På kollisionskurs med ett mordiskt glas.

I söndags när allt var som mest kaos på frukosten och säkert hälften av alla våra 350 gäster hade fått för sig att komma och äta samtidigt råkade jag träffa på ett glas som uppenbarligen hade bestämt sig för att begå ett mordförsök på mig genom att snitta upp min handled. Jag stod lugnt och stilla (läs: lite lätt stressad) och ställde upp glas på en hylla då alla våra juiceglas hade tagit slut. Rätt var det är tappar jag greppet om ett glas som är på väg att falla rakt ner i min back med ännu icke uppställda glas. Som en spontan reaktion försökte jag fånga glaset så att det inte skulle slå sönder alla andra glas i backen. Glaset hade dock andra planer och gick i 3 delar (någon som varit med om ett glas som inte går i tusen bitar när det kraschar?). På något konstigt sätt lyckades bottendelen på glaset (som var uppåt när det föll) vända på sig och få taggarna uppåt och skar upp min handled. Det lustiga var att jag märkte ganska snabbt (eller i alla fall lite senare på dan) hur otroligt yrkesskadad jag är. Mitt största problem var inte direkt att jag hade skurit upp handleden utan att jag inte visste vart jag skulle göra av glasbacken eftersom det var fult att lämna den på en bänk ute bland gästerna. Samtidigt tappade en gäst en smörgås på golvet och gav den till mig. Rent spontant höll jag på att utbrista "ni ska nog inte äta den där för det kan vara glas splitter i" sen insåg jag tack och lov att de nog inte ska äta den etersom den har legat på golvet och de gav den till mig. Ungefär här har det gått kanske max 5 sekunder sen jag skar mig på glaset och jag börjar lite smått fundera över om jag kanske inte hinner ställa upp glasen på hyllan i alla fall innan jag går in i köket och sätter plåster på min handled, jag kan ju som sagt inte lämna backen där och det verkar ju onödigt att ta med den in i köket igen när den behövs i restaurangen. Här inser jag som tur är att det rinner blod från min handled och att det har börjat droppa ner på mig, på bänken och på golvet. Jag ger här upp mina planer på att ställa upp glasen och tar det trasiga glaset och smörgåsen som jag fått och tar mig in i köket, min plan med backen är nu att jag ska hitta nån i köket som kan ta hand om den. Väl där inne får mina kollegor fnatt och blir jättenojiga när de ser min handled och jag får order om att sätta mig ner med handen högt osv. Där sitter jag i drygt en halvtimme och ser hur de andra springer som galningar för att hinna med. Inte alls frustrerande. Som tur var hade jag trevligt sällskap av en av kockarna (jag saknar fortfarande den där korven från Gilde ;P) som stod och skar paprika i närheten av där jag blev satt. Snittet var inte så djupt som tur är och slutade blöda på typ en kvart. Sen blev jag tacksamt omplåstrad och gick ut och fortsatte att jobba i ungefär 3 timmar innan jag lite fint sa att nu tänker jag gå hem och åka till doktorn så de får sy min handled för jag är ganska säker på att det behövs. Mycket riktigt, 3 stygn är nu placerade på min handled som jag ska ta bort på måndag (detta hände i söndags) och jag gissar att jag för alltid kommer att ha ett fint ärr där så det kommer att se ut att jag antingen har försökt ta livet av mig eller att jag hade en väldigt kort karriär som emo. Läkaren och sjuksköterskan skrattade lite åt mig när jag kom in för de hade fått förvarnat att jag skulle komma dit och var väldigt förundrade berättade de eftersom oftast när någon har skurit sig i handleden betyder det ju självmordsförsök men detta hade ju hänt på jobbet.. De beslutade sig nog ganska snabbt för att jag inte verkade behöva någon att prata med gissar jag för de nämnde inget om det. Jag fick heller inga konstiga frågor som man annars skulle kunna ha tänkt sig att de borde ha ställt.
Hur som helst min handled mår ganska bra just nu, gör lite ont när jag försöker använda den till saker stygnen inte gillar men annars är det lugnt. Dock blev det ingen hemresa för mig den här veckan heller på grund av den. Funderade lite på saken men insåg att 5 timmar i en bil med en ömmande och nysydd högerhandled nog inte var att rekommendera Får väl se vad som kommer emellan nästa gång jag funderar på att åka hem för alltid verkar det vara nåt. Förutom detta och pengabrist har det också varit snökaos, is gator och varning för blixthalka som har kommit i vägen. (Inga roliga ordvitsar på det där tack)
Jag hade nog kunnat skriva en lika lång historia om varför jag hatar isbitar men jag ska försöka vara lite social med människan jag är hemma och hälsar på också så hon inte bara tror att jag kom hit för Internets skull.

Jag ser det snöar...

Idag har det vräkt ner snö hela dagen och det har verkligen varit välbehövligt. Nu kan man förhoppningsvis gå utanför dörren utan att riskera att halka att slå ihjäl sig. Saken är den att jag skojar verkligen inte, det har varit sjukt halt här den senaste veckan och många vurpor har det blivit för folk. Jag har faktiskt lyckats stå på benen men det har varit nära många gånger. Värst var det nog för en av kockarna jag jobbar med. Hon halkade en morgon på väg till jobbet och föll handlöst framåt, bröt näsbenet och svimmade av en stund. Pratade med en tjej som jobbar i skidaffären och hon sa att det de har sålt mest av den senaste veckan är hjälmar :P

Skulle egentligen ha varit ute igår men eftersom jag var trött och på uruselt humör så bangade jag branschkvällen på Sagbruket (hotellets after ski). Däremot tvingade jag iväg mig själv till tacokvällen hos killarna brevid och det är jag glad för, för det var väldigt trevligt måste jag säga. Sen när den var över gick jag hem till mig och muttrade över att de spelade hög musik där inne. (Fast det sista var inte riktigt sant för den hördes bara in i badrummet som ligger vägg i vägg med dem så det var inte så farligt)

Nu måste jag dock kila för vi ska tydligen ha möte på jobbet om en kvart och jag sitter ett par byggnader bort eftersom de nu har fått för sig att vi inte får använda hotellets nätverk. Så jag är tillbaka där jag var första dagen på Internettet som kostar 20NOK i timmen :(

Saknar er alla!

Fortfarande utan Internet :(

Tydligen är inte tre veckor lika långt i Norge som i Sverige. Vi beställde Internet den första dagen vi var här (1 december) och det skulle ta upp till tre veckor att leverera. Tydligen har inte tre veckor passerat ännu för vi är fortfarande utan Internet. Nej, vi har inte ringt och kollat med dem heller för det är inte vi som beställt det utan grabbarna i lägenheten brevid. Så vi får snällt sitta hemma och vänta på att de en dag kommer och ringer på dörren och säger att nu tjejer har vi kontakt med omvärlden igen. Nu sitter jag i kantinen på jobbet för här har vi trådlöst nätverk. Under förutsättningen att man orkar släpa med sig sin dator till jobbet på morgonen förstås :P Idag orkade jag uppenbarligen, men mest för att Petra fyller 28 år idag, grattis!

Nu ska jag sluta gnälla om att jag inte ha Internet och försöka skriva nåt vettigt om hur jag har det istället. Fast det har hänt så mycket så jag vet knappt vart jag ska börja. För en och en halv månad sen när jag kom hit var hotellet fortfaranade bara en byggplats och alla var helt hysteriskt stressade och allt var allmänt kaos. Efter två veckor av konstant bärande av möbler och skräp samt ett evigt städande var det dags för invigning av hotellet. Sen drog det i gång på allvar och allt blev ännu mer förvirrat för ingen visste hur arbetet skulle va organiserat mer än på ett ungefär. Det har dock ordnat upp sig och rutinerna börjar infinna sig så sakteliga Nu är det faktiskt riktigt roligt om än galet tidiga morgnar. Börjar jobba 05.30 men det är skönt att komma hem när det fortfarande är ljust (vilket ungefär innebär detsamma som att jag somnar i soffan och vaknar när det är mörkt).

Det är en hel hög med supersköna människor som jobbar på det här stället och jag har lärt känna några jättegulliga människor här :) Dock är det otroligt ont om ögongodis, men man kan väl inte få allt. Jag har ju trots allt fått lära mig att norrmän inte alls behöver heta konstiga och helt obegripliga saker utan kan ha helt vanliga namn som Erik exempelvis.

Partylivet här är sådär lite lagom spännande kan jag tycka, eller så beror det mest på att jag inte varit ute så mycket. Inte helt lockande att gå ut när klockan ringer 40.30 på morgonen efter. Lite skrattade jag åt mig själv i lördags faktiskt när jag insåg att här har jag åkt på säsongsjobb i Norge och kl 20.30 låg jag i soffan och såg på danska idrottsgalan och funderade på om det inte var dags att sova snart eftersom jag höll på att somna... Nånstans gick det fel känns det som :P Tog dock igen lite av det dagen efter då det var branschkväll på vår afterskipub på hotellet. Varje söndag är vi välkomna dig och festa (annars får vi inte vistas privat på hotellet) och så har de flesta andra (om inte alla) krogar stängda så deras personal kommer också dit. Grymt kul faktiskt, även om det av förklarliga skäl var ganska lugnt för min del :)

Hmm känns som om jag har massor mer jag borde berätta om men just nu kommer jag inte på vad. Det kan ha nåt att göra med det faktum att jag håller på att somna, 7 timmars sömn på två nätter är inte helt optimalt. Jo just ja, nu kom jag på (anledningen till att jag knappt sov nåt i nättras heller) jag var på barkurs igår, en mycket trevlig (läs god) upplevelse. Den var mestadels teoretisk men det ingick en hel del provsmakning och på slutet fanns det sprit över så det var fria drinkar till dem som önskade :) (Dock var det ju det där med att börja 05.30 igen). Nä, nu ska jag se om jag orkar gå igenom mina 233 mejl som jag fått sen jag kollade den senast och sen ska jag nog gå hem och sätta mig i soffan och försöka hålla mig vaken.. Kaffe kanske kan hjälpa :s