Onsdag: första dagen på mitt nya liv?

Idag har jag varit och tränat! Ja, tro det eller ej men det är faktiskt sant. Det var sjukt jobbigt, jag inser hur mycket jag har gått ner mig sedan sist jag tränade. Kanske inte så konstigt för det var ändå drygt ett år sedan sist. Fast jag är väldigt säker att det inte kommer dröja lika länge till nästa gång.

I do not get it.

Idag har det varit folk från min hyresvärd här och inventerat mina vitvaror. Det gick till på följande sätt. Hon ringde på dörren, klev in i hallen, tittade bort mot min kokvrå skrev något på ett papper och gick igen. Allt som allt tog det säkert 30 sekunder. Kan någon förklara poängen för mig för jag förstår verkligen inte. Det är väl inte så att någon direkt plockar med sig en spis eller ett kylskåp från lägenheten obemärkt?

Mot REM-landet.

Jag har en klump i magen, jag vet inte varför (och jag tycker inte att det finns någon anledning till den) men ändå finns den där och irriterar nu när jag borde sova. Tydligen behövs det inte mycket för att den ska hitta dit. Får väl sova på saken och se om jag kommer på vad den kan bero på. (Eller ännu bättre, om den kan tänkas försvinna av lite sömn. Det vore ju faktiskt det allra bästa.)

And tåg it is.

Det blev tåget och inte bussen eftersom jag tänkte hinna förbi ett ställe på stan och boka om en tid. Om det var någon som trodde att jag skulle lyckas känner ni nog inte mig särskilt väl. Jag är trots allt en av Sveriges största tidsoptimister. Får försöka komma ihåg att gå förbi när jag kommer hem ikväll istället, om de har öppet då.

Jag är kär!

Jag har köpt ett par nya skor och är helt kär. Sen att de nästan kostade en halv hyra pratar vi tyst om tycker jag.

Alla dessa svåra val.

Jag ska åka till Uppsala. Jag behöver vara där strax innan kl 16 för att hinna till praktiken. Det jag inte kan bestämma mig för är hur och när jag ska ta mig dit. Det går en buss kl 14 som är framme 15.50. Den tiden passar perfekt att vara framme. Samtidigt går det ett tåg kl 14.30 som är framme 15.30. Det gör att det känns onödigt att ta bussen som faktiskt tar längre tid och är en hel krona dyrare än tåget, men samtidigt så vad ska jag göra med en halvtimme extra i Uppsala. Det tar ungefär 3 minuter att gå till min praktik och det är ändå ingen där förrän kl 16. Jag har beslutsångest.

Blått och vitt är färgen som gäller.

Fifas statistiska organ har sammanställt en lista på de 50 mest framgångsrika fotbollsklubbarna i Europa sedan 1900-talets början fram till dags datum. Statistiken är hämtad från resultaten i de europeiska turneringarna som finns och har funnits. Det första svenska laget hittar vi på 32:a plats. Vilket kan låta långt ned, men om man ser till att lag som Chelsea, City och Eindhoven faktiskt ligger nedanför på listan så ger det lite perspektiv känns det som. Ja så vilket lag rör det sig om då? IFK Göteborg så klart. Där är det svart på vitt, mitt älsklingslag är bäst i Sverige genom tiderna (om det nu var någon som tvivlat på det). Nästa svenska lag kommer först på 94:e plats och det är inte ett Stockholmslag som jag vet att många vill, önskar och hoppas utan Malmö FF. Men som sagt, Änglarna från Götet regerar.

Underbart är kort

Jag har haft besök i 5 dagar. Det kändes jättelångt på förhand. Idag åkte hon hem och det känns som om hon kom igår. Fast det kan va för att vi hade sjukt roligt och att vi nästan aldrig ses numera. Förr i tiden sågs vi nästan en gång i månaden trots att vi bor 30-50 mil ifrån varandra. Sist vi sågs var i april eller nåt sånt. Det måste helt klart bli oftare igen. (Det är klart, det faktum att jag bland annat varit i Norge och hon bland annat i Kina kan ju ha nåt med saken att göra).

Vi har shoppat, shoppat, lunchat på stan, festat, shoppat lite till och sett två helt underbart bra filmer på bio. Det var nog bra för min ekonomi att hon åkte hem trots allt. Annars hade jag nog varit helt pank snart. Fast jag ser redan fram emot när hon kommer nästa gång för det händer alltid något galet när vi slår våra kloka huvuden ihop. Det är till och med lite så jag skulle sammanfatta helgen: galen.

Just ja, jag har också spontanskaffat mig ett träningskort så nu ska jag bli snygg igen också.

Det är ett enkelt liv det här.

Jag tror jag ska lura hit folk oftare. Ligger på soffan och slappar efter praktiken medan mitt besök (som fått underhålla sig själv hittills idag eftersom jag jobbat, dvs gå på systemet, handla lunch och snacks till ikväll) lagar mat åt mig. Lyx kallas sånt och tro mig jag njuter av det.

Äntligen!

Igår spontanshoppade jag en ny telefon =) så nu kan ni ringa mig igen. Däremot har jag inte ett nummer kvar till någon. Så snälla hör av er så jag får era nummer igen. Känner mig lite handikappad.

Sen har shoppingen bara fortsatt. Jag har köpt 2!! par jeans (utan att prova över 20 par först, det har nog aldrig hänt tidigare), två linnen, ett par örhängen och två kjolar. Nu får Petra snart åka hem för det här är inte bra för min ekonomi...

Helt plötsligt känns inte Västerås så litet längre.

Jag bara älskar små lokaltidningar och deras nyheter. Jag tycker faktiskt att det är ganska beundransvärt att de kan fylla dem även om nyhetsvärdet ibland kan diskuteras.

Fast ska vi prata om konstiga nyheter har jag i alla fall hört en del roliga grejer på ekot. Vad sägs om när de för ett par somrar sedan rapporterade om ett flygplan på väg till (eller från kommer inte riktigt ihåg) Lybien som hade kapats. I första sändningen sa de ganska ordagrant "Det är oklart om kaparna var beväpnade". Formuleringen var borta till nästa ekosändning men den gav ändå upphov till ett antal spekulationer mellan mig och bror om hur man kapar ett flygplan utan vapen. Knackar man på i cockpit och säger "snälla, rara, söta piloter kan inte vi få kapa det här planet? snälla, snälla. *hundögon* Det skulle verkligen betyda jättemycket för oss"?

Glöm nu inte att spana in länken om duvan trots att jag började skriva om annat.

Så nu vet ni vem jag håller på.

Calle jobbade som trubadur i Trysil när jag var där. Grymt bra!

Den är ju klockren!

Ja, jag vet, jag har usel göteborgshumor ibland. Jag skyller på att jag faktiskt har bott där, i ordvitsarnas huvudstad i fyra år. Sådant sätter sina spår. Hur som helst spana in den här så förstår ni vad jag pratar om.

För att det är en sådan dag idag.

Don't let the bed bugs bite you.

Jag ska aldrig mer klaga på att jag bara drömmer om simmande bebisar. Nästan allt är bättre än det jag drömde om i natt i alla fall. Ändå var det ingen mardröm utan det handlade mer om personerna (eller en specifik person) som dök upp i mina drömmar i natt.

Det hjärta som brinner det flammar och gnistar och slår.

Det här med att plugga och skriva som en galning verkar gå sådär. Jag tänkte ta en snabb paus bara och gled in på facebook. Jag vet det är livsfarligt men i det här fallet var det inte riktigt facebook som distraherade mig mest (även om det var där jag hittad min distraktion). Någon hade postat en länk till ett blåvittklipp på youtube och nu har jag suttit i säkert 45 minuter och sett på andra liknande klipp där. Jag har också genomgått ett par olika känslomässiga tillstånd. Det har varit starka minnen från förr via låtar och bilder från matcher jag varit och sett på, och avgörande mål jag minns, till allmän gåshud och rysningar när jag ser olika klipp till en och annan glädjetår (det är sant, det kom faktiskt tårar) när jag hittade klipp från senaste SM-guldet. Mycket trevligt, men mycket dåligt! Det är ju plugga jag ska göra och inget annat.

1 down, 4 to go.

Jag ligger aningen efter med min hemtenta. Den kom ut redan i torsdags men då var jag på kurs i Uppsala. Sedan har hela helgen gått i form av praktik, allmän trötthet efter några intensiva dagar samt gårdagens besök av mor och bror. Jag har i alla fall äntligen skrivit färdigt en av fem frågor. Så snittar jag två om dagen så ska det gå. Vilket innebär att den jag skrev färdigt idag inte räknas för jag började på den igår. Egentligen har jag ända till torsdag förmiddag på mig, men det innebär också att jag måste åka till Stockholm bara för att lämna in tentan. Alltså måste jag vara klar innan de tömmer sista brevlådan på onsdag.

I moving on.

Sedan jag åkte på kurs i onsdags har jag drömt om simmande bebisar varje natt. Ända tills i natt, då jag har drömt om helt andra saker. Känns skönt att min hjärna inte är helt insnöad på simmande bebisar längre.

Å än slank han hit, å än slank han dit.

När jag ser på bilder från Trysil så längtar jag dit, när jag ser på bilder från Gotland så längtar jag dit. Till och med när jag ser på bilder där jag har långt hår saknar jag det. Jag har helt övertygad att om jag hade sett bilder på mig som lockig blondin (ja, jag har faktiskt varit det) så hade jag säkert saknat det med just nu även om jag starkt betvivlar att jag någonsin kommer att bli det igen.

Väck inte den björn som sover.

Jag kan inte riktigt låta bli att publicera den här artikeln ur vlt.

Kokade ris - greps

Den 29-årige mannen beslutade sig för att koka ris under torsdagskvällen i bostaden på Karlfeldtsgatan, men somnade. Grytan kokade torr och brandkår larmades som tog sig in, tog den brända maten från spisen. Mannen misstänks för allmänfarlig vårdslöshet. Som om inte det var nog upptäckte polisen att mannen var efterlyst för att avtjäna fängelse. Han greps och fördes till fängelset.

Slump, öde eller vad du nu än vill kalla det.

Ibland faller bara allt på plats. Häromdagen gick jag och bror och pratade om filmscener och jag beskrev scen men kom inte ihåg filmen. Nu går den på tv. Kanske ska lägga till att det är en film jag inte sett på flera år.

Wake me up when september ends.

Vem kunde tro att det var så krävande att gå på kurs. Eller allt kanske inte är kursens fel men det känns mycket bättre att skylla på den än mina egna beslut. Kursen var i och för sig sjukt intensiv och jag kan verkligen inte rekommendera att äta en trerätters middag på 45 minuter. Magen är inte helt på topp efter det. Särskilt inte när allt jag gjort de här dagarna är att äta eller fika ungefär varannan timme. Det har däremot varit sjukt gott och precis hur mycket mat och fikabröd som helst. Det bästa med fikat var att allt var uppdelat i små bitar så man kunde ta lite av varje sort =)

Fast nu var det kanske inte fikat jag egentligen hade tänkt skriva om (även om det var så gott att det säkerligen förtjänar ett helt eget inlägg) utan min otroliga trötthet. Ni som känner den här tjejen väl vet att det är väldigt sällan orden "jag orkar inte komma" ploppar ur munnen. I och för sig har ingen frågat om jag vill hitta på nåt i kväll men mitt svar hade ändå blivit "jag orkar verkligen inte". Det är lördagskväll och jag ligger på soffan och känner mig helt matt och ser på dåliga filmer på tv. Jag funderade redan kl 21 på om det var okej att gå och lägga sig snart, men kom fram till att det nog var lite överdrivet tidigt. Antar att det här med att gå på kurs och sova på hotell tar på krafterna. I onsdags började vi kursen kl 13 och höll på fram till 17.20 ungefär. Torsdagen var betydligt längre vi höll på från 8 på morgonen till 22 på kvällen. Då var vi i vattnet i två timmar och i simhallen i totalt 4. Så när fredagen kom var vi ganska möra och väl hemkommen igen på kvällen orkade jag inte göra mycket mer än nu, (ligga på soffan och försöka hålla mig vaken alltså. Sen hjälpte det inte direkt ur pigghetssynpunkt att bli väckt av telefonen mitt i natten, inte heller att jag var tvungen att gå upp tidigt i morse för att åka på praktik. Så att jag nu är trött efter ytterligare en massa timmar i vattnet och i en simhall samt en lååång promenad från Erikslund och hem i solen är kanske inte så konstigt.

Okej, vet att det verkligen inte hör hit men har jag missat nåt? Är bira, bira, bira tillbaka som en cool sång igen? Fast nu övergick de till att skrika/sjunga "vi är bäst" utanför fönstret. Tur att någon har ork att festa i alla fall.

"Folk betalar för att lära sig någonting av dig".

Idag har jag hållit de första egna delarna på praktiken och fick enbart beröm av min handledare :)

Lots in translation.

Just nu fattar jag verkligen ingenting av det som händer runt omkring mig. Det brukar alltid vara jag som är orsaken till att saker och ting blir komplicerade i min närvaro. I skrivande stund är jag dock helt lost. Det känns nästan lite som om mitt liv lever ett eget liv och jag mest råkar vara med på tåget, men det är stundom en ganska trevlig resa som tur är.

För er som undrar.

Här kommer en kort (förhoppningsvis) redogörelse av de två senaste dygnen av mitt liv...

Måndagmorgon var en sådan där morgon då allt gick fel från början till slut. Bland annat förstörde jag ett av mina favorithalsband för det fastnade i en köksstol och gick av. Vår grupp enades om att redovisningen vi gjorde gick över all förväntan. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag nästan är lite imponerad över hur bra det gick för vår grupp. Fast då kanske vi ska komma ihåg att det fortfarande är en av de sämsta (om inte den sämsta) gruppredovisningen jag någonsin har gjort sen jag började plugga i januari 2005. De är i alla fall nöjda och jag är sjukt glad att den inte är betygsgrundande utan bara ett måste.

Eftermiddagen spenderades på stan tillsammans med bror. En lunch/fika på stan och lite presentspaning. Vad som ska köpas är dock ännu inte löst. På kvällen kom morfars sambo på fika och det var skönt att se att hon mår så bra trots omständigheterna. Jag hoppas bara det fortsätter så.

Tisdagen går väldigt mycket snabbare att sammanfatta. Vikarierade på ett fritids från 9.30 till 18. Sedan åt jag lite av mammas hemmagjorda mat på kvällen innan det var dags att springa till tåget och ta mig hem till Västerås.

Jag längtar efter en vecka då jag bara kan vara hemma i min egen lägenhet utan att behöva spendera större delen av veckans nätter någon annanstans. Jag hoppas fortfarande lite på nästa vecka då jag ska skriva hemtenta. Idag drar jag nämligen till Uppsala och kommer hem först på fredag.

En uppdatering.

Klockan är snart halv ett och om jag hade behövt sova för länge sedan redan för en timme sedan så kan ni ju gissa hur det är nu. Dock har jag gjort lite nytta. Har mejlat iväg ett planeringsförslag till min chef som jag är hyfsat nöjd med plus en presentation av mig själv som jag kom på att jag glömt mejla till henne tidigare.

Att jag fortfarande inte har någon vidare koll på vad jag ska säga på seminariet imorgon löser sig förhoppningsvis ändå. Jag vet i alla fall att jag ska prata om LO:s stadgeändring 1941 gällande centraliseringen och dess inverkan på förutsättningarna för saltsjöbadsavtalet. Det är ju alltid nåt i alla fall. Nu ska det definitivt sovas i några timmar.

Ett tyst skrik.

Jag har god lust att brista ut i ett frustrerat skrik. Då jag tror att detta skulle irritera mina grannar mer än vad det skulle göra nytta för mig väljer jag istället ett annat alternativ. Att blogga om det och se om det hjälper.

Klockan är snart halv tolv och jag borde sovit för länge sedan. Ska åka på seminarium imorgon och hålla en redovisning och har fortfarande inte koll på vad jag ska säga. Plus att jag håller på att få spader på min grupp som jag har skrivit arbetet med. Sedan håller jag också på att skriva ihop ett schema för min praktik då jag dels har fått de andras praktiktider samt insåg att jag har lagt ut min praktik på en vecka för mycket. Allt detta håller just nu på att driva mig till vansinne känner jag. Helst av allt vill jag bara lägga mig och sova men en gnagande oro/rastlöshetskännsla som detta medför i min kropp gör det alternativet omöjligt.

Det hjälpte faktiskt lite att blogga om det även om problemet faktiskt kvarstår. Antar att jag ska återgå till mitt schemaläggande nu så jag får sova några timmar imorgon i alla fall.

Konfunderad

Jag är lika stor som en femtonårig hockeyspelare har jag fått reda på precis. En kompis skickade över information av en ingift släkting som var med och vann tv-pucken idag. Ungefär det första jag lägger märke till är att vi är lika långa och väger ungefär lika mycket. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta.

Städa, städa varje fredag å så varje jul, för det tycker jag är kul.

Att jag inte är känd som världens mest ordningsamma människa är kanske inte en nyhet. Ändå vill jag gärna ha ordning när det kommer folk på besök. Särskilt när det är människor jag inte känner så väl.

När jag röjde ordning i badrummet igår så plockade jag in lite saker i badrumskåpet som låg framme och skräpade, stängde spegeln och tänkte att där inne spelar det ju ingen roll hur det ser ut. Sen fick jag lite panik och insåg att jag vet massor med människor som tycker att det är jätteroligt att tjuvkika i badrumsskåp när de är hemma hos folk. Så då blev jag tvungen att städa lite där inne också. Så reslutatet av att bjuda hem människor jag känner halvbra resulterade i ett städat badrumsskåp. Tror jag ska bjuda hem halvbekanta människor lite oftare, det verkar göra nytta.

Vi bor ju trots allt i lilla landet lagom.

Sitter och slökollar på hockeyn på tv. Fast det kanske var att överdriva mitt intresse eftersom jag nyss zappade in och det är paus, sen sitter jag egentligen med datorn i knät och tvn bara står på i bakgrunden. Hur som helst, de pratar om vilka som kommer spela i morgondagens final och den ena som är gammal skåning säger att han (inte så konstigt) håller på Skåne. (Kanske borde säga att Skåne och Göteborg spelar semifinal just nu och Stockholm redan är klara för final.) Då säger han som leder pausstudion följande:

"Eftersom det är SVT och det ska va helt jämnt får jag väl hålla på Göteborg då".

Morgonpigg.

Det finns ett stort problem med att jag har tappat bort min mobil. (Förutom det uppenbara att jag tappat alla nummer och inte kan få tag i folk). Jag har ingen väckarklocka. Det kom jag på igår när jag var på väg hem från mamma. Så jag fick snällt ringa och be henne ringa och väcka mig idag. Fast egentligen är det onödigt eftersom jag ändå redan är vaken och har varit det i en timme ungefär (hon ringer inte förrän om en halvtimme). Jag måste nog verkligen försöka få tag i en telefon nu.

Dagens lärdom.

Idag fick jag reda på vad jag alltid funderat på, vilken taktik som är bäst när man spelar fotboll. En liten tjej på jobbet talade om det för mig idag. Man kan tänka så att målvakten är ett troll och målet är ett fängelse. Fängelset går sönder om man skjuter mål och så kan man rädda barnen som trollet har rövat bort och satt i fängelset. Så kan man tänka om man måste vinna. Sen kan man också tänka att alla andra spelare är troll som man måste springa ifrån för att kunna göra mål och göra söner fängelset så man kan rädda barnen som trollet har tagit.

All the single ladies put your hands up.

Idag har jag köpt en biljett till en konsert. Okej, jag är bara en person och behöver inte mer än en biljett. Fast i vanliga fall brukar man ju beställa till flera stycken samtidigt. Det jag gjorde inte jag, utan köpte verkligen bara en biljett. Undrar hur mycket desperat och ensam det utstrålar. Det kändes i alla fall väldigt ensamt och desperat. Kanske borde det egentligen ses som modigt och utmanande. Tyvärr kan jag inte ta på mig de eftersom jag faktiskt ska gå dit med ett gäng andra människor som redan har biljetter och ändå kändes det ensamt och desperat att boka den där singelbiljetten.

Att blogga eller inte blogga.

Det är otroligt dumt att börja bläddra i en tidning från Stadium när man har ångest över att man inte tränar. Hur som helst jag är inte alltid så smart och igår bläddrade jag lite sporadiskt i den i alla fall. Jag hittade då en liten notis om att skriva sig frisk. Eftersom den inte var så lång tänker jag citera hela.

Att skriva om sina känslor är bra för psyket - men det kan också påverka dig fysiskt, visar flera nya studier. I ett test ombads idrottsmän som skadat sig att föra dagbok. Halva gruppen fick skriva om sina skador och om hur det kändes i kroppen och känslomässigt under tillfrisknandet. Andra fick skriva om annat. Resultatet blev att de som skrev om sina skador och känslor tillfrisknade snabbare. Stadiums källa.

Ibland (som ni säkert har märkt) slits jag lite mellan vad jag egentligen vill berätta och hur mycket jag egentligen vill hänga ut mig själv inför alla. Det är en sak med mina vänner men det finns ju en möjlighet att vem som helst läser här och då känns det genast mycket läskigare att skriva saker. Nu har jag ju trots allt hittat belägg för att det är bra att skriva av sig om sina känslor och tankar (ja, jag tror blint på allt jag läser i tidningarna utan att direkt granska källan) så jag lär ju fortsätta skriva vad jag tycker och tänker, hur jag mår samt vad jag gör. Så håll till godo eller låt bli det gör ni som ni vill ;)

090909

Undrar hur många blogginlägg som har den nördiga rubriken idag :P. Jag kastades snabbt tillbaka till barndomen med samma oförstående tankar nu som då när jag fick en kommentar idag. Kanske ska lägga till att det var en helt neutral kommentar så det var inga direkt glada eller hemska minnen som väcktes till liv. Bara minnen helt enkelt. Lite läskigt var det i alla fall. Här har det gått si så där 15 - 20 år och ändå finns samma tankar kvar i huvudet.

Någon som vill leka i november?

Jag blir helt matt av att planera upp mitt liv. Har idag varit duktig och inhandlat en kalender. Tror faktiskt jag hittade en sort som jag inte kommer tycka är värdelös om bara några dagar. Så nu har jag suttit och skrivit in mitt schema fram till sista oktober, planerat upp min praktik så jag hinner få ihop alla timmar jag behöver innan det är dags att börja jobba på riktigt.

Efter jag varit så duktig har jag också mejlat iväg alla dessa tider till en skola där jag ska vikariera på fritidsdelen till och med oktober ut (som det ser ut nu) så de kan pussla in mig i schemat. Tycker inte riktigt om det här. Eller jo, jag har valt allt själv och gillar att ha mycket att göra samtidigt som jag hatar att känna mig upplåst vid saker och ting. Men jag ska inte klaga... Allt ihop kommer så småningom resultera i mera pengar för min del så what the hell. Bara att bita i det sura äpplet och inse att jag är en ganska upptagen person nu mera.

Schemaläggning pågår.

Jag har insett en sak precis. Jag behöver seriöst köpa mig en kalender. Det har jag i och för sig tänkt många gånger och ändå så använder jag den i en vecka och sen glömmer jag bort att titta i den och använder mig istället av andra metoder för att komma ihåg vad jag ska göra. Nu sitter jag däremot och försöker pussla ihop mitt liv och få in föreläsningar, praktik och ett vikariat. Allt jag just nu har att tillgå är en penna och ett litet litet block. Ni vet ett såndant där kvadratiskt reklamblock som man kan få ibland. Jag är helt övertygad om att detta just nu väldigt förvirrade pussel kommer te sig mycket lättare imorgon efter jag införskaffat en kalender. Om det bara inte vore så svårt att hitta en jag tyckte om, antingen är de ju för små eller för stora.

Drömmer om fjärran länder.

Idag har varit en lång dag. Jag har varit i skolan från 9 till 17:30! Först föreläsning fram till 14 och sedan grupparbete. Jag kan känna att effekten av det där kaffet och daimbiskvin som var min räddning under eftermiddagen lite har kulminerat. Istället har blodsockernivån sjunkit långt under en för mig hälsosam nivå. Det positiva är dock att det var sista föreläsningen på den här kursen och grupparbetet är så gott som klart. Nu ska det bara redovisas på ett seminarium på måndag. Sedan väntar hemtentan och efter det är äntligen den här kursen över!

Ulla, Gunnel, Bertil eller Rudolf kanske.

Arbetet på fritids gick jättebra. Så lättförtjänta pengar har jag nog nästan aldrig fått. I alla fall inte sen jag var barnvakt en vecka åt min kusin när hon var liten. Hon hade inte lärt sig gå än utan vi låg på en filt ute på gräsmattan hela dagarna. Hon under parasollet i skuggan och jag i solen bredvid. Båda hennes föräldrar var hemma men behövde greja med annat så jag fick passa henne. Vilket innebar att de lagade mat, bytte blöjor och allt annat jobbigt. Det mest ansträngande jag fick göra var nog att putsa fönsterna på huset. Då var jag typ tretton eller fjorton år kanske.

Fast idag har det nog att göra med att jag halvt har gått bredvid och lärt upp mig och halvt har täckt upp någons tjänst. Alla var väldigt nyfikna vem jag vikarierade för och jag gav alla samma svar... jag har ingen aning. Om ni skulle vikariera på ett ställe där ni aldrig jobbat förut, hade ni frågat för vem ni vikarierade då?

Expect the unexpected.

Tro det eller ej men i eftermiddag ska jag vikariera på ett fritids i Stockholm. Det är inte alls så konstigt och otippat som det låter. De behövde en vikarie och jag känner människan som är ansvarig för att sätta in vikarier. Jag hade till och med blivit förvarnad på att jag kanske skulle få hoppa in om jag ville och stannade därför kvar i Stockholm efter tv-inspelningen igår.

Jag lever mitt liv genom andra...

Igår hade jag fullt upp med att vara bitter över att jag tappat min mobil. Sjukt jobbigt och det komplicerar till livet avsevärt har jag märkt. För er som vill veta vad jag gjorde resten av dagen rekommenderar jag att ni läser Lilla Annas blogg för hon var aningen bättre på att uppdatera än vad jag var.

I väntans tider.

Just nu sitter jag i soffan och väntar. Vad väntar hon på undrar ni nu (eller så bryr ni er inte alls, men då kan ni faktiskt sluta läsa här för nåt mer spännande kommer jag ändå inte avslöja just nu).

Jag väntar på:

• Att tvättiden ska börja. (Ja har bokat tvättid en lördagskväll men det fanns ingen annan och jag måste verkligen tvätta.)
• Att Anna ska höra av sig och säga att nu är jag på väg.
• Att den klantiga Siamesen ska städa klart efter hon tappade vinflaskan i golvet så hon kan höra av sig och säga att "nu är jag på väg".
  
• Att vi ska gå ner på stan och beställa mat. (Min mage kurrar)
• Att Sverige ska göra mål i hockeyn så de går ikapp Tjeckien, gärna går förbi och vinner också för den delen.
• Att VM-kvalet i fotboll ska börja.
  
• Att korka upp vinet.
  

Kan också berätta att punkterna är utan inbördes rangordning. Så för den som funderar över om jag föredrar tvättiden framför exempelvis vinet kan jag säga att så inte är fallet.

I just wanna sleep.

Natten började ganska bra. Jag somnade ifrån filmen jag såg på, vaknade till efter midnatt nån gång och stängde av tvn. Natten hade fortfarande potential då. Sen började jag drömma och jag har drömt om allt från ex till att jag är hos frisören och färgar håret (ja jag vet att det behövs!). Tror jag drömde nåt om nån baddräkt också.

Inte nog med det... 02.40 vaknade jag av ett sms jag fick, läste det och orkade inte svara så jag försökte somna om istället. (Förresten undrade personen vad jag gör om två veckor så det kändes inte helt akut att svara på heller).

Vaknade igen ungefär en timme senare av att det låter utanför. Jag bor ju trots allt i ett studenthus och det är rookieveckor så först tänkte jag inte så mycket på det. Hade inte riktigt koll på vad klockan var heller så jag trodde det var folk som var på väg hem från krogen. Efter en liten stund gick det upp för mig att jag har fel och att de faktiskt bråkar utanför, rätt ordentligt också. Så jag masar mig upp, tittar ut genom fönstret och funderar på om jag ska behöva ringa polisen. Ser en tjej på en bänk som gråter och som någon tröstar, en annan tjej halvspringandes därifrån med en kille efter sig som skriker på henne att stanna och ett par andra personer som är där och försöker lugna ner de inblandade. Jag ringde aldrig polisen utan gick och la mig igen och försökte sova istället. Tror de tystnade efter en kvart ungefär efter att någon sparkat lite på en papperskorg eller nåt annat av plåt precis utanför och folk sagt till honom att lugna ner sig. Kanske inte riktigt den natten jag hade hoppats på som uppladdning innan min praktik idag.

It gives me the creeps...

Ikväll har jag varit på after work här i stan. Det var mycket trevligt! Om det bara inte hade varit för en liten detalj. Redan när vi gick förbi uteserveringen på vägen dit fick jag syn på en kompis till mitt ex. Så när jag fick syn på honom igen där inne var jag inte så förvånad. Däremot såg jag att han stod och tittade på mig som för att se om det var jag eller inte. När han inte trodde att jag såg stirrade han på mig och sen pekade han på mig och sa nåt till sin kompis. Jag var en bit bort och låtsades som jag inte såg och var väldigt inne i konversationen jag hade med de två andra tjejerna jag var där med. Senare mötte jag samma människa och säger han att han inte såg mig så lär det vara en vit lögn för chansen att han missade mig är näst intill obefintlig. Försökte faktiskt heja på människan i alla fall med en igenkännande nick. (Jag var ju faktiskt tillsammans med hans kompis i ett och ett halvt år) Men han låtsades som om han inte kände igen mig och gick bara vidare. Av någon anledning upplevde jag det läskigare än om han faktiskt sagt hej eller i alla fall nickat åt mig. Jag har precis lovat siamesen att jag inte ska låta de här människorna skrämma mig och jag ska verkligen göra mitt bästa för att hålla det löftet. Men just nu tänker jag däremot krypa ner i sängen, se på V för vendetta och vara sjukt nöjd med att jag är hemma och kan dra täcket över huvudet. För så här i ärlighetens namn kan jag erkänna att det jag såg ikväll (för nu lät det inte alls som om jag hade varit med om nåt dramatiskt :P) gav mig kalla kårar och morgondagens eventuella utgång får mig att darra. En sak vet jag dock, jag tänker inte låta den här människan (mit ex alltså, eller hans vänner för den delen) skrämma bort mig från den här stan. Jag har alla planer på att vara kvar här och springa på krogar, restauranger och i affärer. Ingen, och jag menar verkligen ingen, annan än jag dikterar villkorern för vad jag gör och inte. Först ska jag däremot njuta av tryggheten av att ligga i min egen säng helt ensam. (Jag ber om ursäkt för alla eventuella fel som finns i det här inlägget för jag har just nu ingen ork att korrläsa det.)

Sov sött allihopa för det tänker jag göra!

Gör om, gör rätt!

Här kommer ett nytt försök med den söta videon jag försökte ge som godnattsaga igår. Inget verkade riktigt gå rätt när jag försökte igår men nu ska det funka.

Fuskbloggning.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att kunna finnas där för de som behöver mig. Ja, jag vet det låter fånigt men jag är väldigt glad över att jag kan hjälpa mina vänner när de verkligen behöver det. I övrigt var det en ganska meningslös dag igår och det inträffade inte så mycket att glädjas åt.

Vad gjorde du kl 08 imorse:Låg i sängen och såg på nyheterna.

Vad gjorde du för 15 min sedan: Såg på CSI Miami.

Det sista du sa högt: Vi hörs, hej. (Pratade i telefon med bror).

Det senaste någon sa till dig:Vi hörs en annan gång, hej. (Ser ni ett samband kanske?)

Vad har du druckit idag: Te, vatten, mera vatten och lite cola.

Vad var det senaste du åt: Kyckling, ris och sås.

Vad var det senaste du köpte: Mat

Vad är det för färg på din ytterdörr: Röd

Vad är det för väder hos dig nu: Regn

Godaste glassmaken: Bananchoklad eller möjligtvis Rosenglass (men kanske inte föra att den egentligen är så god utan för att de faktiskt lyckas göra en glass som smakar som rosor doftar, sjukt imponerande).

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nja, I wish men tyvärr är världen nog inte så fantastisk. Däremot tror jag på attraktion vid första ögonkastet, vilket egentligen inte hör hit.

Sover du tungt: Ja, i alla fall 99% av alla gånger.

Drömmer du mardrömmar: Det händer.

Trivs du med ditt jobb: Har knappt börjat men än så länge känns det jättebra.

Favoritklädsel: jeans och topp av nåt slag. Eller min nya vita sommarklänning som jag köpte i slutet på sommaren och egentligen inte har en aning om när jag ska använda. Men den var så fantastisk. Längtar till sommaren nu.

Favoritlåt just nu: Är lite kluven i den här frågan.

Vad ser du om du tittar till höger: En vit vägg och armstödet på min soffa.

Vad gör dig glad just nu: Att jag förhoppningsvis får långväga besök snart.

Vad ska du göra härnäst: Sova lite kanske, eller fortsätta slötitta på tv ett tag.

Höger eller vänsterhänt: Högerhänt, men aningen dubbelhänt för kan göra en hel del med båda händerna.

Humör just nu: Trött men förhållandevis glad ändå.

Favoritgodis: Hmm, svårt... Jag äter ju nästan aldrig godis.

Kläder just nu: Jeans, skjorta och tröja.

Sommarplaner: Ehh, har precis avslutat en ju. Inga alls helt enkelt. Får se hur mitt liv ser ut då men åka till Gotland är väl alltid ett säkert kort att dra till med. Har trots allt varit där alla somrar hittills så det är nog ingen högoddsare direkt.

Hur många kuddar sover du med: Två, fast egentligen bara en. Jag har två kuddar i sängen men mest för att jag en gång i tiden fick en extra kudde av en dåvarande pojkvän eftersom han tröttnade på att jag bara hade en kudde. Vi var nämligen tvungna att dela på den när han sov hos mig. Jag sover fortfarande bara på den ena åt gången.

Spelar du något instrument: Spelade är mer korrekt. Både blockflöjt och piano.

Morgon- eller nattmänniska: Natt utan tvekan. Fast börjar bli mer och mer morgonmänniska efter det här året. Eller så har jag bara fått vettigare dygnsrytm kanske.

Vad är viktigast för dig: Just nu... att mina vänner mår bra. (Mer floskler tänker ni, men det känns som ett motiverat svar just nu).

Är du kittlig: Den som rör mina fötter gör det på egen risk. Jag sparkas nämligen okontrollerat...

Snarkar du: Inte vad jag vet. Tycker att någon borde sagt det någon gång i så fall.

Stjärntecken: Skorpion

Äckligaste insekten: Myror. Det kanske inte rent tekniskt räknas som insekter utan småkryp men det struntar jag i. De är läskiga i alla fall.

Jag ser ljuset.

Idag har jag gjort två stora insikter. (Dagen börjar likna resan hem från Norge lite grann i den bemärkelsen). Inte för att de direkt kommer att förändra mitt liv på något sätt (jo kanske den ena förresten) men jag är ändå väldigt nöjd över dem. Nu när jag vet vad som är problemet i de fall de faktiskt är problem kan jag ju faktiskt göra någonting åt det. Eftersom båda insikterna är väldigt personliga så tänker jag inte avslöja mer för er här. Ni får nöja er med att veta att jag gjort dem och är väldigt nöjd över det.

En söt liten godnattsaga.

Jag försökte lägga in videon direkt men den totalvägrade tydligen. Istället får ni gå in och kika på den här. Den är söt, jag lovar!

Jag borde förstås vetat bättre.

Jag skrev precis ett jättelångt inlägg om i princip ingenting och insåg att ingen ändå var intresserad av att läsa om det jag skrev. Så jag raderade allt ihop. Mest eftersom jag själv tyckte att det var ganska tråkigt i och för sig. Så istället får ni nöja er med det här inlägget. För nu borde jag verkligen gå tillbaka till min bok och utvecklingen av arbetsmarknadsrelationerna i Italien. Först ska jag nog ta en sväng förbi medicinskåpet (inte för att jag har ett sånt men det lät bra) och plocka fram lite mer värktabletter. Och att lyckan inte finns i en ask med Ibumetin har jag tragiskt nog fått lära mig idag, men jag har också insett att den istället finns i en burk med Ben&Jerrys. Mycket mumsigt som eftermiddagsfika och allt känns genast lite bättre igen. :)

Lycka i en liten ask?

Eller i en liten burk kanske? Idag är en sådan där dag då det går åt en hel del vita piller (Ibumetin för att vara exakt) för att orka med. Det är också en sådan där "det är allt lite synd om mig idag" dag.

Det hjälper inte direkt att jag sitter och försöker skriva en beskrivning av mig själv som person som ska läggas upp på mitt jobbs hemsida. Plus att jag måste leta fram en bild dit också. Sen måste jag städa, plugga, diska, söka jobb, lägga nya pengar i parkeringsautomaten. Plus att jag borde gå upp med saker till vinden och ta ner det som ska ner. Eller lite av det i alla fall eftersom det är typ hela förrådet. Fast det får nog bli en annan dag. Jag kom på ett till måste, jag måste planera min praktik både före och efter utbildningen också. Just ja, jag måste handla också för jag har knappt nåt ätbart hemma.

Jag antar att det enda att göra är att ta en sak i taget och frågan är om jag inte ska börja med disken så är i alla fall den gjord. Eller så borde jag kanske sova en stund på soffan för bara tanken på allt jag borde göra gjorde mig plötsligt väldigt trött.

Ett morgonpiggt CSN.

Hur morgonpigga är människor egentligen? Jag kanske inte ska säga nåt för idag vaknade jag runt halv åtta helt av mig själv. Och helt i onödan också för den delen.

Det jag däremot reagerade över är att jag har fått mejl från CSN kl 06.14 att de har beslutat om att ge mig studiemedel. Har de tagit beslut om det i natt eller varför får jag mejl vid denna tid? Eller tog de kanske beslut för flera dagar sen (inte så troligt eftersom jag ansökte om det i måndags) och inte har mejlat ut svaren för än nu? Eller är det helt enkelt så att någon stackare kommer till kontoret vid sextiden för att skicka ut mejl till folk?

Nog med morgonfunderingar, undra om jag ska försöka somna om lite (fast jag snart varit pigg och vaken i en timme) eller om jag ska ta mig samman och göra dag av den här dagen. Hmm, svårt val...

Öga för öga, tand för tand?

Jag är mållös. Det ska lanseras en kondom i Sydafrika som skall skydda mot våldtäkter. Kondomen förs tydligen in precis som en tampong men har krokar på insidan så den ska skada våldtäktsmannen. Nu lever jag i och för sig inte i Sydafrika och har säkerligen ett enormt västervridet perspektiv på det här men jag förstår inte riktigt grejen. Visst det kan säkert vara ett visst skydd att våldtäkten inte blir fullbordad och att personen kanske till och med går att identifiera eller kanske snarare skapa bevis. Naturligtvis skyddar den också mot oönskade graviditeter och könssjukdomar på grund av våldtäkt. Jag inbillar mig däremot att det inte bara är själva penetreringen vid våldtäkten som är hemsk utan hela grejen. Att någon överhuvudtaget attackerar dig oavsett anledning känns obehagligt tycker jag. Sen (och nu är jag inne på mitt trygga västerländska perspektiv igen) måste man ju nästan förutsätta att man ska bli våldtagen om man redan innan man går ut ska stoppa in den. Samtidigt säger jag inte att det är en dålig sak för är det så att den verkligen kan hjälpa någon och att den behövs i Sydafrika så tycker jag att de ska använda den här nere. Däremot är jag ganska säker på att jag aldrig skulle få för mig att skaffa en. För er som vill läsa den lilla artikeln som jag hittade (och se en bild) kan ni kika här.

Trubbel.

Hur är det tänkt jag ska komma ut härifrån egentligen?