Så var det dags att trycka på pausknappen i mitt liv igen. Att lämna allt och alla kvar hemma för att åka bort två månader. Just nu känns det lite tungt faktiskt, fast å andra sidan det gör det varje år. Jag vet att så fort jag är på båten så släpper det och sen är det samma visa är jag ska hem igen, ångest som attan för att åka men så fort jag är på väg tycker jag mest det är skönt att komma hem. Jag har faktiskt aldrig ångrat att jag åkt någonstans och till och med de gånger någon har bett mig att inte göra det har jag aldrig tvekat att åka. Men det börjar kännas att jag kanske offrar endel i mitt liv för att leva det som jag gör. Hur kul jag än har när jag är borta så ligger mitt liv på hemmaplan på is under tiden. Det hade inte varit några problem om alla andras liv också pausade under denna tid. Det är dock lika förvirrande varje gång när jag inser att människor har gått vidare i sina liv medan mitt har stått helt stilla. Kalla det ålder eller vad som helst men jag har upptäckt att man lätt förlorar saker och personer man vill ha i sitt liv genom att leva som jag gör och börjat fundera på om det verkligen är värt det alla gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar