Det var det här med klantigheten. Att jag är allmänt klantig är ju sedan länge en väl etablerad tanke i min vänskapskrets. Den är nog till och med så etablerad så den kan räknas som en sanning och till och med kanske en självklarhet. Jag har exempelvis ett ärr (väldigt svagt sådant men ändå) ovanpå handen där jag två gånger (på exakt samma ställe) lyckats bränna mig på ett strykjärn. Jo jag har strukit idag med men inte bränt mig än. Har dock en del kvar så vi får se hur det går. Däremot har jag lyckats bränna mig på vattenkokaren och inte nog med det, jag brände mig på magen! Inte så farligt men tillräckligt för att jag ska ha fått ett stort rött märke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar