Sport lockar fram mina bästa sidor.

Jag sitter på facebook och skriver bittra inlägg om hockeymatchen i en väns kommentarfält. När vi har analyserat matchen lite fram och tillbaka påminner han mig om något som jag nästan hade glömt. Eller jag har inte glömt matchen men min reaktion på den snarare. Satt hemma hos honom den gången och jag satt med en filt över huvudet för jag var så bitter och ville inte se mer för jag tyckte Sverige spelade dåligt. En annan gång hemma hos honom lämnade jag lägenheten och gick ut och satte mig på deras uteplats efter ett matchavgörande. Då var det i och för sig fotboll det rörde sig om och Sverige spelade sin absolut bästa match mot Holland och åkte ur på straffar.

Jag försökte innan OS förvarna den icke sportintresserade människan vad det skulle innebära att umgås med mig under OS. Jag kanske borde ha berättat om de där händelserna istället eftersom han trots mina varningar ändå inte riktigt insåg att han skulle behöva se på sport mer eller mindre konstant i mitt sällskap. Förnekelse eller lyckligt oförstående, det är bara att välja.