Irrelevant babbel.

Märks det att jag läser världens drygaste bok idag? Okej, jag har helt klart läst värre kurslitteratur än den här egentligen men du var det länge sedan jag läste någon kurslitteratur över huvudtaget. Och en bok (av en svensk författare utgiven av arbetslisvinstitutet) om utvecklingen av industriella relationer och human relation management genom tiderna och främst i Storbritannien och USA som är på engelska känns ganska tung just nu. Fast det var egentligen inte alls det jag hade tänkt och skriva om utan tanken som slog mig när jag så duktigt satt och läste.

Igår när jag satt och pratade med min nya chef sa hon att hon trodde att jag skulle bli väldigt duktig väldigt snabbt på mitt nya jobb. Vilket kändes jätteglädjande. Ända till det helt enkelt slog mig nu att shit vilket press jag har på mig att bli bra eftersom hon förväntar sig det. Nej, jag vet hon kommer inte hänga mig (vilket aldrig hade hänt ändå eftersom jag är kvinna och kvinnor aldrig har hängts i Sverige utan bränts på bål eller liknande för att man kan se in under kjolen på dem om de hängs. Ja det är sant...) om jag inte blir så bra som hon tror men jag vill ju bli precis så bra som hon tror att jag kan bli. Kanske till och med bättre om det är möjligt. Vilket betyder att pressen som helt plötsligt ramlade över mig när jag satt här och pluggade inte kommer från någon annan än mig själv. (Nej nej, vaddå pluggat beteendevetenskap och analysera sönder sig själv, det har jag aldrig hört talas om, sånt skulle jag aldrig göra). Nu ska jag sluta svamla, återgå till min "fantastiska" bok och lägga prestationsångesten på hyllan ett tag.