För några dagar sedan blev jag kallad för gotlänning. "Ni gotlänningar" var uttrycket och det syftade på mig, min mor och min bror. Kan inte säga annat än att det faktiskt värmde mitt hjärta lite grann. Nu var det dock inte en gotlänning själv som sa det och troligtvis skulle de aldrig säga så om oss heller. Gotlänningar delar nämligen upp den svenska befolkningen på sitt eget lilla sätt. Gotlänningar är uppenbart de som är skrivna på Gotland, men helst ska de också ha bott här minst en generation. Sedan har vi fastlänningarna, vilket i själva verket är resten av svenskarna. Gotlänningar kallar nämligen Sverige för fastlandet och de som bor där blir således fastlänningar. Sedan finns det enligt gotlänningen två kategorier människor till i Sverige. Dels sommargotlänningen som kommer hit sommartid och har troligtvis en stuga eller husvagn någonstans på ön där de spenderar hela sommaren och dels vinter fastlänningen som är så nära gotlänning man kan komma utan att riktigt uppfylla kraven. Vinterfastlänningen bor på fastlandet men spenderar så mycket tid på Gotland som de bara kan. (Om jag inte minns helt fel finns det, eller har funnits i alla fall, en tidning som heter Vinterfastlänningen).
Det är också så att när det talas om fastlandet så definieras det oftast inte mer än just fastlandet. Detta blev väldigt tydligt när mamma var här med en väninna över midsommar och hon (väninnan alltså) började fundera över varför ingen brydde sig om varifrån på detta så kallade fastlandet hon kom ifrån. Alla de mötte sa bara saker som "jaha du har med dig en väninna från fastlandet" och de träffade någon som hade en hund fast nu var hunden på fastlandet. Hon som aldrig hade hört uttrycket förut började genast spekulera i vad fastlandet var för något och hur långt det sträckte sig. Enligt henne borde det rent teoretiskt kunna sträcka sig ända bort till Asien. Dock slutar fastlandet där Sverige tar slut. Då helt plötsligt gick det upp för mig att det är faktiskt sant, man säger bara fastlandet här. Skulle någon fråga mig var jag bor hade jag troligtvis också svarat "på fastlandet". Det förklarar också varför jag tycker det är så undligt när jag säger att jag ska till Gotland och folk frågar var på Gotland. I min värld ska jag helt enkelt bara till Gotland ju, var är helt oväsentligt. När jag befinner mig på fastlandet är jag däremot lika diffus om vart jag bor. Skulle någon fråga mig där skulle jag svara i Västerås utan att tveka. Man tar seden dit man kommer gissar jag. Det handlar egentligen inte om något ointresse från gotlänningarnas håll heller utan mer det faktum att man ser Sverige som en enda enhet. Pratar du exempelvis väder med en gotlänning så säger du att vädret på fastlandet är si eller så. Och alla vi som har varit på fastlandet vet att vädret skiljer ganska mycket beroende på vart man är någonstans. Det gör det förövrigt på den här ön också men inte på fastlandet.
På tal om språk har det också gått upp för mig den här sommaren att det vi kallar för Stockholmsveckan inte alls heter så överallt. Vilket kanske är ganska självklart när man tänker på det, men jag har aldrig hört den benämnas för någonting annat förrän i år. Helt plötsligt började någon prata om Gotlandsveckan och jag förstod ingenting. Men som sagt, det är kanske logiskt att den inte kallas för stockholmsveckan i Stockholm
Det är också så att när det talas om fastlandet så definieras det oftast inte mer än just fastlandet. Detta blev väldigt tydligt när mamma var här med en väninna över midsommar och hon (väninnan alltså) började fundera över varför ingen brydde sig om varifrån på detta så kallade fastlandet hon kom ifrån. Alla de mötte sa bara saker som "jaha du har med dig en väninna från fastlandet" och de träffade någon som hade en hund fast nu var hunden på fastlandet. Hon som aldrig hade hört uttrycket förut började genast spekulera i vad fastlandet var för något och hur långt det sträckte sig. Enligt henne borde det rent teoretiskt kunna sträcka sig ända bort till Asien. Dock slutar fastlandet där Sverige tar slut. Då helt plötsligt gick det upp för mig att det är faktiskt sant, man säger bara fastlandet här. Skulle någon fråga mig var jag bor hade jag troligtvis också svarat "på fastlandet". Det förklarar också varför jag tycker det är så undligt när jag säger att jag ska till Gotland och folk frågar var på Gotland. I min värld ska jag helt enkelt bara till Gotland ju, var är helt oväsentligt. När jag befinner mig på fastlandet är jag däremot lika diffus om vart jag bor. Skulle någon fråga mig där skulle jag svara i Västerås utan att tveka. Man tar seden dit man kommer gissar jag. Det handlar egentligen inte om något ointresse från gotlänningarnas håll heller utan mer det faktum att man ser Sverige som en enda enhet. Pratar du exempelvis väder med en gotlänning så säger du att vädret på fastlandet är si eller så. Och alla vi som har varit på fastlandet vet att vädret skiljer ganska mycket beroende på vart man är någonstans. Det gör det förövrigt på den här ön också men inte på fastlandet.
På tal om språk har det också gått upp för mig den här sommaren att det vi kallar för Stockholmsveckan inte alls heter så överallt. Vilket kanske är ganska självklart när man tänker på det, men jag har aldrig hört den benämnas för någonting annat förrän i år. Helt plötsligt började någon prata om Gotlandsveckan och jag förstod ingenting. Men som sagt, det är kanske logiskt att den inte kallas för stockholmsveckan i Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar