Den här dagen har varit annorlunda från början till slut (eller så långt den nu har varat i alla fall). Åkte med 8:22 tåget till Stockholm i morse, vilket brukar vara jättebra eftersom det inte brukar vara särskilt mycket folk på det. Idag var det precis hur mycket folk som helst (för att vara det tåget i alla fall, det var ju inte i närheten av de tidigare tågen eller studenttågen till Eskilstuna för den delen).
Precis när jag kliver på tåget ringer min telefon, funderar först på att inte svara och ringa upp om nån minut men ångrar mig sedan och fiskar upp telefonen ur väskan (en av de tre jag bar på). Tur var det för det visade sig vara ett dolt nummer. Så samtidigt som jag lite förvirrat med all min packning försökte hitta plats på ett ganska fullt tåg, utan att slå ner nån på vägen med ryggsäcken, så försökte jag låta trevlig och engagerad gentemot personen jag pratade med och som ville att jag skulle komma på intervju för ett jobb jag har sökt. Det hela slutade hur som helst lyckligt, jag hittade en plats på en sådan där fantastiskt mindre skön fällstol (jag skulle ju sova på tåget hade jag tänkt, nu gick ju inte det) och lyckades boka in en tid för intervju.
Sedan kom jag till Stockholm, då var det samma procedur på tunnelbanan. Min gissning är att det var förseningar på linjen för det var ovanligt långt mellan tågen och de var helt sjukt överfulla. Inte bara sådär vanligt överfulla som de är när alla studenter på KTH och Universitetet ska med samma tunnelbana på morgonen utan sådär överfulla så jag funderade på om jag ens skulle komma med.
Väl ute vid skolan visade det sig att vår föreläsare var en timme försenad (eftersom han trodde att föreläsningen skulle börja kl 13 och inte 10) så jag satte mig snällt med några andra i biblioteket och pluggade. Det är få gånger det senaste som jag har känt mig så duktig och ambitiös som då. Hela föreläsningen var en repetition på saker jag redan läst men det gjorde absolut ingenting alls för vår föreläsare visade sig vara smått fantastisk och jag blev helt plötsligt påmind om vad det är med det här som jag tycker är så himla roligt. Det bästa av allt är att vi ska ha honom imorgon också.
Precis när jag kliver på tåget ringer min telefon, funderar först på att inte svara och ringa upp om nån minut men ångrar mig sedan och fiskar upp telefonen ur väskan (en av de tre jag bar på). Tur var det för det visade sig vara ett dolt nummer. Så samtidigt som jag lite förvirrat med all min packning försökte hitta plats på ett ganska fullt tåg, utan att slå ner nån på vägen med ryggsäcken, så försökte jag låta trevlig och engagerad gentemot personen jag pratade med och som ville att jag skulle komma på intervju för ett jobb jag har sökt. Det hela slutade hur som helst lyckligt, jag hittade en plats på en sådan där fantastiskt mindre skön fällstol (jag skulle ju sova på tåget hade jag tänkt, nu gick ju inte det) och lyckades boka in en tid för intervju.
Sedan kom jag till Stockholm, då var det samma procedur på tunnelbanan. Min gissning är att det var förseningar på linjen för det var ovanligt långt mellan tågen och de var helt sjukt överfulla. Inte bara sådär vanligt överfulla som de är när alla studenter på KTH och Universitetet ska med samma tunnelbana på morgonen utan sådär överfulla så jag funderade på om jag ens skulle komma med.
Väl ute vid skolan visade det sig att vår föreläsare var en timme försenad (eftersom han trodde att föreläsningen skulle börja kl 13 och inte 10) så jag satte mig snällt med några andra i biblioteket och pluggade. Det är få gånger det senaste som jag har känt mig så duktig och ambitiös som då. Hela föreläsningen var en repetition på saker jag redan läst men det gjorde absolut ingenting alls för vår föreläsare visade sig vara smått fantastisk och jag blev helt plötsligt påmind om vad det är med det här som jag tycker är så himla roligt. Det bästa av allt är att vi ska ha honom imorgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar