torsdag 9 september 2010

Upprördheten vet inga gränser.

Det är inte mycket som gör mig upprörd på riktigt, men nu har det hänt. Orsaken bottnar i att samma gotlandsfärja som orsakade krocken för ett år sedan nu har rammat kajen i Oskarshamn. Det är inte händelsen i sig som upprör mig (eller jo det gör den också men inte så farligt ändå). Orsaken till mina svallande negativa känslor är en kommentar till artikeln jag läste (av en slump för att den stod precis under artiklen). Antagligen är delar av den ett svar till någonting annat och han kan säkert sin sak men vissa saker känns det som att han inte borde uttala sig om. Så här skriver han i alla fall: 
Ni Gotlänningar är ju bara för bortskämda. Var tacksamma för att ni över huvudtaget har några färjor. Har ni ens någon aning om hur mycket staten subventionerar dessa förlustfärjor bara för att ni ska kunna åka in till fastlandet och storhandla billigt.

Inse att det är fan inte lätt att köra färja. Även en erfaren och duktig sjökapten kommer nån gång sätta sin båt på grund eller ramma ej kaj. Det är därför rederier går med i P&I klubbar och försäkrar sig upp över öronen!

Och till alla okunniga. Det är inte någon av styrmännen som står vid spakarna när man förtöjer. De står nere på popen och på backen. Vid spakarna står befälhavaren.

För övrigt så kan ju alla andra gotlänningar med PMS sluta klaga och inse att det finns inga fartyg som aldrig blir försenade.

Gustaf Mannheimer
Sjökapten

Egentligen är det bara första stycket som upprör mig för sen när är gotlänningarna (det skrivs med liten bokstav!)  bortskämda när de är de enda som behöver betala för att åka till ett annat landskap? Gotland är det enda stället i Sverige dit det kostar pengar att ta sig. Okej att det går skattepengar till att subventionera biljetterna (vilket alla gotlänningar är väldigt medvetna om. Gotlänningarna har också generellt Sveriges lägsta löner och högsta skatter så något ska de väl ha för sina skattepengar) Jag kan också upplysa om att gotlänningar inte åker till fastlandet för att storhandla billigt för så billig är inte biljetten att det är värt det. Däremot är de väldigt begränsade på grund av att de är en ö och måste ibland åka till fastlandet och handla då allt inte finns att tillgå på Gotland. 

Jag gillar även slutklämmen han har. Att alla gotlänningar med PMS kan sluta klaga och inse att det inte finns några fartyg som alltid är i tid. Det är nog faktiskt inte det gotlänningarna klagar på skulle jag gissa, men om båtarna oftare är försenade än de är i tid så känns det ju som om någonting är fel. När du betalar extra dyra biljetter för att åka med den lite snabbare båten och så blir den gång på gång försenad och tar längre tid än de långsamma båtarna utan att man får något rabatt på det dyrare priset kan man ju börja fundera vad man betalar för. Som sagt hade det bara hänt någon gång då och då så hade det inte varit så farligt men när det börjar bli ett stående skämt om att båtarna är sena då ligger det nog en del sanning i det. Kan också se det så här, när jag som bor i Västerås och enbart åker färjor några få gånger om året vet att de ofta är sena så säger det väl också en del. 

Nu när jag ändå är igång måste jag beklaga mig lite till. Jag inser att det inte är lätt att köra en färja och att det är mycket som kan gå fel. Men mentaliteten att alla förr eller senare kommer vara med om en olycka har jag lite svårt för. Tänk om läkarna hade tänkt så, det är svårt att diagnostisera sjukdomar så förr eller senare kommer alla läkare feldiagnostisera någon vilket kan få katastrofala följder och kanske kosta någon livet men att vara läkare är ju ett svårt yrke så det är så det är.  Eller ta det vidare till andra yrkeschaufförer för sjökapten måste väl ändå kunna räknas som en yrkeschaufför. Tänk om det ansågs okej att alla piloter någon gång under sin karriär kommer att krascha ett plan, eller alla buss- och taxichaufförer kommer att krocka någon gång. Jag förstår att det inte alls är samma sak att köra en bil och en båt men ändå. 

Okej det var kanske lite mer än första stycket som upprörde mig men hade det inte varit för det så hade nog det andra slunkit förbi ganska obemärkt.

Jag kom på en sak till. Subventioneringen gör också att det inte är möjligt att ha någon konkurrens på sträckan eftersom det krävs av alla företag som vill trafikera till Gotland att de har året runt trafik och det är inte lönsamt. Alltså måste gotlänningarna nöja sig med det bolag det upphandlas om oavsett om det blir sämre eller bättre för dem. Av egen erfarenhet kan jag säga att det sällan har gått åt det bättre hållet. När man hör folk säga "det kan ju inte bli sämre än det vi hade nyss i alla fall" och sen konstaterar de att jo det kunde det visst så säger det en del. Så vitt jag vet är det längesedan gotlänningarna själva var nöjda med det bolag som bedriver trafiken till och från Gotland. 

Nu ska jag sluta gnälla och sova istället. Tänk att en enda persons tankar kan få mig att gå igång så. Det var riktigt längesedan någon fick mig så här upprörd. Fast det känns bättre nu när jag fått gnälla av mig i detta gigantiskt långa inlägg. Orkade du läsa ända hit så är jag imponerad!

2 kommentarer:

  1. För det första så skulle jag nog uttrycka samma åsikt som jag uttryckt angående att "gotlänningarna klagar över oväsendet i innerstan", nämligen att det inte är gotlänningar som klagar utan sommargotlänningar dvs. fastlänningar. Ungefär samma sak här, vi gotlänningar tar färjorna och det mesta med ro, vi är vana med dem, vi är hemskt nöjda över att det nu bara tar tre timmar istället för fem etc.. För det andra är jag fruktansvärt besviken på tidningarna här som istället för att stötta kaptenen, den mänskliga faktorn är påtaglig och misstag sker, hänger ut honom och ligger på med en ton av att vilja ge honom sparken. Visst ska en utredning göras, men det är väl knappast en häxjakt på kaptenen det handlar om?

    De hade en undersökning i GA idag om ifall man var rädd att åka färjan, 4% sa varje gång. Jag vet inte hur du känner men jag är sällan rädd när jag åker färjan. Visst de har krockat två gånger på lite mer än ett år, men det är inte som att jag börjar undvika båtarna? DG är ett jävla företag som jag kan säga mycket om, särskilt om båtarnas skötsel, men jag är inte RÄDD för att åka med dem. Jag tror inte de krockar med vilje.

    Oj.. nu fick du hela raddan jag borde skriva på helagotland.se ;)

    SvaraRadera
  2. Din kommentar hade lagt sig i skräpposten så förlåt att det tog tid att publicera den, hittade den precis.

    Kan känna att jag kanske också borde skrivit inlägget på helagotland.se istället för här men men bättre här än inte alls tänkte jag.

    Tycker absolut ingen ska hängas ut innan utredningen är klar och visst olyckor händer när den mänskliga faktorn är inblandad. Det är mänskligt att fela heter det. Däremot tycker jag att det är lite läskigt när folk resonerar som i den kommentaren jag hittade, "att alla kommer att krocka någon gång". I slutändan har ju alla som jobbar på båten (och jag menar inte bara kaptenen) ansvar för livet på de som är på båten.

    Håller med om att det antagligen inte är gotlänningarna som klagar, brukar mest rycka på axlarna och sucka lite och sen är det inget mer med det.

    Mycket har jag varit med om på båtarna genom alla år (har ju trots allt blivit en hel del resor) men rädd har jag nog aldrig riktigt varit. Vet att mamma var rädd en gång när det var oväder för nåt år sen, men det är fortfarande bara en enda gång på alla dessa år. Då har jag ändå suttit fast i isen i fyra timmar, varit med om att det tagit 40 min att lägga till pga is, båten fick flera blackouter under samma resa en gång (de fick starta om hela båten typ varje gång har jag för mig, vi låg och drev helt nedsläckt i nästan en timme mitt på Östersjön innan de fick igång den en av gångerna). Innan Estonia-olyckan och när det gick nattbåt kom vi upp en morgon då det blåst så under natten så alla papperskorgar på hela båten hade vält, alla glas som hängde i baren (du hör hur längesedan det var antar jag, tror det var gamla Visby båten på Gotlandsbolagets tid) hade trillat ner på golvet osv. Men RÄDD har jag aldrig varit vad jag kan komma ihåg. Olyckan i somras tyckte jag dock var lite läskig för jag konstaterade att hade jag haft sittplats där de krockade hade jag suttit kvar och antagligen skadats rätt ordentligt. Jag har nämligen en tendens till att inte gå och köa för att komma av utan som många andra gotlänningar sitta kvar tills båten lagt till. Men som sagt rädd vore att ta i. Tror de där fyra procenten som alltid är rädda för att åka båten säkerligen var nästan lika många innan olyckorna. Lär ju finnas båträdda människor precis som flygrädda skulle jag gissa på.

    SvaraRadera