Om du inte kommer ihåg den minsta fånighet som kärleken fick dig till, då har du aldrig älskat.

Jag har sagt det många gånger förut och jag säger det igen. Den här ön har magiska krafter. Så fort jag kommer hit försvinner alla problem och all ångest nästan i samma ögonblick som jag kör av båten. Så har det alltid varit, bara att jag aldrig kommer ihåg det innan jag kommer hit. All den ångest och förvirring som jag kände innan jag åkte hit är som bortblåst. Allt föll helt plötsligt på plats eller rättare sagt, jag kom tillfreds med tanken att jag ändå inte kan göra nåt åt saker och ting här ifrån så det är bara att gilla läget. Naturligtvis finns det problem här med men de handlar mer om vad jag ska äta ikväll när jag är ledig och hur jag ska hinna med att sova, åka till stranden och gå på stan helst samtidig.

Sen kommer hela den här biten med att jag åker ifrån en massa människor och det bidrar alltid till ångest innan jag åker. Pratade med en jobbarkompis om det där för ett tag sen som också har packat ihop sitt liv i några väskor och ska bo här hela sommaren. Vi kom fram till att det alltid är tråkigt att åka ifrån folk, särskilt dejter, pojk/flickvänner och liknande men när man väl kommer hit finns det ingen annanstans man vill vara. Då blir allt så självklart rätt och all den där ångesten försvinner. Naturligtvis är det alltid tråkigt att åka ifrån vänner och jag saknar er allihopa men ni som känner mig väl vet att jag skulle bli knäpp om jag inte fick va här på sommaren och vissa av er har nog också på nära håll fått erfara hur mycket jag faktiskt är beredd att offra för det. Jag vet att en del av er också fascineras över hur mycket jag jobbar när jag är här och det faktum att jag nästan aldrig är ledig (i år är jag ovanligt mycket ledig faktiskt, än så länge iaf) men bara att komma till den här vackra ön är semester för själen. Tror det är därför jag trivs så bra här. Nästan så jag skulle kunna säga att ön i sina bästa stunder gör mig lycklig (men bara nästan).