Jag har fått ytterligare en insikt och eftersom jag uppenbarligen känner mig modig just nu tänker jag dela med mig av den till er. Jag har flera gånger den senaste veckan fått svara på frågan vad jag är rädd för. Mitt svar har hela tiden varit att jag är rädd för att inte få nåt svar tillbaka. Jag har i och för sig också alltid konstaterat att jag nog aldrig varit med om det direkt i det här fallet så jag vet inte riktigt varför jag är rädd för det. Nu har jag däremot kommit på vad jag nog faktiskt är rädd för på riktigt och som är orsaken till alla andra rädslor. Jag är rädd (inte bara rädd utan livrädd) för att vara den där tjejen som inte fattar piken. Ni vet hon som aldrig slutar höra av sig fast personen i fråga klart och tydligt genom handling har visat att det inte finns något intresse för kontakt. Alla mina killkompisar har nog någon gång träffat på denna tjej och jag har alltid varit rädd för att bli henne. Tror i och för sig att min rädsla är ganska obefogad (särskilt eftersom jag praktiskt taget aldrig hör av mig) men ändå det är vad jag är rädd för innerst inne. Så nu vet ni.
På tal om nåt helt annat. Det känns jättekonstigt att veta att Anna har gått upp vid det här laget och snart är på väg till jobbet och jag har inte somnat än. Tur jag är den utav oss som är arbetslös för annars hade det blivit konstigt. Det är förresten ganska skumt, igår däckade jag praktiskt taget vid 22:30 idag har jag inte ens somnat än och andra är på väg till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar