Jag vet inte vad jag ska säga om gårdagen mer än att den var grym på alla sätt och vis. Jag satt på en förfest med folk som är strax över 20 år och lyssnade på en tjej som säger att hon inte kan förstå sig på en tjej (kommer inte ihåg vad hon hette) som är 30 och umgås med de som är 20. Borde hon inte ta att växa upp snart? Funderade då lite på om jag borde berätta hur gammal jag är egentligen för de som inte visste men bestämde mig taktiskt nog för att va tyst. Vill ju inte genera någon. Kan också tillägga att jag har ingen brådska att växa upp, jag har hela livet på mig att vara vuxen. När jag väl växt upp finns det ju ingen återvändo.
Idag har jag mest halvsovit på soffan till gamla tecknade serier (våga vägra bli vuxen liksom) och pratat i telefon i typ två timmar med Emelie. Vi hade uppenbarligen många viktiga ämnen att avhandla. Vi kom också fram till ett nytt fånigt beteende i stil med att ha ångest över att man inte har ångest. Just det sa jag en gång till henne får några år sedan när jag gjort nåt som jag tyckte att jag borde ha ångest över men inte hade vilket gav mig ångest. Fånigt men sant. Nu har fröknarna som analyserar sönder alla situationer försökt analysera varför jag inte har analyserat den senaste tidens händelser. Vem vet, kanske har det här med att analysera blivit ett överskattat fenomen... Nä, antagligen inte men som sagt, just nu känner jag mig helt tillfreds utan att analysera hur saker och ting ligger till. Time will tell. Jag har således också kommit fram till att det är dumt att analysera varför jag inte analyserar så för tillfället ligger analyserna på hyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar