån i mitt liv som ser till att jag får mat i mig. 

Det är inte alltid lika roligt att ha rätt.

Jag har sagt hela veckan att jag antagligen kommer däcka så fort jag blir ledig. Igår var första lediga dagen och vad hände... Jo förkylningen kom sakta krypande. Den började ganska oskyldigt en nysning hit lite snörvel dit. Sen blev det sakta mer och mer och idag finns det även tendenser till rinnande ögon. Fast så länge jag klarar mig ifrån febern ska jag kanske va nöjd... eller?

En såndär otroligt spännande och rolig rubrik.

Jag sitter uppkrupen i soffan med fröken Börjesson, dricker sommarblandning och tittar ut genom fönstret där det snöar på tvären. Inga planer på att gå ut idag med andra ord. Gårdagkvällen bestod av trevliga människor, punkrockband och burleskshow. Grymt roligt!

Plötsligt händer det!

Nej, jag har inte vunnit en storvinst på triss. Däremot har fröken i fråga fått ett nytt jobb! Ett riktigt jobb! (eller okej en visstidsanställning på tre månader, men tanken är att den ska övergå i en tillsvidareanställning om inget konstigt inträffar). Ett beteendevetar jobb! Med månadslön! (hur mycket vuxenpoäng är inte det liksom?)

Efter regn kommer solsken... eller i alla fall snöstorm.

Jag har haft en mycket bättre dag idag! Det har varit kallt som attan och taktiskt nog glömde jag min mössa hemma. Inte helt klartänkt. Jag fick också för mig att gå från Söder till Vasastan i blåsten. Dagen har ändå varit mycket bättre än igår. Det säger en hel del tycker jag. Nu ska jag ta tag i disken innan bror kommer hem och beklagar sig över att frukostdisken inte är diskad än. Jag har ju trots allt varit hemma i en hel timme... 

I brist på bättre.

Jag har haft en hemsk dag so far. Eller det kanske var att ta i, men i alla fall en sådan där dag som jag inte vill ha igen. Idag har jag varit sådär arg så jag nästan har balanserat på den där hårfina gränsen mellan kontrollerad och okontrollerad ilska. Eller borde jag skriva utbrott istället för ilska kanske. Jag var så arg så jag fick tårar i ögonen och det var inte igår. Satt för en stund sen och försökte tänka efter när jag var så arg senast och kommer faktiskt inte ihåg det. Problemet är att jag kan va så fruktansvärt långsint och även fast det nu var några timmar sen jag hade mitt utbrott sitter den där ilskna känslan kvar i kroppen. Försökte bli av med den genom en långpromenad hem från jobbet med hög musik i öronen. Det hjälpte faktiskt lite grann men långt ifrån helt. Inte ens mat hjälpte den här gången (och då är det illa för det brukar va ett säkert kort). 

Hej igen.

Det här var evigheter sedan känns det som nu. Det kan ha något att göra med att jag jobbat 19 av de 20 senaste dagarna. Räknar man med idag (vilket man kanske borde) så är det 19 av 22 dagar. Jag börjar känna mig smått sliten nu och därför har bloggen fått ligga lite på is. Idag är jag förvisso ledig men känner mig inte helt på topp. Gårdagskvällen var riktigt rolig, med mat, vin och trevligt sällskap. Jag hade grymt roligt ute också även om det inte slutade som jag hade hoppats. Det är det sistnämnda som gör att jag inte känner mig på topp idag (och det har inget med alkoholen att göra).

Ett ganska meningslöst inlägg om ingenting.

Så här ligger det till just nu... Det har hänt massor och jag vet inte riktigt vart jag ska börja ens. Jag är också ordentligt trött och återkommer därför mer imorgon. 

Igår blev visst idag.

Clear eyes, te, bra musik, jobbkläder på, gårdagens/nattens smink och med ett litet bättre självförtroende på vissa håll åker hon nu till jobbet trots att hon är så trött att hon skulle kunna somna sittandes. Le och leverera skulle bror ha sagt. 

Har hört att det här med rast är ganska överskattat...

Så många tankar, så lite hjärnkapacitet kvar. Dagar när man inte sitter mer än max fem minuter medan man äter brukar ha den effekten på hjärnan. Får se om jag piggnar till senare eller om det här blir kvällens enda (och ganska meningslösa) inlägg. 

God morgon.

Dagen börjar med huvudvärk och en kliande hals... Vaknade vid 7 först och konstaterade att halsen kliade och gjorde ont, huvudvärken kom dock inte för än jag sovit en timme till. Var inte det lite onödigt? Kan inte påstå att jag känner mig jätteladdad för jobbet just nu. 

Google logik.

Någon har googlat väjningsskyltar och hamnat på min blogg. Visst sånt kan hända även om jag inte riktigt minns att jag någon gång skrivit om väjningsskyltar. I det här fallet har dock en av mina bilder kommit upp i sökningen och det är därigenom de hittat bloggen. Inte vilket bild som helst heller utan den här:

Kan någon förklara för mig varför den kommer upp på ett bildsök om väjningsskyltar för jag förstår verkligen inte! Nästa gång lär den ju i och för sig göra det av mer förklarliga anledningar. För er som undrar vad som stod i inlägget den kommer ifrån så kan ni läsa här. 

Just nu.

Lite trött, lite bitter, lite hungrig och lite hoppfull. Precis så känner jag mig just nu så roligare än så här blir det inte nu. 

Bara så ni vet...

Jag är tillbaka på fast mark igen. Helgen på Gotland har varit jättebra. Mer om den en annan gång för just nu orkar jag inte. Tänkte däremot bara meddela alla att min mobil tyvärr inte är tillbaka på fastlandet igen. Jag svarar alltså inte om någon ringer eller smsar mig inom det närmsta dygnet. Förhoppningsvis kommer den med posten imorgon. Fram till dess är det här, facebook eller msn om man vill ha tag på mig. 

Alla dessa valmöjligheter.

Jag har massor med spännande saker att skriva om min dag. Fast spännande kanske var fel ord. Däremot har jag inte kunnat bestämma mig för vad jag ska skriva om så det mesta gick ni uppenbart miste om. Eftersom jag precis lagt mig i sängen tänker jag skriva om min senaste "det här kan jag blogga om" tanke. Jag befinner mig som ni säkert redan vet i Stockholm. Då varken mamma eller bror sover i lägenheten i natt är jag här helt själv. Jag fick således tre alternativ när jag skulle gå och lägga mig. Sova i sängen, soffan eller på madrass på golvet. 

För att sova i sängen måste jag bädda ur brors lakan och bädda i mina och sen bädda ur mina imorgon bitti och bädda i hans igen eftersom han kommer hem imorgon. Sover jag i soffan måste jag förutom det uppenbara med att bädda i och ur mina sängkläder också plocka bort en hel hög med soffkuddar plus att soffan lutar och jag bara nästan kan ligga rak. (Ja jag sover med raka ben som oftast). Sover jag på madrasserna på golvet så måste jag plocka fram dem från där de står mellan soffan och väggen. Sedan är de också från 70-talet och aningen väl använda så man måste ha två ovanpå varandra och lägga dem åt rätt håll för att inte det ska bli för hårt. 

Vart tror ni jag valde att sova någonstans?

Håller tummarna och hoppas innerligt!

Så var den där bekanta känslomässiga berg och dalbanan igång igen. Jag har fått en ny jobbintervju och förhoppningsvis är jag den enda kandidaten till tjänsten den här gången. Jag har nämligen typ varit på intervju där förut och då stod det mellan mig och en annan kille. Nu ringde de och undrade om jag var intresserad av en annan tjänst hos dem, i en annan stad. Jag sa naturligtvis ja så nästa vecka ska jag till dem igen och träffa hon som intervjuade mig förra gången samt hon som sitter på det kontor jag i så fall ska börja på. Tror ni jag kan ha sådan tur att de inte har frågat fler än mig? 

Life is like a box of chocolate.

Jag har hört att det är jättebra att vara ute och springa och gå totalt 7,5 km (mest gå eftersom telefonen ringde) och sedan åka raka vägen till affären för att köpa chips och choklad för över 70kr. Skulle egentligen bara köpt lite choklad för det var jag sugen på. Stannade på Lidl (där jag verkligen aldrig handlar) eftersom jag just sprungit och inte var sugen på att träffa någon jag känner. (Eller ännu värre, nån jag bara vet vem det är och bara säger hej till om ens det.) De hade inte chokladen jag ville ha så istället för att inte köpa nåt alls köpte jag två andra sorters choklad och sen hittade jag ett billigt erbjudande på två rör Pringles. Så nu har jag ätit säkert över 100 gram choklad och ett halvt rör chips. Bra där tjejen! 

En flykt från alla borden.

Jag har egentligen massor med viktiga saker jag borde göra. Kanske just därför jag hamnade här med den här listan. Så mycket lättare än att skriva både uppsats och jobbansökningar.

AVSLUTA MENINGEN!

Jag har insett att min senaste kyss - vill jag göra om igen, även om jag inte riktigt vill erkänna det.

Jag pratar - ofta, högt och gärna.

Jag tycker om - hösten.

Jag avskyr när folk - får mig att känna mig osäker.

Mina närmaste vänner är - de allra bästa människorna jag kan tänka mig.

Min första vän hette - Erik.

Kärlek är - omöjligt att tvinga fram.

När jag borstar tänderna - gör jag det i badrummet oftast.

När jag lagar mat - är jag oftast panikhungrig.

Jag tänder på - utstrålning.

Det är charmigt när -  folk visar att de bryr sig.

Det sexigaste yrket är - elitidrottare (räknas det som ett yrke?)

Jag är rädd för - myror.

Den värsta känslan är - att inte räcka till.

Den bästa känslan är - att få skratta tillsammans med mina vänner.

Jag är bäst på - att vara jag.

Jag är sämst på - att hålla ordning.

Om jag var ett djur skulle jag vara - en fågel.

Om jag var en insekt skulle jag vara - en fluga (är flugor insekter?)

Om jag vore ett redskap skulle jag vara - En fil.

Jag kommer alltid att vara - stolt över de saker jag hittills har presterat i mitt liv.

Det finaste som finns - att sitta på stranden och se ut över öppet hav.

I sommar - hoppas jag mitt liv ser lite annorlunda ut.

Sist jag grät var - för bara någon vecka sen tror jag.

Jag kan - stå på ett ben och blunda.

Jag kan inte - räkna division i huvudet.

När jag vill tänka går jag - in i duschen.

När jag bakar så bakar jag - paj.

Min mobiltelefon är - inte riktigt som det ska.

När jag vaknar på morgonen - önskar jag oftast att jag kunde sova längre.

Innan jag går och lägger mig - har jag ofta legat i soffan och tänkt att jag borde ha lagt mig för länge sedan.

Just nu tänker jag på - vad jag inte kan eftersom jag inte svarat nåt där än...

Bebisar är - något jag lär simma

Idag har jag - ätit frukost och suttit i soffan och gjort allt annat än det jag borde.

Ikväll ska jag - fika med några av mina vänner.

I morgon kommer jag - att jobba.

Jag vill verkligen - ha ett riktigt jobb.

En fika, flera ...?

Hur stor är chans är det att man dubbelbokar sig på fika och sen blir båda inställda? Inte för att det gör så mycket för jag är galet tröt. Varför jag dubbelbokade mig? Inget var hugget i sten och därför tänkte jag att chansen är ganska stor att i alla fall en av fikorna blir flyttade på. Uppenbarligen hade jag rätt.

Städa, städa varje fredag och så varje jul.

I morse väcktes jag av ett sms från mamma om att hon kommer redan idag i stället för imorgon. Nu vet jag vad jag ska spendera dagen med i alla fall. Som Anna så fint sa häromdagen, det är nåt särskilt med mammor som kommer på besök.

Hjälp!

Jag har hittat en låt som jag helt hade glömt bort. Nu undrar jag således är det någon annan som kommer ihåg när den kom? Hade gruppen några mer hits? Och har den varit med i nåt (typ serie, film eller nåt annat) eller är det bara en helt vanlig låt?

Jag fick ju alla fall se... ehh... hmmm... eller nä.

Det skulle visa sig att jag inte alls hade behövt gå upp i morse. När jag kom till jobbet i Eskilstuna (med god marginal för en gång skull) visade det sig vara stängt och mörkt. Ingen av mina chefers bilar stod utanför heller. Visst jag är lite tidig tänkte jag och väntade en liten stund. Klockan blev slutligen startdags och stället förblev lika mörkt och tomt. Började försöka jaga min chef både på jobbtelefonen och mobilen utan svar. Vad gör jag nu tänkte jag, åka hem eller stanna kvar... Det slutade med att jag 28 år (snart 29) gammal ringde mamma! Hon svarade inte heller visade det sig för hon satt i möte. När hon väl ringde upp sen skrattade hon åt mig och undrade varför jag ringde henne när jag inte kom in på jobbet. Jag tänkte snarare att hon i hennes egenskap som chef kunde ge mig ett råd i om jag skulle sitta kvar utanför jobbet och vänta och i så fall hur länge eller ge upp och åka hem. Innan hon fick tag på mig hade dock min chef ringt upp mig och förklarat läget. Gruppen jag skulle ha tagit hand om hade avbokat igår och på grund av diverse tekniska strul hade meddelandet trodde att hon hade lämnat på min telefonsvarare inte nått fram till mig. Inte så mycket mer att göra än att snällt åka tillbaka till Västerås igen. Inte varje dag man åker tur och retur Eskilstuna och är tillbaka igen innan klockan slagit 10.

God morgon!

När jag vaknade för en timme sedan sa min termometer minus tre grader, nu visar den minus fyra. Är det bara jag som tycker att den verkar gå åt fel håll? Ni vet ju säkert vad jag tycker om snö och sånt före min födelsedag, så ingen vinter än på en månad om jag får be.

Wish me luck.

What the hell känslan och lugnet från häromnatten är helt som bortblåst, men here I go anyway. Nu är jag trött på det här. Håll tummarna för mig!

I ett känslotomt tillstånd.

Idag känner jag mig mest tom. Har försökt känna efter vad jag känner men utan resultat (om man inte räknar huvudvärken som jag blev varse om.) Tror min kropp har en säkerhetsspärr i vissa lägen som den slår på och som gör att jag inte känner någonting. Ganska praktiskt kan jag tycka, men det framkallar en viss känsla av tomhet. Vad jag egentligen pratar om? Psykopater och mitt fantastiska ex. Spenderade över tre timmar i telefon igår med att främst prata om honom och andra psykopater och ett kort telefonsamtal i morse. Det rör upp en massa gamla minnen och känslor från en jobbigt tid. Ändå känner jag mig mest tom just nu (bortsett från en liten klump i magen vill säga). För egen del kan jag dock meddela att jag har insett att när jag var ute på krogen sist slog mig inte tanken om att jag kunde springa på honom där en enda gång! Det känns otroligt skönt för det var nog första gången någonsin. Det går förhoppningsvis åt rätt håll med andra ord.

Dagens dilemma.

Jag måste säga att jag är otroligt rastlös där jag ligger i soffan, och är lite småsugen på att hitta på nåt. Dock vräker regnet ner ute så jag har ingen lust att ta mig utanför dörren. Någon som har bra tips på vad man kan hitta på själv hemma?

Efter nattens alla seriösa inlägg...

1. Ditt riktiga namn: Eva-Lotta
2. Ålder: 28
3. Bor: I en relativt stor svensk stad.
4. Hur lång är du? 175 cm och kortast i min familj.
5. Min ögonfärg samt hårfärg: Gröna ögon och just nu mörkbrunt och rött hår.
6. Någonting jag tycker om med mig själv: Att jag vet vem jag är.
7. Någonting jag inte tycker om med mig själv: Att jag är sjukt feg ibland.
8. Vad jag är rädd för: Myror och att hoppa.
9. Vad jag tycker om att göra: Umgås med vänner, läsa, gå barfota i gräset på sommaren, strosa runt på stan, ja listan kan göras precis hur lång som helst.
10. Bästa känsla: Glädje
11. Värsta känslan: Att inte räcka till.
12. Har du någon pojkvän? Inte sist jag kollade i alla fall.
13. Är du kär just nu? Nä det skulle jag inte påstå.
14. Vill du gifta dig? När jag var yngre svarade jag alltid nej, men nu tänker jag att what the hell vaför inte.

15. Följande saker vill jag göra innan jag dör:

16. Min käraste ägodel: Datorn eller möjligtvis mobilen av den anledningen att jag skulle ha svårt att klara mig utan dem. Men det finns andra saker av mer emotionellt värde.
17. Något jag vill ha i present: En cykel, ett jobb, en lägenhet, slutar nog där för jag skulle kunna fortsätta i evigheter.
18. Favoritkläder: Linnen kanske.
19. Favoritdjur: Igelkottar, så himla söta djur.
20. Följande musikstilar tilltalar mig mest: Rock och pop
21. Favoritlåt just nu:  Hmm svårt, Robyns Dancing on my own kanske eller Olly Murs Please don't lett me go. Fast det finns ju så många bra låtar just nu.
22. Har du några tatueringar eller piercingar? Helt otaggad.
23. Roligaste/tråkigaste ämne i skolan: Roligast... hmm... psykologi kanske, tråkigast är lätt metod i alla fall.
24. Stjärntecken: Skorpion... svartsjuk, maktgalen, sexgalen, mystisk och långsynt det är jag det. En jäkla bitch helt enkelt.
25. Beskriv din frisyr med ord: Axellångt mörkbrunt hår som är lite uppklippt och en lugg. En sådan där riktig bang som är mörkbrun och röd.
26. En film jag älskar: Remember me.
27. Tv-program jag gillar: Lite sällskap
28. Detta äter jag gärna: Vad som helst nästan, bara jag slipper laga det.
29. Dricker helst: Vatten på dagtid, vin, öl eller caipirinoska vid festligare tillfällen.
30. Hit vill jag gärna åka på semester: New York, Thailand, Vietnam, Brasilien, Kenya, Gotland behöver jag fortsätta?
31. Jag tror på: Att allting alltid löser sig.
32. Person du beundrar: Morfar
33. Favoritfärg: Grönt
34. Favoritcitat: Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat" -Nalle Phu 

35. Senast köpta skiva: Ehhh.. ärligt talat ingen aning.
36. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är: Ärligt talat så är det helheten. Vissa bitar gillar jag mer än andra men tillsammans så tycker jag att de utgör ett vinnande koncept.
37. Om jag vore ett djur skulle jag vara: En fluga, tänk vad många roliga konversationer man skulle få höra och vad mycket spännande saker man skulle få se om man kunde ta sig in relativt obemärkt hos folk.
38. Vad lyssnar du på just nu: Robyn - Dancing on my own

39. Vad är det senaste du installerade på datorn? Ett antivirusprogram.
40. Vilken är din favoritrestaurang: Bali på Parken Zoo, eller kanske inte men de har haft världens bästa servitris där under sommaren. Bolaget i Visby tillhör helt klart en av favoriterna. Sist jag var där ville jag inte sluta äta och har ett svagt minne av att jag funderade på att fria till kocken.
41. Hur många barn vill du ha: Fler än 0 och färre än 100, men jag känner att jag lite är nöjd med det jag får.
42.Vilken musikstil tycker du mest illa om: Tycker egentligen inte illa om någon men har aldrig riktigt förstått mig på jazz.
43. Badkar eller duschkabin: Dusch
44. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden: Remember me
45. Favoritpizza: Boro från Campino i Varberg utan tvekan
46. Vilken färg på läppstift använder du: Har nog inte använt läppstift på nästan tio år. 
47. Vem är den senaste som du åt ute med och vad åt ni? Åt sallad (och pommes) på Max med Anna igår.
48. Är du bra på matlagning? Om jag måste så kan jag.
49. Pepsi eller Coca Cola? CocaCola
50. Vad var det senaste du handlade? En sallad och pommes på Max

51. Har du kräkts offentligt?  Njä, inte vad jag kan komma på.
52. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Inte en chans, tror att kärlek är djupare än så. Däremot tror jag på attraktion vid första ögonkastet och att två personer utan tvekan kan känna en stark dragningskraft till varandra vid första ögonkastet. (Ja, jag är beteendevetare jag vet att det märks)
53. Vem var det du besökte på sjukhus senast? Mitt fantastiska ex.
54. Hade du mycket hår som liten bebis? Vet inte, men det var svart ovanligt länge.
55. Vad har du i din väska? Beror på vilken väska, men plånbok, kvitton, en penna, lypsyl, nycklar, papper, tamponger, hårband och lite annat bra ha skrot.
56. Vem ringde du senast? Emelie
57. När såg du senast din mamma? Tre veckor sedan ungefär.
58. Har du någon gång hittat en katt? Nix

59. Vilken är din favoritplats? Nisseviken
60. Vilken plats föredrar du minst? Kan faktiskt inte komma på någon.
61. Var tror du att du befinner dig om tio år? Platsmässigt ingen aning, i övrigt tror jag att jag har jobb, sambo eller kanske till och med man, barn och så vidare. Eller så är jag skild och ensamstående mamma vem vet. 10 år är lång tid. 
62. Vem fick dig att skratta senast? Anna. 
63. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej det är jag inte.
64. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar
65. Sover du med eller utan kläder på dig? Med kläder, eller ja kanske inte kläder men nattlinne i alla fall.
66. Hur många kuddar har du i sängen? 2
67. Hur många landskap har du bott i?  5 landskap och ett fylke.
68. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota men det beror på, skulle aldrig gå på stan barfota exempelvis då vill jag ha skor.
69. Är du social? Ja.
70. Vilken är din favoritglass? Bananchoklad eller möjligen päron.
71. Vad skulle du göra om du vann en miljon?  Köpa en lägenhet kanske, eller typ en halv i alla fall.
72.Tycker du om kaffe? Japp.
73. Vad dricker du till frukost? Te och juice oftast.
74. Sover du på någon särskild sida? På rygg eller på sidan.
75. Tycker du om att mysa? Med rätt sällskap så absolut.

76. Är du en beroendemänniska? Inte helt säker på att jag riktigt förstår frågan men jag säker nej.
77. Känner du någon med samma födelsedag som din? Har för mig att jag gjort det nån gång men kan inte komma på vem så antagligen inte.
78. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, norska och lite, lite tyska
79. Har du någonsin åkt ambulans? Tack och lov inte.
80. Föredrar du havet eller en pool? Havet slår allt.
81. Vad spenderar du helst pengar på? Shopping och trevliga stunder med mina vänner.
82. Har du någon gång testat narkotika? Nix
83. Vem är den roligaste människan du känner? Måste jag bara välja en så blir det svårt, men Anna, Petra och P-A ligger bra till.
84. Välj ett ärr på din kropp? Mitt vattenkoppärr på kinden. Glömmer nämligen att jag har det med jämna mellanrum så när folk frågar vad jag har där så kan jag svara att jag inte vet. Det har till och med hänt att jag konstaterat att jag inte sett det på länge och varit tvungen att gå till spegeln och kolla om det finns kvar. Varför det skulle ha försvunnit är lite oklart men jag väljer det helt enkelt för att det sitter mitt på kinden men jag ser det ändå inte på mig själv. 
85. Vad har du för ringsignal? En helt vanlig tråkig sådan.

Insikternas natt.

Jag har fått ytterligare en insikt och eftersom jag uppenbarligen känner mig modig just nu tänker jag dela med mig av den till er. Jag har flera gånger den senaste veckan fått svara på frågan vad jag är rädd för. Mitt svar har hela tiden varit att jag är rädd för att inte få nåt svar tillbaka. Jag har i och för sig också alltid konstaterat att jag nog aldrig varit med om det direkt i det här fallet så jag vet inte riktigt varför jag är rädd för det. Nu har jag däremot kommit på vad jag nog faktiskt är rädd för på riktigt och som är orsaken till alla andra rädslor. Jag är rädd (inte bara rädd utan livrädd) för att vara den där tjejen som inte fattar piken. Ni vet hon som aldrig slutar höra av sig fast personen i fråga klart och tydligt genom handling har visat att det inte finns något intresse för kontakt. Alla mina killkompisar har nog någon gång träffat på denna tjej och jag har alltid varit rädd för att bli henne. Tror i och för sig att min rädsla är ganska obefogad (särskilt eftersom jag praktiskt taget aldrig hör av mig) men ändå det är vad jag är rädd för innerst inne. Så nu vet ni.

På tal om nåt helt annat. Det känns jättekonstigt att veta att Anna har gått upp vid det här laget och snart är på väg till jobbet och jag har inte somnat än. Tur jag är den utav oss som är arbetslös för annars hade det blivit konstigt. Det är förresten ganska skumt, igår däckade jag praktiskt taget vid 22:30 idag har jag inte ens somnat än och andra är på väg till jobbet.

När jag är fuller då är jag stark, fan vet om jag ej är modig.

Ni kan aldrig tro vad jag gör så här strax innan fyra natten mellan måndag och tisdag. Jag sitter och skriver på min uppsats!! Kunde inte sova och tänkte att om jag plockar fram den löser det sig nog. Brukar bli trött och sömnig bara av att titta på dokumentet. Det funkade tydligen inte och jag sitter och pillar på den. Kanske inte världens mest effektiva pluggtid men allt som blir gjort är ju ett framsteg tänker jag. Fast det var egentligen inte alls det jag hade tänkt blogga om... Ville bara säga det ändå.

Fördelen eller nackdelen med att sitta vaken så här mitt i natten är att jag kan filosofera fram och tillbaka över saker. (Inte Afghanistan den här gången faktiskt). Kanske spelar det in att det är mitt i natten och att det är lite svårt att kontakta folk så här dags men just nu känner jag "the hell with it, vad har jag att förlora". Imorgon smäller det helt enkelt (om nu mitt nyvunna mod finns kvar hos mig då vill säga). 

Med tanke på min rubrik kanske jag ska tillägga att jag inte är full. Har inte druckit ens en gnutta alkohol så modet beror på nåt helt annat. Antagligen på den lilla insikten jag nyss fick. Någonting jag egentligen varit medveten om innan men aldrig riktigt slagits av innebörden av det. Lite som när jag insåg att killar faktiskt också har känslor som jag så fint sa till min kompis. Naturligtvis vet jag att killar har känslor (jag är ju faktiskt inte helt dum även om det ibland verkar så) men jag slogs av tanken att det kanske inte bara är jag som är rädd och tycker att situationen är knepig. Det kan ju faktiskt gå åt båda håll. Dagens (eller nattens) insikt handlade snarare om att det måste vara ganska förvirrande för killar som träffar mig. Generellt sett är jag en ganska självsäker tjej som kan vara både kaxig och småspydig. När det dock kommer till killar jag är intresserad av försvinner allt detta och jag blir eventuellt världens nojigaste tjej. Då slutar jag att vara kaxig och slutar att ta för mig. Undrar hur många killar genom åren som har missförstått det för ointresse? Och helt ärligt, vilken kille vill ha en sådan tjej? Nä, imorgon tänker jag göra slag i saken och sen får det bära eller brista. Fast jag känner redan hur modet börjar svika...

Nu ska jag sluta med mitt nattliga svammel och återgå till att lyssna på regnet blandat med Melissa Horn (som precis sjöng nåt om att du håller om mig och jag vågar hålla kvar tätt följt av hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå) och fortsätta pilla på min uppsats.

Here we go again.

Så har det smällt i Afghanistan igen. Ingen död men två svenskar skadade den här gången. Inte min kompis den här gången heller som tur är! Ändå känns det självklart. Nu får det vara slut på de här dumheterna tycker jag!!

Goda råd är dyra.

I förmiddags var jag på ett möte på arbetsförmedlingen. Vi var fem personer som dök upp av 15 kallade. En av deltagarna skojar? lite innan med de som ska hålla mötet mötet om att hon vill ha det kort och koncist. Under själva mötet visade det sig att denna kvinna talade nästan lita mycket (om sina egna erfarenheter och funderingar hon hade) som möteshållarna själva. Så min gissning är att mötet säkert blev nästan dubbelt så långt på grund av henne. Nog om det nu åker jag till Siamesen för att hjälpa henne med att köra saker till återbruket och en fika. På återseende.

Did the pipes play the flowers of the forests.

Helgen blev inte alls som jag hade hoppats med den har varit riktigt bra ändå. Bortsett från två saker. Mitt nyckelkort strulade på jobbet i lördags vilket gjorde att jag inte kom in och att vi fick ställa in de tre första grupperna. Det slutade med att jag fick köra två grupper, sen vara ledig i tre timmar innan jag fick köra två grupper till. Så kan det gå när man inte har nåt annat planerat en lördageftermiddag. Kvällen slutade med en filmkväll med Carro och Carro. Först såg vi Remember Me, har ni inte sett den så har jag bara en sak att säga, se! Sen försökte vi se The book of Eli men det gick sådär. Vi somnade alla tre och ingen hängde riktigt med i filmen. Det kan ha nåt att göra med att klockan var närmare halv ett när vi satte på den. 

I bilen på väg hem fick jag höra (via radion) om den stupade soldaten i Afghanistan. Trodde nästan mitt hjärta slutade slå för en sekund innan de berättade vem som stupat och jag insåg att det inte var Henke. Just då var jag så trött så jag kände mig nöjd med vetskapen om att det inte var han och somnade nästan direkt. Idag har jag försökt undvika allt som kan ge information om det eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera på det. 

Istället har jag varit och ätit tacos på Kåren som i gamla tider. Mycket trevligt men samtidigt konstigt. Mer om det en annan gång kanske. Jag har gått en liten sväng på stan, varit ute och sprungit, vid flera tillfällen funderat nästan helt seriöst på att höra av mig till en viss herre men varje gång valt att låta bli. Sen fick jag för mig att jag skulle se på nyheterna och det var uppenbarligen en väldigt dålig idé. Alla känslor jag var rädd för bara ramlade över mig och jag kände oro, rädsla, ångest, förvirring och lite till på en gång. Nu funderar jag på om jag ska höra av mig till honom eller inte och vad jag i så fall ska skriva. Har ju inte pratat med honom sen ett tag innan han åkte. Samtidigt som en av mina kloka vänner sa att vid sådana här tillfällen spelar det kanske inte så stor roll. En annan klok vän sa också att jag kan vänta lite och höra av mig om ett tag för att fråga hur det är med honom.

Girltalk.

Jag som skulle sova tidigt ikväll. Var ju så galet trött tidigare. Fast måste ändå erkänna att det är killsnack som har hållit mig vaken tills nu, så det har lätt varit värt det. Och eftersom facebookchatten inte riktigt är den bästa av kommunikationsvägar så finns det numera också någon form av diffus plan om en fika för att fortsätta reda ut hur våra kärleksliv ser ut. Det är lite roligt med nya vänskaper för man får reda på så mycket nytt. Inget ont om mina gamla vänner ni är fantastiska men om er vet jag redan nästan allt.  Nya vänner har möjligheten att chockera, jag tror att jag gjorde det ikväll när jag berättade hela min historia (i en ganska kort version ändå) om en viss herre.

Jag har också lättat mitt hjärta för en av två och det känns mycket bättre nu. I och för sig kvarstår det jobbigaste men den första reaktionen lovar gott om den andra. Kryptiskt? Ja men så blir det lite eftersom jag inte vill hänga ut någon. Sedan har det också lite att göra med att jag skaffat mig nya tjejkompisar där en av dem haft ihop det med samma kille som jag. Det sjuka är att hade det inte varit för det hade vi kanske inte blivit vänner och det gör mig absolut ingenting att det är så. Samtidigt finns det väl en viss risk att det ställer till saker också och det hoppas jag verkligen inte att det gör. Det är alltid svårt med nya vänskaper då man inte är helt hundra på vart den andre står. Visst vi har pratat om det, det var nästan det första vi gjorde men ibland rör det (läs: jag) till saker. Hur som helst nu ska jag sluta yra i nattmössan och faktiskt försöka sova lite. Ska ju trots allt jobba imorgon. (Och jag vet att jag redan har avslöjat mer än jag tänkt så fortsätter jag att skriva finns en risk att jag avslöjar ännu mer).

Bängel?

Idag har jag kallats för pärlan, fått höra att jag är "en ängel med ett b framför", (bara jag som inte fattar?) jag har fått en prick i himlen stor som en curlingpuck (det var tydligen någonting jättebra), massor med kramar och erbjudande om att dansa. Jag har också fått höra några halvsnuskiga historier, i stil med "det är såsen som gör det sa tjejen", fått höra att jag verkar vara en tjej med koll (efter att jag först blev ifrågasatt och när jag kunde svara för mig sa han "ja jag sa till de andra att det är nog ingen fara för du verkar vara en tjej med koll"... bra där), fått höra att jag ser glad ut, fått frågan varför jag vandrar runt ensam "för man måste ju hålla koll på tjejer som vandrar runt ensamma på dans, ifall de inte vill det" (av en gubbe som inte tillhörde gruppen jag serverade), lyssnat på dansbandslåtar med fantastiska (eller i alla fall underhållande) texter, fått höra att jag borde få smisk på munnen (tänkt som ett skämt). Mest har jag nog ändå spenderat dagen med att försöka se upptagen ut för att ducka så många kramförsök, klappar, och all annan kroppskontakt över huvudtaget. Varför ska alla gamla gubbar alltid kramas med unga tjejer? Okej om det bara hänt en gång men det är ju alltid känns det som.

Nu förstår jag inte riktigt.

Just nu är jag jättetrött, det har varit en bitvis intensiv dag och det blev tyvärr inte mycket sömn i natt. Ändå är jag sjukt rastlös och uttråkad. Fast skulle nån fråga om jag vill hitta på nåt skulle jag antagligen banga om inte personen sa "jag kommer till dig och så däckar vi i soffan ihop" för nåt annat har jag inte ork till. Ändå är jag som sagt rastlös och uttråkad. Hur går det ihop egentligen??

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.

Soffan     - check

Film        - check

Choklad - check

Filt          - check

Sällskap - not check

Den där kramstunden framför tvn  fick mig verkligen att längta efter mer. Eller snarare, den fick mig att inse att jag saknar någon som håller om mig i soffan, någon som kramar på mig och talar om för mig att mitt hår luktar gott. Det känns lite tufft att erkänna faktiskt, men så är det.

Hon känner efter om det här är att vara fri? Om det här är ett liv med någon mening i?

Just nu känns det som om jag är tillbaka på ruta ett på alla plan i mitt liv. Förutom möjligen på vänskapsplanet för minna vänner finns fortfarande där och är underbara. Kanske borde jag ha dragit till Indien i alla fall, då hade jag trots allt vetat vad jag skulle göra och bo de närmaste två åren.

Igår var det Jag kan inte skilja på som var dagens låt, idag är det en helt annan.

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
är det verkligen du?

Toma tankar.

Jag vill skriva, rensa huvudet, älta kalla det vad ni vill. Ändå kan jag inte komma på vad jag ska skriva. Jag vet inte ens vad jag tänker och hur jag resonerar, om jag ens tänker och resonerar. Det om inte annat är en konstig känsla. Även om jag kan vara kall och rycka på axlarna åt ganska mycket brukar det ändå pågå en process som bearbetar saker inne i min hjärna. Nu har nästan den också uteblivit, inte helt men nästan. Det enda jag har kommit fram till är att jag vet inte vad jag vill. En klok vän ställde frågan, om du låg på din dödsbädd imorgon vad önskar du då att du hade gjort. Lite drastiskt kanske men det funkade faktiskt, svaret kändes då glasklart. Problemet är bara att jag förhoppningsvis inte kommer att ligga på min dödsbädd imorgon och då blir beslutet så mycket svårare. Jag är rädd för att förlora de lilla det just nu känns som om jag har vunnit om jag faktiskt gör någonting åt saken. Samtidigt känns det som om jag kan förlora precis lika mycket av att inte göra någonting. Sen kommer den kanske avgörande frågan vill jag göra någonting åt saken. Är jag beredd på att ge mig in i hela den här karusellen igen? Jag vet att det kan kosta väldigt mycket mer än det smakar, men samtidigt är det inte lite det här delar av mig alltid har hoppats på?

Jag har också precis just nu insett en sak, jag har bekräftat ett av mina gamla rykten som jag alltid har skrattat åt att jag har. Det är nästan jobbigast av allt.

Dagens visa.

Jag har återupptäckt en gammal förälskelse. Den här för att vara exakt.

Tiden går fort när man har roligt.

Jag hade en jättetrevlig kväll igår med god mat, paj, vin, choklad, trevligt sällskap och massor med skratt. Dock kom det lite smolk i glädjebägaren (som han så fint uttryckte det i Lite sällskap igår) när jag kom hem och killen som jag hyr lägenheten utav berättade att han antagligen kommer att flytta hem tidigare än han tänkte från början. Redan till sommaren!

Ett långt inlägg om ingenting.

Jag vet inte vad jag ska säga om gårdagen mer än att den var grym på alla sätt och vis. Jag satt på en förfest med folk som är strax över 20 år och lyssnade på en tjej som säger att hon inte kan förstå sig på en tjej (kommer inte ihåg vad hon hette) som är 30 och umgås med de som är 20. Borde hon inte ta att växa upp snart? Funderade då lite på om jag borde berätta hur gammal jag är egentligen för de som inte visste men bestämde mig taktiskt nog för att va tyst. Vill ju inte genera någon. Kan också tillägga att jag har ingen brådska att växa upp, jag har hela livet på mig att vara vuxen. När jag väl växt upp finns det ju ingen återvändo. 

Idag har jag mest halvsovit på soffan till gamla tecknade serier (våga vägra bli vuxen liksom) och pratat i telefon i typ två timmar med Emelie. Vi hade uppenbarligen många viktiga ämnen att avhandla. Vi kom också fram till ett nytt fånigt beteende i stil med att ha ångest över att man inte har ångest. Just det sa jag  en gång till henne får några år sedan när jag gjort nåt som jag tyckte att jag borde ha ångest över men inte hade vilket gav mig ångest. Fånigt men sant. Nu har fröknarna som analyserar sönder alla situationer försökt analysera varför jag inte har analyserat den senaste tidens händelser. Vem vet, kanske har det här med att analysera blivit ett överskattat fenomen... Nä, antagligen inte men som sagt, just nu känner jag mig helt tillfreds utan att analysera hur saker och ting ligger till. Time will tell. Jag har således också kommit fram till att det är dumt att analysera varför jag inte analyserar så för tillfället ligger analyserna på hyllan. 

Ordet för dagen är: ny.

Alltså det här med att dricka på fastande mage... det är inte en bra idé känner jag. Har knappt ätit någonting på hela dagen, två omgångar yoghurt med müsli kommer man inte långt på. Nu har jag druckit knappt ett glas vin medan jag gör mig i ordning inför kvällens party och jag känner av det. Inte bra, inte bra. Dags för lite mat innan jag fortsätter fixa tror jag annars kommer den här kvällen sluta illa... I övrigt kan jag berätta att jag har ny frisyr (eller nygammal i alla fall), ny hårfärg (färger), ny outfit, nya skor, ett nytt vin jag inte provat innan, nytt smink, och nya vänner. Det är bara en ny krog som saknas men tyvärr verkar det dåligt med sådana i Västerås för tillfället. Ikväll laddar jag för fest med andra ord!!

"Han verkar så snäll".

Vissa saker ger mig ont i magen. En sådan sak är när jag blir påmind om mitt fantastiska ex beteende. Inte så att han på något sätt har dykt upp i mitt liv igen, har inte sett eller hört något ifrån honom på ganska länge nu. Den här gången var det istället en artikel på aftonbladet som fick mig att reagera. Den handlade om en deltagare i årets idol (inte någon av finalisterna dock) som står åtalad för att ha misshandlat sin flickvän. Rötägg finns det överallt och det var egentligen inte det som fick mig att tänka heller utan snarare de uttalande som de övriga gjorde om honom. "Det är chockerande för han verkar så snäll. Han är en jäkligt skön snubbe." "Nej, vad tråkigt, det förvånar mig. Han är en väldigt fin kille." 

Precis samma sak skulle kunna säga om mitt ex. Ni som var med i början av vårt förhållande tror jag precis förstår vad jag menar. Han var en skön kille som var jätterolig att umgås med. Brukar säga att jag blev kär i en kille och dumpade en helt annan. Det är en läskig tanke tycker jag att vissa människor är så otroligt bra på att dölja sitt verkliga jag. Samtidigt är det en viktig vetskap att det faktiskt kan vara så. Kan tänka mig att det är många både killar och tjejer som har haft svårt att bli trodda när de berättar om hur exempelvis deras partner kan bete sig eftersom han eller hon verkar ju så snäll och trevlig. Nog med dystert babbel nu ska jag försöka skriva simplanering, se på Idol och äta lite choklad.  Kanske också ska tillägga att jag inte går runt och misstror snälla och trevliga människor utan faktiskt antar att de allra flesta utav dem är just snälla och trevliga människor och ingenting annat. (Ifall någon nu fick det intrycket).

Tack för den hjärnan!

I natt drömde jag att var var tränade (något gruppass) och efteråt kom min tränare fram till mig och var orolig för mig och tyckte att vi borde prata och lägga upp en plan. Anledningen? Att jag var himla svag och inte blev starkare. Snacka om att känna sig dålig när man vaknar.

Dagens upptäckt!

Jag har precis upptäckt att om man lämnar långa kommentarer så fastnar de i skräpfiltret. Eftersom kommentaren var till ett inlägg som var en månad gammal har det uppenbarligen tagit lite tid för mig att upptäcka detta. Förlåt Tilde! men nu är i alla fall din kommentar publicerad ifall du har väntat på det. Nu vet jag att jag ska leta efter kommentarer även där så misstaget kommer förhoppningsvis inte att upprepas.

En dyr fika.

Efter ett ganska snabbt besök på rekryteringsmässan med min fd misslyckade sambo (vi kände oss båda lite besvikna över att det inte var så mycket spännande där) var det dags för en fika på stan med Siamesen. Efter en jättegod chokladkaka och ett ganska hårt (och inte alls krispigt) wienerbröd blev det lite spontanshopping i brist på bättre sysselsättning. Jag har akut behöv av skor (ja det är faktiskt ett riktigt behov den här gången) och byxor. Vad hittade jag på stan tror ni, två linnen, ett par leggings, en rund halsduk och en kjol. Provade faktiskt ett par riktigt snygga skor men de fanns inte i min storlek. Jag var faktiskt lite duktig och provade byxor också, fem par för att vara exakt men inga passade. Även om det hela blev mycket dyrare än vad jag hade tänkt mig var det helt underbart mysigt att gå på stan och shoppa med Siamesen. Det får bli snart igen vännen.

Ett steg närmare galenskapen.

Jag har tagit första steget mot att genomföra min galna idé. Fortsätter jag så här så kanske det faktiskt blir genomförbart. Det är en lång (läs näst intill oändlig) väg kvar men ett steg i rätt riktning är alltid något.

I dreamed a dream.

Jag skulle sova länge var planen idag, jag har nu varit vaken i över en timme redan Så kan det gå. Jag drömde en helt underbar dröm i natt. En sådan där dröm som fick mig att känna mig besviken över att den inte var sann när jag vaknade. Jag tänker inte tråka ut er med vad den handlade om men den fick mig lite att fundera. Eventuellt är den inte helt ogenomförbar i verkliga livet men det kommer att krävas en hel del ansträngning. Kanske är jag lite inspirerad av en av mina vänners berättelse just nu. Jag gillar folk som lyckas med det som länge verkar omöjligt.

Fredag hela veckan.

Hela dagen har jag tyckt att det känns som om det är fredag. Det kan ha någonting att göra med att jag är ledig imorgon och övermorgon. Att jag sen sitter här i soffan och äter chips, ser på film och myser (själv) gör ju inte direkt att det känns som onsdag heller. Satt lite och klurade på om jag var några dagar före eller efter i min tanke men kom fram till ett mycket bättre svar. Den här veckan fick helt enkelt en extra fredag och den är idag.

Dagens dilemma.

Orkar jag ta mig till affären för att köpa chips till filmen eller ska jag låta bli?

Och nog klarnar diset sakta till en väg som är helt ny.

Jag har tänkt blogga hela kvällen utan att jag egentligen kommit på något att skriva. Just nu händer det inte så mycket alls i mitt liv. Dagarna rullar på, jag jobbar lite extra, man kan kanske till och med säga att jag just nu misslyckas ganska bra med att vara arbetslös. (Förtydligande: jag klagar inte bara konstaterar). Inga smarriga detaljer att berätta om, inga spektakulära planer, inga förvirrande tankar eller situationer som behöver analyseras. Pratade med en vän tidigare ikväll och vi kom fram till att både mitt och hennes liv står lite still just nu. Inte egentligen på ett negativt sätt men vi känner båda två att det är som att vi går och väntar på att något ska hända, en lugn vila inför vad som komma skall. För vi vet båda två att plötsligt börjar det hända grejer och rulla på igen och då händer allt på en och samma gång. Kanske lika bra att ta det lugnt och ladda nu istället för att frustreras över tristessen.

Nu förstår jag verkligen inte?

Varför har jag ett missat samtal från en frisörsalong i Karlstad på min mobil?

God natt.

Har ni tänkt på att vissa dagar är så himla sköna när de tar slut och man äntligen får gå och lägga sig. Idag är en sådan dag utan tvekan.

Time will tell.

Idag har jag lite mer hopp om livet. Inte mycket klokare på jobbfronten men lite, det var i alla fall inte så illa som jag inbillade mig igår. Nu sitter jag här helt själv i soffan en fredagskväll, planeringen inför morgondagens jobb är klar och jag är allmänt trött och seg. Funderar nästan på om man får gå och lägga sig snart men ska försöka hålla mig vaken ett tag till. Sitter uppkrupen i soffan under en filt och funderar på om jag ska öppna chipspåsen jag har tittat på ett tag nu. Satt i precis samma fundering hela kvällen igår "ska jag öppna chipspåsen eller inte, vill jag verkligen ha dem". Lagom tills att det var dags att krypa i säng kom jag då fram till att jag faktiskt inte ville ha dem. (Ja jag vet, stoppa pressarna, kors i taket och alla andra uttryck som säger något i den stilen). Om det finns några chips kvar när den här kvällen är slut återstår att se. 

Imorgon är en annan dag.

Det här har inte riktigt varit min dag på flera olika sätt. Nu tänker jag dock gå och lägga mig och hoppas på en bättre dag imorgon. Först ska jag nog leta upp lite handkräm för att stå och skura med händerna i rengöringsmedel som är gjort för blötläggning sätter sina spår.

Som Balder fast dåligt.

Jag är trött, arg, bitter och irriterad på en och samma gång. Så den som inte orkar med ett gnälligt inlägg kan sluta läsa redan nu för roligare än så här lär det inte bli just nu. 

Att söka jobb är verkligen en emotionell bergochdalbana. Jag blir överlycklig och verkligen hoppar av glädje när jag blir kallad till intervju och de första dagarna efteråt. Ju längre tiden går efteråt desto sämre mår jag, självkänslan sjunker, hopplösheten gör sig påmind, hoppet minskar och jag känner mig allmänt låg och illa till mods, hjälplös och värdelös, oanställbar till och med. Bitvis pendlar känslorna över till ilska och irritation vilket nästan är bättre eftersom det gör mig mer produktiv och nedstämdheten mest gör mig till en hopplös soffpotatis som inte tycker det är värt att anstränga sig. Ju positivare respons jag får på intervjun eller i kompletterande frågor efteråt desto större blir ångesten och oron. Varför säga till mig att jag är väldigt intressant för tjänsten om jag ändå inte får den i slutändan? Visst jag förstår poängen med att vilja uppmuntra folk och tala om för dem att de är bra även om det inte räcker hela vägen men ibland känns det ungefär som om någon visar godiset för ett barn och sen säger att haha du får det inte.

Ett steg fram, två steg bak.

Jag som trodde jag var färdig, hade ställt in mig på att allt var över. Nu måste jag tänka om och inte falla tillbaka i den där frustrationen jag kände på slutet. "Råkade" nämligen tacka ja till att jobba några dagar extra på mitt gamla jobb. Jag som hade lagt det bakom mig när jag lämnade in mina kläder i förra veckan.

Jag och mina idéer.

Jag har fått en galen idé på hjärnan. Nu sitter jag här och funderar på om det finns en minsta möjlighet att jag lyckas genomföra den om jag bestämmer mig för att ge mig in i den. Jag vet att jag får galna idéer ibland och oftast rinner de ut i sanden för att jag aldrig tar tag i dem. Vore lite spännande att se vad som händer om jag faktiskt skulle bestämma mig för att genomföra någon. Jag är bara rädd för att jag tar mig vatten över huvudet och inte riktigt förstår hur hårt arbete det innebär. Ska fundera på det här ett tag till känner jag.

Dagen i punktform.

Idag ska jag:

• Få ordning i lägenheten! Det är ett måste för imorgon är det kräftskiva och inflyttningsfest här och just nu är det saker och kartonger överallt. 
• Åka till Eskilstuna och fika.
• Åka till Parken och lämna in mina arbetskläder. Därför jag ska till Eskilstuna egentligen men varför inte slå två flugor i en smäll.  
• Gå på arbetsintervju.
• Träffa Anna och David för att handla och flytta möbler inför festen. 
• Skriva planeringen inför jobbet imorgon. Där jag ska bli filmad inför ett utvecklingssamtal vilket inte känns helt bekvämt. Jag verkligen hatar att behöva stå till svars för det jag gör. Jag besparar er den långa beteendevetarutläggningen om varför.

Visst har dygnet från och dem idag minst 36 timmar eller hur?

Är sådär lat nu igen.

12 dagar. Så många dagar har jag arbetat i rad nu. Idag är jag ledig och tänker förbli det. Igår skulle jag varit ledig och trodde stenhårt på det fram till kl 8:20 ungefär.  Eftersom jag just nu känner mig lite för manglad av allt jobbande får ni hålla till godo med följande inlägg.

10 FAVORITER
Färg: Grönt är skönt heter det ju.
Mat: Kyckling eller fisk kanske.
Band: Rise Against ligger helt klart högt i topp.
Film: Svår fråga, det finns ju så många bra och mängder som är inte fullt så bra. 
Bok: Påven Johanna! Har du inte läst den så kila iväg till affären eller biblioteket på en gång.
Sport: Måste jag välja en? I så fall blir det fotboll. 
Årstid: Höst, men inte om det bara regnar flera dagar i sträck vill säga.
Veckodag Onsdag.
Glassmak: Päron eller bananchoklad. I alla fall inte Brat & Bimbo's Limited edition week 29. Den var god till en början och sen tröttnade man ganska fort på smaken efter bara någon sked.
Tid på dygnet: Kväll

9 FÖR TILLFÄLLET

Humör: Oinspirerat
Smak: Grönt te med persikosmak
Kläder: Jeans, t-shirt och tjock tröja.
Bakgrund: Tvättmaskinssurr
Nagellack: Obefintligt
Tid: 09.12
Omgivning: Flyttkartonger, klädhögar och andra osorterade saker som ligger över allt i väntan på att jag ska ta tag i det. 
Irritationsobjekt: Se omgivning. 

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Njä, vi dejtade, blev ihop, gjorde slut och förblev nära vänner. 
Brutit mot lagen: Kört för fort, parkerat fel och typ sådana brott men inget grövre. 
Blivit arresterad: Nix.
Badat naken: Nope.
Varit med på tv: Yes, men oftast som publik.
Kysst någon du inte känner: Ja

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Anna, Petra och Emelie.
Du tycker om:  Mamma, pappa och bror. Du inte gillar: Pass.

2 VAL
Kaffe eller te: Te men beror på tillfället, det går mer och mer mot kaffe.
Vår eller höst: Höst eftersom solen just nu skiner och träden utanför fönstret består av massor med olika färger.

1 ÖNSKAN

Att det blir ordning i lägenheten.  

Har förövrigt stulit listan från Siamesen.

Jag skäms!

Jag tittar på valvakan och mår fysiskt dåligt. Idag skäms jag över att vara svensk! Om 5,7 % av svenska folket har röstat på SD betyder det i princip att alla känner någon som röstat på dem. Tycker att det är starkt beklagligt att svenska folket har röstat in dem i riksdagen.

H o c k e y, hockey.

Jag blev lite fundersam när Spotify började spela Färjestadmusik.Okej att jag vet att jag har en sån låt på datorn. Blev ni chockade nu? Jag vet, det är lite galet men det är inte jag som lagt in den uppenbarligen utan en killkompis. På Spotify ligger den däremot inte och därav min förvåning. Det visade sig dock vara reklam. Hade nästan varit bättre om det var en låt för då hade den gått att ta bort, reklamen styr jag ju inte över.

Inte alltid som man tänkt.

Jag som var så nöjd över att jag skulle göra min sista dag på jobbet idag. Det ser ut som om jag åker på att jobba ett par dagar till för jag är den enda som verkar ha kontrakt månaden ut och vi är inte färdiga ännu. Great, precis vad jag var sugen på.

Gone to my happy place.

Klockan har ringt (flera gånger om) och ändå är jag så trött att det svider i ögonen. Jag har absolut ingen motivation kvar för jobbet idag. Visst det är sista dagen för den här säsongen men just nu känns det bara skönt. Inte det mista sorgligt. Visst det ska bli tråkigt att skiljas från vissa men de flesta har redan slutat. I ärlighetens namn kan jag säga att det är faktiskt inte särskilt många jag faktiskt kommer att sakna. Missförstå mig rätt nu för jag har haft riktigt roligt med folk på jobbet visst men jag kommer knappas att sakna dem för det. 

Inte kommer jag sakna jobbet heller. Fast man ska aldrig säga aldrig. Jag brukar vara riktigt trött på jobbet på Gotland efter en sommar också och sen när våren kommer så står jag här och längtar dit igen. Nu ligger jag emellertid här i sängen och tittar på höstlöven som faller utanför fönstret och är inte alls sugen på att krypa ur min varma säng. Fast jag borde gå om ungefär en halvtimme så kanske är det dags att göra slag i saken snart.

BitterEbba!

Jag är inte alls på topp idag. Trött, bitter, smutsig, (ja jag har duschat och känner mig ändå inte helt fräsch efter jobbet), seg och en hel del annat som kan kvalificera sig under ungefär samma sak. Kontentan är att jag är fullständigt omotiverad till det jag borde göra. Saken är att jag innerst inne vill göra det men finner inte riktigt motivationen till det. Ska börja med att äta lite så får vi se hur det går sedan.

En liten blå förgetmigej.

Jag sitter i soffan och är jättesugen på cashewnötter med chokladöverdrag men det är kolsvart ute och jag är inte alls sugen på att gå ut. Ingen som är villig att komma förbi med några?

Ligg still och bli smal?

Jag hittade precis den här rubriken på aftonbladet.se.

Var det någon som trodde det? Sen när har någon blivit smal av att sova på dagen? Att lägga sig still i sängen eller soffan känns inte helt optimalt. Borde det inte vara vettigare att spendera den tiden på gymmet eller på en promenad eller något annat man faktiskt också blir pigg av?

Resten av storyn.

Min hand gör fortfarande ont, jag har till och med en blåsa. Andra gradens brännskada helt enkelt. Efter att ha sköljt handen i kallvatten i 10 minuter en kvart så gick jag och lade mig. Ganska snart efter jag lagt mig så började handen göra riktigt ont igen. Inte bara sådär brännande utan verkligen ont. Så jag masade mig upp och hela långa vägen ut till köket (det kändes i alla fall jättelångt) och började leta efter något kallt jag kunde ta med mig in i sängen eftersom jag inte orkade stå med handen under kranen mer. Vet att det inte hjälper att kyla mer egentligen för själva skadan men det gjorde gott mot smärtan. 

 

I frysen hittade jag typ bara lax och det kändes inte helt okej att lägga i sängen. Så jag letade fram en flaska cider ur kylen och tog med den in till sängen. Funderade lite på om jag skulle vakna upp på morgonen med glassplitter och cider över hela golvet men bestämde mig för att det var värt att chansa. Jag ligger ju faktiskt ganska still när jag sover. Efter lite om och men lyckades jag slutligen somna med handen på flaska. 

 

Efter drygt 45 minuter vaknade jag igen och handen gjorde ont igen. Antagligen för att flaskan inte var så kall längre tänkte jag och gick ut i köket igen och fick med mig en ölflaska den här gången. Efter att jag legat vaken och tyckt synd om mig för att handen gjorde ont i lite över en halvtimme så somnade jag slutligen igen och sov till klockan ringde i morse. Totalt blev det ungefär fem timmars sömn.

Note to self.

Det är fullt möjligt att få brännskador i handflatan om man lägger den mot spotlightsen över diskbänken.

Dagens checklista

Morgonpromenad - Check

Tvättat - Check

Fått förfrågan om att vikariera i Gävle idag - Check (Och tackat nej - Check)

Jobbat sista "riktiga" passet på Parken Zoo - Check

Jobbat över - Check

Tvättat lite till - Check

Däckat i soffan - Check

Och vi pratar om vart vi ska just i natt ,men jag antar att vi menar hela livet.

Jag är nyss hemkommen från en filmkväll med Carro och Carro. Ja jag skrev det så bara för att det såg roligt ut. Funderade också på formuleringar i stil med 2 x Carro och Carro^2. Möjligheterna känns näst intill oändliga så här dags och humorn är verkligen på topp.Trevligt var det i alla fall. Nu väntar några timmars sömn innan det är dags för jobb imorgon igen. Vi kör en handuppräckning här, hur många är förvånade över att jag jobbar en söndag? Fast nu är det sista söndagen så jag ska inte klaga. Är tacksam över allt jobb jag har just nu.

Någon vill uppenbarligen inte att vi ska ses!

Jag har uppenbara kommunikationsproblem just nu. Försöker planera någon form av aktivitet ikväll men Carro, men min telefon strejkar och bryter bara när jag försöker prata i den. Hennes facebookchat skickar inte iväg alla meddelanden. Så vi bestämde att vi skulle bli msnvänner och prata där. Då vägrar hennes msn logga in henne. Klart motarbetade!

Att tala är silver och tiga är guld.

Jag har verkligen ingenting att säga just nu känner jag. Ville bara berätta det.

Någon har alldeles för mycket fritid.

Upprördheten vet inga gränser.

Det är inte mycket som gör mig upprörd på riktigt, men nu har det hänt. Orsaken bottnar i att samma gotlandsfärja som orsakade krocken för ett år sedan nu har rammat kajen i Oskarshamn. Det är inte händelsen i sig som upprör mig (eller jo det gör den också men inte så farligt ändå). Orsaken till mina svallande negativa känslor är en kommentar till artikeln jag läste (av en slump för att den stod precis under artiklen). Antagligen är delar av den ett svar till någonting annat och han kan säkert sin sak men vissa saker känns det som att han inte borde uttala sig om. Så här skriver han i alla fall: 

Ni Gotlänningar är ju bara för bortskämda. Var tacksamma för att ni över huvudtaget har några färjor. Har ni ens någon aning om hur mycket staten subventionerar dessa förlustfärjor bara för att ni ska kunna åka in till fastlandet och storhandla billigt.

Inse att det är fan inte lätt att köra färja. Även en erfaren och duktig sjökapten kommer nån gång sätta sin båt på grund eller ramma ej kaj. Det är därför rederier går med i P&I klubbar och försäkrar sig upp över öronen!

Och till alla okunniga. Det är inte någon av styrmännen som står vid spakarna när man förtöjer. De står nere på popen och på backen. Vid spakarna står befälhavaren.

För övrigt så kan ju alla andra gotlänningar med PMS sluta klaga och inse att det finns inga fartyg som aldrig blir försenade.

Gustaf Mannheimer
Sjökapten

Egentligen är det bara första stycket som upprör mig för sen när är gotlänningarna (det skrivs med liten bokstav!)  bortskämda när de är de enda som behöver betala för att åka till ett annat landskap? Gotland är det enda stället i Sverige dit det kostar pengar att ta sig. Okej att det går skattepengar till att subventionera biljetterna (vilket alla gotlänningar är väldigt medvetna om. Gotlänningarna har också generellt Sveriges lägsta löner och högsta skatter så något ska de väl ha för sina skattepengar) Jag kan också upplysa om att gotlänningar inte åker till fastlandet för att storhandla billigt för så billig är inte biljetten att det är värt det. Däremot är de väldigt begränsade på grund av att de är en ö och måste ibland åka till fastlandet och handla då allt inte finns att tillgå på Gotland. 

Jag gillar även slutklämmen han har. Att alla gotlänningar med PMS kan sluta klaga och inse att det inte finns några fartyg som alltid är i tid. Det är nog faktiskt inte det gotlänningarna klagar på skulle jag gissa, men om båtarna oftare är försenade än de är i tid så känns det ju som om någonting är fel. När du betalar extra dyra biljetter för att åka med den lite snabbare båten och så blir den gång på gång försenad och tar längre tid än de långsamma båtarna utan att man får något rabatt på det dyrare priset kan man ju börja fundera vad man betalar för. Som sagt hade det bara hänt någon gång då och då så hade det inte varit så farligt men när det börjar bli ett stående skämt om att båtarna är sena då ligger det nog en del sanning i det. Kan också se det så här, när jag som bor i Västerås och enbart åker färjor några få gånger om året vet att de ofta är sena så säger det väl också en del. 

Nu när jag ändå är igång måste jag beklaga mig lite till. Jag inser att det inte är lätt att köra en färja och att det är mycket som kan gå fel. Men mentaliteten att alla förr eller senare kommer vara med om en olycka har jag lite svårt för. Tänk om läkarna hade tänkt så, det är svårt att diagnostisera sjukdomar så förr eller senare kommer alla läkare feldiagnostisera någon vilket kan få katastrofala följder och kanske kosta någon livet men att vara läkare är ju ett svårt yrke så det är så det är.  Eller ta det vidare till andra yrkeschaufförer för sjökapten måste väl ändå kunna räknas som en yrkeschaufför. Tänk om det ansågs okej att alla piloter någon gång under sin karriär kommer att krascha ett plan, eller alla buss- och taxichaufförer kommer att krocka någon gång. Jag förstår att det inte alls är samma sak att köra en bil och en båt men ändå. 

Okej det var kanske lite mer än första stycket som upprörde mig men hade det inte varit för det så hade nog det andra slunkit förbi ganska obemärkt.

Jag kom på en sak till. Subventioneringen gör också att det inte är möjligt att ha någon konkurrens på sträckan eftersom det krävs av alla företag som vill trafikera till Gotland att de har året runt trafik och det är inte lönsamt. Alltså måste gotlänningarna nöja sig med det bolag det upphandlas om oavsett om det blir sämre eller bättre för dem. Av egen erfarenhet kan jag säga att det sällan har gått åt det bättre hållet. När man hör folk säga "det kan ju inte bli sämre än det vi hade nyss i alla fall" och sen konstaterar de att jo det kunde det visst så säger det en del. Så vitt jag vet är det längesedan gotlänningarna själva var nöjda med det bolag som bedriver trafiken till och från Gotland. 

Nu ska jag sluta gnälla och sova istället. Tänk att en enda persons tankar kan få mig att gå igång så. Det var riktigt längesedan någon fick mig så här upprörd. Fast det känns bättre nu när jag fått gnälla av mig i detta gigantiskt långa inlägg. Orkade du läsa ända hit så är jag imponerad!

Inte så trött som man kan tro.

Det har varit tyst idag på hennes blogg, hon har säkert sovit hela dagen tänker ni nu. Icke! Sov från ungefär 7.30-9 och så var jag vaken till ungefär 9.30 och sen sov jag till 12. Allt på soffan, det var riktigt nice faktiskt. Efter det har jag fortsatt att ligga en del på soffan och ta det lugnt, tvättat ett par maskiner och plockat upp några flyttkartonger. Eller i alla fall spridit ut innehållet ur dem och över halva lägenheten.