Jag är en dålig människa.

Eftersom det uppenbarligen inte gick så bra det här med att blogga i Norge tänkte jag göra ett nytt försök nu när jag är hemma igen. Min tid i Norge har varit fantastisk på många sätt och det har varit som att leva i en liten bubbla där alla problem inte är större än "jag måste jobba över och jag vill verkligen inte" eller "shit jag är ju ledig idag och har ingen frukost hemma". Ett annat återkommande problem var också "jag vill verkligen gå ut och festa ikväll men jag börjar jobba 05:30 imorgon och har ett jobb där man får en skriftlig varning om man kommer bakis så det märks". Livet är inte lätt när det är hårt. Skidsäsongen har varit fantastisk (eller egentligen har den nog bara varit sådär med halvtaskigt väder och mycket dimma) men jag har ändå åkt mer skidor än under hela mitt liv hittills.

Jag fick faktiskt erbjudande om att stanna kvar över sommaren i Trysil men efter mycket moget övervägande (och en hel del ångest) så valde jag att tacka nej och åka hem istället. Ett beslut som jag såhär i efterhand känner mig väldigt nöjd med, även om jag stundtals saknar livet i Trysil sjukt mycket just nu. Det kan iofs ha nåt att göra med att jag just nu mest försöker få mina dagar att gå genom att söka jobb och skriva på min uppsats som jag vill ha examinerad till sommaren. Tänkte att jag också skulle bli färdigutbildad någon gång. Kan känna att det där med jobbsökande inte känns så himla hoppfullt just nu med tanke på det ekonomiska läget men man måste ju ändå försöka. Jag har ju iaf jobb över sommaren så får vi se vad som händer sen. Går jag fortfarande arbetslös i december så drar ju en ny skidsäsong igång i Trysil och dit är jag välkommen tillbaka det vet jag. =) Helst av allt skulle jag dock vilja ha ett riktigt jobb som har med min utbildning och göra.

Att komma hem känns otroligt skönt på många sätt och vis men samtidigt konstigt och förvirrande. En del vänner har försvunnit från stan, de andra jobbar jämt och ständigt nästan och även om jag vet att mycket händer på 5 månader var jag nog inte riktigt beredd på hur mycket som inte skulle va som jag kom ihåg det. Det känns lite som jag tryckte på pausknappen till mitt liv i Västerås när jag åkte iväg och när jag kom hem och skulle trycka på play igen så hade det rullat framåt en bra bit. Så även om jag förstod att saker skulle va annorlunda när jag kom hem hade jag ändå hoppats på att vissa saker skulle va som förut. Det värsta är att vissa saker tror jag att jag skulle kunna få tillbaka som det var innan jag åkte men frågan är kanske hur mycket energi det är värt att lägga ner på det när jag åker om en månad igen. Inte helt oväntat skall jag spendera sommaren på Gotland och lämnar därmed stan för två månader igen. Och här någonstans kommer jag nog till känrnpunkten i det som har varit mitt grubbleri nästan ända sen jag kom hem, men framför allt den senaste veckan. Hur mycket är det värt att kämpa för det jag tror mig verkligen vilja ha men inte vet om jag kan få när det finns nåt som säkert kan vara lika bra som jag faktiskt kan få. Sen kommer ju naturligtvis även nästa fundering om är det verkligen det jag vill ha eller är det bara en fix idé av en massa olika skäl som jag säkert skulle kunna analysera sönder i timmar (min utbildning kan ha nåt med mitt sönderanalyserande att göra) men väljer att inte göra (här i alla fall). Livet var så mycket enklare i Trysil ;P

Nu ska jag sluta älta, vara bitter och tragisk och istället försöka få i mig lite frukost för nu har jag suttit och varit hungrig i snart två timmar och det börjar kännas onödigt (jag har ju faktiskt frukost hemma). Tror jag blir en mycket gladare och positivare människa då. Det är ju trots allt jag som är "bright and shiny" av siameserna.