Ena dagen på jobbet fick jag av ett barn frågan om jag ville bli lärare när jag blev stor . Nästa dag fick jag frågan av ett annat barn hur gammal jag var. När jag svarade fick jag reaktionen "jag trodde du var mycket äldre" Sen rättade hon sig lite och sa "inte för att du ser gammal ut och så men alla som jobbar här är ju typ över 40". Kanske ska tillägga att vi i alla fall är 3 stycken som är under 30, en som är strax över och 3 stycken som nog är över 40 eller i alla fall väldigt nära 40. Den första tjejen gick på mellanstadiet och den andra på lågstadiet.
När jag pratade med några andra mellanstadieelever en dag blev det prat om körkort. De frågade om min mamma och pappa hade körkort, om jag hade det och så långt var allt rätt lugnt. De vart lite småimponerade över att jag hade det så hur gammal de egentligen tror att jag är vore spännande att fråga. Jag har ju trots allt haft mitt körkort i drygt 10 år nu. Jag berättade även att min lillebror hade körkort och då tappade de hakan. Tror de antog att min lillebror var i ungefär deras ålder kanske.
Jag måste dock erkänna att det känns lite konstigt och faktiskt nästan jobbigt när en av sexåringarna (som har en lillasyster på fem år) konstaterade glatt att jag är ett år äldre än hennes mamman. Ett år äldre! Jag vet att det inte alls är ovanligt att folk i min ålder har barn eller att de till och med har flera barn. Ändå är barn i min bekantskapskrets fortfarande ett ganska sällsynt fenomen och någonting som fortfarande känns ganska långt borta för min del. Därför blir också insikten av att människor som är yngre än mig (om än med bara ett år) har barns om är så stora att jag tar hand om dem i skolan.
Jag kanske ska förtydliga att jag inte har drabbats av en tidig 30-års kris eller något sådant utan mest bara att det gick upp för mig hur annorlunda mitt liv kunde ha sett ut. Jag har många fler söka anekdoter om vad barnen gör och säger men de tar vi en annan gång. Nu väntar en väldigt försenad frukost och jag håller lite på att förgås av hunger. Kanske ska tillägga att jag har varit vaken ett bra tag men "jag skulle bara" innan jag åt frukost och vips hade klockan rusat iväg två timmar.
När jag pratade med några andra mellanstadieelever en dag blev det prat om körkort. De frågade om min mamma och pappa hade körkort, om jag hade det och så långt var allt rätt lugnt. De vart lite småimponerade över att jag hade det så hur gammal de egentligen tror att jag är vore spännande att fråga. Jag har ju trots allt haft mitt körkort i drygt 10 år nu. Jag berättade även att min lillebror hade körkort och då tappade de hakan. Tror de antog att min lillebror var i ungefär deras ålder kanske.
Jag måste dock erkänna att det känns lite konstigt och faktiskt nästan jobbigt när en av sexåringarna (som har en lillasyster på fem år) konstaterade glatt att jag är ett år äldre än hennes mamman. Ett år äldre! Jag vet att det inte alls är ovanligt att folk i min ålder har barn eller att de till och med har flera barn. Ändå är barn i min bekantskapskrets fortfarande ett ganska sällsynt fenomen och någonting som fortfarande känns ganska långt borta för min del. Därför blir också insikten av att människor som är yngre än mig (om än med bara ett år) har barns om är så stora att jag tar hand om dem i skolan.
Jag kanske ska förtydliga att jag inte har drabbats av en tidig 30-års kris eller något sådant utan mest bara att det gick upp för mig hur annorlunda mitt liv kunde ha sett ut. Jag har många fler söka anekdoter om vad barnen gör och säger men de tar vi en annan gång. Nu väntar en väldigt försenad frukost och jag håller lite på att förgås av hunger. Kanske ska tillägga att jag har varit vaken ett bra tag men "jag skulle bara" innan jag åt frukost och vips hade klockan rusat iväg två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar