Klantigheten når nya höjder.

Det var längesedan jag kände mig så klantig som idag. Att jag gör småklantiga saker hela tiden är väl ingen som har gått miste om. I förra veckan skar jag mig exempelvis på en förpackning med salta pinnar så att jag var tvungen att plåstra om mitt finger. I vanliga fall brukar jag knappt ens reflektera över att jag slår mig och de flesta av mina blåmärken har jag ingen aning om när eller hur jag fick. (Jag får blåmärken väldigt lätt och med tanke på hur klantig jag kan vara är det sällan jag är helt fri från blåmärken.) Idag handlar min klantighet dock inte bara om skador.

Morgonen började ganska bra. Dock fick jag lite bråttom och bestämde mig för att ta med mig frukosten och äta den på tåget istället för hemma. Ingen idé att kasta i mig den när jag ändå ska sitta på tåget i 35 minuter tänkte jag. Packade ner frukosten och gick till tåget i lugn och ro. Kommer fram till tåget med 5 minuters marginal och ser att det är knappt 10 minuter försenat. Jättebra tänker jag, då hinner jag köpa en kopp te också. Först bestämmer jag mig dock för att köpa biljetten så det är klart. Precis när jag har fått ut den ur automaten inser jag att påsen med mina arbetskläder står kvar i hallen hemma. Tvekar kort om vad som är vettigast: åka med tåget utan arbetskläder och hoppas på att det går att låna ett par på jobbet eller gå hem och hämta kläderna och ta bilen till jobbet. Funderade till och med på om jag skulle hinna springa fram och tillbaka om jag låste in resten av packningen på stationen. Beslutade mig dock för att ta det säkra före det osäkra och ignorera det faktum att jag just betalt för en tågbiljett som jag inte kommer att utnyttja, gå hem och hämta kläderna och köra till Eskilstuna. Eftersom jag har världens smuligaste bröd ville jag inte heller äta i bilen så frukosten blev helt enkelt inställd.

Senare under dagen lyckades jag med en sådan där typisk "siamesklantighet". Jag dunkade in knät i en skåpdörr (en stängd skåpdörr) så hårt att jag inte bara fick ett blåmärke utan en bula också. Jag som tänkte försöka hålla mig blåmärksfri så gått det går till bröllopsfesten på lördag. Så bra gick det med andra ord.

Fail.

Jag har fått ett mejl från antagningsenheten att de granskat och bedömt min ansökan. Det står också att jag ska kontrollera uppgifterna. När jag loggar in på studera.nu för att göra detta står det där att bedömning fortfarande pågår.

It's the good advice that you just didn't take.

Att många som gillar Henrik Lundqvist också gillar NY Rangers är kanske inte så konstigt, men vart finns kopplingen mellan Frölunda HC och Dag-Otto?

2000-talets superhjälte.

Hur skulle världen se ut utan alla dessa "it-killar" som kan rädda oss från våra tekniska problem. Idag kommer inte drömprinsen längre på en vis springare och räddar damer i nöd. Han behöver inte ens besitta några superkrafter. Allt han behöver är att kunna lösa datorproblemet och han blir en hjälte.

Ny bantningsmetod?

Datorkrånglet (som fortfarande inte är löst) har fått mig att helt glömma att äta lunch. Nu kurrar min mage så högt att det antagligen hörs in till grannen. Dags att värma lite soppa kanske och sedan fortsätta krångla med datorn. Det här verkar ta hela dagen och jag börjar faktiskt känna mig lite uppgiven. Tack och lov har jag haft stöd och hjälp från Min misslyckade sambo, även om det inte löst problemet så känns det helt klart som att han har hjälpt mig. Tack!

Hjälp någon?

Just i skrivandets stund måste jag erkänna att jag hatar datorer! Jag försöker installera ett program jag behöver till en sak. Programmet installeras men licensieringsprocessen fungerar inte. Den säger att jag istället ska öppna en fil manuellt istället men när jag försöker med det får jag exakt samma felmeddelande. Att jag ska öppna filen jag just försökte öppna manuellt, manuellt. Me don't like.

Underbart är kort.

Jag känner mig inte riktigt lika nöjd över min parkeringsplats nu som när jag hittade den.

Mera väder.

Regnet och åskan de pratade om i morse verkade inte vilja infinna sig. Jobbet är klart för idag och nu väntar grillning.

Du vet att du är svensk när du....

Väderprognosen gör mig förvirrad. Ute är det sol och blå himmel. Väderprognosen för Eskilstuna säger att det ska regna i eftermiddag och åska ikväll. Just nu är det väldigt svårt att tänka sig. Ska jag klä mig för sol och blå himmel eller för regn och åska?

I en värld full av magiska trix.

Jag har precis tackat ja till att arbeta dubbelt på lördag. Först 9:30 - 12:40 i Västerås sedan från klockan 14 (med väldigt oklart sluttid) i Eskilstuna. Fast jag kanske ska vara tacksam för jag hade kunnat få börja kl 03.00 i Eskilstuna innan mitt pass i Västerås. Till det hela hör att jag egentligen skulle varit ledig på söndagen men jag har bytt till mig att jobba den också. Känns kanske inte så klokt nu men å andra sidan betyder det att jag är ledig nästa söndag och det känns mycket viktigare. Då ska jag trots allt på bröllopsfest i Karlstad på lördagen.

Mållös.

En person jag känner ska åka ner till Afghanistan idag skriver han på facebook. Att han ska åka har jag vetat länge och även om vi inte har så mycket kontakt längre känns det ändå lite läskigt. Helst hade jag velat skriva någon kommentar på hans facebooksida men jag vet inte vad. Skriver jag "lycka till", "trevlig resa", "sköt om dig", "se till att komma hem levande"?

Drömmen gick i kras.

Att hockey VM inte har någon högre status i Sverige, eller något annat land heller, är ju inte direkt något nytt. Jag måste ändå erkänna att jag tycker att det här VM:et har varit ovanligt underhållande på grund av alla skrällar. Vad sägs om Kanada - Schweiz 1 - 4, Tjeckien - Norge 2 -3, USA - Tyskland 1 -2 (efter sudden), Finland - Danmark 1 -4, USA - Danmark 1 -2 (efter sudden), Slovakien - Danmark 0 -6. Helt plötsligt spelade USA och Finland en match som på förhand borde vara gruppfinal men nu handlade om vilket lag som skulle få gå vidare. USA klarade sig med bara en hårsmån från att åka ur hela A VM i kvalspelet.

Alla dessa galna resultat fick min fantasi och flöda. En helt ny typ av drömfinal föddes i mitt huvud. Inte med något av topplagen, inte ens Sverige fick en plats i min nya drömfinal. För hur roligt hade det inte varit om Danmark och Norge hade mötts i en VM final? Denna dröm gick dock om intet nu när Norge inte tog sig vidare till kvartsfinal. Det hade ju helt klart varit en VM final att minnas.

För om sanningen ska fram så är det väldigt få VM finaler och VM mästerskap över huvudtaget som har etsat sig fast i mitt minne. Att Sverige vann både OS och VM samma år kommer jag minnas ett bra tag framöver, likaså (och nu får alla mina finska vänner förlåta mig) då Sverige låg under med 1 -5 inför tredje perioden mot Finland, vände och vann med 6-5.

Tillbaka i gamla synder.

Klockan är 14 och jag äter frukost. Det betyder dock inte att jag har sovit hela dagen utan varit vaken sen kl 10. Jag som hade blivit så bra på det här med att komma ihåg att äta. Tur jag har ägnat tiden åt en massa andra bra saker i alla fall.

Kräftgång.

Under dagens balkonghäng i solen började satt vi och studerade en ekorre som klättrade ner för ett träd. Alla som har sett en ekorre klättra vet att de klättrar med huvudet nedåt när de tar sig ner för stammen. Därefter började diskussionen om huruvida en ekorre faktiskt kan gå baklänges. Detta vidareutvecklades sedan till att även innefatta andra djur. Kan exempelvis fåglarna backa, deras ben har ju trots allt en viss lutning och vi tvivlade starkt på att de faktiskt kan flyga baklänges. Samma sak med kaniner, kan de hoppa bakåt?

Äta bör man annars dör man.

Hunger är konstiga saker. Innan frukost var jag jättehungrig så jag fixade fil med müsli, te, macka och juice. När jag hade ätit mackan, två skedar fil och druckit halva glaset med juice kände jag mig plötsligt mätt. Inte bara sådär lagom mätt utan känslan var jag vill verkligen inte ha mer att äta. Hur kan det komma sig? Jag borde verkligen inte vara mätt efter så lite. Får väl se hur länge det håller i sig.

Möjligheterna är oändliga.

"Allting går att laga med gaffatejp och går det inte har man inte använt tillräckligt mycket."

Work done, now play.

En lång och seg dag på jobbet är äntligen slut. Jag har hittills haft turen att bara arbeta dagar med dåligt väder och därav dålig försäljning. Hoppas det vänder snart. Som tur är ser kvällens planer betydligt roligare ut. Vindrickning med bästa Siamesen och David.

Tidsfördriv.

Har du någonsin:

Varit kär: Yes
Rymt hemifrån: Kan jag inte direkt påstå
Sovit utomhus: Yes, men nattetid enbart i tält.
Spytt i skolan: Inte vad jag minns
Gjort något dumt som du skrattar åt idag: Oj, vart ska jag börja.
Sett en död människa: Två till och med
Ätit sushi: Japp
Varit på scen: Flera gånger
Retats: Tyken, jag? Nä, det skulle jag väl aldrig vara... *visslar oskyldigt*


Du:

Svär: Lite för ofta privat och inte alls på jobbet har jag precis insett.
Sjunger bra: Sjunger hellre än bra
Duschar dagligen: Inte nödvändigtvis
Vill gifta dej: Inte idag, men har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig.
Kommer överens med dina föräldrar: Absolut
Är rädd för åska: Vad kan åskan göra mig för ont egentligen?
Äger en Ipod: Nix, men snart är det tänkt
Sover med gosedjur: Räknas de som står på nattduksbordet?
Skriver dagbok: Nej, har lärt mig att inte skriva ner sånt man vill hålla för sig själv. (Jag lär mig av mina misstag)
Sjunger i duschen: Nej


This or That:

Pepsi eller CocaCola: CocaCola
Macdonals eller Burger King: Beror på, McDonald's hamburgare och pommes, BK:s dipsåser.
Choklad eller Vanilj: Beror lite på sammanhanget känns det som, men choklad.
Jordgubbar eller Blåbär: Jordgubbar
Kött eller Vegetarian: Äter kött men har inget emot vegetariskt heller.
Tv eller Film: Ser oftare på TV så jag antar att jag får välja det.
Gitarr eller Trummor: Gitarr
Adidas eller Nike: Spelar absolut ingen roll
Kaka eller Paj: Paj, om inte cheesecake räknas som kaka förstås.


Kan du:

Gå ner i spiltt: Har aldrig kunnat, är vig som ett kylskåp ungefär.
Skriva med båda händerna: Ja, men bara läsbart med den ena.
Vissla: Ibland
Blåsa en bubbla: Det kan jag säkert om jag får reda på vad jag ska blåsa den med.
Ha dina ögon i kors: Tveksamt
Nudda näsan med tungan: Nix, är inte ens i närheten om jag försöker.
Dansa: Om det med dansa menas röra sig till musik så absolut. Kan faktiskt till och med dansa bugg och lite Rock 'n roll. Det måste ju räknas för nåt. Gick en kurs i arabisk dans på mellanstadiet men måste tyvärr erkänna att jag glömt bort allt. Minns bara att det var roligt.


Var är du:

Vad ser man utanför ditt fönster: Träd, gräs, en gång, en asfaltsbelagd fotbollsplan, en parkering, några gator, lite höghus, ringleden och högskolan
Lyssnar du på musik nu: Yes, Rise Against för att vara exakt.
Vad har du på dej: Jeans, ett svart linne och en strumpa. (Den andra satte jag precis i fotbadet som stod nedanför där jag hade foten. Ett hett tips: ha inte fotbadet vid soffan.)
Smink: Japp
Vad är det på din musmatta: Jag har ingen musmatta. Just nu agerar soffan musmatta.


Tror du på:

Liv på andra planeter: Det verkar otroligt att av alla planeter som finns vore vår den enda som det finns liv på.
Mirakel: Självklart, synd bara att de händer så sällan.
Kärlek vid första ögonkastet: Tveksamt, men attraktion vid första ögonkastet tror jag på utan tvekan.
Spöken: I någon form ja
Tomten: Vem kommer annars med alla presenterna på julafton. Kanske ska tillägga att jag fortfarande alltid varje jul får ett paket som står att det är ifrån tomten på.
Att detta gjorde dej gladare: Nix, men det sysselsatte mig lagom länge så jag slapp diska och städa innan jag ska iväg och äta glass.

Ambitioner på hög nivå.

Jag satt just och tittade på hur mitt gym har öppet under sommaren. När jag gjorde det kom jag på mig själv med att tycka det verkade vara en jättebra idé att jag kan träna innan jobbet i alla fall tre dagar i veckan då de öppnar kl 06.00. Något säger mig att jag antagligen inte kommer att tycka det senare i sommar. Just nu nöjer jag mig med det faktum att jag faktiskt tyckte det var en bra idé.

Mina 15 minuter i rampljuset har börjat.

Den som är riktigt uppmärksam kan se mig på tv ikväll. Ganska just precis nu faktiskt.

God morgon!

Ska snart iväg till jobbet och kan inte annat än att hoppas på lite mer action idag. Det är ju inte helt optimalt att arbeta på en restaurang med endast sittplatser utomhus när regnet vräker ner.

New York, barn, bröllop och jobb...

... Med dessa fyra ord känns det som om man kan sammanfatta saker som talas om i mitt liv just nu. Bara ett av dem berör mig direkt och det är jobb. Jag jobbar för fullt hela helgen. Hoppas dock på lite bättre väder imorgon så vi får lite fler kunder till oss. Det är ju inte helt praktiskt att arbeta på en restaurang med enbart sittplatser utomhus när det regnar.

Är det bara jag som upplever att alla åker till New York just nu? Vad vet jag, det kanske bara är i min bekantskapskrets men jag tycker att ett flertal statusmeddelande på facebook handlar om resor till New York.

För några månader sen konstaterade jag att jag inte kände en enda människa som jag vet är gravid. Detta efter en period då väldigt många varit gravida. Det dröjde två dagar innan en av mina vänner ringde och berättade att hon väntade barn. Efter det har jag fått reda på att ett flertal gamla klasskamrater från diverse skolor väntar barn. Egentligen är det nog inte så konstigt, jag är ju inte 18 längre direkt och det verkar helt normalt att skaffa barn i min ålder. Ändå är det lite fascinerande att alla verkar göra det samtidigt och att det går i perioder.

Jag har också insett att jag har väldigt många gamla bekanta som har gift sig. En del av dem med varandra (vissa var ett par när jag umgicks med dem och andra har blivit det efteråt) och en del av dem har träffat för mig okända människor som de gift sig med. Vissa par minns jag när de blev tillsammans, vissa mer nyligen än andra. Jag minns för ett par år sedan då det generellt pratades om att bröllop blev allt mer ovanligt bland unga människor, framför allt oss 80talister. Min gissning är att det inte gäller längre, för snart känns det som antingen är man gift eller förlovad eller så är man singel.

Le och leverera.

När andra människor börjar sin långledighet idag så börjar jag jobba istället. Tack servicebranchen!

Fame, I'm gonna live forever.

Jag och en av mina vänner funderade ett tag på att starta en gemensam modeblogg. Planen var dock att istället för att visa upp alla våra senaste fynd i inläggen tänkte vi visa våra arbetsuniformer eftersom det faktiskt det är det vi har på oss på dagarna. En modeblogg med humor helt enkelt, eller ironi för den som vill. Någonstans tror jag att det var brist på både tid och energi som gjorde att det inte riktigt blev av. Kom av någon anledning att tänka på vår gamla idé vilket fick mig att fundera vidare. Så nu sitter jag här och funderar på om det idag är möjligt att nå igenom bloggbruset och få många läsare.

Kanske ska tillägga att jag inte har några planer på att skaffa mängder med läsare till min blogg, jag är väldigt nöjd med den läsarskara jag har. Det känns lite som innehållet inte direkt är tilldragande för den stora massan. Jag vill också kunna skriva relativt obehindrat om vad jag tycker och 0tänker om saker och ting, likaså vad jag gör utan att hela Sverige vet om det.

Det är således en mer hypotetisk fråga. Om jag startade en blogg och verkligen bestämde mig för att jag ville att den skulle bli stor skulle jag lyckas då? Är det möjligt att lyckas genom att kommentera andras bloggar och liknande klassiska knep för att få läsare till sin blogg? Går det verkligen att få så många läsare att man kan tjäna pengar på sin blogg idag om den inte redan är etablerad? Hur mycket arbete behöver man egentligen lägga ner och hur många kommentarer måste man skriva innan det ger resultat? Jag förstår naturligtvis att det till viss del har med innehållet i bloggen att göra. Det har ju dock dykt upp vissa bloggare som varit "jättesnackisar" ett tag och sedan är det ingen som talar om dem längre. Kanske har de fortfarande många läsare men att de inte längre gynnas av nyhetens behag. Måste erkänna att det är väldigt få bloggar jag följer slaviskt om ens någon. Jag läser ganska få bloggar överhuvudtaget med tanke på hur många bloggar det faktiskt finns.

Fast kanske är det bara så enkelt att har man tillräckligt mycket fantasi och kan fabricera ett fantastiskt liv, även om man lever ett helt vanligt Svenssonliv, så finns det plats för ytterligare bloggare med många intresserade läsare. Nu försöker jag inte säga att alla bloggare med många läsare hittar på saker som inte är sanna, men nog försöker vi alla framställa oss från våran bästa sida för det mesta. Visst kan vi berätta dumma saker vi gjort och annat men när vi gör det är det ofta med glimten i ögat och ett mått av självironi. Kan vi skratta åt våra fel och brister verkar de ju faktiskt inte så farliga.

Ett steg fram och två steg bak,

Igår fick jag ett ryck att börja sortera alla mina pappershögar som har växt sig både många och stora den senaste tiden. Att bara vara hemma ungefär ett dygn i veckan tär på ordningen i lägenheten. Nu när jag är hemma lite mer tänkte jag fixa ordning. Problemet är bara att förutom den kasse jag fick ihop som ska till pappersinsamlingen har jag högar med papper över nästan hela lägenheten just nu. En hög med sånt som ska sparas och sättas in i en pärm, en hög med sånt som ska slängas men inte kan återvinnas, en hög med sånt som behöver gås igenom, en hög med sånt som kan vara bra att ha men inte nödvändigtvis behöver arkiveras, en hög med några instruktionsböcker jag hittade och så vidare. Ett allmänt kaos helt enkelt och det största problemet är att jag inte vet vart jag ska göra av allt. Av någon anledning stökar jag alltid till värre än det var från början när jag ska städa.

Ambitiös... till vilken nytta?

Idag hade jag potential till att vara jätteduktig. Jag gick upp i relativt bra tid och tränade på förmiddagen. På väg till träningen bokade jag tvättid i eftermiddag. Väl hemma igen åt jag en andra frukost och duschade innan jag vandrade iväg till biblioteket för att skriva på min uppsats så att den blir klar någon gång. Har inte riktigt haft tid att titta på den sen opponeringen så nu tänkte jag få det klart. Så långt allt gott, om man bortser från att den senaste versionen inte alls ligger på datorn som jag trodde utan på den externa hårddisken, som naturligtvis ligger kvar hemma. Så nu är frågan, sitta här och fördriva tiden med allmänt slösurfande (eftersom jag fortfarande inte hunnit fixa nåt internet hem), gå hem och hämta hårddisken och sedan gå tillbaka till biblioteket eller helt enkelt gå hem och skriva hemma och hoppas på att jag inte behöver internet till någonting? Eller helt av försöka pilla i en tidigare version av uppsatsen och chansa på att det jag gör inte blir eller leder till dubbelarbete kanske. Så gick det med min duktiga dag.

En liten kvällsfundering bara.

Eftersom jag inte har nåt vettigt att fota just nu får ni nöja er med en gammal bild. Varför är det alltid så att lagom till jag börjar tro att något gått förlorat dyker det upp igen?

Kvinnlig intuition?

Är tacksam till människan som satt på den här platsen innan mig. Antagligen kände hon (eller han, men jag gissar på hon) på sig att jag glömt min bok och behövde något att läsa så hon lämnade mig sin tidning.

Och än slank hon hit, och än slank hon dit...

Om någon nu trodde att mina dagar var lite lugnare nu när jag bara har två jobb så bedrog de sig nog. Nu ska jag strax kila iväg till jobbet i Eskilstuna. Efter det bär det av till Stockholm för att hämta lite saker jag måste ha (nycklarna till jobbet imorgon exempelvis) innan jag ska åka hem till Västerås ikväll igen. Än är flängandets tid inte förbi.

Long time no see.

Här kommer en resumé på vad jag gjort sen sist.

• Jobbat mina sista schemalagda dagar på mitt jobb i Stockholm. Känns lite sorgligt faktiskt och jag kommer att sakna alla jättemycket, både barn och vuxna. Till och med min chef (läs: mamma) kommer jag att sakna. Alla frågar hur det är att jobba på samma ställe som mamma och mitt svar är alltid "jag är van, det är så vi gör varje sommar". Tycker till och med det är lite mysigt att jobba ihop med mamma, man kommer väldigt nära varandra. Nu är det dock slut med det.
  

• Burit möbler (sjukligt tunga möbler), skurat, fyllt upp kylar, glassboxar, godis och burit lite fler möbler på mitt nya jobb. Allt som behövdes för att de skulle kunna öppna den första maj.
  

• Jobbat min första "riktiga" dag på sommarjobbet. Riktigt roligt faktiskt, även om jag ser fram emot högsäsongen då det kommer finnas mer att göra.
  

• Simmat med mina barn precis som vanligt också. Nej, jag har inte fått egna barn om någon nu trodde det. Mina simskolebarn helt enkelt.
  

• Glömt nyckelkortet till jobbet i Västerås och nycklarna till lägenheten i Eskilstuna i Stockholm. Vilket jag upptäckte på lördag morgon när jag skulle åka till jobbet. Tur jag har kollegor som inte blir arga när man ringer och väcker dem tidigt på morgonen dagen efter Valborg.

• Kommit 1,5 timme för sent till en inflyttningsfest på valborg. Väl där var det i alla fall väldigt trevligt.
  

• Inte gått på ett personalmöte på mitt ena jobb eftersom jag jobbade på det andra.
  

• En kort sammafattning på förra veckan ser således ut så här: Jobbade i Stockholm på måndagen, i Eskilstuna tisdag och onsdag, i Stockholm igen torsdag och fredag, i Västerås på lördagen och i Eskilstuna på söndagen. Denna vecka ledde också till 13 blåmärken på benen och ett sår på benen, en svullen tå, tre myggbett och en nagel som gick av så långt ned att det började blöda.Till det ska tilläggas att jag har ingen aning om när jag skadade mig, det enda jag vet är när jag bröt nageln, resten är oklart när det skedde.
  

• Denna veckan har börjat betydligt lugnare. Fyra dagars ledighet!

• Lunchat, shoppat, fikat på stan med Siamesen och sedan avslutat det hela med en vin och problemlösarkväll. En mycket efterlängtad dag som jag hoppas återkommer snart.

• Inte ätit glass på stan med min misslyckade sambo eftersom han bangade och hade viktigare saker för sig. Vad kan vara viktigare än att äta glass på stan en solig dag?

• Varit på promenad med hund. Låter kanske inte som nåt som behöver nämnas men jag har nog inte varit på promenad med hund sedan 2003ish. Jag är inte riktigt känd för att vara en hundtokig tjej.
  

• Varit på en mycket trevlig kick off med några av mina nya arbetskollegor. Vi som varit inne och arbetat med att ställa i ordning allt, enhetschefer och lagerkillarna helt enkelt. Alla enades om att det kommer att bli en bra sommar, återstår att se om vi tycker det i augusti också.
  

• Insett att ett enda ord kan ha jättebetydelse. Läste siamesens blogg och hon kallade mig "finaste" det värmde jättemycket. Jag har också lärt mig att ett enda ord kan ta död på alla mina dåliga ursäkter.
  

• Imponerats av att det finns människor som är villiga att gå en extra sträcka för att jag ska tjäna 5 kronor. Vet dock inte riktigt vem som var mest imponerad, jag eller personen som faktiskt erbjöd sig att följa med.

Jag har säkert glömt något men antagligen mest bara en massa soffhäng och vila.