Att Vara eller inte Vara.

Jag har hittat ett jobb jag vill ha. Det i sig är kanske inte så konstigt för det gör jag hyfsat ofta jag tittar på annonser eftersom jag trots allt bara har jobb till mitten av augusti. Problemet med det här jobbet är att det finns på ett ställe där jag känner att jag verkligen inte vill bo. I en kommun som framställer sig som stället där man stress och bilköer, har en stor yta och litet invånarantal så därför har man gott om plats för fler, tid och ork att bry sig om varandra, det är också inte bara människornas kommun utan, vildmarkens, näringslivets och möjligheternas kommun och så kan de erbjuda tystnaden som sägs vara en bristvara på många andra ställen. Jag undrar bara, vad händer där egentligen. Jo de kan tydligen inbjuda till fiske, bad, kanoting och båtfärder hävdar de. På vintern då? Är det bada isvak och pimpla som gäller då eller?

Jag vet inte vad ni tänker men jag som är uppvuxen i en liten ort mitt på västgötaslätten där kommunen hade tre gånger fler invånare än den jag beskrev ovan blir lite rädd. När jag var 12 år var jag på det klara med att jag inte tänkte läsa på gymnasiet på den platsen jag då bodde på. Fram till dess förstod jag att jag var tvungen att bli kvar. Hade det inte gått att lösa på annat sätt var min plan då att flytta till mormor och morfar på Gotland och läsa på gymnasiet där. Så gärna ville jag lämna orten jag bodde i. Inte för att jag direkt vantrivdes, jag hade jätteroligt där men den var liten och det hände inget. Jag ville se mer av världen helt enkelt.

Nu är alltså frågan, söka jobb i en ännu mindre liten håla eller låta bli.