Jag har skickat in min uppsats till examinatorn och opponenterna nu. Det känns otroligt skönt att det snart är klart (jag har ju faktiskt hållit på med den bra mycket längre än vad som var tänkt). Samtidigt är det otroligt läskigt. När den är godkänd och klar kan jag ta ut min examen. Jag behöver således inte plugga längre. Hur trött jag än är på att plugga så känns det ändå läskigt. Student har ju varit en del av min identitet i många år nu. Nu antar jag att det är dags att släppa taget om studentlivet (jag ska ju i och för sig plugga hela den här terminen är det tänkt men ändå) och påbörja vad som kommer bli resten av mitt liv. Hittills i livet har allt varit uppdelat i korta faser. Gymnasieåren är övergående, tiden på McDonald's var heller aldrig tänkt att bli bestående för min del (jag skulle ju trots allt bara jobba där tills jag fick ett annat jobb) och sen har det varit högskolan och det är ju också bara en "kort" tidsperiod. Så vad händer nu? Visst jag tror inte att jag någonsin kommer att ha ett jobb så länge att jag får en guldklocka för lång och trogen tjänst när jag går i pension. Jag tillhör ju ändå de ombytliga 80-talisterna. Ändå är det skrämmande. Nu ska jag börja jobba och även om jag byter jobb ska jag ändå jobba fram till i alla fall 65 är det ju tänkt. Nu handlar det inte om några korta övergående faser längre utan nu är det verkligen dags att bli vuxen. Eller i alla fall skaffa ett jobb och en riktigt bostad, att bli seriös helt enkelt. Den tanken skrämmer mig lite just nu om jag ska vara helt ärlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar