Ni vet sådana där dagar då det känns som om allt går fel. Oftast tror jag att alltihop mest bara är inbillning och att man lägger märket till saker som man i vanliga fall aldrig ens reflekterar över att man gör. Hur som helst, jag tänkte berätta om min lördag så kan ni ju själva få avgöra om jag inbillar mig att det var dagen då allt gick fel eller inte.
Dagen började med att jag stängde av klockan istället för att snooze vilket jag var fullt medveten om faktiskt. Så jag bestämde mig för att ställa om klockan eftersom jag fortfarande var galet trött. Så långt var allt väl. Bara det att jag råkade somna om innan jag ställt färdigt klockan och vaknade inte förrän 10.30 igen.
Planerna för dagen såg ursprungligen ut enligt följande. Gå upp tidigt, ett snabbt besök på stan för att införskaffa en födelsedagspresent till pappa, sen en stunds pluggande innan jag skulle köra ner till Vara.
När jag väl vaknade till liv insåg jag genast att det har snöat ute och jag har sommardäck på bilen. Det blev ett livligt diskuterande med mina föräldrar om vädret var körbart eller inte. Tillslut beslutades det att vädret var körbart.
Under tiden sprang jag lite lätt bitter runt på stan och letade efter något att köpa till pappa eftersom varken jag eller bror kom på något. Som ni säkert redan förstår hade jag varken tid eller lust att leta present i evigheter men present blev det slutligen i alla fall.
Jag hade också en förhoppning att hinna träffa en person under dagen och berätta att jag flyttar snart eftersom jag inte lyckats få ur mig det än. Eftersom dagen var så fantastisk lyckades jag naturligtvis inte få tag på personen i fråga.
Till råga på allt så hade jag min bil stående hos en kompis en halvtimmes promenad här ifrån. Kanske ska lägga till att det var ungefär -6 C ute och när jag kom fram till bilen så var mitt batteri helt dött. Bara att traska hem igen helt enkelt eftersom min kompis jobbade. Sen började jakten på starthjälp. Fick tag på en kompis (utan bil och körkort, men som befann sig i en bil just då som tur var) så de två tjejerna hämtade upp mig hemma så jag skulle slippa gå hela vägen tillbaka igen. Väl vid bilen inser vi att mina startkablar inte befinner sig där de borde, dvs. i min bil! (Jag har kommit på vem som använde dem senast och jag tänker inte jaga efter dem om jag säger så...) Då den andra tjejen inte heller hade några startkablar började nu jakten på ett par sådana istället. Slutligen fick vi tag på ett par (och hur det gick till är en helt egen galen historia som inte får plats här). Efter mycket om och men fick vi alltså startat min bil och vi lyckades ha galet roligt under tiden, tur vi är tjejer så vi kan göra fler saker samtidigt. Eftersom våra smarta insikter om hur vi kunde lösa diverse uppkommande problem som exempelvis ett totalt mörker mest roade oss själva tror jag så ska jag skona er från dessa, särskilt som det här inlägget redan är helt galet långt.
Hur som helst vi fick igång min bil och jag åkte hem (den låååånga vägen, för att ladda batteriet lite i alla fall) för att ta mig upp på vinden, hämta ner mina vinterdäck och packa in dem och all annan packning i bilen. Lättad insåg jag att bilen faktiskt startade en gång till och jag hoppades innerligt att min tur hade kommit tillbaka. Efter att bilen till och med startade efter ett besök på macken vågade jag testa vingarna och gav mig av längs E18. Efter ungefär en och en halv mil insåg jag att pappas presenter ligger kvar på mitt hallgolv. Efter dagens ungefär 735 suck följer ytterligare ett par när jag inser att jag måste köra en halvmil till innan jag kan vända. Så istället för att lämna Västerås vid 17-tiden som den ursprungliga planen var lämnade jag stan bakom mig vid 20.30 istället. Resan gick dock utan problem och jag anlände till pappa strax innan kl. 23. Kan lugnt påstå att jag somnade gott den kvällen och ganska lycklig över att jag var framme oskadd. Kändes ett tag som om någon försökte tala om för mig att jag inte borde åka. Vem vet, kanske var det Bosse som ville ha haft sängen för sig själv...
Dagen började med att jag stängde av klockan istället för att snooze vilket jag var fullt medveten om faktiskt. Så jag bestämde mig för att ställa om klockan eftersom jag fortfarande var galet trött. Så långt var allt väl. Bara det att jag råkade somna om innan jag ställt färdigt klockan och vaknade inte förrän 10.30 igen.
Planerna för dagen såg ursprungligen ut enligt följande. Gå upp tidigt, ett snabbt besök på stan för att införskaffa en födelsedagspresent till pappa, sen en stunds pluggande innan jag skulle köra ner till Vara.
När jag väl vaknade till liv insåg jag genast att det har snöat ute och jag har sommardäck på bilen. Det blev ett livligt diskuterande med mina föräldrar om vädret var körbart eller inte. Tillslut beslutades det att vädret var körbart.
Under tiden sprang jag lite lätt bitter runt på stan och letade efter något att köpa till pappa eftersom varken jag eller bror kom på något. Som ni säkert redan förstår hade jag varken tid eller lust att leta present i evigheter men present blev det slutligen i alla fall.
Jag hade också en förhoppning att hinna träffa en person under dagen och berätta att jag flyttar snart eftersom jag inte lyckats få ur mig det än. Eftersom dagen var så fantastisk lyckades jag naturligtvis inte få tag på personen i fråga.
Till råga på allt så hade jag min bil stående hos en kompis en halvtimmes promenad här ifrån. Kanske ska lägga till att det var ungefär -6 C ute och när jag kom fram till bilen så var mitt batteri helt dött. Bara att traska hem igen helt enkelt eftersom min kompis jobbade. Sen började jakten på starthjälp. Fick tag på en kompis (utan bil och körkort, men som befann sig i en bil just då som tur var) så de två tjejerna hämtade upp mig hemma så jag skulle slippa gå hela vägen tillbaka igen. Väl vid bilen inser vi att mina startkablar inte befinner sig där de borde, dvs. i min bil! (Jag har kommit på vem som använde dem senast och jag tänker inte jaga efter dem om jag säger så...) Då den andra tjejen inte heller hade några startkablar började nu jakten på ett par sådana istället. Slutligen fick vi tag på ett par (och hur det gick till är en helt egen galen historia som inte får plats här). Efter mycket om och men fick vi alltså startat min bil och vi lyckades ha galet roligt under tiden, tur vi är tjejer så vi kan göra fler saker samtidigt. Eftersom våra smarta insikter om hur vi kunde lösa diverse uppkommande problem som exempelvis ett totalt mörker mest roade oss själva tror jag så ska jag skona er från dessa, särskilt som det här inlägget redan är helt galet långt.
Hur som helst vi fick igång min bil och jag åkte hem (den låååånga vägen, för att ladda batteriet lite i alla fall) för att ta mig upp på vinden, hämta ner mina vinterdäck och packa in dem och all annan packning i bilen. Lättad insåg jag att bilen faktiskt startade en gång till och jag hoppades innerligt att min tur hade kommit tillbaka. Efter att bilen till och med startade efter ett besök på macken vågade jag testa vingarna och gav mig av längs E18. Efter ungefär en och en halv mil insåg jag att pappas presenter ligger kvar på mitt hallgolv. Efter dagens ungefär 735 suck följer ytterligare ett par när jag inser att jag måste köra en halvmil till innan jag kan vända. Så istället för att lämna Västerås vid 17-tiden som den ursprungliga planen var lämnade jag stan bakom mig vid 20.30 istället. Resan gick dock utan problem och jag anlände till pappa strax innan kl. 23. Kan lugnt påstå att jag somnade gott den kvällen och ganska lycklig över att jag var framme oskadd. Kändes ett tag som om någon försökte tala om för mig att jag inte borde åka. Vem vet, kanske var det Bosse som ville ha haft sängen för sig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar