Ålder är en konstig sak, vissa saker växer man ifrån och reflekterar inte så mycket mer över det även om man inte trodde att det var möjligt när man var mitt uppe i dem. Vem trodde att man någonsin skulle tröttna på barnprogram eller hoppa studsmatta när man var liten. (Studsmatta är iofs galet roligt fortfarande ibland). Sen helt plötsligt inser man att vissa saker är man för gammal för även om man önskar att det inte var så. Se bara på Hultsfredsfestivalen, helt galet mycket bra band i år och en del av mig skulle sjukt gärna vilja åka dit men det faktum att jag är 27 år gammal gör att det inte känns som en bra idé. Nu menar jag inte att jag egentligen trånar efter Hultsfred för festivalen i sig utan enbart för att jag vill se banden och vips så känner jag mig gammal igen. Att man växer ifrån Hultsfred den dagen man fyller 20 typ är ju ganska uppenbart, men häromdagen upptäckte jag att jag helt klart växt ifrån? ett annat resonemang. Det är inte så många år sen (inbillar jag mig iaf) sen jag hävdade att lätt duggregn var det bästa vädret att träna utomhus i eller tom spela match i eftersom syrenivån i luften då gör allt så mycket lättare. I förra veckan ställde jag in min springtur av just den anledningen, det duggregnar ute! Det var inte ens ett sånt där jobbigt duggregn utan ett sånt där fint som knappt känns. Så även om vissa saker är uppenbara att man växer ifrån så när växte jag ifrån det där, eller handlar det mer om lathet och dåliga ursäkter till att slippa undan? Jag har inget minne alls att jag ojade mig över vädret en enda gång när jag skulle iväg på träning när jag var yngre avsett väder. Tydligen har jag gått och blivit smygvuxen på äldre dar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar