Det var ju en söndag i helgen också.

Pigg och glad vakade jag efter några timmars skön och välbehövlig sömn. Glad kanske var att ta i men pigg var jag i alla fall. Det mesta av ångesten från kvällen innan var borta. Hade en fantastisk dag där jag blev bjuden på lunch på Gränden och spenderade eftermiddagen med att mysa i min soffa och titta på tennisen. Även om det bitvis kändes ganska vemodigt eftersom jag visste att det här var sista gången på länge jag träffar min date.

Jag hade en jättebra plan tyckte jag och det var att den här gången skulle jag inte åka med något diffust kvar utan faktiskt prata om det och reda ut vad vi håller på med. Kanske inte sådär "ska vi bli ihop eller lägga ner" seriöst, utan mer ett "hur tänker du nu när jag åker" samtal. Det blev dock aldrig något sådant samtal och när vi skildes åt fick jag ett "vi får höras". Jag tror faktiskt på riktigt att det var ett "vi får höras" och inte ett "jag ringer dig" men återigen åker jag iväg men någonting diffust kvar hemma. De två senaste gångerna gick ju som det gick, nu gör jag alltså samma ska en tredje gång på rad. Att jag aldrig lär mig!

Hur som, när han väl hade gått vällde hela helgen över mig och jag kände mig helt tom på känslor. Tog mig dock iväg och röstade eftersom jag är en duktig samhällsmedborgare, resten av kvällen spenderades halvsovandes på soffan för det var ungefär allt jag orkade med. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag tycker och tänker om det hela just nu, väljer lite att inte fundera över det så mycket utan det får visa sig tids nog gissar jag. Kan ändå inte göra särskilt mycket åt det nu.