När jag är fuller då är jag stark, fan vet om jag ej är modig.

Ni kan aldrig tro vad jag gör så här strax innan fyra natten mellan måndag och tisdag. Jag sitter och skriver på min uppsats!! Kunde inte sova och tänkte att om jag plockar fram den löser det sig nog. Brukar bli trött och sömnig bara av att titta på dokumentet. Det funkade tydligen inte och jag sitter och pillar på den. Kanske inte världens mest effektiva pluggtid men allt som blir gjort är ju ett framsteg tänker jag. Fast det var egentligen inte alls det jag hade tänkt blogga om... Ville bara säga det ändå.

Fördelen eller nackdelen med att sitta vaken så här mitt i natten är att jag kan filosofera fram och tillbaka över saker. (Inte Afghanistan den här gången faktiskt). Kanske spelar det in att det är mitt i natten och att det är lite svårt att kontakta folk så här dags men just nu känner jag "the hell with it, vad har jag att förlora". Imorgon smäller det helt enkelt (om nu mitt nyvunna mod finns kvar hos mig då vill säga). 

Med tanke på min rubrik kanske jag ska tillägga att jag inte är full. Har inte druckit ens en gnutta alkohol så modet beror på nåt helt annat. Antagligen på den lilla insikten jag nyss fick. Någonting jag egentligen varit medveten om innan men aldrig riktigt slagits av innebörden av det. Lite som när jag insåg att killar faktiskt också har känslor som jag så fint sa till min kompis. Naturligtvis vet jag att killar har känslor (jag är ju faktiskt inte helt dum även om det ibland verkar så) men jag slogs av tanken att det kanske inte bara är jag som är rädd och tycker att situationen är knepig. Det kan ju faktiskt gå åt båda håll. Dagens (eller nattens) insikt handlade snarare om att det måste vara ganska förvirrande för killar som träffar mig. Generellt sett är jag en ganska självsäker tjej som kan vara både kaxig och småspydig. När det dock kommer till killar jag är intresserad av försvinner allt detta och jag blir eventuellt världens nojigaste tjej. Då slutar jag att vara kaxig och slutar att ta för mig. Undrar hur många killar genom åren som har missförstått det för ointresse? Och helt ärligt, vilken kille vill ha en sådan tjej? Nä, imorgon tänker jag göra slag i saken och sen får det bära eller brista. Fast jag känner redan hur modet börjar svika...

Nu ska jag sluta med mitt nattliga svammel och återgå till att lyssna på regnet blandat med Melissa Horn (som precis sjöng nåt om att du håller om mig och jag vågar hålla kvar tätt följt av hur ska det gå, hur ska det gå, hur ska det gå) och fortsätta pilla på min uppsats.