Det gäller att hitta sin grej.

Jag är inte särskilt äckelmagad utav mig. Att växa upp med min far och min farbror gör en härdad från barnsben. Det finns inget ämne som inte pratas om bara för att man äter, ibland talas det om ämnen just för att man äter. Pappas löständerhistoria brukar komma upp då exempelvis, eller precis efter maten om inte annat. Har nog faktiskt aldrig hört den när det inte varit mat i närheten när jag tänker efter. För er som inte har hört historien, vill ni verkligen höra den så säg till ska jag berätta annars tänker jag skona er från den. Jag rekommenderar dock att ni inte äter samtidigt om ni är känsliga. Så vart vill jag komma med detta tillsynes irrelevanta resonemang? Jag har kommit fram till att det faktiskt finns saker som får mig att tappa aptiten... De tjocka gubbarna i tajta minimala kalsonger som dansar runt i reklamen för nåt nytt dokumentärprogram på tv. Lite konstigt eftersom program som "Du blir vad du äter" och "The biggest looser" mest brukar göra mig hungrig och sugen på onyttigheter.