Gott nytt år!

Siameserna önskar gott slut och gott nytt!

Selektiv förståelse.

Ska jag tolka det som en pik när en kompis skickar en länk med en router på rea till mig?

For tonight I'll sleep on a bed of nails

Det här känns som en oändligt lång dag. Kanske för att jag inte får någonting vettigt gjort över huvudtaget. Jag tänkte jag skulle plugga massor, plocka ordning på röran i lägenheten och packa upp alla väskor jag fick med mig hem efter julfirandet. Sedan skulle jag också ner på stan och köpa presenter. Jag vet att klockan bara är 17 och stan är fortfarande öppen och jag har tid att både städa och plugga men det kommer inte att hända. Det är nämligen så att jag har ett huvud som inte är på min sida idag och så länge jag sitter precis still i soffan så funkar det ganska bra, men det är ungefär så långt min rörelseförmåga verkar sträcka sig idag.

Mitt i allt så ska man räcka till.

När jag vaknade idag vräkte det ner snö. Måste erkänna att jag tycker att det är lite tråkigt att det har slutat. Det hade känts bättre att sitta inne och plugga om det ändå var oväder ute.

Äntligen!

Jag har köpt ny dator!

Ville bara berätta det.

God jul!

Vi har en aningen otraditionell julgran i år.

Dan före dopparedagen.

SJ verkar inte direkt ha någon bra dag såhär dagen innan julafton.

Tröstshopping.

Här stressar jag som en galning för att hinna med 19 tåget till Stockholm. Kommer till stationen med 2 minuters marginal bara för att upptäcka att tåget är en timme försenat.

I förvirringens stund.

Idag kom jag på mig själv med att jag hade hällt socker på min frukostfil. Kanske inte så konstigt i sig, men med tanke på att jag slutade ha socker på filen för säkert tio år sedan och inte hade en aning om att jag hällt det på filen förrän jag tog första skeden så börjar jag nästan bli lite orolig för mig själv.

En tankeläsande ande.

Alltså ni lär prova det här. Kan verka fånigt jag vet, men jag är faktiskt lite imponerad. Jag har provat allt från stålmannen till Magnus Uggla och han fixar det varenda gång. Det enda han faktiskt hade lite svårt för var ängeln Gabriel, Doris i Hitta Nemo tog han däremot väldigt snabbt. Har även provat med pappa och sådana typer av personer och han kommer fram till det också.

Fortfarande trött.

Att ha besök är tydligen tröttsamt. Jag har haft besök från i fredags tills igår kväll. Detta ledde till att jag somnade på soffan redan innan CSI började igår. (Alltså innan kl 21 för er som inte vet när det går.) Vaknade till en kvart in i programmet och funderade på om jag skulle orka se det, innan jag hade bestämt mig hade jag somnat igen. Så jag gissar att svaret var nej. Vaknade till lite senare och hade tydligen bytt kanal för det var väder på TV:n som jag tänkte att jag skulle se, men somnade om igen och sov fram till midnatt. Då vaknade jag till liv igen, kravlade mig bort till sängen och sov där ända till 10 i förmiddags. 13 timmars sömn helt enkelt. Tanken var att jag skulle plugga idag men av någon anledning är jag galet trött efter all denna sömn och min hjärna har nog inte vaknat riktigt ännu så något pluggande har det inte riktigt blivit idag.

Operation hitta bilen.

Det tog "bara" en timme att gräva fram min lilla bil. Fast med all snö ser den nästan lika stor ut som en vanlig bil.

Jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter.

Jag har kommit på att jag älskar det här med julmat. Då tänker jag inte på den som man äter på julafton utan allt jag äter i väntan på julen. Vörtbröd, julknäckebröd, julgodis, lussekatter, hästskor (kakor), glögg, russin, clementiner, pepparkakor med ädelost, pepparkakor med smör, pepparkakor precis som de är, risgrynsgröt och julost.

Prioriteringsfail?

Sporten förstör mitt liv har jag precis kommit fram till, eller i alla fall mitt skolarbete. Jag bestämde mig i morse för att jag skulle plugga minst fyra timmar effektiv tid idag. Ingen jätteansträngning egentligen kanske, men med tanke på att jag sitter och läser en avhandling om anställningsavtalet så tar det mycket energi. Det var innan jag insåg att det är massor med sport på tv idag. Skidskyttetävlingar både för damer och herrar nu på dagen och sen är det hockey ikväll. Däremellan måste jag också ut och flytta på bilen som står en halvtimmes promenad bort. Det kommer med andra ord ta litet tid det också. Hur i hela friden skall jag hitta fyra timmar att plugga på idag. Hittills har jag lyckats plugga i en ganska exakt.

Som att ha kakan men inte få äta den.

Jag fick Voddler idag. Det visade sig dock att min hårddisk inte har tillräckligt med ledigt utrymme för att installera det. (Det saknas inte lite heller utan typ 10GB). Känns lite som att bita i en citron, så gott men så surt.

Jag vill också ha kompisar.

Här sitter jag lugnt och stilla i soffan och pluggar när telefonen piper till. "Wohoo ett sms, någon tänker på mig" tänkte jag. Det visade sig vara ett reklamsms.

The brain workes in mysteries ways.

Det här går att läsa i vlt på nätet idag. Jag förstår inte, var det personen som trodde att han hade en kniv i benet som ringde och hur i så fall inbillar man sig att man har en kniv i benet när man inte har det. (Det är förövrigt coolt att ha minst tre "man" i en mening. Om ni inte redan visste det) Eller var det någon annan som ringde som tyckte sig se en man med kniv i benet?

Hade inbillad kniv i benet

Polis och ambulans larmades vid 14.30-tiden till Hästhovsgatan. En man skulle ha fått en kniv i benet.På plats kunde man konstatera att det var falsk larm. Personen som ringt och larmat hade inbillat sig allt.

Grön av avund.

Att min dator håller på att ge upp har väl inte undgått någon vid det här laget. Idag har "n"-tangenten börjat strejka och jag måste trycka jättehårt på den ibland och ibland behöver jag knappt nudda den. Igår brände jag mig på elkabeln (känns som nåt som inte borde vara möjligt) och idag har jag dekorerat den med lite eltejp ihop om att det skall hjälpa. Därför sitter jag nu här och är sjukligt avundsjuk på Siamesens nyinvestering. Jag vill också ha!!

Lite matnyttig information.

Det har varit mycket prat om trötthet och läsk, kaffe, energidryck och liknande i min bekantskapskrets det senaste. Hittade den här bilden och tänkte att det kanske kunde klara upp ett och annat. Den är stulen från den här jättesöta sidan. Helt klart värt att spana in.

Trubbel i paradiset?

Jag är nog egentligen helt fel person för att länka det här men jag tyckte att det var roligt.

Wohoo!

Mitt internet har legat nere sen i fredags, men nu fungerar det igen.

Typiskt.

Det här känns inte så lovande.

Gratis buss!

Tydligen åker man gratis buss i Västerås idag. Ut och åk med er.

Planen sa julbak...

...vi råkade dock hamna på Harrys och sen var klockan väldigt sent. Så nu är baket flyttat till morgondagen och planen för kvällen går ut på att sponsra Kåren med lite pengar. Risken finns ju att kvällens fest är den sista någonsin.

Den lilla röda är ute och far.

Min bil är inte riktigt gjord för drive thru luckor. Tur jag är lång så jag når upp.

Efter regn kommer solsken.

Jag har ett litet (eller egentligen ganska stort) problem. Mitt enda par hela skor är inte längre hela. Sulan har spruckit så de läcker in vatten. Igår var jag runt i massor med skoaffärer i Stockholm och hittade inte ett enda par skor jag kan tänka mig. Eller jo, jag hittade ett par som skulle kunna funka, men de kostade 1100kr och för ett par som skulle kunna funka känns det onödigt dyrt. Jag har också kollat igenom varenda skoaffär i Västerås utan att hitta någonting. Ändå är jag inte särskilt kräsen, jag vill ha ett par helt vanliga skor helst utan skyhög klack. Varför ska det vara så svårt att hitta? Jag är ju ändå tjej, ska inte jag hitta snygga skor vart jag än tittar?

Jag hittade.

Okej världens sämsta bild, jag vet. Riksdagsbibliotek står det på skylten. Jag har varit där och lånat en bok till min uppsats. Känns nästan ambitiöst.

Chockad.

Söker information till min fjärde B-uppsats idag. Så när jag sökte efter en tidningsartikel på google fick jag 13 träffar totalt. Har det någonsin hänt förut att google inte har en miljon alternativ på det man söker?

Hej och välkommen till Stockholms universitet.

Lärmiljön här känns otroligt inspirerande. Längtar nästan tillbaka till mina dagar på MdH.

If tomorrow never comes.

7:22 går mitt tåg imorgon. Jag vet att jag gick upp mycket tidigare än så när jag jobbade i Trysil och att hela förra hösten åkte jag med det tåget till Stockholm typ 3 dagar i veckan. Hemtentaveckan som har varit har dock fått mig att vända på dygnet och att tåget går 7:22 känns som mitt i natten. Ser verkligen inte fram emot morgondagen just nu.

Slapp, slappare, slappast.

Gårdagen var ett enda långt maraton. Inte ett sånt man springer (om nu någon trodde att jag skulle få för mig att springa ett sådant) utan ett sånt man tittar på. Ett Day break maraton för att vara exakt. Allt jag åt på hela dagen var en pizza (E-tunas kebab funkar men jag saknar ändå Campino och Varberg, tur jag ska dit snart) massvis med cola, chips, glögg och varm choklad. Inte den nyttigaste dagen i världshistorien men det var ju faktiskt söndagm jag skyller allt på det.

I'm so good nobody notice.

Jag har precis vunnit ett spel jag inte förstod mig på. Det tog också ett halvt varv innan någon annan uppmärksammade att jag hade vunnit. Roligt var det i alla fall... jag vann ju, det kan ju inte vara tråkigt.

Två i ett är inte alltid bra.

Är på lunchdejt med Anna och vill ni ha moppade skor medan ni äter kan vi rekommendera en restaurang för det.

Jag har glömt att berätta...

... att för er som inte såg på SOS Gute igår så missade ni hur det ser ut på mitt jobb. Eller i alla fall hur det ser ut i backroom hos oss. Det var vi som försökte steka bacon tidigt en söndagsmorgon när fläktsystemet visade sig ha gått sönder. Hur en av brandmännen fick våra pensionärer till idrottsmän vet jag dock inte men kanske lockar det lite unga människor att åka med oss igen.

Och för att passa på att göra lite gratisreklam för MK Bussresor så kan jag säga att visst det åker många pensionärer med oss till Gotland men prisvärdare resa är svårt att hitta även för ungdomar! Man får buss, båt, boende och mat, skjuts till frukosten och hem från middagen. Det ingår också tre dagars guidning av ön men det är inget tvång att åka med för den som inte vill. Allt detta för enbart några futtiga tusenlappar, vill man kan man också betala till lite extra och få bo i ett lägenhetshotell. (eftersom jag känner mig ärlig idag kan jag erkänna att de är studentlägenheter och de har havsutsikt och balkong eller uteplats allihopa). Sen får man ju träffa världens trevligaste matsalspersonal också (mig helt enkelt).

Ritar kors i taket.

Jag har skickat in min hemtenta nu. Flera timmar i förväg och egentligen hade jag nog kunnat skicka in den redan igår för jag har ägnat ca en halvtimma åt den idag. Så tidigt har jag nog aldrig varit klar förut. Nu väntar lunch med Siamesen inom kort.

Nyfiken i en strut.

Okej att jag bor i ett studenthus och man kan höra och se mycket konstigt på dygnets alla tider. Det brukar inte störa mig märkbart och egentligen vet jag inte om det här stör mig heller, jag är mest väldigt nyfiken vad de håller på med. För typ en timme sedan kom det hem en massa livliga människor och det är kanske föga förvånande och folk som gapar en massa i korridoren brukar tystna ganska fort, det är trots allt inte särskilt lyhört här. Nu har de dock smällt i dörren i lägenheten ovanför mig i en timme och de smäller hårt i den. Jag hör inte ens när grannarna på mitt eget våningsplan stänger sina dörrar. Eventuellt så har de varit närmare 20 personer som har övat steppdans i lägenheten också. Och jag kan säga att de behöver nog öva för de var ganska i otakt med varandra. Eftersom de är studenter är nog min gissning om stepp ganska fel så nu är jag galet nyfiken på vad de faktiskt har gjort där uppe. Någon som har en gissning?

It must be magic.

Jag förstår verkligen inte. Jag har haft på mig båda mina kanintofflor nästan hela dagen. Nu hittar jag bara den ena och då har jag ändå städat i eftermiddag.

Gör om det om du kan.

Allt jag skulle göra var att flytta på kudden jag hade bakom ryggen när jag satt i soffan. Inte en särskilt svår uppgift kan man tycka och den borde inte kunna gå särskilt fel. Det slutade i alla fall med att jag tappade ner datorn (som jag hade i knät) på en av mina tår. Hur den nu enbart kunde träffa en av tår är för mig en gåta, med den siktade helt klart in sig på tån i mitten och landade där. Datorn lyckades naturligtvis också stänga av sig och jag bad en tyst bön att jag faktiskt hade sparat det senaste jag skrivit på min hemtenta. (Jag hade gjort det skulle det visa sig.) Inte nog med det, i fallet lyckades datorn på något konstigt sätt få med sig tekoppen som stod på bordet. Den studsade någon gång mot golvet och ställde sig sedan upp och ned på.

Hissen gick inte hela vägen upp.

Jag sitter här och pluggar och stöter i en text om arbetsmiljö på förkortningen ASS. Jag har en gissning på ungefär vad det står för men för att dubbelkolla det hela så får jag för mig att googla det. Det tog inte många sekunder (om det ens tog en) innan jag insåg mitt misstag. Jag hade inte en tanke på vad förkortningen blir om man läser den på engelska förrän resultatet från min sökning kom upp. Det mest förvånande var faktiskt att som andra och tredje alternativ kom det upp någonting som hade med Linköping och simning att göra. Vad exakt vet jag inte riktigt, skrattade mest åt min egen dumhet och vände på det hela och sökte på vad jag trodde att förkortningen stod för. Det gav ett mycket bättre resultat om jag säger så.

Snart drar jag täcket över huvudet.

Jag skulle helt klart behöva något starkare än det där vita pillerna jag knaprade i mig mot huvudvärken förut. Ibumetinen hjälpte helt enkelt inte lika bra som jag hade hoppats och nu såhär två timmar efter jag tog dem har jag precis lika ont igen. Suck! Eftersom man bara får ta tre per dygn enligt asken så gissar jag att jag bör vänta i alla fall någon timme innan jag tar en till. Jag har ju trots allt redan knaprat i mig två.

One step closer to the finish line.

Jag har skrivit klart en fråga på min hemtenta. Ville egentligen bara berätta det eftersom jag har kämpat med den i två dagar nu och inte har särskilt mycket annat vettigt att blogga om. Har spenderat hela dagen i soffan i ett försök till att plugga så några direkta spännande upplevelser från dagen har jag inte att berätta om. Som tur är har jag haft trevligt sällskap via msn under senare delen av eftermiddagen och kvällen.

Come out, come out, wherever you are.

Nästa gång ska jag söka jobb på en plats där folk stannar länge, i alla fall cheferna. Försök få tag på referenser från McDonald's fem år efter ni slutade så kommer ni förstå vad jag menar.

Siamesen bjuder på fika.

Kladdkaka är gott, muffins är gott, kladdkakemuffins är helt fantastiskt.

Time to go.

Siamesen bloggade igår om att hon hade bakat muffins. Jag var helt enkelt inte sämre än att jag bjöd dit mig själv på fika. Det enda som krävdes var att jag hämtade henne från jobbet nu ikväll och det kan det helt klart vara värt.

Verklighetsflykt.

Idag har jag druckit sommarblandning och ätit gotlandslimpa med kaviar. Det kan inte bli mycket mer sommar än så i matväg.

Det blir nog jul tids nog ändå

Det är först advent och jag har inte tagit fram några adventsaker ännu. Däremot har jag varit på en pizzeria som spelade julmusik, räknas det?

En trevlig överraskning.

Jag var en sväng på mammas skola idag för att skaffa lite information till ett skolarbete jag håller på med. På väg hem därifrån hoppade jag på tunnelbanan och efter att ha åkt ungefär en station vrider jag på huvudet och får se en gammal beteendevetarkompis som jag inte träffat på jättelänge. Hur stor är chansen egentligen att vi ska hamna på samma tunnelbana i samma vagn vid samma dörr en torsdageftermiddag vid 15-tiden?

Hon hade nog inte ens otur när hon tänkte.

På kursen jag läser nu har vi diskuterat huruvida människor studerar vidare får högre lön för att de har studerat vidare eller för att de från början var mer högpresterande och därav skulle fått högre lön i alla fall. Jag tror svaret på frågan finns här.

Alltid är det något man ska vänta på.

Jag har varit på anställningsintervju nu på morgonen. Har uppriktigt sagt ingen aning om hur det gick. Jag ska få svar inom 2 - 3 veckor så jag antar att det inte är mycket annat att göra än ge sig till tåls och vänta helt enkelt.

Sedan undrar jag en sak. Varför är det nästan alltid så att när man skall bli intervjuad (eller i andra liknande situationer) av mer än en person sitter de alltid så långt ifrån varandra så att man måste välja vem man skall titta på för att det är omöjligt att titta på båda två samtidigt. Kan de inte bara göra det enkelt för mig och sätta sig bredvid varandra istället.

Jag ska bara sa Alfons Åberg.

Eftersom panikfikan med Siamesen blev inställd så fick jag lite extra tid innan tåget ska gå. (Ska åka till Stockholm ikväll... igen). Så vad gjorde jag då, packade färdigt? gjorde mig iordning? tog den där duschen som verkligen känns välbehövlig? Nej inte då, jag hade ju så mycket tid så jag satte mig lite framför datorn. Nu sitter jag här, ska gå om en halvtimme ungefär och har inte ens börjat packa, gjort mig klar eller duschat för den delen. Bäst att sätta fart kanske... föst ska jag bara blogga klart, kolla facebook och failblog kanske eller nähä packa var det ja.

För att den fick mig att tänka på någon.

Ett säkert kort.

Jag blev bjuden på restaurang ikväll. Sånt tycker jag alltid om =)

Next!

Det här känns inte som någon bra dag. Jag vaknade med en hjärna som kändes helt utarbetad efter nattens allt drömmande. Någon av drömmarna var riktigt trevlig medan andra var betydligt mindre trevliga. Exempelvis när jag drömde att jag befann mig ensam hemma i mormor och morfars gamla lägenhet och någon försökte bryta sig in. Den drömmen hade jag helt klarat mig utan.

Nu ligger jag trött och matt i soffan under en filt och fryser. Jag borde verkligen plugga men just nu har jag fullt upp med att försöka samla kraft så att jag håller mig vaken. Huvudvärken börjar i alla fall släppa så vi får se, kanske blir det något vettigt gjort lite längre fram på dagen. Jag har ju trots allt lovat en kompis att bjuda på middag ikväll. Får se hur det blir med den saken.

Carry on my wayward son

"I en bil halvpackad med beteendevetenskap, badleksaker och IKEA-möbler kommer de åkandes. Simaeser, nästan systrar. Tillsammans kämpar de mot ett oändligt antal demoner som vällde in när helvetets portar öppnades. Helveteshundar, mördande bilar, glampor och norrmän gör allt för att röja siameserna ur vägen. Skulle detta hända kommer inget överleva - domedagen är kommen."

Så stod det på baksidan på en av födelsedagspresenterna jag fick. Någon som kan gissa vad det var?

Dagen i punktform.

• Föreläsning om modernt ledarskap på förmiddagen som drog ut på tiden.
  
• Stressa som en galning.
  
• Hem till mamma, packa ihop mina saker och kasta i mig lunch.
  
• Köra bil mellan Stockholm och Västerås i ilfart (förutom där det gick i 70 och 80 fast det var 90).
• En halvtimme försenad till stationen för att hämta fröken från Halland.
• Besök av min misslyckade sambo.
• After work på BMB (med Varberg, Västerås och Luleå).
• En kort sväng till Oliver Twist.
• Hem och fixa inför morgondagen.
  

Ett litet enkelt tack!

Jag har haft en jättebra dag och ville bara passa på att tacka för alla gratulationer och alla som hjälpts åt att göra den här dagen till min speciella dag. Tack!

Kram på er alla!

I väntan på paketen.

Det här är lite som julafton. Jag vet att jag ska få paket men inte riktigt när. Allt jag vet är att mamma nyss kom hem och att bror kommer hit kl 19 så jag antar att jag får vänta till dess. När jag och bror var små fick vi alltid var sitt litet paket på julaftonsmorgon. Samma sak var det idag. Mamma väckte mig med frukost på sän... ehh... soffan, sång och ett litet paket. Så vi åt lite frukost ihop och jag öppnade paketet, innan hon gick till jobbet och jag somnade om igen.

Mest nöjd är jag över att det är varmt och skönt ute och ingen snö i sikte, jag fyller ju faktiskt år på hösten och inte på vintern, väldigt viktigt! (Hur många gånger har ni hört mig säga det nu?) Fast i år känner jag mig fullkomligt lugn över att mina presenter varken kommer att ha julpapper eller innehålla tomtar i år. Min familj vågar ingenting annat helt enkelt. Jag är till och med så lugn över detta att jag lät mamma bjuda mig på glögg igår och har knaprat i mig två pepparkakor idag (på självaste födelsedagen!) Jag är annars väldigt principfast med att ingenting som påminner om jul får finnas i mitt liv innan jag fyller år. Undrar ni varför så har jag ett väldigt enkelt svar. Större delen av alla tomtar jag äger har jag fått i födelsedagspresent och jag vet inte hur många paket med julpapper på jag har fått på födelsedagskalasen jag haft genom åren.

Jag vill inte heller ha julkalendrar (med eller utan choklad) i födelsedagspresent om det nu var någon som hade tänkt ge mig det. Och nej, det är inte roligt som skämt bara för att jag inte vill ha det, folk har redan provat och det funkade inte. Jag vill fylla år på min födelsedag, inte fira jul... Tomtarna får ni gärna ge mig om en månad istället om ni nu absolut måste ge mig tomtar eller paket med julpapper på.

En annorlunda dag.

Den här dagen har varit annorlunda från början till slut (eller så långt den nu har varat i alla fall). Åkte med 8:22 tåget till Stockholm i morse, vilket brukar vara jättebra eftersom det inte brukar vara särskilt mycket folk på det. Idag var det precis hur mycket folk som helst (för att vara det tåget i alla fall, det var ju inte i närheten av de tidigare tågen eller studenttågen till Eskilstuna för den delen).

Precis när jag kliver på tåget ringer min telefon, funderar först på att inte svara och ringa upp om nån minut men ångrar mig sedan och fiskar upp telefonen ur väskan (en av de tre jag bar på). Tur var det för det visade sig vara ett dolt nummer. Så samtidigt som jag lite förvirrat med all min packning försökte hitta plats på ett ganska fullt tåg, utan att slå ner nån på vägen med ryggsäcken, så försökte jag låta trevlig och engagerad gentemot personen jag pratade med och som ville att jag skulle komma på intervju för ett jobb jag har sökt. Det hela slutade hur som helst lyckligt, jag hittade en plats på en sådan där fantastiskt mindre skön fällstol (jag skulle ju sova på tåget hade jag tänkt, nu gick ju inte det) och lyckades boka in en tid för intervju.

Sedan kom jag till Stockholm, då var det samma procedur på tunnelbanan. Min gissning är att det var förseningar på linjen för det var ovanligt långt mellan tågen och de var helt sjukt överfulla. Inte bara sådär vanligt överfulla som de är när alla studenter på KTH och Universitetet ska med samma tunnelbana på morgonen utan sådär överfulla så jag funderade på om jag ens skulle komma med.

Väl ute vid skolan visade det sig att vår föreläsare var en timme försenad (eftersom han trodde att föreläsningen skulle börja kl 13 och inte 10) så jag satte mig snällt med några andra i biblioteket och pluggade. Det är få gånger det senaste som jag har känt mig så duktig och ambitiös som då. Hela föreläsningen var en repetition på saker jag redan läst men det gjorde absolut ingenting alls för vår föreläsare visade sig vara smått fantastisk och jag blev helt plötsligt påmind om vad det är med det här som jag tycker är så himla roligt. Det bästa av allt är att vi ska ha honom imorgon också.

Det gäller att hitta sin grej.

Jag är inte särskilt äckelmagad utav mig. Att växa upp med min far och min farbror gör en härdad från barnsben. Det finns inget ämne som inte pratas om bara för att man äter, ibland talas det om ämnen just för att man äter. Pappas löständerhistoria brukar komma upp då exempelvis, eller precis efter maten om inte annat. Har nog faktiskt aldrig hört den när det inte varit mat i närheten när jag tänker efter. För er som inte har hört historien, vill ni verkligen höra den så säg till ska jag berätta annars tänker jag skona er från den. Jag rekommenderar dock att ni inte äter samtidigt om ni är känsliga. Så vart vill jag komma med detta tillsynes irrelevanta resonemang? Jag har kommit fram till att det faktiskt finns saker som får mig att tappa aptiten... De tjocka gubbarna i tajta minimala kalsonger som dansar runt i reklamen för nåt nytt dokumentärprogram på tv. Lite konstigt eftersom program som "Du blir vad du äter" och "The biggest looser" mest brukar göra mig hungrig och sugen på onyttigheter.

Mor ska stöir u ställe bad´ fyr stäur u sma.

Jag hittade precis min gamla kassetbandssamling. Något säger mig att det kommer bli väldigt lite vettigt gjort ett tag framöver. Det märks helt klart att jag är uppväxt i dansbandsmeckat Västergötland. Kan känna att min musikstil har förändrats ganska drastiskt genom åren. Fast just nu lyssnar jag på ett band med gotländska visor.

När du får oväntat besök.

Jag har fått en vänförfrågan på facebook från en person i Pakistan. Vad jag vet känner jag ingen från Pakistan, i alla fall inte någon som bor där. Det där kan ha låtit konstigt men vi hade en väldigt snäll städare på ett av mina tidigare jobb och om jag inte minns helt fel var han från Pakistan. Jag är dock väldigt säker på att det här inte är samma person. Den här personen bor och jobbar uppenbarligen i Pakistan på nåt ministergrej om jag förstod det hela rätt. Av informationen framgår också att han är singel. Den lilla rutan man kan skriva vad man vill i har han utnyttjat till att säga följande:

I am real easy person to talk to and a good listener. I love to play chess and I enjoy chillin` with my friend/family.l will keep my wife in mind all the time, And will be loyal to that special one………………….,will not fight.

Borta bra men hemma bäst.

Jag har bestämt mig för att det inte blir någon föreläsning idag. Ända fram till för en kvart sen var jag helt inställd på att åka. Sen började jag fundera på om det verkligen var värt det. Jag behöver gå hemifrån typ 11.40 för att hinna med tåget så är jag i Stockholm kl 13 och ute vid universitetet ca 45 minuter innan min föreläsning börjar. Sen har jag två timmar föreläsning och så tar det 1 -1,5 timme innan jag kommer hem igen. Det blir typ 3,5 - 4 timmars resväg för 2 timmars föreläsning. Sen kostar det mig 200 kr också och det är pengar jag kan ha mycket roligare för.

Arvidsjaur, Eskilstuna same same but diffrent?

Ursprungsplanen för den här helgen var officersmiddag i Arvidsjaur, resultatet blev jobb och en tripp till Eskilstuna. Jag bytte helt enkelt snö, kyla, cocktailklänning och fin fest mot en 34gradig simbassäng, massor med barn och trevlig sällskap i ett regnigt Eskilstuna. (Ja, jag inser syftningsfelet i meningen eftersom badet och barnen var i Västerås men orkar inte bry mig.) Jag är lite bitter att jag blev blåst på en fin fest, men klagar inte för jag har haft minst lika trevligt i alla fall.

Det var lättare förr.

Sitter på tåget från Eskilstuna till Västerås och hittar en GT. För er som bara tror att gt är en drink jag och berätta att det också är namnet på Expressens Göteborgsupplaga. Jag behövde inte mer än öppna tidningen för att hitta massor med information om Frölunda. Hade nästan glömt hur enkelt det var att hålla koll när jag bodde där.

I fail...

... på många olika sätt till och med. Främst borde jag plugga så jag kan vara social imorgon, men uppenbarligen så gör jag inte det just nu. Fail 1. Sen börjar Clockwork orange snart på tv och med tanke på min gymnasieutbildning skäms jag lite över att jag inte sett den så det känns som ett måste. Fail 2. Tyvärr går den på svt så jag kan ju inte riktigt plugga i reklamen som annars brukar vara mitt argument till att ta mig tid att se saker jag gärna vill men inte har tid med. Fail 3? Fast det jag mest tänkte på när det kommer till mitt failande var det här. Fail 4.

Det kan va så förfärligt, det kan va så bra.

Mamma ringde nyligen och berättade att morfars lillebror gick bort igår. Egentligen var han inte ens särskilt gammal, vet inte exakt faktiskt men jag vet att han hade fyllt 65 men inte 70. I samma samtal berättade hon också att morfars sambo är friskförklarad från sin lungcancer. Så nu vet jag inte riktigt om jag ska vara ledsen eller glad.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.

Eftersom jag aldrig är hemma nu för tiden har jag heller inget att äta när jag väl är det. Eftersom jag aldrig är hemma nu för tiden har jag aldrig tid att träffa mina vänner. Därför försökte jag idag slå två flugor i en smäll och boka in en lunchdejt med Siamesen (som faktiskt är ledig). Problemet var bara att hon redan var bortlovad till sin mamma. Så jag rotade lite i skåpen och hittade glass och kladdkaka. Kan man äta det till lunch tro?

Lite spänning i vardagen.

Den stora skylten på perrongen säger till Västerås men tåget säger ej i trafik. Det återstår att se om jag kommer hem eller blir kvar helt enkelt.

Halvtid.

Dagens föreläsning är avklarad. Jag har till och med fått i mig lite lunch. Nu väntar snart fyra timmars arbete på ett fritids.

Jag behöver ju aldrig oroa mig för vad jag ska fylla tiden med i alla fall.

Jag hade ett samtal med en mycket stressad mamma ganska nyligen.

Mamma: Hur länge går du i skolan imorgon?
Jag: Till kl 12.
Mamma: Bra, kan du jobba på fria delen på eftermiddagen och stänga?
Jag: Jag har en skrivuppgift i skolan jag måste göra.
Mamma: Hur blev det, ska du till Arvidsjaur i helgen?
Jag: Nä, det blev inte så.
Mamma: Okej, då kan du väl jobba.

Sen när har vad jag ska göra i helgen och inte för betydelse för min uppgift som ska vara klar på fredag undrar jag?

"Du skulle kunna få blåmärken av en dunkudde".

Jag är blå och svullen på mitt ben, allt jag gjorde var att gå genom tunnelbanespärren.

Scary!

Enligt aftonbladet har forskare hittat ett samband mellan ansiktsmått och aggressivitet. Är det bara jag som kommer att tänka på när man hävdade att huvudstorleken var ett tecken på intelligens eller att nazisterna hävdade att judar hade vissa specifika mått?

Thats my home.

Efter att jag skrev det förra inlägget kom jag och tänka på den här videon.

Ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt.

Att jag är en stadstjej är det väl ingen som tvivlar på vid det här laget. Kanske för att jag har sagt ända sedan jag var ganska liten att jag aldrig tänkte bli kvar där jag växte upp och att jag aldrig tänker flytta tillbaka dit. Det står jag fortfarande fast vid. Däremot har jag kommit fram till att det ibland faktiskt är ganska rofyllt att åka hem till pappa mitt i ödemarken långt från allt och alla. Förutom den allra närmaste grannen är det säkert över en kilometer till nästa hus. Inte för att jag någonsin har bott i huset där han bor nu men det känns ganska hemtamt och det finns en viss charm med att gå ner i källaren och elda för att få varmvatten på nåt sätt. Kanske bara min romantiserade bild av lugn och ro och nej jag skulle verkligen inte vilja bo så. Ändå blir jag fylld av nåt konstigt lugn när jag kommer dit och allt känns tryggt och enkelt. Jag bodde där i tre veckor för två år sen när hela mitt liv var kaos och upp och ner. Kanske är det därför det känns som en trygg tillflyktsort, kanske är det för att jag inte riktigt hinner med mitt liv just nu som det just är så skönt att få komma dit och bara vara.

"Flickan med de många hemmen" stod det en gång som en kommentar på min facebookstatus och kanske är det just det som är problemet just nu (och alltid annars också). Jag bor i Västerås, men sover oftare någon annanstans. (läs: mammas soffa i Stockholm) Jag pluggar i Stockholm och jobbar i Västerås på lördagar. Jag har den senaste månaden sovit totalt tre nätter på hotell i Uppsala och spenderat X antal timmar på praktik där. Vilket leder till slutsatsen, jag bor i Västerås men sover mest på mammas soffa, jag pluggar i Stockholm, hade praktik i Uppsala och jobbar i Västerås. Lättare kan man kanske göra det för sig.

"Du är en upptagen flicka" fick jag höra för drygt ett år sedan när jag försökte hitta tid och träffa personen i fråga. Jag var nog ganska upptagen då också men något säger mig att det till och med är värre nu. Praktiken är i och för sig över och jag behöver inte spendera tid i Uppsala mer. Ändå känns det som om jag inte direkt fått mer tid över konstigt nog.

För att återknyta till flickan med de många hemmen så får jag med jämna mellanrum frågan vart jag kommer ifrån. Ett tag tröttnade jag och bollade över frågan till min kompis som fick försöka svara. Oftast var nog hennes kommentar nåt i stil med "fråga inte" eller "hur lång tid har du på dig?" Ändå är det kanske just flicka med de många hemmen som jag är. Jag har kommit på mig själv med att säga uttryck som "åka hem till Vara" just det kanske inte är så konstigt eftersom jag faktiskt växte upp där och bodde där i 13 år. Det är kanske inte heller så konstigt att jag "åker hem till Västerås" eftersom det är där jag faktiskt bor nu och hem för mig är på nåt sätt alltid där jag är bosatt just för tillfället oavsett var det än är. När jag bodde i Trysil åkte jag "hem till Trysil" efter att jag varit på besök i Västerås exempelvis. Häromdagen kom jag även på mig själv med att säga "hem till Gotland". Så ja, kanske är jag flickan med de många hemmen på fler än ett sätt.

En grå novemberdag i ödemarken.

Jag har knappt varit här i ett dygn och har ätit nästan hela tiden tror jag. Fast jag klagar inte, särskilt inte när det bjuds på älgkött och andra godsaker.

Lite vin, glögg och massor med godis.

Så här har jag spenderat min lördagkväll hemma hos pappa. Det funkar helt klart.

There's a train leaving town in an hour, it's not waiting for you and neither am I

Så här kan de ju inte göra. För ett tag sen funderade jag på om jag skulle söka två jobb eller inte. Bestämde mig slutligen för att söka dem men har inte riktigt haft tid med tanke på allt annat som har varit mer akut, typ tentor och liknande. Idag var sista ansökningsdagen och nu när jag ska söka dem så har de tagit bort annonsen.

Äntligen!

Nu har jag fått besked från min chef att jag är godkänd och diplomerad babysiminstruktör. Det visade sig att man tydligen också fick betyg på det hela och fröken i fråga skrapade hem ett MVG. Så nu tänker jag gå runt och skryta om det, särskilt som jag tyckte att det hela kanske inte gick sådär jättebra och att jag kan mycket bättre.

Jag förstår verkligen inte.

Den här videon låg i min telefon när Jag köpte den. Frågan är varför? Vad fyller den för funktion? Och vad är meningen med att den ligger där? Okej, det var mer än en fråga, jag vet.

Så var det igång igen.

Krångel och komplikationer here I come. Nästan så jag har saknat det lite men eftersom "be careful what you wish for" var rådet från en kompis häromdagen (lite för sent har det visat sig) följt av ett "haha nu är det snart kört för dig igen ska du se, det är bra jag har saknat det" (vet inte riktigt hur jag ska tolka det) tar jag å de bestämdaste tillbaka det faktum att jag nästan har saknat det.

Huvud säljes billigt.

Saker jag skulle ha gjort idag:

1. Varit på föreläsning (ny delkurs började idag)
2. Städat, rensat kylen och diskat undan lite disk som blivit stående i brist på tid och energi
3. Skrivit tre jobbansökningar
4. Pluggat
5. Skrivit och skickat mina praktikuppgifter till min chef.


Saker jag har gjort idag:

1. Legat i sängen och på soffan
2. Svarat på två av femton praktikuppgifter
3. Pratat i telefon
4. Haft huvudvärk hela dagen, nyst och snörvlat till och från och däremellan kommer attacker av illamående. Vilket kanske kan vara ett resultat av matbrist men aptiten har inte direkt varit närvarande under dagen.
5. Knaprat värktabletter till ingen nytta

I'm standing on a rooftop ready to fall, I think I'm at the edge now but I could be wrong.

Jag lovade visst en uppdatering om de senaste dygnen igår. Dagen har dock gått ut på att ligga i soffan och överlista huvudvärken som inte bryr sig om hur många värktabletter jag proppar i mig eller hur mycket vatten jag dricker utan bara tuffar på ändå som om inget hade hänt. Nu äntligen är den lite bättre och vid 20-tiden lyckades jag samla mig tillräckligt så mycket att jag kunde ta mig till affären och skaffa kvällsmat.

Ursäkter, ursäkter tänker ni nu... Så här kommer mina senaste dygn. Vaknade i fredags morse och kände mig helt tom i huvudet efter allt pluggande de senaste dagarna. Mamma bjöd på utsökt frukost och jag behövde inte ens duka av bordet med motiveringen att jag hade tenta. Jag tror inte att jag har sluppit undan att duka av bordet sen jag var stor nog att bära bort min tallrik själv. Väl i skolan så skrev vi tentan i en hörsal, funkade förvånansvärt bra men inte helt optimalt kanske. Det som fascinerar mig mest är att de har rökpauser på tentorna på Stockholms Universitet. Rökpauser! Då får alla som vill röka gå ut helt tysta och så följer en av tentavakterna med dem. Efter tentan gick jag raka vägen till bokhandeln och köpte en av böckerna till nästa kurs som börjar i morgon. Jag har dock inte öppnat den än, även om jag nog hade behövt med tanke på hur mycket vi har att läsa första veckan. Efter tentan åkte jag hem till mamma och försökte ladda om batterierna men en huvudvärk satte lite stopp för pluggandet till lördagens examination på jobbet. Blev soffläge istället.

En och en halv timme innan jag skulle i väg på Rise Against konsert tog jag mig samman och letade reda på ett ATG ombud för att hämta ut biljetten. Då hittar de inte min bokning, den finns helt enkelt inte. Så jag springer tillbaka hem till mamma och dubbelkollar mitt bokningsnummer, pratar lite med de jag ska gå på konserten med och det visade sig att de också hade haft krångel med att få ut sina biljetter. Bokningsnumret jag hade uppgett visade sig stämma och jag letade vidare efter nästa ATG ombud som inte heller hittade min bokning. Då blev jag lite lätt nervös. Killen i fråga tyckte nog lite synd om mig och började fråga om vart jag bokat biljetterna, vad det var jag skulle se osv och sen gjorde han ett nytt försök och kom på att han hade slagit fel på ett v och ett w. Så tillslut fick jag ut mina biljetter. Då var det ca 45 minuter kvar tills det skulle börja. Mötte mina två följeslagare på Centralen och åkte vidare mot Fryshuset där de skulle spela. De var helt grymma och jag får lite ångest när jag tänker på att jag kunde ha varit och sett dem i London tidigare i år men att det inte blev av. Det hade nog varit helt sjukt fantastiskt. Tyvärr tog konserten slut alldeles för fort och vi begav oss hem till Västerås igen. Jag var naturligtvis chaufför, så går det när man umgås med folk utan körkort... (Jag tänker här bespara er ett helt långt inlägg om friterade buskar eftersom det skulle ta upp ett helt inlägg i sig. Jag tänker heller inte beskriva upplevelsen vi hade på McDonalds i Enköping på vägen hem mer än fjortisfylla och otrevlig personal. Inte alla den stackars nya tjejen i kassan var det faktiskt bara synd om men killen som körde ut ätande gäster klockan tolv när det över allt stod att de skulle ha öppet till ett var faktiskt riktigt otrevlig.)

Efter att jag lämnat av syskonen Gustavsson och glidit förbi de köande människorna vid Kåren försökte jag få några timmars sömn innan det var dags för nästa examination. Min handledare skulle filma mig när jag höll i lektionerna på jobbet och skicka till min chef så hon kan godkänna mig som babysiminstruktör. Snacka om ångest. Fast min handledare hävdar att det inte kommer att vara några problem så jag litar på henne även om jag tyckte att det gick sådär. Skönt att det är gjort i alla fall. Nu ska jag göra ett försök att sova och hoppas att den här envisa huvudvärken har gett upp tills imorgon så jag kan ta mig till skolan.

Nattliga inbjudningar.

Nej, jag har inte varit ute och raggat. Lördagskvällen spenderade med kinamat, Siamesen, tjejsnack tills vi slutligen hamnade i halvsovande stadium i min soffa när vi försök se en film. Inte läge för utgång med andra ord.

Vid halv fyra ungefär väcktes jag av telefonen och ett samtal från kallare breddgrader i norr. Jag fick en inbjudan till en officersmiddag (tror det var så det kallades) om två veckor och måste ha bestämt mig till på torsdag. Undrar om personen i fråga ens kommer ihåg att han frågade, var kanske inte den nyktraste person jag pratat med i år. Fast nåt säger mig att en yrvaken jag var på en lägre nivå i tankeverksamhet ibland så det var nog ett ganska underhållande samtal för utomstående. Jag blev också aningen mobbad för att jag fortfarande pluggar... ja, jag vet jag borde sluta och jag ska sluta efter den här terminen. Frågan är nu bara, ska jag krångla och försöka hitta en ersättare på jobbet för att åka till Arvidsjaur (i och för sig blev jag lovad resa och boende betalt) men jag har ett jobb som jag knappt kan vara sjuk ifrån. Så nu är jag lite fundersam på hur väl det kommer tas emot om jag säger att jag är bjuden på fest i Arvidsjaur och behöver vara ledig.

Den som väntar på nåt gott del 2...

Jag har krånglat i över en timme (nästan 1,5 tror jag) för att kunna se matchen på min dator. Nu funkar det äntligen. Inte som att va på Ullevi men bättre än ingenting alls.

Den som väntar på nåt gott...

Det har varit två intensiva dygn det senaste och jag har massor att säga om dem, fast inte nu. Ni får ge er till tåls tills morgondagen helt enkelt och hoppas på att jag besitter mer energi då.

Snart är det över för den här gången.

Att tentaplugga en hel vecka leder inte direkt till några fantastiska upplevelser som jag kan dela med mig av här känner jag. Förhoppningsvis blir livet lite roligare efter kl 15 imorgon.

Min hjärna känns som mos efter den senaste veckan och eftersom det helt på eget bevåg har bestämt sig för att vägra ta emot och bearbeta mer information antar jag att jag är klar med mitt tentaplugg och får helt enkelt hoppas på det bästa imorgon. Håll tummarna eller be en bön för mig, jag kan komma att behöva det.

"90 minuter, nästan en hel timme".

Tid är en konstig aspekt på tillvaron. Jag pratade nyss med en kompis i telefon. Hon är en av de där jag kan prata med väldigt länge i telefonen och gör så väldigt ofta. Eller vi har konstaterat att våra tider aldrig passar numera så det som förut var flera timmar i veckan har krympt betydligt. Hur som helst, hon ringde mig och vi pratade i vad som kändes ungefär som en kvart kanske. När vi avslutade samtalet konstaterade vi att nu blev det ju inte så länge den här gången heller men vi får satsa på nästa vecka istället och hoppas vi har mer tid över då. När jag väl lagt på luren visade det sig att vi pratat i drygt 45 minuter.

Lite som hotell.

Mamma väckte mig i morse och hade gjort ordning frukost. Bara att kravla sig upp till frukostbordet och äta. Mycket bättre än så kan det inte bli på morgonen.

Heja, heja!

Titta vilka jag såg på vägen till Stockholm idag. Synd bara att de inte fick med sig mer än en poäng hem.

Diskrimineringsteorier hit och löneekvationer dit.

Befinner mig i mammas lägenhet i Stockholm. Hon kom hem pratade i telefon en halvtimme, sa hej småpratade lite om mitt plugg och sen sa hon mat. Följt av ska jag gå och köpa pizza. Ska nog bo här lite oftare tror jag.

Idag har jag haft en sådan där dag då jag gjort allt man inte borde göra på en tentavecka. Särskilt inte på en vecka där jag faktiskt måste plugga om jag ska klara den här tentan. Jag har fixat med massa konstiga saker hemma, åkt till Stockholm för att besöka provskor med en kompis som sedan också blev en fika. Dock blev det inga skor den här gången. Sedan har jag faktiskt tagit mig till mammas lägenhet och tänkte börja plugga men min dator strejkade så snällt så där försvann en halvtimme till. Nu fungerar datorn igen och hittills har jag kanske totalt ägnat en timme åt plugg på hela dagen. Skäms på mig! Nu är det åter till plugget innan mamma kommer med pizzan och det blir paus igen..

Kort men koncist.

Jag fick ett mejl från min chef förut. Det stod helt sonika att alla klarade provet och så tackade hon för en trevlig utbildning. Fast vi kanske ska lägga till att det var ett av fem mejl jag fick av henne idag och de andra var betydligt längre med både intressant och mindre intressant information.

Det som börjar med tentaplugg och förvirrande tankar slutar med fotboll och nervositet.

Mitt i allt tentaplugg sitter jag här med en fundering. Fast det är klart så mycket tentaplugg har det ju inte blivit idag. Jag har spenderat den mesta tiden idag med att må dåligt och tycka synd om mig själv. Nu är jag däremot igång med pluggandet igen. Förutom den här lilla pausen men jag måste skriva av mig lite för min fundering tar upp alldeles för stor del av min hjärna.

Som tidsfördriv när jag låg och tyckte synd om mig själv förut kikade jag lite på jobbannonser och fann tre stycken på samma företag som jag skulle kunna söka. En tror jag i och för sig att jag inte riktigt skulle få men de andra två har jag både erfarenheten och kompetensen att få. Det sista är jag nog till och med lite överkvalificerad till eller rättare sagt min högskoleutbildning skulle vara helt onödig. Saken är bara att det är ungefär samma typ av jobb som jag redan haft fast i ett helt annat läge. Aningen förvirrad beskrivning jag vet men innan jag har bestämt mig om jag ska söka eller om det bara är som att gå tillbaka till ruta ett tänker jag inte säga mer. Jo en sak till, nej jobbet är inte på McDonald's.

Och för er som inte fattat det riktigt än. Jag startade den här bloggen eftersom jag har nästan alla mina vänner på distans och ville att de skulle kunna hänga med i mitt liv. Fast ibland blir den mer än så för mig, den funkar jättebra som terapi. Lite det jag brukar ha mina vänner till i och för sig. Att prata om tankar och problem hit och dit så det är kanske inte så konstigt att det återspeglas här. Hur som helst, jag har kommit till den fantastiska insikten att jag skriver lite här och så funderar jag mindre sen och kan ägna mig åt sånt som jag egentligen borde... plugga exempelvis. Fast frågan är hur mycket plugg det kommer bli nu när jag försöker följa med i fotbollen via aftonbladets blogg. För er som undrar varför jag inte lyssnar på radion så är svaret enkelt. Då kan jag verkligen inte koncentrera mig på plugget och sen skulle jag nog förgås av nervositet. Och nu blev det 1-0 för Halmstad så jag kanske borde stänga av helt och ägna mig åt plugget istället. Förövrigt tar det helt galet lång tid att skriva det här inlägget eftersom jag bara mååååste växla över till bloggen varje gång den låter att det skrivits något. Aningen bitter varje gång det är kommentarer från läsarna bara istället för nåt som händer i matchen. Nu ska jag sluta vara bitter och koncentrera mig på matche... ehh jag menar plugget och jag ber om ursäkt för alla eventuella konstiga formuleringar och undliga resonemang i det här inlägget för jag tänker inte lägga en sekund på att läsa igenom det just nu så ni får ta det som det är. I och för sig har ni tagit er ända hit så lär det inte vara allt för hemskt.

En dålig dag.

Klockan ringde tidigt i morse för i ett svagt ögonblick (och det faktum att det alltid är fullt i min tvättstuga numera) så bokade jag tvättid mellan 7 -10 eller om det är till 11 är inte helt säker. Med andra ord, jag kom aldrig dit. Till saken hör också att jag hade råkat dubbelboka mig klockan 8 på morgonen på en "ledig2 dag (läs: inte gå till skolan, men sitta hemma och plugga som en galning dag). Jag skulle få en gyminstruktion som jag bokade för flera veckor sedan, men det var typ enda tiden jag kunde. Jag kom aldrig dit heller.

Istället vaknade jag upp och kände mig helt slut i kroppen och hade ont lite här och där. Halsen, knät, magen och ryggen för att va exakt. Nu har de flesta krämporna försvunnit som tur är, men jag tror å andra sidan de har samlats i örat för mitt ena öra började göra ordentligt ont för bara en liten stund sen. Eventuellt funderar jag lite på om mattheten som jag fortfarande känner kan vara ett tecken på feber. Fast eftersom jag inte har tid att va sjuk och kanske framför allt att min febertermometer ligger någonstans på vinden så lär jag aldrig få veta.

Där ute finns en värld av långa nätter.

Tentavecka. Behöver jag egentligen säga nåt mer? Okej då lite mer än så ska jag skriva.

Dagen har mestadels bestått av plugg och jag har vridit och vänt på den svenska lönebildningen för att försöka besvara gamla tentafrågor. Så om någon har något tips på exempelvis hur lönen utvecklas över tid vid generell och vid företagsspecifik internutbildning så vore jag tacksam. Eller vad sägs om en förklaring till hur decentraliseringen av lönebildningen kan ha bidragit till sjuksköterskornas höga löneutveckling under perioden 1996 - 2002.

Kanske har jag inte riktigt haft den diciplin jag hade förr i tiden på tentaveckorna. Då pluggade jag i princip från morgon till kväll. Idag är jag inte så redig längre. Fast i det här fallet borde jag kanske för jag känner att jag har otroligt dålig koll. Samtidigt har det ju löst sig alla gånger innan så varför skulle det inte göra det den här gången. Inga psykologiska analyser av det där tack!

Det enda roliga jag faktiskt har gjort idag är att se på ett par Supernatural avsnitt. En mycket bra sysselsättning på tentaveckor har jag hört. Fast nu har jag i alla fall kommit ikapp TV:n igen så nu vet jag inte vad jag ska bedriva tiden med när jag behöver en anledning till att slippa plugga.

Men Thailand då?

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det när en av mina vänner ger mig den här uppmaningen.

Gå till datacorner köp en rutger2 (router för den utomstående) o en extern hårddisk o en ny dator o en tv, ljudsystem en ny kamera är kul också en hitech-skrivare.

Rom byggdes inte på en dag.

Nu har jag gjort fyra seriösa försök att skriva detta blogginlägg men det slutar alltid med att jag raderar allt jag skrivit. Så nu får ni nöja er med detta helt meningslösa dravel istället för jag vet inte hur jag ska formulera det jag vill skriva utan att det låter fel. Om ni inte har gett upp och slutat läsa än tänker jag passa på att gratulera min kompis som gifter sig idag. All lycka och välgång i framtiden eller vad är det för lamt man brukar. Standardiserade gratulationsfraser låter alltid så klyschiga och torra. Lite som att man faktiskt inte menar dem utan bara säger dem för att man borde och utan att egentligen tänka på vad man säger. Nu säger jag inte att alla gånger som de används menar personen egentligen något helt annat och kanske inte heller att vi borde sluta använda dem, de fyller ju faktiskt en social funktion och de underlättar kommunikationen avsevärt. Tänk om man varje gång var tvungen att komma på något originellt att säga när man ville gratulera någon. Innan jag snurrar in mig allt för mycket i detta spontana analyserande av gratulationsfraser vill jag bara säga att jag hoppas på riktigt att de får ett lyckat äktenskap och får de liv de hoppas på. (För att använda några klyschor till...)

Fika paus.

Snart ska det skrivas prov men först lite kaffe och sockerchock. Tur kursen är slut snart. Och nej jag har inte tagit av alla sorter!

Franks blivande kompis.

Dag 1 på utbildningen är avklarad. Jag känner mig helt mör i huvudet och precis proppmätt i magen. Förstår inte hur jag ska orka äta 3 rätters middag om 20 min. Mycket äta blir det.

Två dagar med massor med gott fika framför mig.

Nu bär det av till Uppsala på minisimsutbildning i två dagar. Med tanke på hur det var sist jag var där på kurs kommer jag nog kunna rulla hem imorgon.

Vaför, vaför, vaför blev det natten?

Nu hänger jag inte riktigt med i svängarna. Tänkte för bara en liten stund sen att jag borde gå och hämta bilen som står i en annan del av stan. Det var någon som tvingade i mig öl sist jag var där så bilen fick snällt stå kvar. Nu behöver jag den imorgon bitti och tänkte för någon timme sen (då det fortfarande var ljust) att jag skulle gå innan det blev mörkt. En mycket bra tanke tills jag precis tittade ut genom fönstret och insåg att det är mörkt och jag inte har hämtat bilen än.

Tänka är tydligen överskattat.

Ibland funderar jag lite på hur de anställda på Gotlands kommun tänker eller om de ens tänker. Visst alla människor kan göra fel och kanske är det inte kommunens fel när det blir tokigt alla gånger men i vissa fall undrar man varför ingen reagerar på vägen. Vem tänkte inte hela vägen?

Läs den här artikeln. De har byggt en fotbollsplan med en matta som ska föreställa gräs med en mur runt omkring så att den ska vara skyddad. Eller kanske att det runt omkring ska skyddas från bollarna. Den ligger precis bredvid en skolgård och så långt är allt lugnt. Problemet är bara att muren som är runt om är på ena sidan klädd med en grön mjuk matta för att ingen ska skada sig på den. På andra sidan är den inspirerad av ringmuren och således ruggad sten. Gissa vilken sida de vänt in mot planen. Gissade ni på den mjuka gröna så gissade ni fel! Det kan ju tyckas att någon under bygget borde ha tänkt tanken att något kanske var bakvänt men tydligen inte. Bilder finns i länken för den som vill se.

Artikeln har också gjort en intervju med ansvarig på kultur och fritidsförvaltningen som jag tänker återge här. Kanske inte det smartaste han kunde säga direkt eller är det bara jag som tycker så?

Hur kommer det sig att den gröna sidan är utåt och stenen inåt?
- Jag vet faktiskt inte hur det kommer sig att det blev som det blev. Jag hade ju hellre sett att det var tvärtom.

Det bör väl vid upphandlingen ha varit meningen att det skulle vara tvärtom?
- Ja personligen kan jag ju tycka så, ja. Men jag vet inte varför det blev så här.

Har ni fått några synpunkter på det?
- Inte mer än att man får väl lite undringar. Och sen tänker man väl, vad händer om nån unge står på huvudet in i väggen där.

Vems ansvar är det då?
- Det är ju vi på Kultur- och fritid som ansvarar för anläggningen. Så det är väl vi.

Tänker ni göra något åt det?
- Nej.

Varför inte?
- Det är förenat med en kostnad. Det är därför.

Så de som idrottar på A7 får finna sig i det bara?
- Ja.

Det roliga i det här fallet är att det inte är första gången Gotlands kommun gör någonting som inte verkar helt genomtänkt. Vi (oftast jag och bror) hittar en hel del roligheter när vi är där på sommaren. Ett exempel är skylten som satt från ett (enbart ett) håll i en rondell där det stod "lämna plats för bilar i cirkulationsplats". Jag vet att man ska det, men kan tycka att regeln om att man ska det och väjningsskyltar kan räcka som i alla andra rondeller på Gotland. Det här var för två år sedan och i somras var vi trots allt lite besvikna över att den inte satt kvar. Till vår glädje insåg vi att de bara hade flyttat den till en annan rondell. På tal om rondeller har de också byggt en ny rondell i inre hamnen som inte ligger mitt i korsningen så om man kommer från ett håll är det väldigt oklart om det är en rondell eller inte. Det finns gott om plats att svänga vänster utan att runda den. Har en släkting som har jobbat med sådana saker och även han var mycket fundersam över denna rondell.

Lika så verkar de inte ha koll på det här med korsningar. I en t-korsning har de från ena hållet målat körriktningspilar som visar höger, vänster och rakt fram! Tyvärr tog jag aldrig någon bild på detta och det ångrar jag än idag. Pilarna som visade rakt fram är bortskrapade men det syns fortfarande att de har varit där.

Gammal och glömsk?

Jag har en kompis som varje gång hon kommer hit ojar om att alla krogar bara är öppna till klockan 2. Till saken hör att de inte är öppna längre där hon bor. Eftersom jag tydligen inte kan sova i kväll heller, trots bara 5 timmars sömn i nättras (ja det är ett ord!) kikade jag på lite bilder på facebook. En av bilderna var tagna på ett gäng fulla människor kl 06 en lördagsmorgon inne på McDonald's. Spontant tänkte jag, vem är full på McD klockan 6 på morgonen. Tydligen har jag glömt att när jag bodde i Göteborg hängde vi också på Burger King (har man med min kompis är McD uteslutet om det finns ett BK i närheten) klockan 6 på morgonen för att vi var hungriga. Hade vi otur och det var vår eller sommar kunde till och med solen ha gått upp när vi väl kom ut därifrån och skulle hem och sova. Har ett svagt minne av ett "godmorgon tjejer" från en busschaufför när vi var på väg hem från krogen. Ändå var min första tanke när jag såg bilden "vem är full på McD en helgmorgon". Helt plötsligt blev det väldigt klart för mig varför min kompis alltid tycker att den här stan stänger tidigt när hon hälsar på mig. Hon var ju min trogne vapendragare även när jag bodde i Göteborg och krogarna faktiskt inte stängde klockan två. Själv har jag tydligen glömt hur det var...

"95% av alla våra tåg går enligt tidtabell"

Tåg är inte riktigt min grej idag. Fast tro det eller ej, jag var typ i tid i morse. Detta trots att tåget slutligen var 20 min sent och de på radion talade om eventuella förseningar på röda linjen (den som går till universitetet) uppemot 10 minuter. Tack vare lite tur med tunnelbanan som kom precis när jag kom ner på perrongen (försenad eller inte har jag ingen aning om men där var den i alla fall precis när jag behövde den) men framförallt på grund av min misslyckade sambo som trotsade ett kallt golv för att leta reda på vilken sal jag skulle vara i. Jag tackar och bockar!

Föreläsningar 10-15 förflöt riktigt fint och efteråt väntade fika med en före detta klasskamrat. Mycket trevligt men också orsaken till att jag tog 18.07 tåget hem och åkte på en ordentlig försening hem också. Vi gick på nästan ingen fart alls mellan Enköping och Västerås. Sträckan som normalt tar en kvart tog över dubbla tiden. 25 minuter sena (totalt 45 minuter försenad på grund av tåg denna fantastiska pendlardag) ankom vi till Västerås på grund av att polisen letar efter en person som kan ha råkat ut för sjukdom har försvunnit i norra delen av Västerås.

Ojoj.

Jag sitter på ett tåg till Stockholm som är ca 15 min försenat. Detta trots att det stod inne på perrongen långt innan avgångstid. Jag har totalt glömt bort att titta var föreläsningen ska vara så jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen om jag nu skulle hinna till universitet i tid. Det här bådar inte gott.

För att man inte kan se den för många gånger.

Spana in räddningen på Malmös frispark. Årets räddning i allsvenskan? (För er som inte orkar kolla på hela klippet så kommer den i andra halvan).

Det kan bara bli bättre... eller?

Den här dagen har inte börjat något vidare. Jag sov väldigt mycket längre än jag hade tänkt mig. Tydligen vaknar jag inte tidigt av mig själv längre utan sover till och med förbi skolbarnens första rast. (De spelar fotboll utanför mitt fönster). Jag hade knappt någon frukost hemma men har ändå lyckats äta mig hyfsat mätt på det jag faktiskt hade.

Trots den långa sovmorgonen jag gav mig har min hjärna fortfarande inte fattat att det är morgon och dags att vakna. Den känns ungefär som en klump gröt och väger massor. Vet inte riktigt vad jag ska göra, behöver plugga massor men motivationen eller hjärnkapaciteten finns inte där just nu. Inte går det nåt bra på TV heller som jag kan skylla på att jag bara "måste" se. Till råga på allt har jag åkt på en morgonförkylning. Varje morgon vaknar jag och nyser och snörvlar massor, sen när jag varit vaken nån timme så slutar det. Kanske är dumt att klaga för jag kunde ju varit förkyld hela dagen men det är ändå drygt.

Not my cup of tea.

Nu har jag suttit och stirrat på ett tomt blogginlägg ganska länge i ett försök att beskriva gårdagskvällen. Jag vet inte ens vart jag ska börja men sammanfattningsvis var det sjukt roligt och galet mystiskt. Träffade människor jag inte sett på länge, kanske inte så konstigt med tanke på att jag varit borta större delen av det senaste året men i alla fall. Det var i alla fall trevligare än creepy killen som på nåt sätt fick oss i polisförhör på Stora gatan genom att han hejade på en kille i röd jacka. Tydligen hade någon kille i röd jacka (gissningsvis killen som polisen stannade) kastat en cykel på en bil. Mycket moget utspel kan jag känna. Så nu har polisen våra personnummer i ett skadegörelsefall som vi inte vet någonting om. Tidigare på kvällen hade vi en diskussion om hur det kan va så svårt att hitta vettiga killar i den här stan, det är ju ändå Sveriges femte största. Jag tror att vi fick svaret där. Killarna i den här stan kastar cyklar på bilar.

Vackra kvinnors månad?

Jag fick ett mejl. Ett sådant där mejl som man ska mejla vidare till allt och alla. Just det här mejlet har jag fått flera gånger och kan säkert ha mejlat vidare även om jag oftast brukar låta bli. Löften om evig lycka och drömprinsen eller hot om olycka biter inte riktigt på mig. Dock är det lite sött så jag gör en egen variant och publicerar det här istället för att mejla runt det till folk. Och till fröken som skickade det, jag ser dig som en vän och det vet du även om du inte fick nåt svar. Sen har jag bara en fråga till, när är vackra kvinnors månad? Det lät som en väldigt trevlig månad tycker jag.


Till er underbara tjejer!

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.
Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.

Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon...'

Om du har öppnat detta mejl, är du tvungen att skicka det vidare till de flickor du känner.. (och till de män som tar oss för givet)
Om du inte skickar det tillbaka till mig, tar jag för givet att du inte ser mig som din vän.
Skicka det vidare och inom 5 minuter kommer ditt Livs Kärlek att ringa dig eller skicka ett meddelande.

Ha en underbar dag!

VI EEEEEEEEEEEE SÅ VACKRA!!!!!

Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:

3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning

8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.

15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig och FUL tjej. (Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).

20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.

30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång, för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte har tid att fixa till sig själv så hon går ändå.

40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för kort/lång,för stripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och går ändå.

50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.

60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor som inte ens kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner världen.

70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga - och går ut och njuter av livet.

80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.

Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten tidigare.

Skicka detta till alla vackra kvinnor som Du är tacksam för att Du har som vänner.

Sänd detta till fem eller fler fenomenala kvinnor idag för att fira Vackra Kvinnors Månad.
Och om du gör det kommer något gott att hända - Du kommer nämligen att ha ökat en annan kvinnas självkänsla.

Någon saknar mig i alla fall.

Idag (mitt under världens tråkigaste föreläsning) fick jag ett sms "Varför var du inte på msn igår! Fyyy!" Jag har faktiskt ett liv jag med (även om det inte alltid verkar så).

Är gräset grönare på andra sidan?

Hur illa är det egentligen om jag mitt under gårdagens föreläsning slås av tanken att jag kanske borde hoppa av kursen jag läser nu? Inte för att den egentligen är dålig på något sätt utan mest för att jag är omotiverad, inte behöver poängen och jag tar studiemedel i mängder. Jag har heller inte tid att plugga på kursen jag läser, skriva färdigt min uppsats eller fullständigt koncentrera mig på praktiken jag gör, för jag försöker alltid göra allt samtidigt och jag behöver göra allt samtidigt om jag ska hinna med allt. Sen ska vi inte tala om hur mycket jag ignorerar faktumet att jag behöver söka jobb eftersom jag inte har en aning om vad som händer efter den här terminens slut. Det enda som är helt klart är att jag typ för första gången sen jag sökte in på högskolan i oktober 2004 inte har sökt någon kurs till nästa termin. Det är lite läskigt men väldigt skönt. Jag är som sagt totalt omotiverad till att plugga nu vilket inte direkt gör hela den här soppan bättre.

Favorit i repris.

I lördags var det fotboll, öl, pizza och tjejsnack som gällde. Idag är det fotboll, godis och vin (även ett McD besök har vi hunnit med). Saken är bara den att vi är väldigt mätta och just nu inte särskilt godissugna, vilket vi lite lätt förträngde när vi handlade tror jag.

The good old days.

Fastnade i en hög av gamla bilder och kan inte säga annat än att kul har det varit i alla fall. De flesta bilder är från förra hösten och några från förra våren. Ni lär kunna gissa vilka...

Jag, Anna och Patrik på Kåren hans sista kväll i stan.

Kan inte alls förstå varför folk tycker att vi är så lika...

Vindrickning på Patriks gräsmatta.

Vi bakar blåbärspaj som förstörde Patriks ugn. Det var dock inte vårt fel utan formens.

Fler studentbostäder borde helt klart ha tillgång till egen gräsmatta.

På den här tiden var vi duktiga och bakade. Kanske var det lite ett krav för att få tjuva Patriks gräsmatta.

Världens snyggaste siames.

I dödskalleglasen skall det drickas rosa drinkar annars är det fusk.

Vindrickning hos siamesen.

Jag tänker aldrig släppa utan kidnappa dig och ta med dig till Norge. (Det gjorde jag iofs sen, men det visste jag inte på min flyttfest när bilden togs).

De försökte övertala mig att stanna kvar genom att vara sjukt roliga den här kvällen.

Fast sen så blev de lite osams över vem som skulle sakna mig mest.

Sen kom Anna på en idé hon fått nån gång tidigare och allt löste sig igen.